Alltid finns det något att sakna, något att se fram emot

Två sista dagarna kvar i Argentina och paniken kryper i kroppen. Jag frågar mig om jag ska hinna med allt och nästa fråga är "vad är allt?" - klara besked i huvudet alltså. Nåjo får väl bara göra som alla andra dagar: ta mig ut och se vart dagen leder. Innan det tänkte jag lista två grejer, sånt jag kommer att sakna och sånt jag ser fram emot.  

Jag kommer att sakna: 

  • Solen, värmen och ljuset.  
  • Det ständiga kaoset med mycket folk överallt, spänningen i om jag hittar rätt.  
  • Allt gott vin.  
  • Kullerstensgatorna i San Telmo, vackra växter som hänger här och där, gatukonsten.  
  • Överraskande möten med nya människor som förvandlas till ens vänner.  
  • Den mycket stressfria tillvaron.  
  • Att bo i ett hundra år gammalt palats med högt i tak
  • Promenader och upptäckter av nya ställen. Att aldrig veta hur dagen slutar. 
  • Spanskan.  

Jag ser fram emot: 

  • Att kunna gå på (en ren och fräsch) toa närsomhelst. 
  • Iskallt kranvatten.  
  • Rågbröd, sallad och soppa. 
  • Att få bli en osynlig finländare bland andra finländare.  
  • Vänner och familj.  
  • En normal vardag med rutiner, jobb och skriv. 
  • Att inte behöva känna mig sunkig på grund av svett hela tiden. 
  • Träning!   
  • Att få boka nästa resa till Sydamerika. 

Som slutsats kan vi väl dra att jag är lycklig både här och hemma. Att det alltid finns något att sakna, något att se fram emot och något att längta efter. Det är väl därför jag packar ryggsäcken om och om igen. För att jag inte kan låta bli. För att jag helt enkelt måste få något nytt att längta efter. För att det är så jag är. 

upload.jpg

Mot Uruguay!

Vad är väl en resa om en inte minst en gång får hjärtat i halsgropen för att en är rädd för att missa en buss, ett tåg eller en färja? I går kväll satte jag mig alltså på bussen från Mendoza tillbaka mot Buenos Aires. Bussen skulle vara framme klockan 8 och jag räknade med att jag skulle ha god tid på mig att ta mig till terminalen och min färja mot Uruguay. 

upload.jpg

Nå, det gick ju inte riktigt som planerat. I går kväll när jag åt min middag med tillhörande vin och skumpa (!) beundrade jag naturens spektakel. Först en otroligt vacker solnedgång, sen häftigt åskväder med enorma blixtar. Har säkert aldrig sett så många och stora blixtar. På natten började det sen ösregna och jag kände på mig att bussen skulle bli sen. 

Imorse vaknade jag vid sju och började bli orolig - de hade inte serverat nån frukost ännu fastän vi snart borde vara framme. Min färja skulle avgå 9.45 och jag började bli lite stressad. När bussen äntligen körde in på stationen rusade jag ut ur bussen, men måste ändå vänta ett tag på min väska. När jag fått den rusade jag ut ur stationshuset och in i en taxi. Taxiresan var som tur är snabb och billig och jag hann hur bra som helst till färjan, men hade nog hjärtat i halsgropen i ungefär 45 minuter.

Jag tycker terminalen var så fin! En bonus var att jag fick "checka in" min stora ryggsäck, så jag slipper släpa på den på båten. 

Jag tycker terminalen var så fin! En bonus var att jag fick "checka in" min stora ryggsäck, så jag slipper släpa på den på båten. 

Nu har färjan precis åkt iväg och om några timmar tar vi iland i Uruguay. Jag har varit i Colonia del Sacramento 2009 men kommer nog inte ihåg så mycket, då sov jag inte heller över där, så ser fram emot det kommande dygnet! 

Resan börjar lida mot sitt slut och fastän det varit alldeles underbart ser jag faktiskt fram emot att komma hem. Äta en normal frukost, äta normal mat, Kicka igång jobbåret och skrivet. Få lite ordning på livet efter all dekadens här.

Potatis, takfest och asado

Allt började med en för stor portion potatis på torsdag kväll förra veckan. Det var nära att jag bara hade stannat i mitt airbnb-rum men tänkte att jag ändå ska ta mig nånstans med min Kindle för en öl. Jag valde stället helt på måfå och hade inte tänkt äta, men blev sen ändå sugen på nåt smått. En portion potatis kostade ca 4 euro så jag tänkte det blir bra.

upload.jpg

När portionen kommer till bordet inser jag att hade misskalkylerat mängden mat. Framför mig hade jag ungefär ett halvt kilo potatis. Paret i bordet intill tittade på min tallrik och skrattade och skakade lite på huvudet. Jag insåg direkt att jag aldrig i världen skulle klara av att äta allt så jag frågade dem om de ville smaka och det ville de. Sedan började vi snacka och bytte kontaktuppgifter.

upload.jpg

Nästa dag mötte jag upp Ailin för en öl och efter en stund joinade också Ari. Vi drack några öl och det var så uppenbart att vi hade mycket gemensamt - bland annat att vi gillade mat och så hade vi ganska liknande politiska åsikter. Det bara klickade som det gör med vissa personer. Ölstopen ledde till sjukt goda hamburgare som ledde till en takfest i en privat bar.

upload.jpg

När vi kom upp till takterrassen trodde jag knappt mina ögon. Det var så otroligt mysigt och fint och dessutom rätt billigt. Just en sån fest man som turist inte kan ramla in på utan att känna rätt människa. Det blev sent men det var så värt det.

