Lär dig ta tillräckligt betalt som frilans

Att ta tillräckligt betalt som frilans. I teorin låter det rätt enkelt men aj aj så svårt det är i praktiken. Men jag har goda nyheter: precis som med allt annat så går det att lära sig och bli bättre. Allt börjar i att du inser ditt eget värde. Det här gäller inte bara frilansare utan alla som löneförhandlar. Generellt sett brukar kvinnor kräva lägre lön än män i löneförhandlingar och det är något vi definitivt måste sluta med. Som Daniela så klokt skriver: du måste våga kräva. Ingen annan kommer att göra det för dig.

Som frilansare och företagare kan du aldrig räkna med att det du fakturerar är det du får i fickan. Själv betalar jag ungefär 500 euro företagarpension varje månad, hyran för mitt nya kontor ligger på drygt 200 euro per månad, jag betalar min telefonräkning, har köpt min egen dator och alla andra verktyg. Jag har ett antal program på datorn som kostat osv osv. När du börjar addera upp kostnaderna blir det en hel del – och allt det ska du kunna täcka in med det du fakturerar + så klart leva på pengarna. När jag snackar arvoden med kompisar som har lönearbete blir de alltid chockade “oj vad mycket betalt du får” och så får jag förklara att det är ju inte riktigt så.

Ungefär hälften av det jag fakturerar kan jag räkna som regelrätt inkomst. Resten går åt till diverse kostnader och skatter. Alltså ungefär hälften!

  Så otroligt magiskt ljus hela dagen i dag.

Så otroligt magiskt ljus hela dagen i dag.

Det har ändå tagit rätt länge för mig att lära mig att ta tillräckligt betalt och faktiskt inse att ingen annan kommer att höja mina egna arvoden om inte jag gör det. Själv har jag använt mig av frilansjournalisternas riktlinjer (på finska) för att hjälpa mig med prissättningen (här finns frilansrekommendationer för svenskar). Summorna kan kännas rätt höga, men de är ju inte det. Dessutom känns det skönt att ha nåt att hänvisa till ifall nån uppdragsgivare tycker att jag vill ha “för mycket” betalt.

För några år sedan var jag nöjd om jag kanske fick 200 euro för en artikel, nu tycker jag ofta att 300 euro inte är tillräckligt. Det här beror så klart från fall till fall, men jag försöker alltid tänka hur mycket arbete som krävs och vem som beställer något av mig. Ett stort företag kan så klart ofta betala mer än en liten förening.

Sällan finns det ett rätt pris för ett arbete. Därför är det extra svårt.

upload.jpg

Men hur kan du bli bättre på att ta betalt? För mig har det som sagt krävt mycket övning och mod att bara våga be om den summa som jag förtjänar. Rätt ofta tänker jag faktiskt: hur mycket skulle en man ta betalt för det här? Ibland kan jag slänga på en extra hundralapp eller två på en offert och tänka att nu har jag bett alldeles för mycket, men i 99 procent av fallen har det inte varit nåt problem. Det visar alltså att det “höga” priset inte alls är för högt.

Nu i höst håller jag på med ett lite större projekt och ska anlita en annan frilans. Hen verkar otroligt kunnig på det hen gör och jag är säker på att hen kommer att leverera det som behövs. När jag frågade hen om arvodet sa hen 80 euro + resekostnader. Jag tänkte direkt att ojoj, den här människan måste verkligen lära sig att ta betalt. Ett mer regelrätt arvode skulle vara nånstans kring 400–500 euro. Kommer att bli rätt kul att kunna överraska nån positivt för en gångs skull! Och förhoppningsvis lär sig hen att ta mer betalt i fortsättningen. Sällan kommer uppdragsgivaren att höja arvodet så här som jag nu kan göra.

Obs! Din lön påverkar andras löner. Jobba inte för billigt, då saboterar du för andra. Om du har svårt att tänka på dig själv och ta tillräckligt betalt: försök tänka på andra i samma bransch som vill ha en schysst ersättning för sitt arbete.

upload.jpg

Tre tips för att bli bättre på att ta betalt

1. Räkna in alla dina kostnader & kom i håg semestern

Du betalar allt själv: dator, hyra, bokföring, pensionsavgifter osv. Kom också ihåg att om du vill ha en månad ledigt varje år måste du på elva månader tjäna in så mycket att du klarar dig hela året, alltså tolv månaders lön på elva månader. Räkna ut hur mycket du borde dra in varje månad för att klara dig och försök sedan fördela det på de uppdrag du har (förutsatt att du jobbar mer eller mindre 100 procent).

2. All arbetstid går inte att fakturera

Vad du än jobbar med som frilans kommer du inte att kunna fakturera åtta timmar per dag fem dagar i veckan. Mycket av din tid går åt till att skicka mejl, ta hand om administrativa uppgifter, fixa grejer, bokföring osv. Kanske jobbar du ungefär 4–6 timmar per dag som du kan fakturera för. Beakta det här i ditt pris!

3. Värdera din egen kunskap rätt

Kom ihåg att du är expert på det du gör. Varför anlitar någon dig? Jo för att du kan något eller har en kompetens som beställaren saknar. Det har antagligen tagit dig rätt länge att bli den expert du är – kom ihåg det när du värdesätter din arbetstid och vilket mervärde du bidrar med. Räkna också hellre i överkant hur länge något tar, för oftast blir det alltid nåt litet extrajobb också efter att du är “färdig”. Viktigt också att komma noga överens om vad som ingår i priset, men det vet du ju nog!

***

Det är otroligt läskigt att be tillräckligt betalt, jag har själv varit i den situationen flera gånger, men för varje gång känns det mindre läskigt. Och som sagt: oftast godkänns mitt arvodeskrav (men det gäller så klart att vara rimlig). Nu hoppas jag att du ska våga bli bättre på att ta betalt i fortsättningen – om du inte redan är det! Och dela gärna med dig av andra tips om du har några på lager!

Kan jag vara någons mentor?

Bli mentor 2018–2019! Så löd ett ett mejl som skickades ut till alumner vid Helsingfors universitet för några veckor sedan. Jag läste på om hur mentoreringen fungerar och tyckte det lät intressant, det skulle alltså gälla mentorering av studerande. Jag tänkte, varför inte? Jag gillar att dela med mig av min kunskap och mina erfarenheter och vill gärna uppmuntra andra att jobba för sina drömmar och fundera över vad de egentligen vill göra i livet. Just nu förändras arbetslivet i rasande fart och “vanliga” jobb kanske inte längre finns om ett tiotal år – vem vet?

När jag kollade vem som varit mentorer under senaste omgången blev jag lite modfälld. De flesta var betydligt äldre än jag, var höga chefer och kändes allmänt bara hundra gånger mer kompetenta och vuxna än jag. Jag kände mig som en bluff men skickade ändå in en ansökan till programmet. Kanske de har brist på unga människor som kan och vill vara mentorer? Kanske de gärna skulle ha fler svenskspråkiga grupper?

Och kanske har jag faktiskt något att ge.

Nej, jag har inte suttit på nån hög post i ett renommerat företag och har inte heller över trettio års erfarenhet av arbetslivet. Däremot har jag över tio års erfarenhet av journalistyrket – jag har jobbat med radio, tidning och webb. På två språk dessutom. Jag har gett ut en roman (och håller på med några böcker till), varit min egen chef i snart sex år, designat min egen webbsida, byggt ett stort nätverk av människor, översatt massvis med texter, bevisligen inspirerat bloggläsare osv osv.

 Foto:  Jennifer  (som skrivit ett jättebra inlägg om vad  det viktigaste du har som företagare ).

Foto: Jennifer (som skrivit ett jättebra inlägg om vad det viktigaste du har som företagare).

Allt jag har gjort grundar sig på ett genuint intresse, nyfikenhet och passion. Jag vill så otroligt mycket och vägrar ge upp på vägen. Och det är just det jag skulle vilja förmedla vidare. Jag läste i går Malins funderingar om att vara en självutnämnd coach och att eventuellt börja erbjuda konsulttjänster. Varför inte? Hon skriver att folk redan brukar höra av sig till henne och lite så är det för mig också, jag är en sån som folk frågar.

Fastän jag vet att jag har mycket att ge kändes det nästan lite pinsamt att skicka in min ansökan till mentoreringsprogrammet. Tänk om jag helt missuppfattat grejen? Men å andra sidan: vad är det värsta som kan hända? Att det inte blir något. Och det är sist och slutligen inte så farligt. Vi måste bli mindre rädda för att få ett nej. Men vad skrev jag i min ansökan då? En punkt handlade om vad jag skulle fokusera mentoreringen på och jag skrev ner följande:

  1. Att vara sin egen chef. Allt fler är tvungna att leda sig själva i arbetet, hur fungerar det i praktiken?

  2. Arbeta som frilans. Finns det jobb inom mediebranschen? Går det verkligen att överleva som frilans?

  3. Vikten av nätverk. Ingen klarar sig ensam och att ha ett bra nätverk hjälper oberoende av om du vill starta eget eller om du vill jobba som anställd.

  4. Framtidens arbetsliv. Ska vi verkligen jobba 9-17 varje dag eller finns det andra sätt att se på arbetslivet?

  5. Kreativitet och drömmar. Att våga följa sin dröm och satsa på den, hur banalt eller omöjligt det än känns.

Vad säger du? Låter det intressant? Tror du att jag kunde bli en bra mentor? Har du själv haft en mentor eller coach? Vad har du fått ut av det? Jag hade ju en tre månaders coaching i våras och det gav mig mycket. Helt annat än det jag hade förväntat mig och ändå helt rätt grejer. Ibland behöver vi ju bara prata med varandra – svårare än så behöver det inte vara. Och prat, det kan ge så otroligt mycket.

Jag älskar ju att baka – eller?

upload.jpg

Jag har alltid tyckt om att baka, men numer bakar jag rätt sällan. Det är inte så att jag bakar en tårta bara för mig själv, känns ju rätt pointless? Men när jag blev ombedd att baka en rainbow cake till konfirmationsfesten för min systers äldsta barn tackade jag så klart ja. Dels för att jag tycker att det är kul, men också för att jag så klart vill hjälpa till. Jag tycker nästan att det är oartigt att gå på fest utan att ha nåt med sig, haha. Eller beror så klart på festen, men så där överlag brukar jag nästan alltid fråga om jag kan bidra med nåt.

