Andra advent

Några minuter i nio kom jag hem i kväll efter en lång dag och tände andra adventsljuset i min ljusstake som egentligen inte är någon stake, utan består av fyra blockljus. Det här är faktiskt första gången (!) jag har adventsljus och också enda julpyntet som finns i min lägenhet. Just nu längtar jag efter att få tända det tredje ljuset för det innebär att livet lugnat ner sig avsevärt. De flesta av höstens sista deadlines infaller nästa vecka och sedan borde det bli lite lugnare ett tag.

Den här veckan har jag verkligen känt av hur höstens jobbstress kommit i kapp. Jag är trött men sover dåligt, så otroligt osugen på det mesta fastän jag har mycket jag verkligen vill och överlag bara så slut i huvudet. Kanske extremt ointressant att läsa om detta men jag vill skriva ut det ändå.

I dag hade vi en bloggträff med några bloggare som bor i Helsingfors och där sa jag en sak jag inte hade tänkt tidigare. Vi pratade om bloggen ger oss ångest och de flesta tyckte att det funnits perioder då det känts svårt att hitta tid eller energi för bloggen. Jag känner det rätt ofta, att jag kanske borde blogga mer. Inte för min egen skull, utan för att jag känner att jag avgett ett löfte till dig som läser. Och jag vill ju blogga ofta, men de senaste veckorna har energireserverna varit extremt låga. Jag hoppas verkligen att det blir åtminstone lite bättre efter jullov.

 Älskar knytkalas. <3

Älskar knytkalas. <3

Helgen har överlag varit rolig men ganska tung med många människor och möten. Jag är nog vad de flesta skulle kalla extrovert, men ju äldre jag blir desto mer tid behöver jag helt för mig själv. Men älskar också att umgås med folk. På fredag eftermiddag träffades vi för första gången med hela min grupp för mentoreringen och fastän jag var trött inför träffen kände jag mig ändå energisk efteråt. Jag tror att den här lilla gruppen kan bidra med så mycket bra till alla inbladade, jag är så glad över att jag sökte med i programmet. Ska skriva lite mer om hur det fungerar så fort jag har lite extra energi.

Resten av helgen har gått i rätt festliga tecken. I går sushi med gymnasiegänget, i dag ett 15-årskalas och så vår bloggträff. Så roligt att träffa några jag aldrig träffat tidigare. Älskar att bloggen och sociala medier gett mig så många nya vänner. <3

Vad har du gjort under helgen? Och längtar du också efter jullov?

Biblioteksersättning – hur funkar det?

I dag har jag fått min första biblioteksersättning någonsin! Hela 20,02 euro in på kontot. Visserligen med 60 procents skatteavdrag (eftersom jag inte orka börja rådda med mitt skattekort, har ju knappt ett när jag är företagare), så före skatt hade summan varit 50,05 euro. Det här betyder att min bok har lånats 200 (!) gånger under 2017 i Finland. Rätt stort ändå?!

Men hur funkar det här med biblioteksersättning egentligen? Ersättningarna har rätt nyligen höjts och en författare får 0,25 euro per lån. Så fyra böcker ger en euro klirr i kassan (är väldigt osäker på varifrån 5 centen i summan kommer, men kanske det är antologin Människohundarna?). Med tanke på att jag får några euro royalty per såld bok är skillnaden faktiskt inte jättestor. Och för varje bok som biblioteket köper in får jag så klart royalty på helt samma sätt som för alla andra böcker som sålts.

Nu började jag fundera på hur det funkar med utlåning på svenska bibliotek, jag har faktiskt ingen koll. För varje bok som köps in får jag så klart royalty, men jag är osäker på om jag kunde få någon biblioteksersättning från Sverige? Eller hur det fungerar med svenska författares böcker i Finland. Kommentera gärna om du har koll på detta! Här i Finland måste författaren själv registrera sig på Sanasto, men annars har det gått smidigt!

 Så här glad var jag när jag höll i min bok när den hade kommit från tryckeriet. &lt;3

Så här glad var jag när jag höll i min bok när den hade kommit från tryckeriet. <3

I juni skrev jag om hur det fungerar med royalty och hur mycket författare kan förväntas tjäna på en bok. I kort sammanfattning: inte så mycket. För att författarskapet ska börja generera pengar borde en sälja minst 10 000 böcker per år och ha utlåningssiffror i samma storleksklass – och så klart ha en rätt stadig utgivning. Om inte en ny bok varje år så minst vartannat. Så klart vill författare leva på sitt skrivande, men väldigt få skriver sist och slutligen böcker med tanke på pengarna. Inte jag heller!

Men ju fler böcker jag skriver och som blir publicerade, desto mer ökar så klart biblioteksersättningen. Men det lär nog dröja ett antal år innan jag kan räkna det som någon inkomst. Hittills har mina största skrivinkomster bestått av stipendier – så tacksam för de stipendier jag fått i år och hoppas på fortsatt stipendielycka i fortsättningen. Och fram tills det hoppas jag att min bok lånas flitigt, för att låna böcker på biblioteket är faktiskt ett jättebra sätt att stöda författaren! Vill du ha fler tips på hur du kan hjälpa en författare? Läs mina tips!

femsättatthjälpaenförfattare.png

Förresten känns det här som helt rätt dag att få biblioteksersättning. I dag har det nya centrumbiblioteket i Helsingfors äntligen öppnat och det ser sååå fint ut. Jag ska försöka sticka in mig där i morgon eller fredag. Vad tycker du om bibliotek? Brukar du låna mycket på bibban?

Hösten som alltid blir stressigare än jag tänkt mig

 Foto: Nadia Heiniö/Wonderland.

Foto: Nadia Heiniö/Wonderland.

I går när jag skulle köra iväg till matchen funderade jag på vad jag gjort vardagskvällarna förra veckan. Jag kom inte på det. Liksom noll aning om vad jag sysslade med förra veckan. När jag kom hem kollade jag i kalendern – jag var ju i Åbo men det klarade jag inte av att komma på just där och då i bilen.

Skulle det här ske oftare skulle jag bli orolig och fundera på om jag jobbar för mycket, men just i går var jag bara otroligt trött. Att göra tre intervjuer på raken i sammanlagt två timmar och skriva typ 20 sidor anteckningar för hand gör nog vem som helst lite slö i skallen. Trots det kan jag ändå inte förneka att hösten varit jobbtung. Som jag skrivit tidigare här på bloggen så kommer jag att göra ungefär hälften (!) av årets fakturering på årets tre sista månader. Det här syns också i Toggl där jag registrerar mina arbetstimmar.

Skärmavbild 2018-12-04 kl. 21.04.07.png

För någon med ett “vanligt” jobb kan jag tänka mig att mängden timmar i oktober och november kanske inte är så imponerande – under oktober som varit årets mest hektiska månad har jag inte jobbat mer än 35 h per vecka i medeltal. De flesta jobbar 40 timmars veckor så vad gnäller jag?

Eftersom jag inte har några kontorstider får jag själv välja hur jag jobbar och är för det mesta väldigt effektiv. Till exempel i dag har jag togglat (bra verb, eller hur?) knappt fyra timmar men under de fyra timmarna har jag korrläst en broschyr, skrivit och skickat en faktura, mejlats med diverse personer, skrivit utkast till tre artiklar och gjort en telefonintervju. Alltså verkligen inte legat på latsidan, men när jag väl sätter i gång gör jag det effektivt. För att orka jobba så intensivt varvar jag så klart med pauser och satt på kontoret i sju timmar. Hade jag inte haft en telefonintervju klockan 16 hade jag antagligen gått hem redan vid 15, den sista timmen satt jag mest och väntade på att klockan skulle bli fyra.

Inför hösten hade jag ju funderat på att eventuellt åka på en resa i november – just för att slippa den här stressiga perioden. Men nu inser jag att det helt enkelt inte skulle vara möjligt. Är jag borta i november skulle det betyda att jag skulle gå miste om en stor del av årets inkomster. Så jag får helt enkelt bita ihop och se till att vara ledig andra tider på året.

Flera månader i år har ju också varit extremt lugna på jobbfronten – det syns mer än tydligt i min Toggl-statistik. Eftersom jag började med Toggl i mars så kan jag inte jämföra med tidigare år, men skulle säga att den här bilden är ganska representativ för hur mitt arbete fördelas. Den lugnare perioden brukar börja i maj och pågår i värsta fall ända till september. För varje år som går så blir jag bättre på att uppskatta när mitt “riktiga” jobb brukar ske och ska därför också försöka planera in skrivperioder till de lugnare månaderna.

upload.jpg

Den här statusen som Facebook påminde mig om i dag fick mig att inse hur mycket bättre jag har det än samma tid i fjol. Då hade jag ungefär lika mycket jobb som nu (om inte mer) men otroligt svårt att skilja mellan fritid och jobb eftersom jag jobbade hemma. Fastän jag jobbat mycket i höst har det ändå varit enklare för mig att lämna jobbet när dagen är slut. I regel har jag inte jobbat hemma på kvällarna och känner inte heller att jag behöver göra det. Så det jag skrev om för ett år sedan på Facebook har blivit min verklighet tack vare att jag nu har en kontorsplats på Wonderland. Om jag för ett år sedan var låtsasnormal har jag blivit “normal” på heltid.

I kväll har jag också njutit av en sällsynthet – en ledig vardagskväll utan något program. Jag har firat med att städa, tvätta kläder och laga mat. Kanske inte speciellt spännande tycker du, men jag tycker det är så otroligt skönt att jag fått hänga hemma utan desto större krav. Dessutom: ungefär två veckor jobb kvar och så borde det mesta vara avklarat och så har jag överlevt ytterligare en jobbhöst.

Jag vet nu egentligen inte vad jag vill säga med allt det här, kanske bara lätta på det här lite trötta hjärtat (eller snarare hjärnan). Vill också väldigt gärna veta hur du jobbar. Brukar hösten vara hektiskt också för dig? Och kommentera gärna om du alls tycker såna här funderingar är intressanta! Jag har förresten en hel del oskrivna inlägg gör bloggen, men de senaste veckorna har jag haft noll extra energi för bloggen, sorry för det! Det betyder ändå inte att jag inte skulle tänka på bloggen och alla er som läser.

Inleder december med jobb jobb jobb

Ännu för några veckor sedan sa jag att “december ser rätt lugnt ut, jag har inte så mycket då”. Nå som det kan (och brukar) gå så har jag plötsligt fått en massa olika uppdrag och känner stressnivåerna stiga, men nog ska jag väl klara av den här veckan också? Efter det borde det vara bara en vecka till med mycket jobb och så lite lugnare tempo mot jul, men vi får väl se hur det blir sen när julen närmar sig! Här kommer i alla fall veckans planer:

Måndag:
Frukost på kontoret, översättning/copywriting av en grej, lunch på Espresso Edge i Kronohagen, möte med en ny uppdragsgivare och ett antal intervjuer med uppdragsgivarens kund på eftermiddagen. Match på kvällen.

Tisdag:
Morgonyoga på kontoret, korrekturläsning av en broschyr jag jobbat med i höst, en telefonintervju samt börja på en översättning. På eftermiddagen är det tänkt att vi ska ha en örhängsworkshop på kontoret (ifall folk har tid att delta).

Onsdag:
Två telefonintervjuer, översättning och skriva artiklar. BodyCombat på kvällen (för första gången på fleeeera veckor!!).

Torsdag:
Finlands självständighetsdag och nationell helg för “normala” arbetare, jag måste antagligen jobba en del men hoppas på lugnare tempo. Borde läsa igenom mitt manus en gång till, blev typ “färdig” med redigeringen i fredags.

Fredag:
Översättning, skriva klart halvfärdiga artiklar och överlag se till att jag gjort det jag behöver göra. Och så det roligaste: den första “riktiga” träffen med min mentoreringsgrupp!

Lördag & söndag:
Sushijul med mitt gymnasiegäng med secret santa och allt, ett 15-årskalas och så en bloggträff.

 Bra text för veckan: Allt är färdigt; det måste bara bli gjort. Foto: Unsplash.

Bra text för veckan: Allt är färdigt; det måste bara bli gjort. Foto: Unsplash.

Ja ja, blir inte en tråkig vecka det här heller, utan full rulle såsom det varit så gott som hela hösten. Just nu är jag så otroligt nöjd över att jag inte gjorde något under hela helgen. Behövde verkligen en lugn helg. Bäst är så klart att jag har en kille som lagar både frukost och middag och skjutsar mig hit och dit. <3

Hur ser din vecka ut? Har du också fullt upp? Brukar ju vara så för många att “allt” måste bli färdigt till julen för att … ja liksom varför? Klart att det finns deadlines för en orsak, men ibland undrar jag om det är livsviktigt att det mesta måste avslutas just före jul. Men å andra sidan är det skönt att kunna släppa allt och fira i lugn och ro utan att ha tusen saker snurrande i huvudet.

Nu ska jag iväg på möte och sen är det full steam ahead hela resten av dagen!

En jul (nästan) utan julklappar – tips på annorlunda gåvor

Tio tips på alternativa julklappar.png

I dag är det den första advent och senast nu vaknar väl de flesta till att det faktiskt blir jul igen. Själv är jag ingen extrem julmysare, men så klart det är härligt med lite ljus i mörkret och jag älskar att vi firar jul på lande. Det har min familj faktiskt gjort sedan julen 1988, så bara de två första jularna i mitt liv har jag varit någon annanstans än på lande. Länge var min viktigaste jultradition vår enorma gran. Den var ca 5 meter hög (inomhus!) och jag klagade alltid på att den inte var tillräckligt hög. Stjärnan i toppen skulle så klart röra taket. Det fattar väl alla?

Som yngre var julklapparna en viktig del och väntan på julgubben (inte tomten för mig!) var spännande och pirrig. Bland mina bästa julklappar finns ett helt Barbiehus i tre våningar som jag tvingade pappa att bygga ihop samma kväll (ehe). Mamma hade också alltid en överraskningskalender för mig då jag varje morgon fick en liten överraskning. Typ strumpor, kritor eller kanske en C-kassett (ja, så gammal är jag).

Men ju äldre jag blivit desto mindre bryr jag mig om julklapparna. Inte ens julmaten är särskilt viktig för mig, jag kunde gott skippa skinkan och lådorna (som vi äter i Finland). Det allra allra viktigaste är att få hänga med nära och kära. Därför har juldagen blivit extra viktig för mig för då brukar mina (halv)systrar också komma till lande och vi är mer än tio personer runt bordet.

Med det gänget har vi också i flera år kört på en sorts secret santa som vi kallar för joulutolkku, alltså typ julförnuft. Alla som är med meddelar ett eller två alternativ till julklapp som en vill ha och så lottar/fixar min syster Eeva så att alla köper en julklapp åt en person. Jag gillar extra mycket att en själv får önska vad det är, på det sättet kan vi undvika onödiga grejer. Utöver det köper jag så gott som inga julklappar alls – och vill heller inte ha några. Det finns typ inget svårare än att komma på grejer jag kunde önska mig av nån annan. Jag behöver ju liksom inte så mycket.

Tio tips på alternativa julklappar

Men om jag ger en julklapp vill jag vara säker på att mottagaren har nytta och glädje av den. Och allra allra helst vill jag köpa något lite annorlunda som inte nödvändigtvis behöver vara en pryl. Så här kommer tio tips på annorlunda julklappar som du kan glädja din näromgivning med.

  1. Välgörenhet

    En klassiker som alltid funkar – speciellt om personen du ger julklappen till uttryckligen inte vill ha något själv. Själv har jag köpt julklappar via bland annat Unicef, Röda korset och Kyrkans utlandshjälp. Det finns också flera organisationer som samlar in medel för att kunna ge julklappar till mindre bemedlade familjer.

  2. En gemensam upplevelse

    Kanske biljetter till en konsert med ditt och kompisens favoritband, en öltasting med mamma eller ett teaterbesök med pappa? Nåt roligt ni kan göra tillsammans och båda gillar. Gemensam tid måste väl ändå vara det mest värdefulla vi kan ge åt varandra?

  3. En sånglektion

    Jag såg just att en bekant till mig skrev att hon ger sånglektioner. Perfekt för någon som trivs på karaoken och gärna skulle ta sjungandet ett steg vidare. Jag såg att Ida nu har ett erbjudande, så passa på!

  4. En lektörsläsning

    Har någon i din närkrets författardrömmar? Slå på stort och lova betala för en lektörsläsning (eller åtminstone en del). Perfekt för hen som behöver lite hjälp med sin text. Rekommenderar varmt Jenny som varit min lektör. En skrivarkurs kunde också funka.

  5. Medlemskap i klädkollektiv

    Jag är helt kär i mitt kollektiva klädbibliotek som jag är medlem i. Perfekt för den modeälskande kompisen som vill minska på sin konsumtion! Finns åtminstone i Helsingfors men kolla om det finns i din stad också. Dessutom behöver du inte vara rädd för att köpa “fel” plagg eftersom mottagaren själv väljer kläderna hon lånar = totalt riskfritt!

  6. Finsk design

    Om du vill köpa något fysiskt rekommenderar jag naturligtvis inhemsk design. Varför inte en ny klänning från E/S Design eller en ny väska från Lovia eller NO/AN – alla tre företag som tänker på materialvalen och produktionen. Inget slit och släng här inte!

  7. En ljudboksprenumeration

    Perfekt gåva för kompisen som har den fysiska bokhyllan full men gärna skulle läsa/lyssna mer. Via min rabattkod till Nextory kan du dessutom få den första månaden gratis.

  8. En fysisk bok eller en tidningsprenumeration

    Jag kanske är lite partisk men böcker och tidskrifter hör till sånt som jag tycker att en absolut ska få konsumera. Tänk på mottagaren och vad hen skulle bli glad av. Bland finlandssvenska tidskrifter rekommenderar jag Ny tid och Astra. Eller varför inte köpa en ny finlandssvensk roman? Finns hur många bra som helst att välja mellan.

  9. Den perfekta Spotify-listan

    Har du koll på den nyaste/bästa musiken och din kompis har inte det? Komponera ihop den perfekta Spotify-listan till jul – eller varför inte lova en lista varje månad med dina nya favoritlåtar. Själv skulle jag älska en sån julklapp eftersom jag är så otroligt hopplös på musik.

  10. Din egen kunskap & tid

    Är du jättebra på att baka och någon i din omgivning skulle vilja lära sig? Ge några baklektioner i julklapp. Älskar du att städa och är en fena på att dammsuga, där har du din julklapp! Tänk på mottagaren och vad hen skulle bli glad av och ha nytta av. Det kanske inte är en så stor grej för dig, men en jätteviktig grej för mottagaren.

Det var mina tips! Har du ytterligare tips på annorlunda julklappar som inte bara handlar om att köpa köpa köpa? Skriv gärna en kommentar så samlar vi ihop den perfekta listan. Själv har jag absolut inget emot presenter – fastän det kan låta så, hehe. Jag älskar att både ge och få presenter, men jag ogillar att jul och födelsedagar så mycket ska handla om (tvångs)konsumtion. Om jag hittar något fint till någon kan jag köpa det där och då och ge helt utan orsak. Och hittar du den perfekta julklappen är det ju fantastiskt.

Glad första advent!

Ansökningar, redigering och kompishäng

Förra veckan bestämde jag mig för att åka och hälsa på min LittSkap-kompis Christa i Åbo och är så himla nöjd med det beslutet! Jag har blivit behandlad som en prinsessa och verkligen kunnat koncentrera mig på att jobba. Sedan tisdagen har redigeringen tagit stora kliv framåt så slutet hägra. Äntligen!

Enligt min ursprungliga plan hade jag tänkt vara klar med redigeringen före slutet av november, men det är inte riktigt realistiskt. Viktigt är ändå att det skett mycket i texten och att det blir bättre. Men varje gång jag närmar mig slutet av nåt projekt känner ju hur motståndet växer. Den där tillfälliga självsäkerheten jag känt brukar försvinna och jag har bara lust att ge upp.

Men det gör jag så klart inte.

Ändå är känslorna lika jobbiga att hantera varje gång. Egentligen älskar jag ju att avsluta projekt och kunna kryssa av dem från to do-listan, men sen känner jag mig ändå kluven och tänker att jag kanske borde fila på texten lite till och … Men som sagt: almost there och den här lilla skrivretreaten gjorde verkligen gott. Prio ett just nu är att bli färdig med redigeringen. Sååå lite kvar nu.

upload.jpg

Dessutom har jag skrivit mina Kulturfonden-ansökningar, det enda som kvarstår är att jag ska läsa igenom dem en sista gång i morgon och sedan skicka in. Vi har också hunnit med promenader och pladder. I går kväll kom en annan kurskompis, Lotta, och hälsade på så vi drack vin och pratade om skrivet och livet till midnatt. Jag har många gånger tänkt att just Litterärt skapande egentligen inte var rätt kurs för mig (jag hade gärna gått en kurs med mer fokus på att producera text), men jag är så otroligt glad över alla jag lärt känna under kursen och att det nu är möjligt att spontanåka till Åbo för två nätter. <3

Sen när jag är klar med min redigering ska jag försöka samla ihop lite tankar och tips kring det här på bloggen. Är det nåt speciellt du funderar på?