Under kvällen blev jag bjuden hem till Ailin och Ari på middag följande dag. De bor ungefär 1,5 timme utanför centrum så de sa att jag kunde sova över hos dem så att jag inte behöver åka hem på natten. Så på lördag åkte jag lite trött och bakis hem till dem. De bor i Ailins föräldrars hus där Ari precis häll på att elda i grillen när jag kom. En stund senare låg det ungefär fyra kilo kött på grillen. Jag var mest glad över att få uppleva en äkta argentinsk asado. Det var jättegott och jag kände mig glad och hedrad för att de ville bjuda mig hem till sig.

upload.jpg

När en reser (speciellt när en reser ensam) vet en aldrig vem en kommer att träffa eller vad som kommer att hända, men ibland för slumpen samman människor som synkar direkt. Jag är så glad över att jag träffade Ari och Ailin och hoppas vi snart får träffas igen. Tyvärr är de i Chile när jag ska tillbaka till Buenos Aires, men jag är säker på att vi kommer att ses en annan gång.

Semesterfirarn

Under den här resan har jag än en gång funderat på vad en semester eller en resa ska innebära. Ska en hinna uppleva så mycket som möjligt? Ska en vila? Ska en planera eller ta dagen som den kommer? Ofta kan jag känna en stress över att jag inte upplever tillräckligt. Vad fasen det nu sen betyder. 

Väldigt nöjd med poolen och hostellet överlag. 

Väldigt nöjd med poolen och hostellet överlag. 

Det är väl nån sorts FOMO - fear of missing out. Jag åker hem och nån frågar om jag besökt ställe x och jag tittar snopet ner på mina fötter och svarar nej, jag visste inte att det fanns ett sånt ställe. Och då känns det ju som att jag missat nåt viktigt. Helt jättedumt att tänka så, eller hur? Men jag är knappast den enda.  

Vissa stunder under den här resan har jag också känt att jag inte maxat tillräckligt. Att jag missat nåt. Men vet ni, nu är det slut på det. Det är ju trots allt min resa och allt jag gjort hittills har varit hur bra som helst. Jag har också haft bra tur i och med att jag träffat så bra människor.  

Tre sekunder av ära och berömmelse när Mark Levengood svarar på ens tweet. 

Tre sekunder av ära och berömmelse när Mark Levengood svarar på ens tweet. 

I går morse kom jag till Mendoza (precis som Jonas Gardell och Mark Levengood). Jag bor på ett hostell som jag var lite tveksam till inför men som har visat sig vara hur bra som helst. Har träffat underbara människor - i går kväll lagade vi mat tillsammans och jag introducerade konceptet avokadopasta till dem (bara lovord!). I morgon ska vi cykla tillsammans runt till olika vingårdar. 

upload.jpg

I dag har jag hängt hela dagen iklädd bikini vid poolen. Alltså hela dagen. Jag har läst igenom hela mitt manus (det är bra, jag kan uppenbarligen skriva, lika stor chock varje gång) och jag fick just en mojito i handen. Så en mer perfekt semesterdag kan väl en inte ha? 

Dagens lunch blev en vegetarisk hamburgare. Mycket god sådan. 

Dagens lunch blev en vegetarisk hamburgare. Mycket god sådan. 

Mål för 2017

Det har blivit mycket sammanfattningar och mål här på bloggen på sistone, men må så vara. Jag tycker själv att det är intressant att se tillbaka på det gångna året för att kolla hur det egentligen blev. Jag skriver inte heller någon dagbok så bloggen är lite av en dagbok för mig.

Tidigare gick jag igenom hur bra jag lyckades uppfylla fjolårets mål, här listar jag årets.

Årets jobbmål: Att fortsätta med det jag gör, eventuellt försöka få några uppdragsgivare till (men för det mesta är det de som brukar hitta mig, vilket gläder mig!). Jag skulle gärna se att örhängena skulle säljas i någon affär till.

Årets skrivmål: Det viktigaste är så klart att redigera Vad heter ångest på spanska? klar för utgivning. Planen är också att redigera Nationen så gott som färdig för förlagsinskick och sen ännu hinna med en första redigering av Allt jag (inte) ångrar. Ska dessutom redigera/skriva klart mitt bidrag för LittSkap-antologin. Såå I guess I'll keep myself busy på skrivfronten.

Årets personliga mål: Lära mig att vila mellan varven. Att hetsa 24/7 funkar för få, inte för mig heller. Jag måste få pauser. Gärna i svettigt format. Eller i resor som den här nu. 

En resa jag vill och SKA göra: Åka till Berlin och Amsterdam. Planerar att sammanföra dem två. Eller vad sägs om ca 10 dagar i Europa med tåg mellan städerna? Och allt nu i Argentina är bara så najs! Ska också på bröllop till England! 

upload.jpg

En önskning inför det kommande året: Att världen ska vara lite mindre galen, att jag ska få bli kär (helst i någon som blir kär i mig).

Detta vill jag utmana mig själv att göra: Att gnälla mindre och lita på att det blir bra. Det här är något jag redan blev bättre på i fjol, men här finns alltid utrymme för förbättring.

För övrigt måste jag säga att den här resan redan gjort så otroligt mycket för mig. All stress från hösten är borta och jag har totalt kopplat bort jobbet. Magiskt! Fler reserapporter är också på kommande! 

Har du några målsättningar för i år?  

En spontandag

Det bästa med att resa ensam är att en inte behöver ta hänsyn till andra. Visst är det kul med sällskap också, men när jag är ensam kan jag bara bråka med mig själv om vad jag ska göra till näst. I går bestämde jag att jag vill besöka museet Malba, men märkte att nationalmuseet med klassisk konst hade fritt inträde så jag åkte först dit. Det var väl helt okej konst men inget speciellt. 

upload.jpg

På vägen från det ena museet till det andra passerade jag den här enorma blomman i metall. Den fungerar med hydraulik, till natten sluter blomman sig och på morgonen öppnas den igen. Rätt häftig!  

upload.jpg

Det moderna museet Malba var mycket mer i min smak. Snygg byggnad och mycket intressant att se. Inträdet var ca 6 euro, så inte speciellt dyrt. Nedan några konstverk jag gillade. 

upload.jpg
Frida Kahlo måste väl vara en urmoder till selfien? 

Frida Kahlo måste väl vara en urmoder till selfien? 

Ja visst är vi kvinnor i norr redo för revolution?? 

Ja visst är vi kvinnor i norr redo för revolution?? 

Efter Malba var jag rätt hungrig och tänkte jag skulle äta nåt i museets restaurang, men ingen verkade intresserad av mig så jag fortsatte vidare. Jag hade egentligen tänkt åka till stadsdelen Puerto Madero, men insåg att jag är riktigt nära den japanska trädgården så jag gick dit i stället. Eftersom jag var hungrig och måste äta gick jag till restaurangen där och år supergod men superdyr sushi. Var ändå så värt det!! 

Absurt dyrt, absurt gott! 

Absurt dyrt, absurt gott! 

Sedan promenerade jag en stund i parken och njöt av utsikten. Det var rätt mycket turister men inte för många. Tyvärr är det ingen speciell säsong här just nu, vore fint att se körsbärsblomningen som är här i juli. 

upload.jpg
upload.jpg
upload.jpg

Efter den japanska trädgården funderade jag igen på vad jag skulle göra och började gå mer eller mindre "hemåt". Vid ett gathörn snyltade jag på wifi av en restaurang och satte mig till slut på uteserveringen för ett glas vin med en bok. 

upload.jpg

När jag promenerade vidare hittade jag en glasskiosk och blev superglad. Verkar halvt omöjligt att få lösglass i den här stan! Också den här portionen var enorm och glassen sjuuukt god. Jag gick glatt vidare med min glass och råkade se en affär med fina klänningar, så jag spontanshoppade en klänning innan jag åkte "hem" med buss.   

Efter en kort vilopaus promenerade jag några kvarter bort för att komma till hjärtat av San Telmo (stadsdelen jag alltså bor i). Jag valde helt på måfå ett ställe och gick in. Det visade de sig att de hade artesanöl så det blev så klart en öl. Beställde också en portion potatis och fick en enorm skål - och tur det, eftersom jag sen började prata med paret i bordet intill och nu ska jag träffa tjejen ikväll. Älskar att folk är så öppna och snälla här. 

Jaa-a, kan väl inte säga annat än att den här stan levererar. Snart ska jag masa upp mig ur sängen och upptäcka staden lite till. Och måste bara säga att jag slutat stressa för jobb och sånt som annars snurrar på i skallen, så semestern har redan gjort sitt!  

Hur gick det med målsättningarna?

I början av januari i fjol fyllde jag i en kort lista med målsättningar inför 2016, jag tänkte att vi kunde väl ta en titt på hur det egentligen blev.

Jobbmålet och skrivmålet uppfyllde jag väl mer eller mindre. Har fått nya jobb och uppdragsgivare och skrivet har också gått bra. Eller det kunde ju egentligen inte ha gått bättre i fjol: LittSkap, antagning, redigering av Nationen och så deltog jag i NaNoWriMo precis som jag önskade.

Årets personliga mål handlade om träning och det har väl gått så där. Sedan sommaren har motivationen varit nere, men så är det ibland. En kan inte hinna med allt.

Däremot blev nästan alla resor av som jag hade planerat. Den enda som avbokades var resan till Norge av förklarliga skäl. Tråkigt, hade jättegärna åkt dit.

Min önskan om bokkontrakt gick i uppfyllelse, däremot var det si och så med min egen hälsa. Eller tänker nu mest på den förbannade vriststukningen som kom och förstörde i somras.

Mina utmaningar har väl också gått så där. Har varit bättre på att nolla och ta det lugnt, men läsningen gick ju inte riktigt som tänkt. Det blev till slut 42 böcker, inte 52 som planerat. Men hej, det är jag också väldigt nöjd med!

Mitt nya motto ska nog bli att jag inte kan vara bäst på allt – det gäller att välja sina strider.

Hur gick det med dina eventuella målsättningar?

En av fjolårets bästa resor var definitivt den till England. 

En av fjolårets bästa resor var definitivt den till England. 

Dag två

Alltså den här staden. Det är oljud, svettiga bussar, löjligt stora portioner kött, blåsor på smutsiga fötter, nya vänner, ett konstant leende på läpparna, underhållande (och ibland något krävande) spansk accent, kall öl, enorma parker och avenyer. 

Fastän jag varit tidigare i Buenos Aires kom jag inte ihåg så mycket. Jag minns vissa ställen, men jag hade ingen karta i huvudet. Men jag kom ihåg att jag gillade stämningen här och det gör jag fortfarande. Argentinas huvudstad är en halvgalen mix av Latinamerika, Paris och Berlin.  

upload.jpg

I går skulle jag åka norrut, till Palermo, för att träffa en kompis (också han via Tinder, så himla bra alltså!). Jag kollade att jag ska ta buss 39 och den här gången stiger jag världsvant på, förberedd på att säga min destination. Jag följer hela tiden med bussen på Google maps och plötsligt svänger den, fastän den bara ska åka rakt.  

Här fortfarande lyckligt ovetande om att jag är på fel buss. 

Här fortfarande lyckligt ovetande om att jag är på fel buss. 

Jag lyckas koppla till ett wifi och skickar panikmeddelanden till min kompis. Han skriver att jag ska stiga av och att han kommer och möter mig. Vi hittar varndr och går till en retaurang för äta biff. Så klart. En stund senare har jag en enorm portion mat framför mig och äter lyckligt. Det är gott! 

upload.jpg

Efteråt går vi runt i Palermo och jag får höra mycket om Argentinas historia och allt vi ser. Rätt fort inser jag att mina sandaler med klack inte var rätt val, men en får bara gilla läget. Över sjuttontusen steg blev det (och några blåsor) men det var så värt det. Vi avslutar vår rundvandring med kall och välbehövlig öl.  

upload.jpg

Sen får jag en guidning i hur jag ska välja rätt buss, många har samma nummer men så finns det linje A och B och kanske C och det hade jag missat. Jag hoppar ännu mer världsvant på bussen hem och håller nästan på att somna. Väl tillbaka "hemma" skrotar jag planen om en pub crawl på kvällen och bokar i stället hostell för tre nätter i Mendoza och en bussbiljett dit.

Jag lärde mig att om hästens alla fyra ben är i marken betyder det att mannen på hästen dött i hög ålder, om båda benen är i luften har han dött i en strid. Gäller det här överallt? 

Jag lärde mig att om hästens alla fyra ben är i marken betyder det att mannen på hästen dött i hög ålder, om båda benen är i luften har han dött i en strid. Gäller det här överallt? 

Jag ska åka på söndag kväll med värsta lyxbussen. Resan tar 14 timmar men det bjuds på middag med vin, frukost och sätet går dessutom att fälla ner 180 grader. Det kostar ca 100 euro, men jag har sett fram emot att åka en sån buss ända sen 2009 så jag bestämde att det ska få kosta. Dessutom kostar mitt boende i Mendoza 35 euro för tre nätter inklusive frukost. Kontrasterna, kontrasterna.  

Vi var till en jättevacker park med massvis av blommor. 

Vi var till en jättevacker park med massvis av blommor. 

Nu är det redan torsdag och jag ligger nyvaken i sängen, känner solstrålarna på mina ben och lyssnar på alla bilar och bussar som dundrar förbi på "min" gata. Det verkar bli en varm dag igen, få se vad jag hittar på idag! 

Och om det inte framgår av allt jag skriver: jag älskar den här staden och den här kontinenten. Jag funderar redan på när jag får komma hit nästa gång och är så glad över att ha två veckor kvar. 

 

En perfekt första dag

När jag kliver ur planet slår fukten emot mig och jag börjar svettas och har inte slutat sedan dess. Vid bagagebandet och på flygplatsen överlag råder smått kaos men jag lyckas få en taxi smidigt och snabbt (och dyrt). Trafiken här motsvarar ju inte riktigt trafiken i Norden, men jag litar på att den unga taxichauffören vet vad han gör. 

Vi susar i hög fart genom slummen, doften av nyklippt gräs tränger in i näsborrarna och jag vill inte blunda en enda gång för att inte missa något. Vi passerar några vägtullar och jag undrar om de verkligen gör nån nytta. Det är massvis med bilar i trafiken. Men visst, de får ju in pengar i alla fall.  

upload.jpg

Rummet på min airbnb är precis så fint som jag föreställde mig. Högt i tak, ett litet skrivbord, en balkong. Hela huset är riktigt imponerande, måste se till att fotografera så ni får se. 

Utsikten från min balkong! 

Utsikten från min balkong! 

Jag är trött efter resan så sover en stund och försöker förstå att jag faktiskt är här nu. Utanför den öppna balkongdörren gnisslar bromsar och bussarna och motorcyklar kör förbi i hög hastighet. Himlen är fylld av mörka moln och snart faller regnet. 

När jag sovit klart fixar jag mig redo för en första dag på stan. Jag får låna ett busskort från airbnb-värden och laddar det med pengar på närmaste metrostation (som heter subte). Med hjälp av gratis wifi lyckas jag ta reda på hur jag ska komma till dagens destination: en gammal teater som omvandlats till en bokaffär.  

Fina väggmålningar i metrotunneln. 

Fina väggmålningar i metrotunneln. 

När jag stiger på bussen tittar chauffören uppfordrande på mig, han vill veta vart jag ska. Jag får panik och mumlar nåt konstigt. Han suckar och säljer random biljett åt mig. I bussen är jag livrädd att nån ska stjäla min telefon eller min väska och håller krampaktigt i alla mina ägodelar. Föga överraskande går jag säker ur den "striden". 

upload.jpg

Jag stiger av på nästan rätt hållplats och märker att jag fått skoskav så jag går in på första bästa kiosk för att köpa plåster. Klockan börjar närma sig fyra och utöver lite nötter har jag inte ätit nåt sen frukosten på planet. Jag är vrålhungrig när jag går in i bokaffären El Ateneo och tar genast sikte på restaurangen och beställer pasta och en öl.  

upload.jpg

När jag ätit klart (och spillt öl och pratat råddig spanska) börjar en gubbe vid bordet intill mig prata med mig. När han hör att jag är från Finland frågar han om det bor samer där och jag nickar. Han är sympatisk och jag hänger med i hans snack fastän jag fortfarande är trött. Efter att vi pratat klart går jag runt i affären och beundrar alla böcker och arkitekturen. 

upload.jpg

Utanför bokaffären möts jag av solsken och blir löjligt glad. Inser ungefär en minut senare att jag kommer att stekas de dagar då det är full sol, men jag klagar inte. Jag ska träffa en Tinderkompis i "mina" hoods och väljer att promenera tillbaka. Delvis traumatiserad av bussupplevelsen och dels för att jag gärna går. 

upload.jpg
upload.jpg

Vi träffas i San Telmo och går till en autentisk bar där vi delar en halv flaska rödvin. Jag testar för första gången rödvin med is och det är förvånansvärt bra. I något skede blir jag så trött att vi byter till engelska. Hungrig är jag också så vi går ännu till ett empanadaställe och sedan får jag sällskap fram till dörren, vilket känns tryggt. 

upload.jpg

Många nya intryck, en ny kompis och femtontusen steg senare tycker jag att det ska bli skönt att få sova. Trafiken bullrar på utanför så jag får satsa på öronproppar. Men jestas så jag ser fram emot resten. Hur mycket kommer jag inte att hinna uppleva de följande två veckorna om jag hunnit med så här mycket i dag?

P.S. Guldstjärna åt alla som orkat läsa ända hit. 

P.P.S. Bloggappens kommentarsfunktion tillåter inte å, ä och ö när jag svarar, så vi får klara oss utan tills vidare. Ni ska ändå kunna kommentera helt normalt!  

Det skrivna året 2016

För ett år sedan gjorde jag min första sammanfattning om mitt skrivande och jag tänker att det kunde bli en tradition. Mest för att jag sen när jag är gammal och skruttig ska komma ihåg hur allt gick till och vad som hände i vilken ordning. Men jag hoppas också att det här kan fungera som inspiration till dig som drömmer om att skriva.

Januari
Jag redigerade klart Vad heter ångest på spanska? och skickade till förlag och hoppades att det äntligen skulle gå vägen. Jag började på Litterärt skapande och som ni ser på bilden var jag löjligt glad över det.

Februari
Jag läste igenom tvåan i Berlin och började redigera den. Mitt i redigeringen fick jag en refusering på Vad heter ångest på spanska? och kände mig rätt nere. Då ville jag ändå inte skriva något om det här på bloggen eftersom jag fortfarande väntade på svar från ett annat förlag.

Mars
Jag blev färdig med första redigeringen av Nationen och skickade hela manuset till min LittSkap-handledare. Min skrivarkurs på Arbis tog slut. Det var dags för andra kurshelgen i LittSkap och jag omvärderade min åsikt om skrivövningar. Jag lyssnade på Bea Uusma och blev otroligt inspirerad. Blev invald i Nylands litteraturförenings styrelse.

April
Jag fick ett mejl från Förlaget som vill träffa mig. Med pirr i magen gick jag dit för att träffa dem, de var intresserade av mitt manus men ville att jag skulle göra en omskrivning. Jag började vara rätt trött på projektet men det här var ju inte precis läge att ge upp!

Jag hade min första handledarträff inom LittSkap. Jag skrev ett långt inlägg om hur jag skriver. Jag klarade mig inte i Arvid Mörne -tävlingen och valde att läsa dikter i vloggformat.

Maj
Jag började redigera Vad heter ångest på spanska? enligt de kommentarer jag fick av Förlaget när jag träffade dem, men kände mig lite lost och kopplade in Jenny och av Charlotte för stöd och pepp. Måste också erkänna att det var lite svårt att få motivationen upp för ytterligare en redigering, men ibland gäller det att bita ihop och kämpa vidare. Vi hade en superrolig LittSkap-helg med svitfest.

Juni
Med ett brustet hjärta slet jag med redigeringen av Vad heter ångest på spanska? och bad om att få skjuta upp deadline med en vecka för att klara av det. Hetsskrev massvis med ny text och skickade in manuset utan att egentligen ha tid för att läsa igenom allt. Ändå kände jag att storyn hade blivit bättre.

Juli
Jag skrev en skräpdålig novell för en tävling, hade handledarträff. Mycket trött på att skriva (och kanske också lite på att leva) och behövde vila. I juli föddes ändå idén för Allt jag (inte) ångrar, så nåt gott förde den månaden med sig!

Augusti
Drack öl och redigerade, blev klar med redigeringen av Nationen (för den här gången) och skickade till testläsare. Testläste också Charlottes manus Gryningsstjärna (som kommer ut nu i slutet av januari!!!).

September
Träffade Förlaget igen och fick manuset tillbaka med många strykningsförslag. Jag kan blogga mer om det en annan gång, men det var inte alls några stora grejer, eller jag tyckte det bara var skönt att någon pekade på vad som inte fungerade. Efter fyra år med samma text börjar en bli "lite" blind så jag tog tacksamt emot hjälpen.

Jag fick testläsarfeedback på Nationen. Jag åkte till bokmässan i Göteborg och vi hade höstens första LittSkap-helg. Jag fick också agera kursledare för första gången själv! Och så startade jag mitt inspirationsbrev. Jag började också skriva min antologitext för LittSkap-antologin.

Oktober
Jag skrev ett inlägg om hur allt började med mitt skrivande. Jag intervjuades på scen på bokmässan i Helsingfors. Jag fick också läsa ur en egen text och läste ett kapitel med Saga. I slutet av månade lämnade jag in det redigerade manuset till Förlaget. Planerade inför NaNoWriMo. Ytterligare en rolig LittSkap-kurshelg.

November
Slet som ett litet djur med NaNoWriMo och klarade det! Jag hade också handledarträff för att diskutera min antologitext och jag redigerade den och skickade till LittSkap-kurskompisarna. Min staycation var en stor hit, ska försöka göra något liknande i framtiden för att kicka igång skrivet!

December
Fick ett slutligt antagningsbesked från Förlaget – äntligen! Firade det med de bästa kurskompisarna under LittSkap-julfesten och samtidigt årets sista och sjätte kurshelg. Läste också för första gången högt ur boken (ja nu kan jag väl få kalla det en bok?!). Pirrigt som fan men fick superfina kommentarer av de andra. Jag blev antagen till Debutantbloggen och vi började planera det här bloggåret. Jag skrev texter om pizza. I slutet av månaden jobbade jag igen med min antologitext som vi diskuterat under kurshelgen och hade också handledarträff.

***

Ja håhå. Inte har jag precis legat på latsidan i fjol. Men i år blir det också mycket skriv (yay!). Sista fixet med Vad heter ångest på spanska? + allt som hör till debuterandet. Antologitexten måste också bli klar och så blir det så klart 6 kurshelger LittSkap och handledarträffar. Mycket bra alltså.

Planen är också att redigera Nationen "färdig" så jag kan skicka in den och så vill jag gärna hinna jobba med Allt jag (inte) ångrar också. Få se vad allt jag hinner med i år. Men mycket skriv blir det garanterat och det gläder mig!

No fear

Alltså tack alla som kommenterat och gratulerat här på bloggen, på Facebook och på Instagram. Det gör mig så himla glad och hela alltihop mer verkligt. Det blir en bok! Nu måste ni också lova att köpa den sen!

Det här året har alltså alla förutsättningar att bli bra. Jag tänker vara en modigare version av mig själv och inte ta någon skit av någon. Jag tänker inte vara rädd för att fråga nån på dejt eller för att bli kär. Jag tänker vara öppen för nytt och låta livet föra mig vidare.

På nyårsnatten gick vi efter en kul hemmafest till ett karaokeställe och jag sjöng en av mina två låtar jag alltid sjunger (båda är för övrigt på finska). Den här gången blev det Kemiaa av Neon 2. Nån kan tycka att texten är smörig och töntig, men jag är en sucker för sånt.

Ei elämää liikaa suunnitella saa
antaa sen mennä vain painollaan
jos joskus vielä tavataan - hyvä niin
jos ei - lakit päähän ja näkemiin

De sjunger att man inte får planera livet för mycket och att är det meningen att två människor ska mötas igen kommer det att ske. Helt enkelt lita på att livet guidar en rätt (fastän det många gånger inte alls känns så).

Jag har aldrig varit en som gillar att "spela" när det gäller kärleken – jag är ärlig med mina känslor när jag träffar nån jag gillar. Om nån ryggar tillbaka då känner jag bara att han inte är rätt människa för mig. Jag måste kunna vara mig själv.

I år ska jag ta till mig Saara Aaltos fantastiska ledord: no fear. Det värsta som kan hända är att jag misslyckas, men det hör liksom till. Dessutom är det bra som författare att samla in material om olika misslyckanden. Ja, jag tycker till och med jag kan kalla mina misslyckanden för research. Mer misslyckanden!

Är du med på no fear 2017? Gör det du annars kanske inte vågat. Fråga hen från jobbet på dejt, våga skicka in ditt manus från skrivbordslådan eller boka den där resan du alltid drömt om. Ingen annan kommer liksom att göra det för dig.

Om en dryg timme ska jag ta mig mot flygplatsen och inleda det som förhoppningsvis blir en av mina bästa resor nånsin. Drygt två veckor i Argentina. Sol, vin, långa stadspromenader, massvis med spanska och en chans att ladda batterierna inför superåret 2017.

Jag kommer att uppdatera bloggen från resan och har också tidsinställt några inlägg som är på kommande – bland annat om mitt skrivande i fjol och så lite snack om målsättningar. Vill du följa med min resa gör du det säkert enklast via Instagram.

Nästa gång vi hörs har jag landat på andra sidan jorden, så sjukt pepp just nu! Hoppas du får en fin start på året!

En dröm blir sann!

Jag har funderat och funderat på hur jag ska berätta det här, men jag kommer inte på nåt bättre än att bara säga det rakt ut: min debutroman kommer ut i höst!

Allt är fortfarande lite overkligt men så småningom ska jag väl förstå vad som händer. Kommer också att skriva mer om hur allt gått till, men jag ska låta det här sjunka in lite till.

Och inte nog med det. I år kommer jag också att blogga på kollektivbloggen Debutantbloggen tillsammans med fyra andra debutanter. Så 2017 har alla ingredienser för ett fantastiskt slutresultat.

Jag kan väl inte säga annat än att det lönar sig att jobba för sina drömmar. En dag blir de sanna. Jag lovar!

Årets sista dag

Så är den äntligen här, den sista december 2016. Jag känner redan att jag sagt det mesta om året som gått så jag passar nu bara på att önska dig ett riktigt gott nytt år.

Det är mycket som hänt i år, också bra grejer, men jag ser verkligen fram emot att få byta år och börja på ett sätt om från början. Det kommer att hända mycket roligt under 2017, det kan jag lova redan nu.

Men nu tycker jag vi ska skåla in det nya året och hoppas på att det blir ett bra år – för dig, mig och för världen. Gott nytt år!

Årets mest lästa inlägg

Det går att summera året på många sätt. Efter gårdagens monsterlånga lista tänkte jag att jag skulle göra en summering av årets mest lästa inlägg. Här är topp tio med ett citat ur varje inlägg:

10. Svältfödda på singelhistorier?
Vårt samhälle bygger väldigt starkt på en tvåsamhetsnorm och hör en inte till ett "vi" bestående av två är en ju lite konstig. Undrar hur många singlar som får höra frågor som "nåå, ska du inte träffa nån snart?" eller "hur kan nån som du vara singel, du är ju jättetrevlig/snygg/underbar".

9. Det handlar inte om framgång
Vi ska bli bättre, snyggare och framgångsrikare. Liksom låta någon utifrån definiera oss och vår framgång. Men mitt skrivande – och allt det andra jag gör – handlar kanske till 5 procent om vad andra tänker eller tycker och till 95 procent om vad jag själv vill.

8. Det kommer aldrig bli som förr
Jag har ju hela tiden vetat att det ska bli bättre och det är redan så mycket bättre. Fyra månader känns både kort och långt. På ett sätt är jag ju inte längre samma människa som då men ändå är jag det. 

7. 100 mål
1.  Bli publicerad författare.
2.  Ge ut böcker ungefär med 1–2 års mellanrum.
3. Starta eget förlag.

6. Söndagsbaguetter
Det är något magiskt med att baka bröd. Det doftar så gott, smakar så gott och jag älskar känslan av att få skapa något från lite mjöl, vatten, jäst och kryddor.

5. Dags att avgå nu 2016
Mitt i allt personligt kaos blir världen bara galnare och galnare. Alla terrorattacker, all ondska och radikalisering. För att inte tala om läget i Syrien. Om Trump. Om alla döda. Om vår regering som gång på gång skiter i grundlagen och finländares välmående och vårt ansvar för resten av världen.

4. Morsdag – men inte för alla
Jag har tänkt på dem som inte har en mamma längre, på dem som vill bli mammor men inte blir det trots att de kämpar, på dem som redan är mammor men inte är det enligt lagen.

3. Hur hantera sorg?
I början av sommaren grät jag varje dag, ofta flera gånger om dagen. Jag var så otroligt ledsen och visste inte riktigt vad som hade hänt med mitt liv. Plötsligt var det helt annorlunda och den jag älskade mest fanns inte längre vid min sida.

2. Det svåraste med singellivet?
Alla människor behöver närhet och att plötsligt inte längre ha det är konstigt. Visst har jag ju en massa fina människor i min omgivning, men det är ju ändå inte riktigt samma sak. Och en kan ju inte slänga in sig i något nytt helt genast heller – eller det kan åtminstone inte jag.

1. En stukad fot, ett brustet hjärta
Den här sommaren blev inte precis som jag tänkt mig. Egentligen blev den över huvud taget inte som jag tänkt mig men ändå blev den bra.

***

Haha, vi kan i alla fall konstatera att det här må vara en skrivarblogg men att det är kärlek, singelliv och baguetter som intresserar mest. Vad vill du att jag ska blogga mer om under 2017? Fritt att önska nu! 

2016 i listformat

Det börjar bli en tradition här på bloggen, tredje året i rad då jag sammanfattar året med hjälp av en lista. Så här var mitt liv i fjol, och så här 2014.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Började en skrivarutbildning, ledde en paneldiskussion, intervjuade författare på scen och blev själv intervjuad på bokmässan i Helsingfors. Malin och jag gjorde också podd under våren (visserligen lanserades den några dagar innan året började, men ändå). Annonserade i en tidning!

Genomdrev du någon stor förändring?
Det kan vi väl lugnt säga. Singel efter nästan fem års förhållande har varit en utmaning. Men jag vet att det är rätt och är så himla nyfiken på vem jag kommer att träffa. Bloggen har också flyttat över från Wordpress till Squarespace.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Det föds bebisar hela tiden. <3

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Sorgligt men sant: den 27 maj. Dagen då mitt förhållande tog slut.

Dog någon som stod dig nära? 
Nej, tack och lov!

Vilka länder besökte du?
Jag kör på städer i stället för länder. I kronologisk ordning Berlin, Barcelona, Stockholm (x2), Umeå, Lund, Norra England, Tallinn, Göteborg. I Finland har det blivit många resor till Åbo och en till Rovaniemi.

Bästa köpet?
Min ljusröda MacBook, en menskopp och flygbiljetterna till Argentina.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina vänner som funnits till för mig när jag mått som sämst, Litterärt Skapande och alla roliga bröllop och fester.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017?
Kärlek skulle inte vara helt fel. Att bli riktigt förälskad i någon som tycker jag är rolig och underbar och som vill dela livet med mig.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat och läst. Hela hösten har varit sånt kaos så jag knappt hunnit läsa och träningen ska vi inte ens prata om. Tur att jag ändå spelar handboll och blir "tvungen" att röra på mig ibland.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit, skadat vrist och hjärta.

Bästa boken du läste i år?
Många bra, speciellt i början av året. Mördarens apa, En man som heter Ove, Naondel, Middagsmörker. Alla böcker jag läst hittar du på GoodReads!

Favoritprogram på TV?
Masterchef Australia, Ensitreffit alttarilla, Poldark.

Största musikaliska upptäckten?
I höst har jag lyssnat rätt mycket på Foxes efter tips av Pia. Men är ju dålig på musik, lyssnar mest på Spotifys färdiga listor.

Vad var din största framgång på jobbet 2016?
Att det är så många som rekommenderar mig och att jag den vägen fått många nya jobb och projekt. Har varit så himla kul att få intervjua andra och leda diskussioner. Att jag fortsatt skriva och klarade NaNoWriMo!

Största framgång på det privata planet?
Att jag överlevde uppbrottet utan desto större kaos, att jag utvecklats som människa och känner mig mer redo för resten av livet än på länge. I will survive.

Vad spenderade du mest pengar på?
Min resa till Argentina – eller resor överlag. Och så bostadslånet. Samma svar varje år tror jag.

Något du önskade dig och fick?
Många fina stunder tillsammans med nära och kära. Ett nästan helt hjärta i slutet av året.

Något du önskade dig och inte fick?
Bättre hälsa (främst den stukade vristen i somras). 

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Den började strax efter midnatt i celebert sällskap, jag lunchade med Erik och på kvällen kom Madde och Lina till mig. Nästa dag ordnade jag födelsedagskalas i stormen.

Vad fick dig att må bra?
Mina vänner, alla resor. Skrivandet.

Vem saknade du?
Mina vänner ute i världen, speciellt Minna. I höst har jag saknat tryggheten och stödet i ett förhållande. Inte någon person i sig, men ja, ni fattar.

De bästa nya människorna du träffade?
LittSkap-gänget! Så många bra typer. <3 I år har jag också träffat Jennifer och Lina för första gången live.

De här kvinnorna är så bra så bra!

De här kvinnorna är så bra så bra!

Mest stolt över?
Att jag överlevde uppbrottet med hedern i behåll. Att jag fortsatt skriva trots motgångar.

Högsta önskan just nu?
Att det blir en bok under 2017 och att den i så fall inte blir totalsågad i eventuella recensioner. Att bli kär skulle inte heller vara helt fel.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Bli ännu bättre på att lyssna på hjärtat och magkänslan. Ska också försöka bli snällare mot mig själv och verkligen komma ihåg träningen, jag mår inte bra av att inte träna. Och så hoppas jag att jag nästa höst skulle förstå att jobba mindre, men tja, tvivlar på det … Haha!

Har du fyllt i listan? Länka gärna till den i så fall!

