fbpx

Det handlar inte om framgång

Efter att ha läst Linns och Amandas inlägg får jag känslan att jag borde känna mig lite enfaldig. Som att jag är dum som hela tiden strävar efter något nytt när jag bara kunde vara nöjd i nuet och ta det lite lugnt och inte hetsa så mycket. Att jag är en produkt av samhället som lärt mig att jag alltid ska kämpa vidare.

Men kan jag inte göra båda två?

Jag är verkligen jättenöjd med nuet. Jag har intressanta och roliga jobb – i lämplig mängd. Jag får skriva och gå på litterärt skapande. Jag är frisk och kan träna. Jag har på sistone haft mer tid för mina vänner och hunnit med mycket roligt i höst. Allt från träningsdejter och luncher till fina trerättersmiddagar.

Alltså egentligen är inte mitt liv alls spektakulärt men jag är så himla nöjd ändå. Det hindrar mig ändå inte från att jobba vidare. För jag har ju listat mina 100 mål och sedan förklarat varför jag listat 100 mål.

Jag räknade just att 33 av mina mål på något sätt hänger ihop med mitt skrivande. Mitt skönlitterära skrivande som inte efter nästan fyra (!) år lett till något konkret och synligt för resten av världen. Borde jag ha gett upp? Borde jag ha tänkt att äh, det kanske inte var meningen att jag skulle skriva?

Borde jag ge upp det jag tycker allra mest om? Borde Bea Uusma ha gett upp?

En hög med utskrivna manus. Ettan och tvåan i olika versioner.

En hög med utskrivna manus. Ettan och tvåan i olika versioner.

Det finns en gräns

Samtidigt är jag medveten om prestationshetsen många lever i idag. Vi ska bli bättre, snyggare och framgångsrikare. Liksom låta någon utifrån definiera oss och vår framgång. Men mitt skrivande – och allt det andra jag gör – handlar kanske till 5 procent om vad andra tänker eller tycker och till 95 procent om vad jag själv vill.

Nej, alla behöver inte vilja skriva romaner, starta företag eller erövra världen. Men så finns det såna som Malin och jag som verkligen vill. Det är inte för att samhället sagt att vi ska vara på ett visst sätt, utan för att vi är på ett visst sätt. Jag har ju inte känt Malin sedan liten, men kan tänka att hon och jag redan i sandlådan skulle ha organiserat ihop det mesta. För det är såna vi är.

Men så klart finns det gränser och ingen kan göra allt på en gång allt behöver inte hända nu, men det behöver inte heller betyda att en ska ge upp drömmarna och målen. En kan väl bara skjuta upp dem tills ett lämpligt tillfälle dyker upp?

Jag kommer aldrig att vara en som lägger sig i soffan och tar det lugnt om jag inte samtidigt får förverkliga mig själv på något sätt. Om jag inte får skapa, organisera, planera och styra upp. För jag älskar det och det är verkligen den jag är. Och visst, jag inser också mina egna begränsningar, men det behöver som sagt inte betyda att jag måste sluta helt.

Så vi kan väl komma överens om att vi alla är olika och försöka hitta det sätt som funkar bäst för just oss? För precis som med allt annat här i livet så finns det inte ett allmängiltigt ”rätt” här som passar för alla.

Förresten – undrar om män som strävar framåt får utstå lika mycket kommentarer om hur de hela tiden orkar? Att borde de inte ta lite lugnt mellan varven? (Och nej, tror inte att varken Amanda eller Linn endast ifrågasätter kvinnor, men det här var bara en tanke som dök upp.)

Vad tycker du om allt det här?

0

12 svar

  1. Jag tycker att du har helt rätt: vi är olika! Kanhända tillhör du en ganska sällsynt och utrotningshotad människoform som faktiskt hanterar en lista med 100 mål! För de flesta tror jag inte en sådan hade varit särskilt hälsosam att hålla sig till, men för dig tycker jag det bara låter som en rolig o bra grej.

    1. Haha utrotningshotad människoform – jag tar det som en komplimang! För mig handlar ju listan om att veta vad jag EGENTLIGEN vill göra och fokusera på det. 🙂

  2. Jag tycker också du har rätt. Och jag tror att alla helt enkelt är olika. Vissa njuter av att ha mål och mycket att göra (i balans med det andra!). Medan andra känner sej stressade och att allt bara är prestationer. Man måste bara komma underfull med vilket som är ens eget sätt och vad man själv mår bra av. Alla sätt är rätt bara det känns så. Det är mitt motto 🙂

    1. Ja så är det ju. Och jag förstår ju verkligen vad Linn och Amanda vill säga – att det finns otroligt mycket press på oss i dag och att många kanske har svårt att skilja på det de själva vill och det som kommer utifrån.

  3. Jag arbetar från motsatt riktning. Jag har mycket medvetet valt att inte ha några mål, utan jag försöker göra varje dag till ett modellexempel på hur en bra dag ska se ut. Jag lyckas inte så värst ofta, men som tur har man ett nytt försök varje morgon… tills man inte längre har det. 😀

    För mig är det här idealet: ganska tidig väckning, lite träning, lite jobb (lönearbete, hussysslor, volontär), lite kreativitet, lite mänsklig samvaro (varför inte med god mat och dryck), lite tid för ensam kontemplation.

    Och om man inte lyckas få in allt på en dag, är det inte så farligt.

    Det farliga med mål är att man faktiskt kan uppnå dem. Vad händer sen? Ställer man nya, ambitiösare mål? När är man "färdig"? Kan man inte bestämma att vara färdig nu? 😉

    1. Haha ja, det här med mål har ju den "problematiken" att sen när en når dem så är en ju egentligen färdig. Men jag är ju väldigt nöjd som det är nu och jag tror alltså inte att att mina mål gör mig nöjdare, men att det ger en mening till min vardag och mitt liv (jestas så djupt det blev).

      Men låter som att du hittat kärnan i livet när du försöker få varje dag till ett modellexempel. Vissa dagar lyckas en, andra dagar inte. Och det är helt okej! 🙂

  4. Renata Chlumska (den svenska äventyraren) nämnde just detta i en nyligen publicerad Värvet-intervju, "allting behöver inte hända nu – det är ju fantastiskt att ha saker att se fram emot längre fram också". Och ja kände bara ÅHH vilken fin tanke, som jag ska bära med mig!!!

    1. Ja det är bra för oss som gärna vill att allt ska hända nu nu nu. Vi får i stället tänka att vi har sjuuuukt mycket roligt framför oss! 🙂

  5. Jag håller så med dig! Visst kan strävandet efter ouppnåbara mål gå till överdrift, men jag tror att det för många är viktigt att ha mål för att få saker gjorda o inte bara stampa på stället. Sen är ju vissa nöjda med att stå på stället och andra kanske inte trivs just på dethär stället, och då är det ju bra med mål som motiverar en att komma framåt.

    1. Mm precis. Och vissa mål kanske kan handla om att t.ex. umgås mer med vänner, laga mer ny mat etc – alltså alla mål behöver ju inte heller handla så himla mycket framåt eller utveckling, utan snarare om att göra livet så rätt för en det kan bli. 🙂

  6. Alla är olika! Jag behöver målsättningar för annars blir jag för lat och nöjer mig med för lite. Typiskt mig att jag nöjer mig med dåliga relationer, råddigt hem, trasiga kläder… och sen vantrivs. Men pga lat måste jag ha uppskrivna målsättningar så jag kommer ur den där soffan.

    1. Haha jag är nog också lite lat (fast det kan vara svårt att tro). Behöver mål för att styra upp mig själv. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »