Lyssna på kroppen

Jag brukar säga att jag har en bra kropp. Den är bra för att den påminner mig om att röra på mig och den påminner mig om att varva ner. Ibland blir jag irriterad på att min kropp lägger sig i, kan den nu inte klara sig en stund till? Men i ärlighetens namn är jag tacksam, min kropp tar hand om mig och mitt arma huvud med sina varningssignaler.

Jag skämtar ofta att jag inte behöver någon PT, min rygg säger ifrån när jag inte tränat. I somras vaknade jag nästan varje dag till ryggont, jag hade gärna vaknat på grund av att jag var pigg och ville stiga upp, men fick i stället inleda morgonen med att lägga mig på golvet och tänja ryggen. I höst har jag tagit tag i träningen. Resultat? Nästan inget ryggont (förutom den ena veckan då jag tränade dåligt). Överlag mår jag också bättre om jag tränar, att svettas är min bästa terapi.

Min kropp ger också andra signaler. När jag är (för) stressad och uppvarvad får jag herpes på underläppen. En riktigt irriterande grej som ibland dessutom gör riktigt ont. Men jag ser mitt herpes som ett tecken på att kroppen säger "kvinna, ta det lite lugnare, inget blir bättre av att yra på".

Herpes är ju också den ultimata skämssjukdomen. Det är ju sååå äckligt. I verkligheten har cirka 85 procent av finländarna viruset, men alla får inte blåsor. Själv minns jag inte när jag fått herpes, men nån gång på dagis eller i lågstadiet. Men oberoende många år före jag hånglat för första gången. Så absolut inget att skämmas för (och inte heller fastän en skulle ha fått det pga hångel). Själv är jag nogamed att säga att jag har herpes och låter inte någon dricka ur mitt glas eller äta från samma tallrik. Tidigare kunde jag skämmas när jag sa det, nu konstaterar jag det bara.

En bild från en soligare och bättre dag. För ingen vill se mitt sjuksura fejs.

En bild från en soligare och bättre dag. För ingen vill se mitt sjuksura fejs.

I går kväll meddelade min kropp igen att det blivit för mycket allt möjligt på sistone och jag vaknade med ont i halsen och har i dag överkonsumerat ingefära och hoppas att jag slipper den värsta snorsjukdomen. Det var meningen att jag just nu skulle vara ombord en sverigebåt för en liten skrivsemester med mig själv, i stället ligger jag i soffan och försöker slappa.

Jag tänker mig att min kropp försöker säga åt mig att jag måste vila och då får jag väl försöka lyda enligt bästa förmåga. Dricka lite jaffa, läsa en bok, kolla på tv-serier. Sånt behöver kroppen också för att kunna orka alla andra dagar.

Vad säger din kropp till dig? Och brukar du lyssna? Och visst kommer du ihåg att vara snäll med kroppen? Med snällhet menar jag en lämplig blandning av träning, sömn, choklad och annat som just din kropp behöver.

Två dagar till Göteborg

Välkommen till Göteborg stod det i mejlet jag precis fick. Om två dagar ska jag nämligen hoppa på flyget mot den svenska västkusten och årets bästa bokhögtid. Diskussionerna kring årets mässa har varit aktiva och jag tycker det är bra att det finns en diskussion. För mig var det ändå självklart att jag vill åka, jag vill inte att ett gäng nazister och rasister ska få förstöra det roligaste i bok- och litteraturväg.

Förra veckan delade Maria Turtschaninoff en intressant kolumn på Facebook – en påminnelse om att bokmässan handlar om så mycket mer än böcker (och huruvida Nya Tider ska få ställa ut eller ej). Det är bildning och fortbildning och många intressanta seminarier och diskussioner.

Fastän jag i år är med som författare kommer jag också att göra en del intervjuer för Addeto - eftersom det helt enkelt finns så mycket spännande att skriva om! Jag har skrivit upp ett schema för mig, få se om det håller och hur mycket jag orkar med, hehe.

Få se om jag lyckas med lika många selfies som i fjol, men det är definitivt målsättningen. Ser också fram emot att få stå på scen för första gången i Göteborg och att få träffa alla fantastiska människor jag mest umgås med över sociala medier.

förlaget i göteborg.jpg

Är du på väg till Göteborg? Så här ser mitt mässchema ut, känner mig väldigt hedrad över att få vara en del av Förlagets jättefina mässprogram!

ATT SKRIVA MED STÖD AV KOLLEGER
Finlandsarenan (C02:32) fredag kl 14.30
Michaela von Kügelgen, aktuell med Vad heter ångest på spanska?, samtalar med författarkollegan Anna Bågstam Ryltenius om hur viktigt det är med skrivstöd från författarkolleger. Moderator: Janina Orlov.

VAD HETER ÅNGEST PÅ SPANSKA?
Finlandsarenan (C02:32) lördag kl 14.00
Michaela von Kügelgen debuterar med Vad heter ångest på spanska?, en träffsäker skildring av hur det känns att stiga in i vuxenlivet, om hur jobbigt det är att vara duktig, och om att göra sina föräldrar riktigt jävla besvikna. Intervjuare: Janina Orlov. Michaela signerar böcker i Förlagets monter B08:01 kl 14.45-15.15.

TRÄFFA DEBUTANTBLOGGARNA
Fredag 15.30–16.00 och lördag 11.10-11.40 kan ni träffa oss (Anna, Christina, Michaela och Johan) som bloggar på Debutantbloggen under 2017. Vi hänger i Café Skrivas monter så kom förbi och prata skrivande och böcker eller bara för att säga hej till oss

Blir jätteglad för alla som kommer och lyssnar eller som rycker mig i ärmen (men varning, du kan bli tvingad till en selfie!). Hoppas på många nya bekantskaper och annat roligt. Ser också jättemycket fram emot att få gå på middag med mitt förlag. Fatta: middag med mitt Förlag. Hur sjukt?!

Missa inte heller Bokbabbels inlägg om bokmässan i gifs, lika roligt varje år och nu när jag åker för tredje gången nickar jag och fnissar. Just så där är det ju! Ajaj vad det ska bli roligt. Och ja, har så klart planerat alla mina outfits för länge sen. En måste ju liksom prioritera!

En härlig skrivhelg

Under lördag och söndag har jag skrivit och ätit, skrivit och ätit. Nylands litteraturförening där jag är sekreterare ordnade en helgkurs med Hannele Mikaela Taivassalo (som också är min handledare) och det var så bra, så bra.

Under två dagar gjorde vi massa roliga, spännande och krävande skrivövningar. Själv försökte jag plocka upp tråden med Astrid (min krångliga karaktär i Nationen) och känner faktiskt att jag kommit lite närmare henne, så det känns bra. Men det blev också många andra korta små texter.

Helgen var precis vad jag behövde, en kreativitetskick och överlag fint häng. Bland annat Jennifer var med på kursen och det var lika roligt som alltid att få umgås med henne. Kolla hennes blogg för många fina bilder från Gustavelund där vi höll till. Ett gammalt konferenshotell vid Tusbysjön, både vackert och inspirerande.

häfte och löv.jpg

En av de svåraste uppgifterna under helgen var att skriva en dikt. Jag vet inte varför, men jag känner mig alltid lika pretentiös när jag skriver poesi. Liksom "vem tror hon att hon är"? Mikaela tyckte att det är bra att gå ut ur bekvämlighetszonen och föreslog att jag ska börja med typ torsdagsdikt här på bloggen – få se!

Men för att lite testa på hur det känns får ni läsa dikten jag skrev. Uppgiften var att först hitta en plats och sitta där i cirka tio minuter med slutna ögon och tänka på hur det känns i kroppen. Sedan fick vi en (frivillig) rubrik och åtta minuter tid på oss att skriva! Så här blev det oredigerade resultatet.

Det här är ett annat ställe
Solen smeker min kind,
säger: allt blir bra
Värmen försvinner inte,
men byter form

Golvet bär dig, säger hon
du får släppa ut allt
Golvet bär mig,
och jag gråter

Vinden viskar och lockar, 
säger: släpp taget
Du finns kvar,
fastän du vågar

Golvet bär mig,
fångar om jag faller
Golvet bär mig,
när jag vågar

Nu ska jag försöka greppa vardagen i några dagar och på torsdag åker jag till Göteborg för bokmässan. Ser så himla mycket fram emot den! Ska skriva mer om mitt program och mina förväntningar i morgon.

En intervju med Elin

I somras körde jag till Karis för att intervjua Elin för tidningen Martha. Vi hade en intressant och bra pratstund som resulterade i en artikel i tidningen som kommit ut nu i veckan. Själv fick jag tidningen postad hem till mig i dag.

elin2.jpg

Då när jag jobbade med texten visste jag inte att det skulle bli tidningens huvudartikel, eller att Elin skulle få vara på pärmen, men vad är väl bättre än det? Hela artikeln kan också läsas på nätet om du inte får tag på själva tidningen.

elin1.jpg

Själv har jag träffat Elin för första gången på handbollsplan nån gång på 90-talet och nu på senare år har jag följt med hennes företag och klädskapande med stort intresse. Jag fattar verkligen noll av att sy, men Elin skriver så intressant och tankeväckande på sin blogg.

Jag har också två av Elins plagg – en kort klänning och en svart jumpsuit och jag verkligen älskar bägge. Så himla sköna och bekväma och kan varieras på en massa olika sätt. Perfekt! Kompisar som har hennes kläder har sagt samma sak: att plaggen är både snygga och bekväma. Dessutom är ju Elin så otroligt trevlig. Vissa har liksom allt! De är både trevliga och har talang.

Det här hör också till det bästa jag vet med mitt jobb: att få träffa och intervjua intressanta personer och få skriva om sånt som är viktigt för just dem. I bästa fall lär jag mig nåt på vägen också!

Glasögon & wikipedia

I somras insåg jag att min syn inte är riktigt som den borde vara. Det andra såg tydligt var bara sudd för mig. Jag har faktiskt ingen aning när min syn försämrats, men efter ett besök hos ögonläkaren (kiitos Pekka!) kunde jag konstatera att glasögon skulle vara en helt bra grej.

Förra veckan beställde jag mina glasögon, valde två par på en gång, och fick dem i förrgår. Nu gäller det att vänja sig vid att ha nåt på näsan, men jag är faktiskt ganska ivrig på mina nya glasögon. Minus allt illamående nu i början när jag är ovan. Får ibland ta av mig glasögonen för att "normalisera" läget i hjärnan.

glasögon1.jpg

Jag tycker lika mycket om båda paren, och det är ju bra. Men blir riktigt förvånad varje gång jag ser mig själv i spegeln. En kompis frågade faktiskt om jag nu har riktiga glasögon, eller om det är en imagegrej, haha. 

I dag upptäckte jag också (efter att ha googlat mig själv, vilket jag gör rätt ofta nuförtiden) att jag finns på Wikipedia! Någon har tagit sig tiden att skriva en Wikipedia-artikel om mig. Känns ju rätt stort ändå. Enligt en kompis är jag nu officiellt en internetkändis, haha!

glasögon2.jpg

Nu borde den här internetkändisen sätta sig ner och arbeta med Nationen. Har segat som fan med att sätta i gång, men nu har jag lovat leverera att sammanhängande manus till min handledare om fem (!) veckor så det gäller att sätta i gång! Håller som bäst på att läsa igenom texten igen från början till slut. Jag har flera gånger förvånats över att det faktiskt är rätt okej, samtidigt som det finns grejer som inte alls funkar. Med andra ord: mycket arbete kvarstår.

Flera gånger önskar jag att jag kunde skriva på ett lite vettigare och effektivare sätt, men gäller väl bara att acceptera att jag måste redigera cirka tusen varv för att det ska bli nåt bra alls. För bra kommer den här Nationen att bli, bara jag ger den lite tid och kärlek.

Nytt hår, nytryck & bloggträff

Hösten har verkligen kommit i gång med full fart. Jobb trillar in och det händer både det ena och det andra. I onsdags besökte jag min nya frissa (var nu andra gången hos henne) och kapade av ett antal centimeter. Är verkligen konstigt att jag hade jättelångt hår för några år sedan och nu rätt så kort.

nytthår.jpg

En annan utseendemässig förändring är också på väg, i tisdags beställde jag nämligen äntligen glasögon. Jag var på synundersökning redan i början av augusti men det var sååå svårt att välja "rätt" bågar. Tur att jag kunde välja två par de här gången. Visar sen när jag fått glasögonen. Alla säger att jag passar i glasögon, så vi hoppas det stämmer!

Den här veckan har det också blivit två författarträffar. I tisdags var jag på Helsingfors Arbis och pratade för en publik på fyra personer, men det var jättemysigt ändå. Och i morse var det Ratatas bloggträff på Fleuriste med Jennifer, Jennifer, Corinne, Julia, Sandra och Jenna (och Lina som måste rusa iväg på frilansseminarium). Och så klart powerteamet från Förlaget med Amanda, Andrea och Josefin.

Det var jätteroligt att snacka skrivande och bloggande och jag hoppas att jag lyckades säga nåt smart och inte bara svamla. Är kanske inte helt som bäst klockan 9 på morgonen ... Jag är sällan nervös för att prata inför folk, men visst är jag trött efteråt ändå. Jag försöker verkligen ge så mycket jag bara kan och det är väl inte så konstigt att jag känner mig slut efter sån träff.

Den här veckan har det hänt en annan rolig grej – nämligen ska det tryckas upp fler exemplar av min bok! Jag är jätteglad över det och hoppas så klart att boken fortsätter sälja. Men som jag skrev på Debutantbloggen i onsdags så är det ju inga våldsamt stora summor en tjänar på att skriva böcker. Vill du hjälpa mig och boken finns här några tips:

FEM SÄTT ATT HJÄLPA EN FÖRFATTARE.png

Glad fredag gott folk! I kväll ska jag simma på simstadion i månsken och i morgon kväll gör jag ett besök i barnfamiljsbubblan i Grankulla. Och så ska jag försöka ta tag i redigeringen av Nationen. Väldigt taggad på det faktiskt! Skrev också om det på Debutantbloggen förra veckan! Ja, ja. Slut på livsrapport för den här gången!

Vinnaren är!

Alltså wow! Blev så glad över alla fina motiveringar för att få vinna min bok. Och för alla fina hälsningar i kommentarsfältet – det värmde verkligen och det var riktigt knepigt att välja vem av er som förtjänar boken mest. Så i stället för en bok, blir det två! Tack vare att Förlaget bjuder på ett exemplar. Jag föll för följande motiveringar:

Åh jag vill så gärna vinna din bok! Jag ska skriva min gradu i höst för att sedan bli klar ekonomie magister. Så kommer med andra ord vara nergrävd i faktaböcker och vetenskapliga artiklar. Då skulle din bok vara den perfekta pausläsningen, när jag vill låta tankarna flyga iväg till en skönlitterär värld! Tänk mystofflor, god choklad, tända ljus och en bra bok (din såklart) i höstmörkret. Ja, så tänker jag belöna mig själv!

Jag har följt dig och ditt skrivande ett tag. Därför skulle det vara intressant att läsa din bok! Jag var själv halvvägs till att bli jurist när jag började tvivla om det var verkligen rätt val, så på ett sätt skulle boken passa in i min livssituation också.

Jennifer och Sara – mejla mig på michaela.vonkugelgen@gmail.com med era adresser så postar jag bok, tygkasse med bokens omslag och en solkräm från Dermosil! För dig som inte hade lika bra tur har jag också ett specialerbjudande: om du beställer boken av mig senast den 15.9 lovar jag att bjuda på postavgiften!

bokochkarta.jpg

Allt med boken känns fortfarande rätt så overkligt. Är så otroligt glad över många fina recensioner men ändå känns det lite tomt inuti? Antar att det hör till och att det kommer att gå om. Snart ska jag slänga in mig i redigeringen av Nationen, ser verkligen fram emot att få tänka på en annan bok för omväxlingens skull.

Glad måndag på dig! Hoppas du får en fin vecka, själv har jag som sagt fullt upp med jobb och författarroligheter. Och under helgen är planen att göra absolut ingenting. Få se om jag lyckas!

På Sandra Beijers blogg

I går skrev inte mindre än tre (!!) människor till mig att min bok skymtat på Sandra Beijers blogg. När jag fick första meddelandet gick jag så klart direkt in på bloggen och där, i en hög med andra böcker, låg min bok.

upload.jpg

Kändes helt otroligt fint, samtidigt som det känns lite löjligt att bli så exalterad över att skymta på hennes blogg. Jag menar Sandra är ju bara en människa. Men en människa som råkar ha skitmånga bloggläsare. Förhoppningsvis är det många som nu bongat min bok och blivit nyfikna!

Nu är jag på sista etappen av min resa. Ska snart boarda planet i Amsterdam för att landa i Helsingfors efter midnatt. Sen ska jag försöka jobba ikapp det jag inte hunnit med under de senaste dagarna. Jag har ont i musklerna av allt dansande, så det om något är väl ett bevis på att det var roligt på gårdagens bröllop! Ska försöka skriva en utförlig rapport eller åtminstone ladda upp en bild eller två. 

Andra som bloggat om mig & boken

Jag överdriver inte det minsta när jag säger att jag är helt överväldigad av all kärlek jag får för tillfället i olika hörn på internet. För att komma ihåg allt detta fina under sämre stunder tänkte jag att jag ska samla ihop alla inlägg jag hittills sett.

Daniela var först ute och skrev om en trevlig överraskning. Smulan (eller Jonski som jag kallar henne) har läst min bok och gillat (!) – det betyder mycket för mig eftersom jag vet att hon läser mycket. Jennifer har skrivit ett långt och fint inlägg om mig och boken och om releasefesten och också Lina skrev ett fint inlägg från festen.

Hur många gånger är det förresten rimligt att besöka Akademen för att stalka sin bok? Frågar för en kompis.

Hur många gånger är det förresten rimligt att besöka Akademen för att stalka sin bok? Frågar för en kompis.

Men bäst måste väl vara Dannis inlägg där hon skriver att jag skrivit årets (!!) bästa bok. Wow! Gillade också väldigt mycket Julias recension på Litterarum. Det är den första lite längre recensionen och det är så spännande (och väldigt skrämmande) att vänta på recensioner. I natt drömde jag faktiskt om recensioner och kunde inte sova, men fortsätter de i samma stil har jag väl inget att oroa mig för, eller?!

Utöver det här har jag fått många många privatmeddelanden där folk skriver att de tyckt om min bok och trivts i Ecuador. En del kompisar kan väl kanske vara lite jäviga, men fint ändå att de gillat. Hur mycket jag än skrivit för mig själv är det så klart ett faktum att jag vill att folk som läser också gillar. En är ju rätt simpel och mänsklig ändå.

Ett år äldre – vinn min bok!

I lördags var det min födelsedag, hurra för mig! Jag fyllde alltså 31 år och är på nåt sätt väldigt okej med det. Enligt samhället är jag väl misslyckad som är singel och barnlös, men i stället har jag fått göra och får göra så himla mycket roligt. Jag tänker mig att allt det där andra löser sig om det är meningen att det ska ske.

Fick en magnumflaska cava i present och det gjorde mig naturligtvis jätteglad!

Fick en magnumflaska cava i present och det gjorde mig naturligtvis jätteglad!

Nåväl, firade min födelsedag med att ordna middag för några kompisar. Lagade kantarellpasta på kantareller plockade av pappa och mina fina vänner bidrog med bland annat sallad och efterrätt och så klart en massa skratt och härligt sällskap. Jag avslutade kvällen på bästa möjliga sätt – karaoke!

Hade verkligen inte så stora förväntningar på årets firande, jag känner att allt med boken varit mer än nog, men visst är det bra att ha en "orsak" att samla vänner till fest och umgänge. Blev en jättefin kväll – så där som det brukar med mina vänner.

Rätt fint ändå att jag lyckas klämma in en middag för 9 personer på mina 29,5 kvadrat!

Rätt fint ändå att jag lyckas klämma in en middag för 9 personer på mina 29,5 kvadrat!

Nu tänkte jag fira lite virtuellt med just dig som läser bloggen genom att tävla ut ett exemplar av min bok Vad heter ångest på spanska?, en fin tygkasse med bokens omslag och en solkräm från Dermosil. Solkrämen kanske inte känns så aktuellt just nu, men det lär väl komma nya somrar?!

För att delta vill jag att du ska skriva en kommentar här i inlägget och motivera varför just du ska vinna ett ex. Kommentera senast söndagen den 3 september så väljer jag en vinnare sen! Lycka till!

vhåps på hög.jpg

När drömmar blir sanna

För ett år sedan hängde jag som gäst hos Förlaget när de hade öppet hus under konstens natt. Då hade jag redan haft en del kontakt med dem, men inget var säkert gällande utgivning. Men jag minns att jag då gick omkring med mitt vinglas i handen och bara hoppades på att jag följande år skulle vara en av författarna på scen. Att jag ett år senare skulle ha en bok att hålla i handen.

konstensnatt2.jpg

I går kväll hände det. Jag läste på scen ur min debutroman. Jag signerade böcker. Och jag märkte att en liten plansch med mitt omslag hängde på väggen. Ett år senare händer allt det jag bara kunde drömma om i fjol. Allt och lite mer.

konstensnatt.jpg

Så ibland blir drömmar sanna. Men det gäller att jobba på det, tro på sig själv och vara förbannat envis. Det är nämligen väldigt sällan nån annan kommer och säger åt en vad en ska göra. Det gäller att "bara" göra det – annars blir det ogjort och drömmarna förblir drömmar.

De senaste veckorna har på många sätt varit väldigt omtumlande och jag väntar på en liten chans att få landa i mina tankar och känslor, utan att ha nån aning om när jag får den chansen. Men visst njuter jag också. Så otroligt mycket. Det jag drömde om i fjol är nu min verklighet. Wow!

Såg mig själv på tv, dog inte

I går kväll bänkade jag mig, väldigt nervös, framför tv:n för att se hur förra onsdagens intervju egentligen blev. I en intervjusituation är jag oftast så inne i ämnet att jag efteråt knappt kommer ihåg vad jag sagt – men slutresultatet blev ju riktigt bra! Dessutom är Sonja och Mårten jättehärliga typer.

Jag måste ju bara ta en skärmdump på när min bok visas så här fint på nationell tv!

Jag måste ju bara ta en skärmdump på när min bok visas så här fint på nationell tv!

Jag har (igen!) fått många fina kommentarer och hejarop som bekräftat att det faktiskt gick bra, så det känns ju skönt att höra. Missade du Efter nio i går så finns programmet på Arenan, jag dyker upp i rutan vid 17:30 in i programmet.

Gårdagens intervju på X3M gick också bra, vi snackade om drömmar och hur en ska uppfylla dem tillsammans med Dan och Simon. Intervjun kan du höra på Arenan 1 h 11 minuter och 30 sekunder. Enligt Jennifer lät jag världsvan – vet inte riktigt hur jag ska tolka den kommentaren?! Hehe.

Måste naturligtvis ta en selfie med Simon och Dan.

Måste naturligtvis ta en selfie med Simon och Dan.

Just nu är det inga fler intervjuer bokade, men i stället blir det ju Konstens natt hos Förlaget på torsdag. Kom då! Lovar signera din bok och så ska jag läsa högt. Måste bara bestämma mig för vad jag ska läsa.

Men nu ska jag igen trilla ner från den här författardrömmen och översätta lite texter och kanske göra nåt annat smart också. Som ni vet så lever en ju inte precis på att ge ut en debutroman i Svenskfinland, men det är ju inte heller som om att nån skriver för pengarna.

Efter nio, X3M och Duellen

Intervjuförfrågningar och annat roligt trillar in, vilket är jätteroligt. Just nu upplever jag väl mina höjdpunkter i medie-Svenskfinland. I går var jag med i Hufvudstadsbladets legendariska Duell. Var skitnervös inför men tyckte faktiskt det var roligt. Fick 0 poäng på en fråga, men är annars helt nöjd med min prestation. Dessutom är det inte så farligt att "misslyckas" i offentligheten. Alla misslyckas vi nån gång.

Skärmavbild 2017-08-20 kl. 10.03.55.png

I dag på eftermiddagen nån gång efter kl 15 besöker jag X3M-studion och i kväll ser ni min nuna i Efter nio (klockan 21 på Yle Fem/Teema). Det bästa var att Efter nio-inspelningen var samma dag som min releasefest så jag fick smink och hår fixat och kände mig som om jag skulle ha trillat rakt in i Hollywood.

En klassisk bild från sminkstolen hos Efter nio.

En klassisk bild från sminkstolen hos Efter nio.

Jag lovar att länka till Efter nio-klippet som ska dyka upp på Arenan, tror också X3M Eftermiddag går att höra på Arenan om du missar det. Mycket på gång nu, men bara roligt. Nu ska jag ändå leka helt vanlig journalist och skriva två artiklar innan jag tar på mig författarrollen för att charma Svenskfinland på både radio och tv! Happy måndag gott folk!

Kommentarer trillar in

Det jag väntat på lika länge som på själva releasefesten är att boken äntligen ska få bli läst. Under de senaste dagarna har de första kommentarerna av snabba läsare redan trillat in och jag kan inte säga annat än att jag är glad och lite chockad.

Folk som säger att de sträckläst, en som säger att hon tycker att det är sommarens bästa bok och ett mästerverk(!), andra som skriver att de älskar min bok och nästan alla som önskar att jag ska skriva mer. Fear not, kommer inte att sluta skriva!

Under helgen har jag signerat och paketerat in böcker som jag ska droppa i närmaste postlåda i morgon.

Under helgen har jag signerat och paketerat in böcker som jag ska droppa i närmaste postlåda i morgon.

Jag försöker nu förbereda mig på att alla inte kommer att lovorda – på Goodreads hittade jag en som tyckte att jag hoppar för mycket från scen till scen och kände genast modet sjunka. Hade lust att förklara att det är så jag skriver – det är scen på scen på scen. Det är så jag vill skriva.

Sen insåg jag att alla inte kan tycka om den stilen (så klart!). Och hen hade ändå skrivit att boken "är trevlig att läsa och den målar upp Ecuador på ett sätt som gör att det känns som att en är där själv". Så det var ju verkligen inte en dålig recension. Men hösten blir garanterat en prövning i känslighet. Det gäller att fokusera på de som gillar det jag gör och försöka strunta i resten. Och minnas att jag ju faktiskt skrivit den här boken för ingen annan än mig själv.

Men hur sjukt är det inte att folk läser? Att de kommenterar? Att boken nu är "fritt byte"? Och hur sjukt är det inte att folk skriver åt mig att de älskar det jag skriver? Jag blir uppriktigt lycklig av varje positiv kommentar och vet inte vad jag ska göra av alla känslor. Det är väl bara att enjoy the ride! Det här händer nu. Det händer.

The time of my life

Vilken fest! Vilken kväll! Vilka människor! Hela gårdagen kändes som en enda enorm kärleksbomb. Jag fick så många fina meddelanden, minst femhundra kramar, en massa bubbel, choklad, blommor och annat fint.

Festens yngsta gäst Ebba hade matchat sin outfit med mig.

Festens yngsta gäst Ebba hade matchat sin outfit med mig.

Men det jag aldrig kommer att glömma är när jag står där på scen på releasefesten för min debutroman och tittar ut i publikhavet på Tenho och restaurangen är sprängfylld av människor jag tycker om och som vill fira min bok med mig. Då brast det nästan för mig, var så himla fint och overkligt. Det var då jag verkligen förstod att jag har skrivit en bok.

Min redaktör Amanda och jag.

Min redaktör Amanda och jag.

Kvällen blev ett virrvarr av kramar, signeringar, skratt, hastiga samtal och bubbel. Jag är fortfarande helt överväldigad att det verkligen var så många som kom och som ville fira min bok. Och så många som hörde av sig under dagen och kvällen.

Ett megastort tack till Förlaget som trodde och tror på mig och mitt manus, men ett ännu större tack till världens bästa föräldrar som tog hand om bokförsäljningen hela kvällen. Jag kan bara säga wow – jag har glädjen att känna dom bästa människorna! Bonustack går till min syster Maria som sydde världens finaste klänning till mig! <3

Mina föräldrar och jag!

Mina föräldrar och jag!

I dag har jag försökt smälta allt som hände i går och bland annat kollat på min absoluta favoritfilm Dirty Dancing. Vid slutscenen började jag gråta, precis som alltid. Nu kändes allt extra mycket. I går var jag Baby och min bok var Johnny och I truly hade the time of my life! Tack alla som delade min stora dag på ett sätt eller annat! Den här dagen kommer att finnas med mig alltid.

Now I've had the time of my life
No I never felt like this before
Yes I swear it's the truth
and I owe it all to you

Fest i kväll!

Nu är dagen äntligen här – releasefest för min debutroman Vad heter ångest på spanska? När jag vaknade i morse kändes det som julafton och födelsedag på en och samma gång, så att säga att jag är lite ivrig är nog en underdrift.

Före festen ska jag göra en annan spännande och rolig grej, men det ska jag skriva mer om sen. Nu ska jag försöka jobba lite, träna och sen börja förbereda mig inför kvällens fest. Jag tror det kommer att bli så himla roligt! Kom, kom om du är i Helsingfors!

Min bok lär också ha dykt upp bokaffärer och i dag såg jag för första gången någon jag inte känner som hade taggat med #vadheterångestpåspanska på Instagram. Så fin bild dessutom! Tänk – nu finns liksom boken i folks händer? Så galet! Och så värt att skåla för i kväll!

Min bok tycks matcha sjukt bra med detta vin!

Min bok tycks matcha sjukt bra med detta vin!