Den viktiga vilan

Det här året och framför allt den här hösten har krävt mycket av mig. Förra veckan var jag totalt utpumpad och julen kunde inte ha kommit lägligare. Som jag skrev kände jag noll stress inför julen och helgen blev just så lugn och skön som jag hade hoppats på.

Det här är ett av mina favoritställen. Jag drömmer om att bygga en skrivarstuga här. Problemet är att vi inte äger marken och att det är förbjudet att bygga här, meeeeen kanske en dag på nåt sätt. Jag gillar ju utmaningar.

Det här är ett av mina favoritställen. Jag drömmer om att bygga en skrivarstuga här. Problemet är att vi inte äger marken och att det är förbjudet att bygga här, meeeeen kanske en dag på nåt sätt. Jag gillar ju utmaningar.

Och när en får vila börjar det hända magiska saker. Jag riktigt kände hur energinivåerna började stiga och hjärnan kickade i gång. Jag ser så otroligt mycket fram emot nästa år och allt som kommer att hända – största delen är ju sånt jag fortfarande inte har någon aning om.

Så här ser vårt hus ut på lande. I går var det så soligt och vackert att jag riktigt måste fundera om det är jul eller midsommar.

Så här ser vårt hus ut på lande. I går var det så soligt och vackert att jag riktigt måste fundera om det är jul eller midsommar.

Ska också bli perfekt att inleda året i Argentina med sol och värme, sedan är jag mer än redo för allt 2017 slänger framför mig. Men innan det ska det bli en årsresumé i listformat. Den kommer i morgon, så håll utkik här på bloggen.

Har du tänkt sammanfatta det här året på något sätt?

God jul!

Julen är här fastän vädret kämpar med att påstå nåt annat. Jag har nog aldrig stressat så lite för julen som i år. Jag har köpt en enda julklapp, alltså en! Men tänker mig att en del får försenade julklappar från Argentina. 

Den här veckan har jag också varit orimligt trött och ser mest fram emot att ta det lugnt och att läsa. Och på juldagen kommer mina systrar, det ser jag fram emot.  

God Jul kära bloggläsare! Tack för att just du läser min blogg. Och kom nu ihåg att julen inte är en tävling i julklappar eller matkonst. Ta vara på dina nära och kära och skänk en tanke till alla som har det mindre bra. Och ogillar du julen är den snart förbi. Kram på dig! 

upload.jpg

Feministiskt julmys

I går kväll åkte jag i väg till Schildts & Söderströms på feministiskt julmys med Peppe. Peppe inledde kvällen med att berätta hur hennes ex-pojkvän från 20-årsåldern misshandlade henne men att hon ändå fortsatte vara ihop med honom. Delar av den berättelsen finns med i Livet & patriarkatet som alltså var anledningen till själva kvällen.

Fastän jag läst historien i boken blev den så klart hundra gånger värre när Peppe berättade den i går kväll. Jag har själv lyckligtvis aldrig haft nån kille som skulle ha varit våldsam mot mig, men jag kan på ett sätt förstå att det är svårt att lämna någon i en sådan situation – fastän en rationellt förstår att det är det enda rätta. Men speciellt när det gäller känslor är vi sällan rationella …

Längst till vänster Jenna från Ratata som hade ordnat kvällen, S&S litterära chef Anna Friman och så Peppe. I bilden skymtar också Lina och Emzi.

Längst till vänster Jenna från Ratata som hade ordnat kvällen, S&S litterära chef Anna Friman och så Peppe. I bilden skymtar också Lina och Emzi.

Trots tråkiga historier blev det en superbra kväll med intressanta diskussioner. Var så kul att få se Peppe som ju normalt finns i L&A. Dessutom fick vi en fin julklapp med oss hem, bland annat Basses jubileumsalmanacka för nästa år. Blev superglad över att få den!

Men julklapparna tog inte slut där! I dag fick jag nämligen en superfin julklapp av en fellow feminist. Linnea ordnade julklappsutbyte för medlemmar i Facebookgruppen Finlandssvenska feminister och jag fick världens finaste julklapp! En vingpenna färgad i guld som kan användas som bokmärke. Fast jag tycker pennan är så fin så den får kanske bara stå framme och vara snygg.

Alltså! Blev så sjukt lycklig när jag öppnade paketet. Tack tack tack!

Alltså! Blev så sjukt lycklig när jag öppnade paketet. Tack tack tack!

Alltså systerskap – finns ju få saker som är bättre än det! Peppe gav oss också en läxa: vi som kvinnor ska se till att lyfta andra kvinnor, det gör män nämligen hela tiden. Jag ser det inte som någon tävling mellan könen, men det ska framför allt inte vara en tävling mellan kvinnor. Det finns utrymme för många bra kvinnor och män. Vi kan alla lyfta varandra. Kanske det kan vara din julklapp till någon?

Gästar hos andra

Nu i december har jag haft äran att figurera på tre andra bloggar – två av bloggarna blev en glad överraskning för mig, den tredje hade jag dealat om på förhand.

I början av december dök jag upp i Danielas julkalender där hon lyfter fram bloggare hon tycker om. Så här fint skrev hon om mig:

"Här har vi minsann en blogg som hela tiden utvecklas och bara blir bättre och bättre, och att den skrivs av en så driven kvinna som verkligen vågar följa sina drömmar, är ju bara helt fantastiskt."

Förra veckan skrev Anne vackra ord om mig. Om ens hälften av det hon skriver stämmer kommer mitt liv att bli en storsuccé.

"Det här är världens mest målmedvetna kvinna som kommer att gå väldigt långt. Om tio år har hon gett ut lika många böcker och har dessutom ett eget förlag, egen tidning och varför inte också egen tv-kanal."

Skärmdump från Jennifers blogg.

Skärmdump från Jennifers blogg.

Och i dag har jag gästbloggat för Jennifers julkalender där jag skriver om öl – vad annat liksom? Så in på Jennifers blogg för att läsa hela inlägget!