I går när jag inledde bakprojektet ångrade jag mig nog lite. Jag visste att det skulle ta hela dagen och att jag skulle hinna svära ett antal gånger. Jag tappade nerverna och var osäker på om det alls skulle bli bra, men till slut blev det ju det. Men visst är det stressigt – jag vill ju att det ska bli så fint och perfekt som möjligt. Jag stressar nästan mer över vad folk ska tycka än vad jag själv tycker. Speciellt när det är en "beställning". När jag var mitt i bakandet kom jag att tänka på det här stycket ur Nationen när Saga går på sin kompis babyshower.

upload.jpg
upload.jpg

“Hon står kvar vid bordet som dignar av mat så att det skulle räcka till en hel by. En av Johannas kompisar har bakat den mest invecklade tårtan hon någonsin sett. Lager på lager, klädd med sockermassa och en liten marsipanfamilj på toppen. Saga har aldrig förstått sig på människor som tycker att det är roligt att hålla på med bakprojekt som leder till att hela köket ser ut som en kokainhåla med mjöl och pudersocker överallt. Varje gång hon sett en kompis stå och baka har det sett ut som om att de kommer att få ett nervsammanbrott vilken sekund som helst. De påstår att det är kul men är mer stressade än Saga med sina skrumpnande äggstockar.” 

Kakan blev riktigt lyckad fastän jag freestylade fyllningen och var osäker på hur det hela skulle sluta. God var den också! Tyvärr blev bilderna inte så fina i och med att det var full rulle på festen i dag, men viktigast är väl att det var gott och alla nöjda! Omöjligt också att få en snygg bild när de olika färgerna blandas ihop och frostingen smetas ut. Men kanske det ändå går att se hur det blev. Hur är du, en som älskar att baka eller hellre köper en färdig tårta?  

upload.jpg

Höstlistan 2018

Jag älskar hösten men den här veckan har jag av nån anledning känt mig lite nere. Helt utan orsak – allt är bra. Men som sagt, ibland är humöret mer dipp och depp än pepp och topp. Eftersom det inte finns någon orsak för den här dippen, förväntar jag mig att vara mitt glada jag så småningom igen. För att höja humöret tänkte jag att Ratatas höstlista passar perfekt. Grävde bland gamla bilder för att hitta några riktigt stämningsfulla bilder från ett höstigt Helsingfors (jag vet att det heter höstligt, men jag tycker det låter så konstigt?!).

hösthelsingfors.jpg

Vad är dina mål i höst?
Att hitta en vettig rutin med jobb, träning och vila. Jag ser också fram emot att jobba med Nationen (om mitt förlag är intresserat av att jobba vidare med manuset). Jag skulle också gärna peta i några andra manus. Just nu saknar jag skrivandet så otroligt mycket. Jag funderar om det kan vara orsaken till att jag känner mig lite nere – jag har inte skrivit nåt på 1,5 månad och det brukar sällan göra gott för mig. Men ja, mål skulle det handla om, här har jag listat tio målsättningar för hösten!

Vad ser du mest fram emot?
Att skriva, faktiskt (jag hade ingen aning att jag skulle svara så när jag läste frågan). Jag ser också mycket fram emot Köpenhamnsresan med mitt sushigäng nästa helg (!) och sparesa till Estland bara nån dag efter det. Jag ser också fram emot att mysa ner mig i soffan med te, en bra bok eller fint sällskap. Och jag ser också mycket fram emot att lära känna andra på mitt kontor bättre och allmänt bara att ha ett kontor att gå till. Så så så nöjd med det beslutet. Dessutom har vi planerat in ett blogathon med Jennifer, Malin och Corinne till oktober, yay! Jag funderar också på en eventuell helgresa i december, är lite sugen på Dublin! Det ska också bli roligt med lite nya utmaningar på jobbfronten.

höstlöv2.jpg

Känner du dig klar med sommaren?
Ja det gör jag faktiskt. Den här sommaren kändes evighetslång, på ett bra sätt! Fastän sommaren var underbar hade jag också väldigt tyst på jobbfronten och en del av min irritation/mitt depp beror nog på att jag längtar efter att göra nåt. Skapa, jobba, slita lite (obs, lite!).

Hur såg din höst ut för ett år sedan?
Det måste ha varit den galnaste hösten i mitt liv. Jag debuterade, jobbade som en galning, blev störtkär och hade ett komplicerat och stormigt förhållande. Jag vet inte om det här är en efterhandskonstruktion men jag tror nog jag var rätt nära den berömda väggen för ett år sen. Jag minns bara att jag konstant kände att jag aldrig hann tänka en enda tanke till slut. Samtidigt var det en av de bästa höstarna nånsin. Så många stora känslor som jag kanske aldrig får känna igen (vilket nog är främst positivt) men jag är tacksam för att den här hösten kommer att vara avsevärt mycket lugnare.

Hur såg din höst ut för fem år sedan?
Jag bodde i Berlin med min dåvarande kille och efter ett drygt halvår i staden började jag äntligen känna mig hemma där. Jag gick på kurs i tyska och spanska, fick nya vänner och skrev slut första versionen av min debutroman. Det känns som ett helt annat liv än det jag lever i dag – och det var det ju.

tölövikenhöst2.jpg

Vad var bäst och sämst med sommaren?
Bäst var att jag fick vara tre veckor i mitt älskade Berlin och sämst var att jag hade “för lite” jobb och oroade mig en hel del för ekonomin.

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?
En massa massa böcker – as usual! Just nu läser jag Mia Francks Bombträdgården (gillar mycket!). Det blir också många ljudböcker i och med samarbetet med Nextory. Gillade Fly me to the moon på Lillan och hoppas på att hinna med nån annan teater i höst eller kanske nån spelning? Har ju inte Netflix eller HBO Nordic eller nåt sånt så det blir väl mest böcker. Skulle också gärna lyssna mer på musik, men “glömmer” liksom bort det – så skicka gärna fantastiska spellistor på Spotify, tack!

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?
Jag älskar de ribbade polotröjorna jag köpte på Uniqlo i Berlin. Har en roströd och en blå och tror jag kommer att bo i dem. Så sköna! Överlag känner jag ett shoppingsug just nu vilket jag lite försöker stävja. Jag strävar efter att bara köpa kläder jag vet att jag kommer att använda länge. Många av de plagg jag använder flitigt är inhandlade för 3–6 år sedan.

tölövikenhöst.jpg

Har du fyllt i höstlistan? Eller har du tankar kring hösten? Just nu hoppas jag bara att jag ska känna mig lite gladare så småningom. Och så hoppas jag att jag ska överleva loppet i morgon. Känner mig extremt oförberedd, men har ändå sprungit en gång (haha) före så nog ska jag väl klara en tia?! Nej, jag känner mig nog inte alls självsäker. Målet är kort och gott att komma i mål. Det ska jag väl klara av?!

Fly me to the moon – en underhållande resa till månen

Ni vet känslan när en ska läsa en bok eller se en film/teaterpjäs som en inte har nån aning om? Det hände mig i går när jag var bjuden på premiären för pjäsen Fly me to the moon på Lilla teatern här i Helsingfors. Jag hade verkligen ingen aning om vad som väntade och det är alltid lika spännande. För det kan ju bli vad som helst! Baserat på titeln tänkte jag att det här handlar på nåt sätt om rymden, men aj så fel jag hade!

Fly me to the moon är bara en dryg timme lång – allt i en akt utan paus. Den beskrivs som en vardagskomedi om små beslut och stora konsekvenser och handlar om hemvårdarna Lilja och Fia. I början av pjäsen blir det klart att en av deras klienter, över 90-åriga Martin har dött. De vet att han knappt har några släktingar eller kompisar vid liv och att ingen egentligen bryr sig om honom. Han dör samma dag som han får sin pension och där börjar en händelsekedja som blir rätt absurd, men otroligt underhållande.

  Scenografin och kläderna känns också helrätt! Panterbyxor, crocs och träpanel.

Scenografin och kläderna känns också helrätt! Panterbyxor, crocs och träpanel.

Ska Lilja och Fia ta ut Martins pension som vanligt och sedan behålla pengarna? Tiden går medan de debatterar det här och de blir alltmer osäkra på hur de ska förklara varför de inte genast anmält klienten som död. Och som sagt: ju längre tiden lider, desto mer absurt blir det. Ibland känner jag nästan att det blir för absurt, men jag gillar ändå hur de skruvar upp det. Pjäsens titel kommer för övrigt från Frank Sinatra-låten Fly me to the moon (som så klart spelat i mitt huvud sen i går kväll).

Jag skrattar jättemycket under föreställningen som behandlar moral och etik. När rika människor blir rika på laglig väg (bland annat via skatteplanering), måste väl fattiga närvårdare kunna bli lite rika på lite olaglig väg – det är väl mer än rätt? Samspelet mellan Fia och Lilja, alltså Pia Runnakko och Linda Zilliacus, är jättebra. De kompletterar varandra på scenen, båda är skickliga skådespelare som gör varsin trovärdig roll. Fastän det bara är två personer på scen under hela pjäsen känns den ändå mycket vidare och mer mångbottnad än så. Två personer och en dryg timmes speltid rymmer mycket. Det är en kompakt men fyllig pjäs.

IMG_20180913_190844-2.jpg

Manuset är skrivet av irländska dramatikern Marie Jones och har översatts till svenska av Joakim Groth som också regisserat. Jag tycker att översättningen är väldigt lyckad – bland annat Hufvudstadsbladet, FPA och Björn Wahlroos nämns. Texten har en aktuell nerv som gör att pjäsen känns helrätt på en finlandssvensk teaterscen i Helsingfors 2018. Ja, jag kan faktiskt inte annat än rekommendera denna lilla pärla på Lillan! Tack för att jag fick komma, så kul att gå på välgjord teater!

När har du senast sett eller läst nåt som du inte hade nån aning om? Ingen som rekommenderat eller satt förväntningar i huvudet på dig? Visst är det ändå en skön känsla?!

Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen

Vissa dagar känns bara fel från start. Jag har haft en liten irritation växande i mig i nån vecka nu. Det är inget stort (lyckligtvis) utan mindre grejer. Mest handlar det om att jag nu väntar på både det ena och det andra. Och att vänta måste vara det jobbigaste som finns. När mitt arbete hänger på andra och det inte finns så mycket jag kan göra åt det.

Förra veckan sneglade jag också lite på mitt hemliga skrivprojekt och tyckte texten var så otroligt dålig. Ugh! Men å andra sidan: vad förväntade jag mig? Jag har bara hamrat ur mig text utan desto större plan, så klart texten är dålig. För att nåt ska bli bra krävs ju faktiskt mycket tid och många varv. Men just nu känns det som att jag inte har tillräcklig koncentrationsförmåga för att ta itu med projektet – mest för att jag inte riktigt vet hur de närmaste veckorna kommer att se ut. Är så otroligt irriterande att sjunka in i ett projekt för att sen märka att det inte finns tid för det.

Men det händer grejer! I morgon ska jag skriva på ett kontrakt för ett lite större projektjobb i höst som ska hålla på i ungefär två månader. Det blir nåt helt nytt för mig så nya utmaningar är alltid välkomna.. Annat som händer är att jag har bestämt mig för att (än en gång, ehe) återuppliva mitt inspirationsbrev! Det blir mer som en sammanfattning av bloggen, men prenumererar du inte på det redan så får du gärna sign up! Det kanske låter knasigt, men varje gillning, kommentar, läsare och prenumerant är viktig för mig. Det är ju trots allt inte bara för mig själv jag bloggar. Samtidigt är det ju inte antalet följare eller gillningar som avgör – jag är glad om ens en människa känner att hen får ut nåt av min hörna på internet.

  En överredigerad och överdramatisk bild på kvällshimlen beskriver dagen rätt bra.

En överredigerad och överdramatisk bild på kvällshimlen beskriver dagen rätt bra.

Veckans bästa hittills har varit säsongens första handbollsträningar i måndags, så otroligt roligt fastän flåset inte riktigt hängde med än. Är lite orolig för söndagens tia, men vad är väl ett litet lopp? (Nej jag är inte så kaxig på riktigt.) En annan höjdpunkt är att jag för kanske tredje eller fjärde gången kollat på Jonas Gardells fantastiska tv-serie Torka aldrig tårar utan handskar. Den finns igen på SVT Play och går också att se i Finland. Har du av nån anledning inte sett serien ska du definitivt göra det. Kan vara den bästa tv-serien nånsin? Gråter och skrattar så mycket när jag kollar.

Bloggrubriken är faktiskt ett citat ur serien och det finns så mycket fint, vackert och sorgligt i den serien. Vill du ha ännu mer rekommenderar jag bokserien som tv-serien baserar sig på. Alla tre böcker finns både som e-bok och ljudbok i Nextory som jag nu samarbetar med. Och med kampanjkoden kugge får du alltså en 30 dagars gratis testperiod!

Men ja ja, allt är bra. Vissa dagar bara känns extra störande av ingen orsak alls. Sånt är livet och så ska det väl vara. Dessutom har jag en massa roligt på kommande ännu i september. Som sagt nya utmaningar på jobbfronten, en kompisresa till Köpenhamn och en sparesa till Estland. Och i morgon ska jag få gå på teaterpremiär, mer om det sen!

Vad vill du gnälla om? Nu är det fritt fram i kommentarsfältet! Och åtminstone jag funkar så att så fort jag får gnälla högt för nån så känns allt liksom mycket lättare. Det mesta är ju inte så farligt, men vissa dagar kan ändå kändas skräp. Men, föra att citera Gardell: Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen. Och livet är både det bra och det mindre bra. H: livsfilosofen

Alltid en bok i fickan – rabattkod till Nextory

Reklamsamarbete med Nextory

Jag har alltid älskat böcker. När jag var liten läste mina föräldrar jättemycket för mig. Slug som jag var brukade jag som lite äldre välja en extratjock sagobok med bara text och komplicerade namn som pappa knappt kunde uttala (och så fnissade jag om pappa uttalade dem knasigt, sjyst barn va?). I lågstadiet brukade jag alltid promenera hem från busshållplatsen med en bok i handen och i tonåren var sommarloven det bästa jag visste: att få läsa böcker halva natten och aldrig ha en tid att passa.

Fastän läsning alltid varit viktigt för mig har det funnits perioder då jag läst mindre, men när jag började skriva skönlitterärt 2013 insåg jag att jag måste läsa för att kunna skriva. Det blev en bra push och sedan dess har jag läst rätt mycket. År 2014 började jag föra bok över hur många böcker jag läst. Det har blivit 50, 50, 42 respektive 31 böcker de fyra senaste åren. Förra året var läsningen verkligen på botten (obs! för mig, det är ingen tävling!), men i år har det gått lite bättre. Egentligen spelar antalet böcker inte så stor roll, men: Jag mår bra av att läsa. Och jag skulle vilja slippa ovanan att scrolla på mobilen och i stället använda tiden på läsning.

  Läsnörd redan i tidig ålder (fast det här verkar vara en sångbok).

Läsnörd redan i tidig ålder (fast det här verkar vara en sångbok).

Därför är jag så otroligt glad över att kunna presentera det här samarbetet med Nextory som nyligen lanserats i Finland! Vad är väl bättre än ett bibliotek med tiotusentals böcker som alltid följer med och som bara går att plocka upp ur fickan? I stället för att scrolla Instagram kan jag sjunka in i en fiktiv (eller varför inte riktig) värld, antingen genom att läsa själv eller lyssna. Speciellt på långa tåg-, buss- eller flygresor kan det vara skönt att lyssna på någon läsa högt för en. Som en privat sagostund men så att uppläsaren aldrig blir trött i rösten.

Med koden kugge kan du testa Nextory gratis i 30 dagar (normalt 14 dagar) och läsa och lyssna på så många böcker du hinner med under den perioden!

Efter 30 dagar avgör du själv om du vill fortsätta eller ej. Du förbinder dig alltså inte till något under gratisperioden. I Finland har Nextory tre olika abonnemang: silver, guld och familj. Själv har jag ett guldabonnemang så att jag också kan lyssna på och läsa de nyaste böckerna. Ett familjeabonnemang är smart om ni är flera (upp till fyra personer) i familjen som vill läsa och lyssna var för sig. Obs! Registrerar du dig med ett finskt betalkort får du det finska utbudet (med i princip hela det svenskspråkiga utbudet), men om du registrerar dig med ett svenskt betalkort får du det svenska utbudet – alltså ett bibliotek utan böcker på finska.

Här finns en direktlänk där du kan registrera dig på Nextory.

  Pappa och jag i en hängmatta på lande.

Pappa och jag i en hängmatta på lande.

Det bästa med Nextory är att du endast behöver internetuppkoppling när du laddar ner en bok, sen går det att läsa och lyssna också i offlineläge. Alltså tänk om detta hade funnits 2009 när jag åkte cirka 300 timmar buss i Latinamerika?! Under 300 timmar hade jag hunnit lyssna på både en och annan bok. 300 timmar på fem månader låter som jättemycket, men för någon som pendlar blir det i snitt två timmar per dag med en femdagarsvecka. Det betyder sammanlagt tio timmar per vecka, vilket är väl ett sorts genomsnitt för hur länge det tar att lyssna på en bok.

Tänk att få ta del av fiktiva världar eller fascinerande facklitteratur samtidigt som du sitter i bussen eller bilen? Tänk på alla de där böckerna du så gärna vill läsa men aldrig hittar tid för. Nu kan du läsa (eller lyssna då) när du kör, lagar mat, diskar, städar eller tar en promenad. Ja när som helst när du inte behöver 100 procent av din tankekapacitet till nåt annat. Hur bra?

Men hur funkar det då? Du registrerar dig här med e-postadress och ett lösenord du hittar på. När du klickar dig vidare ska du välja det abonnemang du vill ha (silver, guld eller familj). Sen laddar du ner Nextory-appen från antingen App store eller Play store och loggar in på appen med din e-post och lösenordet du skapade. Och efter det är det bara att börja lyssna och läsa i mobilen eller på surfplattan!

  Ser ni den koncentrerade blicken? Mina föräldrar brukade säga att det var omöjligt att få kontakt med mig när jag läste. Och ja, jag hade glasögon i nåt år när jag började skolan, men sen slapp jag dem. Tills nudå.

Ser ni den koncentrerade blicken? Mina föräldrar brukade säga att det var omöjligt att få kontakt med mig när jag läste. Och ja, jag hade glasögon i nåt år när jag började skolan, men sen slapp jag dem. Tills nudå.

Men vad ska du läsa då? Nextory har ett enormt utbud så du hittar garanterat sånt som du är nyfiken på. Senare i veckan återkommer jag med en drös boktips – sånt jag läst, sånt jag vill läsa och sånt som du absolut måste läsa. Om du är osäker på vad du ska börja med tycker jag du ska börja med Maria Turtschaninoffs böcker, läs min recension av hennes senaste roman Breven från Maresi om du vill bli övertygad. Det är Turtschaninoff själv som läst in böckerna om röda klostret och det är så, så bra. Både böckerna och inläsningen!

Eller kanske du har ett boktips till mig? Vad läser/lyssnar du på just nu? Jag har som vanligt en lång att läsa-hög, men det kan väl aldrig finnas för mycket böcker i ens liv?!

  Jag tror det här är på en båt. Pappa och jag och en bok. Så klart.

Jag tror det här är på en båt. Pappa och jag och en bok. Så klart.

Nextory-alennuskoodi blogin lukijoille

Kaupallinen yhteistyö Nextoryn kanssa

Hei hei, vaihteeksi kirjoitan täällä jotain suomeksi! Onpa sekä jännittävää että kivaa lähettää viestiä internetiin isänkielelläni. Olisi ihanaa kirjoittaa enemmänkin suomeksi, tosin ainakin toistaiseksi tämä blogi jatkuu ruotsiksi. Mutta kerrankin minulla on jotain tarjottavaa myös suomenkielisille lukijoilleni! Ja mitä olisi kivempaa tarjota kuin lukemiseen ja kirjoihin liittyvää? Yhteistyössä Nextoryn kanssa minulla on sinulle huipputarjous:

Käyttämällä alekoodia kugge saat käyttää Nextoryn palveluita, eli lukea e-kirjoja ja kuunnella äänikirjoja, ilmaiseksi 30 päivän ajan (normaalisti 14 päivää).

Kokeilu ei sido sinua mihinkään, joten voit vapaasti kuukauden verran kokeilla, miltä tuntuu kantaa suurta kirjastoa mukana kännykässä. Nextorysta löydät siis sekä äänikirjat että e-kirjat. Palveluun on kolme eri tilausvaihtoehtoa: hopea, kulta ja perhe. Kulta-tilauksella saat lukea ja kuunnella kaikki uusimmat kirjat heti (!) ja perhe-tilaus on sopiva, jos innokkaita kirjaihmisiä on perheessä maksimissaan neljä, ja jokainen haluaa kuunnella omassa rauhassaan ja omaan tahtiin.

Täällä voit rekisteröityä Nextoryn tilaajaksi.

Vaikka itse luen paljon haluaisin ehdottomasti lukea enemmän suomeksi, ja olenkin varma että Nextoryn valikoimasta löytyy monta kirjaa, jotka haluan joko lukea itse tai kuunnella. Olen esimerkiksi kirjaston jonossa Saara Turusen Sivuhenkilöön, mutta taidankin skipata varauksen ja kuunnella kirjan Nextorysta. Ilman jonoa, juuri silloin kuin itse haluan. Aah! Sivuhenkilön kuunteluaikakin vaikuttaa varsin kohtuulliselta – reilu seitsemän tuntia. Jotkut kirjat saattavat kestää reippaasti yli 15 tuntia, mikä vaatii jo aikamoista sitoutumista (ainakin minulta).

  Hallå hallå, här kommer jag och vill att ni ska läsa för mig!

Hallå hallå, här kommer jag och vill att ni ska läsa för mig!

Joten, jos et vielä ole kokeillut ääni- tai e-kirjoja suosittelen sinua ehdottomasti kokeilemaan Nextorya. Joko jäät auttamattomasti koukkuun tai sitten toteat, että paperikirjat onkin juttusi. Itseäni tosiaan eniten innostaa ajatus siitä, että minulla nyt aina on kirja mukana kunhan kännykkä on mukana (ja sehän on). Sen sijaan, että selaan tylsistyneenä Instagramia voinkin käyttää luppoaikaa kirjan lukemiseen! Jess!

Mutta miten tämä toimii käytännössä? Ensin klikkaat itsesi Nextoryn sivuille, täytät yhteystietosi ja keksit itsellesi salasanan. Sen jälkeen lataat sovelluksen joko Play storesta tai App storesta. Sitten kirjaudut sovellukseen sähköpostin ja salasanan avulla – ja Nextoryn valtava kirjasto on auki seuraavan 30 päivän ajan.

Mitä sanot, innostuitko? Aiotko kokeilla? Ja onko sinulla kirjavinkkejä minulle? Mitä suomenkielisiä kirjoja minun ehdottomasti pitäisi kuunnella tai lukea?

10 tips för dig som vill starta eget

Har du funderat på att starta eget? Du kanske velar på grund av diverse orsaker – och oj så jag förstår dig. För mig kändes det som ett jättestort steg att starta eget företag, fastän jag redan frilansat i två år vid det skedet. Jag tror många tänker att ett företag är ett evighetsprojekt, när en väl börjat så "får" en inte sluta. Men så är det inte alls.

Att driva företag kan vara så otroligt givande, men också så klart tungt. Inte minst ekonomiskt, eftersom en stabil månadsinkomst inte är säker. Men hur många saker är egentligen säkra här i livet? Jag tror vi är onödigt rädda för att våga förverkliga våra drömmar. Och sen när vi gjort sitter vi kanske och tvivlar på vårt val, med jämna mellanrum funderar också jag på hur jag ska få mitt liv att gå runt ekonomiskt.

Därför är det jättebra att bli påmind om varför jag valt att jobba som jag gör. Förra veckan började konceptet Waffle Wednesday på mitt kontor, det går ut på att det först är en kort föreläsning och så våfflor och mingel. Som jag förstått det är tanken att inspirera och engagera. Först ute var restaurangföretagaren Kim Heiniö som också är en av grundarna bakom coworking-stället jag sitter på. Mycket av det han sa var "självklart", men ändå så nyttigt att höra. Så här kommer 10 tips till dig som funderar på att starta eget eller kanske redan driver eget. Det är Kim Heiniös tips som jag lite omformulerat till bloggen.

  Foto: Unsplash/Austin Chan.

Foto: Unsplash/Austin Chan.

1. Var nyfiken

Hur fungerar världen omkring dig? Hur gör andra? Heiniö som själv äger ett antal restauranger sa att han på varje ny restaurang som han besöker kollar hur de gör. Hur har någon annan löst ett liknande problem du har? Vad kan du lära dig?

2. Ha passion

Du måste ha passion för att orka driva eget. Det är hård konkurrens och därför krävs ett engagemang på 100 procent. När du verkligen älskar det du gör kommer du också att vilja satsa mycket mer på det. Eller som Heiniö sa: "I love it, comes from the heart."

3. Våga ta risker

Det gäller att våga för att vinna. Heiniö pratade om att våga vara lite våghalsig eller kanske dumdristig. Du ska inte heller vara rädd för att misslyckas. Alla har misslyckats nån gång. Sen gör du ett nytt försök!

4. Stresstålighet

Du måste vara stresstålig, du vet aldrig vad som händer nästa dag och som företagare stöter du på många problem. Problemen får ändå inte störa din nattsömn, i så fall finns det inte längre någon poäng att jobba för dig själv.

5. Ha ett tydligt fokus – och gör det bra

Vad du än gör, se till att göra det bra. Ta hjälp av andra som kan ha bra idéer och kom ihåg att lyssna. Heiniö poängterade också att det är viktigt att ha ett tydligt fokus och att veta vad en ska göra. Du kan inte göra allt på en gång, så välj det du är bäst på och fokusera på det.

  Foto: Unsplash/Steve Harvey.

Foto: Unsplash/Steve Harvey.

6. Hitta rätt människor

Fastän du kanske jobbar ensam är andra människor det viktigaste för dig. Du kan inte göra nåt ensam, ofta behövs ett bra team. Har du inget team ska du i stället nätverka och försöka hitta likasinnade som förstår din situation och kan stöda dig. När du talar om din passion och din idé är det också lättare att hitta andra människor att knyta till.

7. Vet vad du säljer

Det går att sälja nästan vad som helst så länge en gör det bra. Men vet du inte riktigt vad du säljer är det svårt. Heiniö talade om app-ivern, i ett skede skulle alla företag ha en egen app, men få funderade på vad folk egentligen ska göra med appen. Varför får du folk att ladda ner en app, läsa ett blogginlägg, köpa en tjänst? Vet alltså vad du säljer och hur.

8. Jobba inte för mycket

"More is not more", sa Heiniö. Du måste se till att inte jobba för mycket. Det gäller att hitta en balans i livet. Det finns absolut ingen poäng med att jobba 16 timmar om dagen. Visst kan det finnas tyngre perioder med mer jobb, men meningen är inte att du ska slita sönder dig på jobbet. I så fall kan du lika bra lägga ner företaget.

9. Våga fatta beslut

Som egenföretagare har du oftast ingen annan att vända dig till. Du måste fatta beslut. Vissa beslut kan vara svåra att fatta, men du måste bara göra det, det är viktigt att kunna gå vidare i arbetet. Och sen ska du också våga stå fast vid det beslutet och inte börja vela.

10. The money will follow

Det allra viktigaste i ditt företag är din företagsidé. Utgå alltså inte ifrån att du ska tjäna mycket pengar, utan utgå ifrån din idé. Har du en riktigt bra idé så kommer pengarna att komma förr eller senare. "The money will follow", som Heiniö sa. Med andra ord: gör det du vill göra och gör det bra.

"Don't be afraid of failing, it's always a new start."

  Foto: Unsplash/Ian Schneider.

Foto: Unsplash/Ian Schneider.

Avslutningsvis sa Kim Heiniö att det gäller att inte vara rädd för att misslyckas. Ett misslyckande är alltid en ny början och något du kan lära dig från. Våga också lita på intuition och magkänsla. Det går att göra hur många marknadsanalyser som helst och räkna ut vad som lönar sig eller ej, men ibland gäller det att strunta i det och gå på känsla. Ibland blir det ett misslyckande, en annan gång blir det storsuccé. Men det kan du inte veta förrän du gett det en chans.

Vad tycker du? Bra tips eller självklarheter? Håller du med? Blev du inspirerad? Själv tyckte jag att Heiniö sa mycket klokt. Jag gillar också företagare som verkligen tänker med hjärtat och gör sånt de vill göra och är intresserade av. Någon som brinner för det hen gör kommer att lyckas förr eller senare. Heiniö verkade också ha en väldigt bra inställning både till sig själv som chef och sina anställda. Och som han sa: människorna är det viktigaste. Eller som jag skulle formulera det: pengar ska aldrig få bli viktigare än att människor har det bra.

P.S. Nästa Waffle Wednesday är den 19 september! Öppet för alla!

Fem finlandssvenska tips

Söndag, sköna söndag. Hoppas du haft en riktigt skön helg och njuter för fullt av din förhoppningsvis lediga dag. Själv ska jag fira en 13-åring och bara ta det lugnt. Och följa med det svenska valet, kommer att bli en sån rysare! Men för dig som vill få distraktion från valet eller annars bara lite söndagsunderhållning tänkte jag komma med fem fantastiska finlandssvenska tips för att förgylla din söndag.

  En gyllengul Helsingforsgata tidigare i veckan.

En gyllengul Helsingforsgata tidigare i veckan.

1. Förlagets podd

Mitt förlag har startat (nygammal) podd! Än så länge finns "bara" tre nya avsnitt (finns ett antal författarintervjuer från tidigare men de nya avsnitten har lite annan prägel). De nya avsnitten handlar om hur förläggare och redaktörer arbetar och ofta är tvungna att säga nej, om hur ett omslag blir till (här mitt inlägg om samma tema) och om ljudböcker. Jätteintressant, lyssna!

2. Klassfesten

Jag förstår inte riktigt hur Eva Frantz hinner med allt. I höst kommer det två böcker av henne och en bebis! Redan i somras kom radiomockumentären Klassfesten. Blev fast direkt! Det är ett jättebra manus och bra skådisar. Det här vill du inte missa.

3. E/S Design

Elin Sandholm har på några år lyckats förvandla sin dröm till en succé. Jag har inte hört en människa säga ett ont ord om hennes plagg hon skapar inom sitt eget klädmärke E/S Design och de är så himla sköna. Själv har jag en jumpsuit och en klänning. Dessutom älskar jag att läsa Elins blogg och få höra om processen bakom det hela. Plus att jag lär mig mycket om kläder och material!

  Iklädd E/S Design på min kompis bröllop i England för ett år sen.

Iklädd E/S Design på min kompis bröllop i England för ett år sen.

4. Det som kunde varit

Hanna Nordenswans kortdokumentär Det som kunde varit handlar om hjärtesorg i tre generationer. Så varmt och fint. Jag hade gärna hört och sett mycket mer om temat. Tyvärr går dokumentären att se endast i Finland, men jag har förstått att Hanna jobbar på att sprida den ut i världen. Och på tal om Hanna, hon och min kompis Lisen (som jobbar som journalist från Kenya) har startat en Afrikapodd!

5. Fotografen Frida Lönnroos

Är du på jakt efter en bra fotograf? Frida är så förbannat begåvad och dessutom otroligt trevlig. Alla som har blivit fotade av henne har varit så nöjda. Och alla Fridas bilder andas kärlek och magi. I höst flyttar hon till Stockholm men lär fortsätta jobba också i Finland, så passa på att boka henne asap!

***

Alla tips kommer (som vanligt) rakt från hjärtat. Men nu slänger jag över bollen till dig: vad vill du tipsa om? Vad som helst funkar – mat, podd, bok etc. Shoot!

Fem bra ställen att hänga på utomhus i Berlin

Berlin är långt ifrån Sydeuropa, men så fort några solstrålar tittar fram så parkerar sig berlinarna utomhus. I parker, på uteserveringar, på utomhusklubbar. Det gör att det känns som om Berlin tar ut varje minut av möjligt utomhushäng och därför tänkte jag tipsa om några utomhusfavoriter.

1. Tempelhof

En gammal flygplats som i dag är ett enormt rekreationsområde och ett ställe Berlinborna verkligen flockas på. Här kan du jogga, cykla, åka inlines eller bara slå dig ner nånstans och grilla och ta det lugnt. Om du går in till Tempelhof från Schillerkiez-området kommer du att snubbla in på ett community garden, jättegulligt och jätteberlin! Vid ingången finns ofta någon som säljer kall öl.

tempelhof.jpg

2. Admiralbrücke och Landwehrkanal

Kanalen som löper genom Kreuzberg är ett av mina favoritställen. Förhållandevis lugnt och framförallt vackert. Vid Admiralbrücke brukar det bli spontanfest om helgerna, alltså folk som sitter på bron och umgås. Mysigt! Där finns också en kiosk helt intill så det finns kalla drycker att få. Rekommenderar också Il Casolare för pizza! På sträckan mellan Admiralbrücke och Baerwaldbrücke finns det ofta svanar så slå dig ner i gräset och beundra utsikten.

maybachufer.jpg

3. Klunkerkranich

En hipstrig men alldeles underbar bar uppe på taket i ett köpcentrum i Neukölln.  Väldigt populärt nuförtiden så kom senast vid halv åtta om du vill undvika kö! Här finns lite smått och gott att äta, ofta livemusik och allmänt bra stämning. Plus en fantastisk utsikt över Berlin!

IMG_20180730_202312-2.jpg

4. Club der Visionäre

Utomhusklubb där festen är i gång så gott som dygnet runt. Här är allt möjligt och du kommer garanterat att ha en rolig kväll. Ligger precis vid vattnet så trilla inte i! Det är också väldigt nära Badeschiff – ett annat najsigt utomhusställe.

IMG_20180728_033243-2.jpg

5. Freiluftkino

Under sommarhalvåret är utomhusbio verkligen en grej i Berlin. Det finns flera freiluftkinos i Berlin. En del visar filmer dubbade till tyska, andra visar filmer i originalversion. Lönar sig att vara noga med det så att det inte blir onödig språkmurer. Var också förberedd på att temperaturen kan sjunka till kvällen – så ta med dig varma kläder. Vid alla biografer säljs också snacks, öl och vin att värma sig med.

IMG_20180726_214926-2.jpg

+ 1 Valfri park

Berlin är en otroligt grön och lummig stad. Det finns massvis med parker. Vissa parker är en liten gräsplätt, andra är enorma. Och berlinarna trivs verkligen i sina parker eftersom det ofta är fullt!

Vad säger du? Blev du sugen på att åka och hänga utomhus i Berlin? Nu börjar ju utomhussäsongen så småningom att lida mot sitt slut, men det kommer ju alltid nya somrar. Själv tror jag att det nog måste bli en Berlinvistelse också 2019 …

Bokrecension: Breven från Maresi

Nu ska jag börja med något nytt här på bloggen, nämligen bokrecensioner! Jag läser ju en hel del och har ren i några år skrivit korta recensioner på GoodReads, men så tänkte jag: varför inte dela med mig av tankarna kring böckerna jag läst också här?! Först ut ur recensionslådan är Maria Turtschaninoffs senaste bok Breven från Maresi.

Ända sedan jag läste Anaché av Turtschaninoff för ett antal år sedan har jag älskat hennes böcker och berättarstil. Och sedan Naondel (del två i serien om röda klostret kom ut) har jag längtat efter att läsa mer om den fantastiska värld Turtschaninoff skapat. Men i ärlighetens namn var jag faktiskt lite skeptisk till Breven från Maresi. Precis som titeln säger är romanen skriven i brevformat och det lät faktiskt lite tråkigt. Jag längtade efter något "storartat" och brev lät inte speciellt spännande.

Men då hade jag uppenbarligen glömt vilken berättartalang Maria Turtschaninoff är. Inget hon skriver är tråkigt, inte det minsta. Jag skulle vilja hävda att det här inte är någon typisk brevroman, men å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur en brevroman egentligen ser ut? Trots att breven är spännande ska läsaren ändå inte förvänta sig actionspäckad fantasy med tvära kast. I stället är det en värld och en berättelse som långsamt växer fram och trollbinder läsaren på vägen.

P1030486.jpg

I Breven från Maresi återvänder Maresi till sina hemtrakter i Rovas efter flera år i klostret på ön Menos (första delen i den här serien heter just Maresi och handlar om hennes tid på ön, för den romanen fick Turtschaninoff Finland Junior-priset 2014). I den här romanen är Maresi förväntansfull över att se sin familj som hon saknat men hemkomsten blir inte riktigt som hon tänkt sig.

Maresi pratar numer på ett annorlunda sätt, sticker ut ur mängden med sin blodröda mantel och har svårt att komma överens med sin mamma (tror alla vuxna som i perioder bott med sina föräldrar känner igen sig här, hehe). Maresi känner sig väldigt vilsen, saknar klostret och undrar hur hon någonsin ska klara av sitt uppdrag: att starta en skola för flickorna i byn. Dessutom är hon rädd och osäker i sällskap av män. Erfarenheterna från Menos säger att män är farliga och ett det gäller att vara försiktig. Kort sagt: det blir inte alls som Maresi tänkt sig.

Persongalleriet är stort men målas fram på ett fint sätt. Turtschaninoff skildrar relationerna till föräldrar, grannar och de andra Maresi möter på ett fint och nyanserat sätt. Jag gillar speciellt vänskapen till en av de kvinnliga grannarna (som jag nu glömt namnet på) och skogshuggaren Kárun. Kárun är faktiskt en av mina favoritkaraktärer – lågmäld, tillbakadragen men snällast i världen. Jag gillar också att Turtshcaninoff låter Maresi vara naiv, ivrig och tjurig. Det är verkligen Maresis version av det skedda som skildras. Tonen är rätt rakt igenom.

  Två favoritböcker. Har också Maresi, men den är utlånad, men minns så klart inte till vem.

Två favoritböcker. Har också Maresi, men den är utlånad, men minns så klart inte till vem.

När jag väl började läsa kunde jag inte lägga boken ifrån mig. Jag gråter och skrattar och spänner mig när jag läser och är ledsen när boken är slut. Turtschaninoff är en otrolig berättare och den berättelse Maresi skriver fram i sina brev är en värld jag vill veta mer om. Naturen med dess krafter och uråldriga visdom spänner över sidorna. Maten (och ibland bristen på den) är också väldigt närvarande i böckerna. Det vattnas i munnen när jag läser om de olika läckerheterna som dukas fram och glädjen över mat är mer än synlig. Också böcker, läsning och skrivande får än en gång en synlig roll – och vem älskar inte passionerade skildringar om läsning?

Maria Turtschaninoff är en av Svenskfinlands (Finlands! Europas! Världens!) främsta författare och det bekräftas än en gång i Breven från Maresi. Fastän det inte händer så mycket i romanen ryms det ändå så otroligt mycket mellan sidorna. Det här (och de tidigare romanerna) är en bok alla borde läsa. Det handlar om förtryck, makt, vänskap, familj, liv, död, kärlek, systerskap. Ja, allt. Är du skeptisk till fantasy? Läs ändå! Det här är en av de bästa böcker jag läst i år, kanske någonsin. Klart du vill läsa!

Pust, det här var bloggens första regelrätta bokrecension! Känns stort ändå på nåt sätt? Vad tycker du? Tar gärna emot kommentarer och respons på recensionen för att kunna utvecklas i fortsättningen. Och nästa vecka ska det bli mer böcker här på bloggen, är så otroligt taggad redan, det händer nämligen spännande saker! Kika in på tisdag för ett riktigt fantastiskt erbjudande.

Jobb & träning – den svåra rutinen

Jag tycker om rutiner. Smaka på de orden. Finns det nåt som låter tråkigare? Borde inte alla vilja eftersträva fart och flärd? Spänning? Vakna varje morgon med en kittlande känsla av att inte ha någon aning om vart livet är på väg? Nja, kanske. Men hur många klarar faktiskt av att leva så? Jag tror att det framförallt handlar om att hitta rätt sorts balans. Jag brukar faktiskt tjata om det rätt mycket, att inget är bra i längden om det blir för mycket. Gäller jobb, träning & mat (och allt annat för den delen).

Men hur ska en lyckas hitta balans? Hur ska en lyckas bolla vardagen med allt som den innebär och fortfarande må bra? Just balans var nåt vi fokuserade mycket på under min coaching i våras. Balans mellan jobb och fritid, att tillåta sig själv vara ledig när en är det och inte konstant stressa. För det är kanske inte alltid så att jag faktiskt gör så mycket, utan snarare så att jag går omkring och väntar på att nåt ska hända och stressar över att det inte händer. I perioder har jag så klart jättemycket jobb, men det är inte alltid nåt jag kan styra över som frilansare. Och därför är det viktigt att jag faktiskt är ledig när jag är det.

Samtidigt ställs det allt mer krav på människor i dag. Vissa skyller på sociala medier, andra på något annat. Men faktum är att många är stressade och känner sig otillräckliga. Antagligen bidrar sociala medier till det. Vi tror att alla i vår omgivning lagar en fantastisk middag från scratch varje dag, springer minst ett maratonlopp i veckan och har all tid i världen att mysa med partner och familj. Så är det ju inte riktigt och vi fattar det på en rationell nivå, ändå är det svårt att greppa.

  Dagens look. Var på ett intressant möte som kanske blir ett jobb, vi får se!

Dagens look. Var på ett intressant möte som kanske blir ett jobb, vi får se!

Därför ställer vi orimliga krav på oss själva. Det är så lätt att falla i fällan och tro att en ska hinna med precis allt. Och faktum är att ingen hinner med allt. Eftersom jag själv har ansvar för all min tidsanvändning (ingen chef som säger när jag ska jobba, inga fasta arbetstider) känns det ibland överväldigande att bara skapa en rutinmässig vardag. För jag har inga rutiner, sällan några tider att passa. Jag har bara ett virrvarr av olika saker att ta hand om. Ibland mer, ibland mindre.

Men ändå: jag mår bra av rutiner. Av att veta vad som händer under veckan, vad jag ska få ihop på jobbfronten, hur jag vill träna osv. När jag skaffade gymkort för nån vecka sen var jag så ivrig på att börja träna. Jag såg fram emot handbollsträningarna på måndagar och jobb-yogan på tisdagar. Jag var så taggad och redo att ta hand om både kropp och själ (hehe urk) genom lite hederligt svett.

Och så blev jag sjuk. Precis som många gånger tidigare. Startar du för ivrigt med träningen kan det hända att immunförsvaret sjunker under en stund och du blir mer mottaglig för bakterier och virus. Just exakt det här skriver Lina om på sin blogg. Det gäller att starta lugnt! I och för sig tycker jag att jag gjorde det, men kanske inte tillräckligt lugnt. Nu börjar jag vara på bättringsvägen men det blir nog ingen träning åtminstone på några dagar till. Jag är sur och irriterad men taggad på att komma i gång igen. Den här förkylningen ska inte få knäcka min iver!

  Viktig rutin: Frukost!

Viktig rutin: Frukost!

Men det händer alltid nåt. Du blir sjuk eller så är det nåt annat oväntat och allt du planerat måste på nåt sätt stuvas om. Just därför tror jag att det är viktigt att ha en rutin, nån sorts bas, att återvända till när "undantagstillståndet" är över. För mig har till exempel flytten till ett kontor gjort så otroligt mycket. Här sitter jag bara när jag vill och måste jobba och är faktiskt ledig resten av tiden. Känns nästan magiskt? Kan det faktiskt vara så här?

Träningen hoppas jag också få koll på så fort snoret slutar rinna. Om tio dagar ska jag faktiskt springa ett lopp och känner mig så extremt oförberedd, men jag ska göra mitt bästa. Siktet ligger på att komma i mål. Tiden är den här gången bara en bisak. Och sist och slutligen: vad spelar det för roll om jag springer tio kilometer under en timme? Eller om det tar en kvart längre? Nej exakt, det spelar ingen roll. Viktigast är väl ändå att jag springer.

Ställer du orimliga krav på dig själv? Känner du att du saknar rutin? Eller har du några sjukt bra tips på hur en ska organisera sig själv och sitt liv? Själv är jag beroende av ett antal appar som hjälper mig planera mitt liv och mitt jobb. Jag ska skriva mer om dem i ett skilt blogginlägg och förhoppningsvis kan jag komma med några bra tips till dig också!

Livet som företagare & fem tips för dig som anlitar en frilans

I dag firas företagarnas dag i Finland. Kanske ytterligare en nonsensdag tänker någon, men jag tänkte ta tillfället i akt att snacka om att vara privatföretagare. Jag har haft eget företag, Pinions ky, sedan januari 2015. Före det frilansade jag i två år och har vuxit upp med föräldrar som varit företagare så jag har en hel del erfarenhet av livet som (och med) företagare.

Länge stretade jag emot. Jag ville inte bli företagare. Jag hade sett hur uppslukade mina föräldrar var av jobbet och ofta var jag den sista som blev hämtad från dagis (ingen skada skedd där, obs!). Men att streta emot företagarjaget var som att streta emot mitt innersta väsen. När jag till slut tog steget och startade eget var det en kompis som kommenterade med ett "äntligen!". Jag är företagare i själen och den här livsstilen jag valt fungerar jättebra för mig. Ellen bloggade nyligen om "Att förlåta sig själv för att man älskar sitt jobb" och jag kände igen mig i mycket.

Själv har jag haft turen att ha många bra jobb. Det finns faktiskt bara ett jobb jag vantrivdes på men då var jag den enda i Finland när resten av gänget satt i Stockholm. De verkade inte heller alls förstå min kompetens eller mig över huvud taget, så kanske inte så konstigt att det inte var så kul. Och mitt största problem var att jag hade för lite att göra. Jag tjatade på dem att jag vill ha mer jobb och försökte själv också "hitta på" arbetsuppgifter åt mig, men icke.

En grej som också irriterade mig då var att jag inte hade så mycket makt att bestämma. Och jag älskar att bestämma (krhm, skön egenskap eller hur?). Men väldigt ofta har jag en bestämd åsikt om hur något ska göras. Inte så att jag inte lyssnar på någon annan eller är omöjlig i grupp, men när det gäller mitt eget jobb och hur jag lägger upp det så vet jag själv (oftast) vad som funkar och vad som inte.

IMG_20180905_122105-2.jpg

Det betyder inte att varje dag som företagare med bestämmanderätt är en dans på rosor. Nej verkligen inte. Som företagare ansvarar jag för allt själv, jag har ingen arbetsgivare att vända mig till. Inga kollegor. Jag ska själv ha koll på alla skatter, moms och pensionsförsäkringen. Jag vet aldrig hur mycket jag kommer att kunna fakturera nästa månad och har ännu mindre koll på vad jag jobbar med om ett halvår. Ibland blir jag också trött på att faktiskt bestämma allt själv och saknar någon att bolla med.

Men att få vara fri vinner över allt annat. Friheten är ibland relativ, men jag är friare än om jag hade ett "vanligt" jobb. Jag har också råd att leva med en ekonomisk osäkerhet. Jag har ett skyddsnät och har nu snart i sju år avbetalat mitt bostadslån. Jag brukar skämta om att om allt skiter sig, då säljer jag min lägenhet och flyttar hem till mamma och pappa. Det är en trygghet många inte har och som jag uppskattar. Men det betyder så klart inte att jag rullar omkring i pengar och skrattar hela vägen till banken. Varje månad, oberoende av hur mycket pengar jag drar in, betalar jag ungefär 500 euro företagarpension. Och en hel del andra utgifter också. I år har ungefär hälften av det jag dragit in gått till löpande kostnader.

Jag är inte rik i pengar, men jag är rik på andra sitt. Jag är i ett drömläge. Jag får jobba med det jag älskar: text och ord. Ibland får jag skriva en jätteintressant artikel och ibland gör jag en svintråkig översättning, men ingen har ett jätteroligt jobb hela tiden. Det bästa är att jag inte riktigt vet vad jag kommer att jobba med om ett år. Med jämna mellanrum trillar det in nya samarbetsförslag. Oftast är det så att någon jag känner (bra eller knappt alls) tipsar om mig till någon som hör av sig. Det är faktiskt så jag fått en stor del jobb. Via nätverk, via kompisar, via att göra ett gott jobb. Mitt goda rykte sprids och det är jag tacksam för.

Jag har tidigare skrivit fem tips om hur samma kund gärna beställer något nytt av mig. Malin skrev också nyligen ett bra och tydligt inlägg för hur nya företagare kan hitta kunder. Det går faktiskt att överleva som frilans och företagare, men precis som mycket annat så kräver det arbete. Och kanske lite tur. Att vara på rätt plats i rätt tid kan betyda allt, men det är också omöjligt att planera in. Jag tror mycket hänger på att du verkligen vill göra det du valt att göra. Med passion kommer en långt.

femtipsförattanlitaenfrilans.jpg

Fem tips för dig som ska anlita en frilans

Men som företagare är en ju så klart beroende av att faktiskt bli anlitad. Och fastän alla kunder är välkomna så finns det ändå vissa grejer som kunde funka bättre och smidigare. Därför tänkte jag komma med några tips till dig som kanske ska anlita en frilans eller köpa tjänster av ett annat företag.

1. Ha en tydlig beställning

En tydlig beställning och bra brief är frilansarens bästa vän. Vad handlar jobbet om? Vad förväntas av frilansaren? När ska jobbet vara gjort? Vad ingår i arvodet? Ibland får jag väldigt luddiga förfrågningar och då är det ganska svårt att ta ställning till det då jag inte riktigt vet vad jag förväntas göra. Så gör klart för dig själv och den du anlitar vad du egentligen vill ha.

2. Svara på mejlen

Finns inget så irriterande som uppdragsgivare som inte svarar på mejl med frågor om det pågående projektet. Ofta hänger mitt fortsatta arbete på att jag får ett svar. Ingen kräver ändå att du måste svara inom fem minuter, men senast nästa dag känns rimligt tycker jag (eller meddela att du återkommer så fort som möjligt). 

3. Lyssna på experten du anlitat

Det finns antagligen en orsak till att du valt att anlita den här personen, jo för att hen är expert på sitt område. Fastän du tror att du vet exakt hur något ska skötas så lönar det sig ändå att lyssna på vad experten har att säga. Hen kanske har en sjukt bra idé som du aldrig hade kommit på? Ofta ser utomstående personer många saker tydligare i och med att de inte är så insyltade plus att de har ett annat perspektiv.

4. Betala fakturan i tid

Jag har inte råkat ut för några lurendrejare, men ibland har jag fått påminna ett antal gånger om en obetald faktura. Det är lika irriterande varje gång! I en del fall kan företagarens hela ekonomi dessutom hänga på att fakturan blir betald. Så se till att betala i god tid.

5. Tipsa andra om du hittat en "bra typ"

Har du anlitat nån som gjort ett jättegott jobb? Sprid ordet! Det finns inget bättre sätt att få ett jobb än via en rekommendation av någon en litar på. Dessutom blir alla företagare glada när de hör att en kund tipsat om en till en annan. Spread the love!

  Mitt nya fina kontor (och kollegor som kan agera fotohjälp). <3

Mitt nya fina kontor (och kollegor som kan agera fotohjälp). <3

Hurra för företagare!

Glad företagardag till alla företagare! Och du som inte är företagare: tänk på hur du kan stöda företagarna i din närhet. Kanske besöka det lilla kaféet, köpa ett plagg som inte tillverkats av någon kedja, gilla eller dela ett smart inlägg på sociala medier, anlita någon du känner för renoveringen. Det finns många sätt att hjälpa och stöda folk som jobbar med eget företag och en företagare uppskattar all kärlek och hejarop som finns att få!

Själv firar jag företagardagen på mitt nya kontor. Jag började morgonen med en inspirerande föreläsning av företagaren Kim Heiniö. Det han sa var egentligen inga nyheter, men det är alltid bra att bli påmind om varför jag valt att jobba som jag gör. I grunden handlar företagandet alltid om samma saker – oberoende av bransch. Kim sa så många smarta saker så jag tror att jag ska samla de tankarna i ett skilt inlägg.

Har du funderat på att starta eget? Bara gör det! Jag svarar också gärna på frågor om det är nåt du funderar på eller om jag kan hjälpa. Som typisk kvinna skulle jag vilja skriva att jag inte är nån expert på området, men det är en lögn med tanke på att jag faktiskt driver eget företag, så hit med frågorna!

Fyra månader med en tatuering

För fyra månader och två dagar sedan hände något jag länge trodde att aldrig skulle hända i mitt liv: mitt livs första tatuering. Jag har alltid varit fascinerad av tatueringar men varit osäker på vilket motiv jag skulle välja. Jag trodde helt enkelt att jag aldrig skulle hitta ett motiv som jag skulle vilja tatuera och eftersom tatueringar är eviga, är det inget beslut jag skulle fatta så där bara. Ska jag ha en tatuering måste jag vara säker på att jag verkligen gillar motivet.

Eftersom jag är en person som lätt blir kär och visar sina känslor hade jag redan länge tänkt på ett hjärta. Inte ett "romantiskt" hjärta, utan snarare kanske ett anatomiskt, men det kändes som ett för stort motiv. Jag ville ha något mindre och sirligare. Jag minns inte ens längre hur jag kom på idén, antagligen googlade jag runt, och hittade då hjärtkurvan och det kändes perfekt direkt.

P1010536.jpg

En hjärtkurva som går upp och ner, precis som den ska, och som visar att hjärtat slår. Jag har dessutom alltid älskat uttrycket "I wear my heart on my sleeve", alltså att jag öppet visar mina känslor och inte skäms för dem. Uttrycket lär komma från Shakespeare, men i den här artikeln finns några ytterligare förklaringar. Och nu kan jag visa det svart på vitt, att mitt hjärta finns där på ärmen. Alltid.

För mig symboliserar min tatuering många saker. Att jag visar mina känslor öppet och står för dem. Att livet går upp och ner, men så länge hjärtat slår är det ändå bra. Att det är okej att bli kär och falla för någon. Att det är okej att sörja ett förhållande som gått i kras. Ibland tänker jag dessutom att det är som ett bergslandskap (Anderna!).

Tatueringen har också blivit ett sorts ärr för alla hjärtesorger. När vi bryter benet läker det förr eller senare, men vi har ett ärr som påminner om det som hände. Så tänker jag med tatueringen. Den är ett synligt ärr för de alla gånger mitt hjärta brustit och jag inte trodde att livet någonsin skulle bli bra igen.

P1010535.jpg

Och inte en dag har jag ångrat mig, snarare känner jag mig lycklig varje gång jag tittar ner på tatueringen. Den blev verkligen så fin jag önskade mig, om inte finare! I dag hade jag "efterkoll" med tatueraren som också var nöjd. Överlag är jag så glad att jag valde just Sarppa eftersom hon var väldigt noga inför, vi gjorde ett "provtryck" med bläck några gånger före och under själva dagen tog vi det väldigt lugnt. Fastän tatueringen är rätt liten tog det ändå några timmar. Ibland tog hon en paus för att titta på nåt annat för att sedan kunna se på tatueringen med lite fräschare ögon igen.

Har du tatuering(ar) eller funderar du på en? Under de senaste åren har de blivit allt vanligare och attityderna håller också på att förändras, vilket är bra. Jag tycker alla ska få tatuera precis vad de vill, men jag tror så klart att det är bra att tänka igenom beslutet en extra gång. För säkerhets skull. För mig var det också viktigt att hitta en tatuerare som verkligen tar sig tiden, att det inte bara blir en slentriantatuering i mängden. Och precis det fick jag. Är så himla himla nöjd!

Till alla duktiga flickor

Augusti slutade både på topp och på botten. Förlagsfesten var (föga överraskande) sjukt rolig och slutade som senast med karaoke. Själv vrålade jag mer eller mindre begåvat till Spice Girls Wannabe med ett gäng härliga tjejer och vinglade in i en taxi vid klockan tre. Under torsdagen hade jag känt att en förkylning var på kommande och planen var att ta kål på den med lite vin och så, men den planen lyckades tyvärr inte. Nästa morgon vaknade jag helt täppt och däckad.

På fredag hade jag vid ett skede riktigt svårt att andas och har sedan dess knarkat diverse mediciner som stundvis fått mig att må helt okej, men största delen av helgen har jag legat i vågrätt läge. Jag sov typ tio timmar i natt, var vaken en stund, sov två timmar till, var vaken några timmar och sov en timme till. Nu mår jag igen helt okej, men brukar alltid må som bäst om kvällarna så får se hur det känns i morgon bitti. Förhoppningsvis bättre!

  Himlen var minst sagt dramatisk när jag skulle åka hem från festen i torsdags.

Himlen var minst sagt dramatisk när jag skulle åka hem från festen i torsdags.

I går kväll när jag låg och snorade i soffan var resten av mitt handbollslag (och hela föreningen faktiskt) och fixade på löpevenemanget Midnight run. Jag borde också ha varit där och i går morse trodde jag att jag nog klarar av att gå dit men fick inse faktum: jag var inte i skick att fixa eller ordna nåt. Jag var tvungen att skicka ett meddelande och säga att jag inte orkar komma.

Skulle det ha gällt någon annan hade jag utan tvekan sagt att personen bara ska vila och absolut inte åka iväg nånstans, men när det gäller mig själv kommer det dåliga samvetet krypande. Jag vet hur värdefulla ett par extra händer är och jag hade ju lovat ställa upp. Att svika andra känns alltid lika dålig. Speciellt om en är van vid att vara en duktig flicka, en som alltid ställer upp.

Men är jag sjuk så är jag. Hundra gånger hellre hade jag varit på Midnight run och hjälpt till än legat seg och sjuk på soffan, men ändå känner jag mig skit. Och jag vet att jag inte är den enda som känner sig så här vid liknande situationer. Har en vant sig vid att vara den som är duktig är det värsta som finns att vara oduktig.

Som tur är läste jag i går ut Heidi Hakalas debutroman Bara lite till. Romanen utkommer officiellt nu i september men jag fick ett recensionsex från Förlaget under konstens natt så. Återkommer med recension senare, men kan säga så här mycket: det här är en roman för alla duktiga flickor (och pojkar och ickebinära). Alltså alla som inte vet hur en ska säga nej. Alla som tänker att jag orkar lite till. Om du blev nyfiken så går romanen att köpa på till exempel Adlibris till det ytterst facila priset 16,70 euro!

  Nöjd, nervös och förväntansfull debutant på höstfesten. &lt;3

Nöjd, nervös och förväntansfull debutant på höstfesten. <3

Vad försöker säga med allt det här? Att det är okej att tänka på sig själv, sin egen ork och sin egen hälsa. Livet ska och kan inte vara en tävling i vem som orkar mest, eller vem som "klarar sig" oberoende av vad som händer. Ibland mår vi alla dåligt, antingen fysiskt eller psykiskt, och det finns inget pinsamt med att inte orka, att be om hjälp eller avboka något. Däremot önskar jag att vi alla skulle bli bättre på det och också påminna varandra om det. Ibland är vila det enda som hjälper och det är hur okej som helst. Det är otroligt viktigt lyssna på kroppen fastän det ibland känns nästan omöjligt när kroppen säger nåt annat än det en själv vill.

Nu hoppas jag att den här förkylningen lämnar min kropp så fort som möjligt så att den kommande veckan blir nåt mer än sjukstuga. Lyckligtvis har jag inte så mycket jobb nu. Och den bästa nyheten: jag har fått min dator tillbaka! Lyckan är verkligen obeskrivlig! När jag lämnade in datorn sa de att det skulle ta minst tio arbetsdagar, men det gick på en dryg vecka! Och så hoppas jag verkligen att du haft en bättre helg än jag!

Konstiga ickekomplimanger

I dag ska jag på Förlagets höstfest (hurra!) och när jag grävde runt i skåpen för att tänka ut accessoarer till min outfit hittade jag mitt blomdiadem jag inte haft på ett tag och blev påmind om en mycket konstig och oförskämd komplimang jag fick ett antal år sedan av en snubbe. 

"Du skulle vara riktigt snygg utan den där blomman i håret", sa han.  

upload.jpg

Jaha, tack. Eller alltså nej? Varför säga något så korkat? Vi hade inte ens pratat med varandra men det här måste han få ur sig. Kanske han tänkte att han faktiskt gav en komplimang. Vad vet jag? Jag har också fått höra att jag är "fit för min kropp". Alltså tjock men ändå vältränad typ? Eh, tack? 

Har du fått några galna ickekomplimanger? Jag kan väl knappast vara den enda? Och kan vi inte komma överens, en gång för alla, att vi slutar kommentera varandras kroppar och utseende ifall vi inte är helt säkra på att det vi ska säga verkligen är en komplimang? 

Nio tips för dig som ska gå på releasefest

Hösten är som känt böckernas högtid. De första böckerna trillar in i affärerna redan i augusti och så är det högtryck fram till bokmässorna. Det här betyder att det också ordnas både en och annan releasefest. Inför min egen releasefest i fjol fick jag en hel del frågor om hur det egentligen går till. Finns det mat? Ska en ta på sig en balklänning eller jeans? Så du som aldrig varit på en releasefest men alltid varit sugen på att gå: här kommer nio tips!

upload.jpg

1. Får jag verkligen gå på festen fastän jag inte känner författaren?
Om det är en öppen tillställning så är det en öppen tillställning. Ibland krävs en förhandsanmälan så att arrangörerna vet ungefär hur många som är på väg, men annars är det bara att dyka upp! Räkna ändå inte med att ha djuplodande diskussioner med författaren, hen är antagligen rätt så upptagen!

2. Festen börjar klockan 17, men jag hinner inte komma då. Är det okej att komma senare?
Releasefester brukar vara avslappnade tillställningar. Det är mycket mingel och allmänt häng. Missar du en programpunkt är det inte hela världen! Författaren är glad om du hinner komma och säga hej (och ja, mycket mer än så kommer ni knappast hinna konversera).

3. Bjuds det på något?
Det här varierar väldigt mycket, jag har varit på releasefester där jag inte fått något och fester där jag fått bubbel och pizza. Men jag skulle kanske inte räkna med att bli proppmätt.

upload.jpg

4. Vad ska jag ha på mig?
Det är typiskt att releasefester ordnas under en vardagskväll som en after work-tillställning och då finns det ingen som kräver att du ska ha på dig långklänning, vara sminkad till tänderna och redo att festa natten lång. Med andra ord: Kom som du är. Vissa kan ha ett tema men de flesta önskar nog bara att du har kläder på dig.

5. Måste jag ha med mig en present till författaren?
Nej. Författaren blir glad om du kommer och delar den stora dagen med hen. Jag har ändå aldrig hört om nån som blivit sur på grund av en present. Bra presenttips: en god choklad, ett presentkort för till exempel massage, en flaska gott bubbel (om författaren dricker alkohol), ett fint anteckningsblock, te eller kaffe. Den bästa presenten du kan ge är så klart att köpa boken.

6. Finns boken till salu?
Ja! På releasefester vill arrangörerna så klart sälja böcker. I och med att författaren är på plats kan du dessutom få den signerad. Oftast funkar det med både kort- och kontantbetalningar (eller Swish i Sverige).

  Foton från min releasefest som laddats upp på Instagram. &lt;3

Foton från min releasefest som laddats upp på Instagram. <3

7. Måste jag köpa boken?
Nej. Författaren blir så klart glad om du vill köpa boken men det är absolut inget måste. Men så klart du vill eller hur? Eller så lovar du att du lånar den på bibban om du inte har råd att köpa en bok just då.

8. Ordnas det program?
Det brukar vara en kort intervju med författaren, lite högläsning och så allmänt skålande och mingel. Jag har hört om releasefester med lekar och frågesporter – så i princip är allt möjligt!

9. Får jag posta bilder på sociala medier?
Ja! En författare blir glad för all synlighet. Tagga gärna författaren eller använd en eventuell hashtag (till exempel bokens namn) så hittar författaren bilderna efteråt.

***

Är det några andra frågor eller funderingar är det bara att slänga in dem i kommentarsfältet. Jag förstår att det kan kännas nervöst om du aldrig varit på en releasefest förr, men du kan ju alltid smita iväg om du inte tycker det är så kul. Jag hoppas ändå att du tack vare de här tipsen vågar och får gå på många roliga releasefester i höst. Skål!

Tio målsättningar för hösten

Hösten brukar alltid vara min mest intensiva arbetsperiod. Förra hösten hade jag så mycket jobb att jag till slut knappt visste vem jag är eller vad jag heter. I höst tror jag inte att det blir riktigt lika intensivt. I fjol hade jag ändå ett 50-procentigt frilanskontrakt (som tog slut i december) och debuterade som författare. Men redan nu börjar e-posten vara mycket aktivare än den varit de senaste månaderna så hösten är verkligen på väg.

Ett stort steg för i höst är min nya kontorsplats. Jag har inte ens varit här i en vecka men det känns redan så otroligt skönt att ha ett ställe att gå till på morgonen. Jag hoppas att det här bidrar till att jag kommer att jobba ännu effektivare än jag gjort hittills, men också att jag klarar av att faktiskt lämna jobbet på kontoret. I och med att min dator är sönder och min lånedator är så klumpig så är det inte ens ett speciellt svårt steg att ta. Datorn stannar på kontoret när jag åker hem (vi får se om det håller i sig sen).

Skrivtips.png

Men hur ser mina målsättningar ut för hösten då? Vi kör en lista tycker jag! Sen kommer det att vara intressant att gå tillbaka till listan senare i höst och se hur bra jag lyckats.

1. Fakturera minst 3000 euro i snitt per månad

Efter att ha gått miste om en säker månadsfakturering när Addeto slutade i fjol är ekonomin ett ständigt orosmoment men det brukar lösa sig. I år har jag också märkt att faktiskt ungefär hälften av de pengar jag drar in företaget går åt till diverse kostnader, så 3000 euro är egentligen en sorts minimisumma. Jag vill också bli bättre på att ta ordentligt betalt.

2. Fortsätta med mitt hemliga skrivprojekt

Projektet har legat orört sedan min skrivresa i april och jag längtar efter att fortsätta med det. Jag skulle vilja göra åtminstone en intervju och redigera och bearbeta den text jag skrev i Budapest för att kunna avgöra om det är värt att jobba vidare på.

3. Arbeta med Nationen

Jag väntar fortfarande på besked från mitt förlag men jag hoppas så klart att de gillar manuset och vill fortsätta jobba med det.

4. Blogga aktivt

Jag tänker mig fyra till sex blogginlägg varje vecka. Planen är att jag ska avsätta bloggtid varje vardag och blogga enligt fiilis under helgerna. Jag vill verkligen ge bloggen mer kärlek i höst!

5. Träna tre till fem pass i veckan

Nästa veckas måndag börjar handbollen igen (hurra!) och nu när jag skaffat gymkort är jag motiverad för att faktiskt träna aktivt. Och så har jag ju anmält mig till ett 10 kilometers lopp om några veckor. Tidigare var målsättningen att springa tian på under en timme, men löpträningen har inte varit speciellt aktiv på sistone om vi säger som så, så målet är att komma i mål, hehe!

  Svettig men nöjd efter första passet på gymmet.  

Svettig men nöjd efter första passet på gymmet.  

6. Gå till kontoret minst tre dagar i veckan

På måndagar bjuds det på frukost och på fredagar är det afterwork och så är det yoga en gång i veckan, så jag tänker mig att åtminstone de dagarna borde jag lockas hit. Sen kan det ju hända att det blir fler dagar, säkert lite beroende på arbetssituationen. Men tanken är också att jag inte ska sitta här i "onödan".

7. Skapa ett arbetsschema

Jag skulle vilja bli ännu mer strukturerad i mitt arbete och göra en sorts "läsordning" för mig själv. Typ 9–12 "riktigt" jobb, mejl etc, 12–13 lunch, 13–15 skriva, 15–16 blogga. Det behöver ju inte vara så strikt och så klart skulle det variera från dag till dag. Speciellt under perioder när jag har mer jobb är det självklart att skrivandet (och kanske bloggandet) lider. Men jag tänker mest på att jag skulle vilja avsätta en viss tid varje dag för vissa sysslor.

8. Avsätta tid för läsning

Under sommaren har jag kommit ifatt mitt läsande lite och hoppas det håller i sig i höst. För mig är läsning både njutning men också ett sorts jobb, så läsningen är också viktig för mig ur ett yrkesmässigt perspektiv. Skulle ni förresten vilja läsa mer om de böcker jag läser?

9. Alltid göra undan alla jobb så fort som möjligt

Det sägs att journalister (och människor överlag) är deadline junkies och inte klarar av att göra nåt förrän i allra sista stund. Själv föredrar jag att jobba undan allt så fort som möjligt eftersom jag aldrig vet när jag får nästa jobb och då hellre har allt undanjobbat i stället för att sitta med en massa jobb jag måste stressa ihjäl mig med.

10. Vila med gott samvete

Under min coacing i våras var en av mina största målsättningar att hitta en balans. Som frilansare och författare finns det alltid något att göra, men det går inte att jobba dygnet runt. Vila är så otroligt viktigt. Mycket viktigare än att svara på e-post inom fem minuter eller blogga varje dag. Vi har trots allt bara ett liv och det känns inte speciellt värt att stressa sig igenom det, eller hur?

***

Hur ser dina målsättningar ut för i höst? Och vad tror du, känns mina målsättningar vettiga eller försöker jag för mycket? Jag tror att det är viktigt att ha målsättningar men att en ska vara snäll med sig själv och fokusera på sånt som får en att må bra. För mig bidrar många punkter på listan till mitt välmående. Träning, böcker och att skriva är nästan lika viktigt för mig som att andas. Ändå är det lätt att glömma bort såna viktiga byggstenar när vardagen rullar på och en knappt hinner ta de där andetagen.

När jag fyllde 32 år och ordnade kräftskiva

upload.jpg

Måndag, ny vecka och framförallt: ny ålder för mig! I går fyllde jag 32 år. Känns på ett sätt som jättemycket, eller kanske snarare att jag (som mycket yngre) hade en föreställning om hur livet skulle vara när jag är 32 men nu är det inte alls så. Däremot är det riktigt riktigt bra!

I lördags firade jag mina 32 första år i livet med ett gäng härliga människor genom att ordna balkongkräftis! Fastän dukningen var redo redan på fredag så blev det ändå kaos under lördagen. Kräftorna hade så klar inte tinat i kylen utan fick bada i kallt vatten för att vara i ätbart skick till kvällen. Två olika butiker hade ingen kronärtskocka för vegetarianen i sällskapet men det löste sig. Jag ringde en grönsaksförsäljare i Hagnäs hall och reserverade en kronärtskocka som jag plockade upp en stund senare. Hur många andra kan säga att de reserverat en grönsak?!

  Foto:  Jennifer .

Foto: Jennifer.

upload.jpg

Men allt slutade ju bra. Kräftorna hann tina, min västerbottenspaj var god fastän jag mina vana trogen inte kunde följa ett recept till punkt och pricka utan freestylade och undrade vad det skulle bli. Men pajen och allt det andra fick mer än godkänt och sällskapet likaså. Vi var en härlig mix av människor jag lärt känna under olika skeden i livet och kvällen blev just så bra som jag hade önskat mig. Om inte till och med bättre.

Roliga kvällar brukar ändå betyda att det inte blir så många knäppta bilder. Därför är det guld värt att ha en kompis som förutom att vara en av de härligaste människorna jag känner också en otroligt bra fotograf. Tack Jennifer för att du förevigade kalaset och för att du är min vän. <3 Jag måste så klart sno några bilder till bloggen, men tycker så klart att ni ska läsa Jennifers jättefina inlägg om kräftskivan.

upload.jpg

Och nu är jag då 32 år. Som 20-nånting kändes 30-nånting som lastgammalt, men vet ni vad? Jag känner mig faktiskt inte alls gammal. 32 är ju ingenting! Jag kommer att hinna med så mycket roligt i livet. Just nu är faktiskt allt så bra som det kan vara, förutom min söndriga dator då, men det är bara söndrig teknik och allt löser sig. Är väldigt förväntansfull inför det trettiotredje levnadsåret. För varje år som går blir allt bara roligare och det kommer det garanterat att bli nu också.

När datorn går sönder

I går morse gick jag lycklig och nöjd till mitt nya kontor och kände mig extremt stolt över att jag var där redan klockan nio på morgonen (jag vet, det låter inte så hujsigt, men jag är rätt så seg på morgonen). Jag gjorde klart ett översättningsjobb och tanken var att jag skulle göra upp en plan för hösten, typ ett tidschema eller en läseordning, i enlighet med målsättningar och planer jag lagt upp kvällen innan tillsammans med tjejerna.

Nå, det gick ju inte alls som jag tänkte mig. Efter ett tag märkte jag att min dator inte laddar. Jag testade ungefär alla uttag på hela kontoret men inget hände, jag ringde till servicen och frågade vad som kunde vara felet och de gav några tips men inget funkade. Min dator vägrade ta emot el.

Snabbt som fan packade jag ihop mig och promenerade de några hundra metrarna hem medan tårarna brände bakom ögonlocken. När jag kom in genom dörren kunde jag inte längre hålla mig. Min dator, mitt viktigaste arbetsredskap, var sönder och på servicen hade de sagt att det kommer att ta minst tio arbetsdagar för dem att kolla vad felet beror på (på grund av lång kö). Jag grät och var i panik, hur ska jag klara mig i flera veckor utan datorn??

Efter ett tag lugnade jag ner mig och förde datorn på service. I dag har jag fått en lånedator av en snäll människa så att jag i alla fall kan jobba. Mobilen i all ära, men att översätta eller skriva artiklar på en telefon är inget jag precis vill göra. Alla har frågat "du har väl back ups" och jo det har jag så klart (det har du väl också?!). Mina manus finns i Dropbox och allt som sparas på desktopen på min dator finns automatiskt i iCloud, men det tar inte bort det faktum att det är otroligt irriterande att vara utan sin egen dator.

  Lånedator och gratis fredagsöl på kontoret. Ja ja, sämre kunde jag ha det.&nbsp;

Lånedator och gratis fredagsöl på kontoret. Ja ja, sämre kunde jag ha det. 

Meeeeen jag försöker tänka positivt. Det är bara en dator. Hellre en söndrig dator än ett brustet hjärta eller brutet ben. Dessutom har jag inte totalpanik med jobb just nu så det gör inget att jag måste vänja mig vid en ny maskin. Och allt löser ju sig alltid. Men visst fan är det störande när tekniken inte fungerar.

Nu är det som tur är fredag och i morgon är det lördag och det innebär att det blir kräftskiva! Jag fyller år på söndagen så i morgon ska vi sörpla i oss snaps och kräftor och fira ytterligare ett år i mitt liv. Vad är nu väl lite teknikstrul när jag har en drös fantastiska människor runt omkring mig? Dessutom tror jag att universum med datorstrulet sände en riktigt stor mindfulnessövning till mig. Att öva upp tålamodet är alltid bra för mig, hehe. 

Hoppas du får en underbar helg och att du slipper teknikstrul och annat strul. Men som med allt annat: this too shall pass. Om några dagar kommer jag inte ens märka att jag inte har min egen dator, eller det hoppas jag i alla fall. Men nu: helg!