Att bli refuserad

Det här är ingen nyhet, men ett flertal av de riktigt kända författarna har blivit refuserade. Många gånger. Astrid Lindgren, JK Rowling, Stieg Larsson, Stephen King och många fler. Att bli refuserad är nästan en del av skrivprocessen men det betyder inte att det inte är mindre jobbigt för det.

När jag fick min första refusering i februari 2015 blev jag så otroligt knäckt. Men jag blev också arg och besviken. Fattar de inte hur bra jag är?! Att jag är ett skrivande geni?! Eeh. Nu kan jag ju konstatera att jag var långt ifrån ett geni då (och är väl inte så himla mycket närmare ett skrivgeni nu heller, men liiite i alla fall). Men just i den stunden var jag besviken och kände mig missförstådd. Jag läste just igenom min refusering och måste erkänna att det inte var så farlig som jag kom ihåg att de var – men just då var det ju det värsta som kunde ha hänt mig och mitt skrivande.

Men hur ska en hantera en refusering? Hur ska en orka jobba vidare? Jag tänker att en refusering kan leda till två saker: att en ger upp eller att en kämpar vidare. De flesta som verkligen vill skriva tänker inte ens tanken på att ge upp. Själv deppade jag några dagar då våren 2015 men kontaktade sedan en lektör och arbetade vidare. 2,5 år efter min första refusering kom äntligen min debut, så det var ingen snabb och enkel väg, men jag visste att jag vill ta mig hela vägen.

 Många som blivit refuserade har nog haft lust att slänga manuset i soporna. Foto: Unsplash.

Många som blivit refuserade har nog haft lust att slänga manuset i soporna. Foto: Unsplash.

Men är alla refuseringar verkligen “berättigade”? En svensk avhandling bestående av 80 intervjuer visar att det här med refuseringar inte är så enkelt. Det finns inga fasta kriterier för ett antaget manus. Trots att det finns många former av litteratur och en del böcker kan anses vara mer “konstnärliga” än andra så handlar det ju ändå om konst.

“Både författare och förlagsanställda i min studie skulle ibland önska någon form av på förhand given måttstock eller mall för ett bra manus. Men ingen har kunnat ge svar på vilka kriterier det är som gäller, och de erkänner sin okunskap.”

Så här kommenterar Henrik Fürst som skrivit avhandlingen och jag tycker de här två meningarna ringar in allt så bra. Det finns inget rätt och fel, men det finns ändå nån sorts riktlinjer och magkänsla för vad som är rätt och bra. Men tyvärr är det inte så att det går att skriva någon modell eller instruktion.

Nina De Geer från podden Debutera eller dö laddade tidigare i höst upp en refuseringsbingo på poddens Facebooksida och jag tyckte den var så genial att jag frågade om jag får posta den här (klicka på bilden nedan om du vill se den större). Nina sa att så klart och berättade sedan att det är hon personligen som fått alla de här refuseringarna. Hjälp! Men jag tycker det är så fint att hon delar med sig, för det här händer nästan alla författare.

Förlagsvärlden är tyvärr inte så enkel att förstå sig på alla gånger och mycket handlar om timing och tur. Ditt manus ska landa framför rätt redaktör vid rätt tidpunkt. Eller så ska det vara helt otroligt fantastiskt och omöjligt att refusera. Men om inte heller Harry Potter och Pippi Långstrump dög första gången så är det kanske inte så konstigt om inte ditt manus heller gör det.

Refuseringar är aldrig roliga och det är okej att bli ledsen och knäckt. Men om din största dröm verkligen är att bli utgiven ska du aldrig ge upp. Skrivprocessen är lång och snårig men också lärorik och spännande. I dag är jag tacksam för de refuseringar jag fått, hur jobbiga de än var just då. Utan refuseringarna skulle jag inte vara den författare och skribent jag är i dag.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och vad gjorde du sen?

Åbo och redigering på veckans agenda

Sista veckan i november har börjat bra – men jag är glad över att november snart är slut. I morse sedvanlig frukost på mitt coworking-kontor, älskar verkligen det konceptet och så har jag jobbdejtat med Jennifer, alltid lika härligt att hänga med henne! Är så jäkla imponerad över hur mycket hon satsar på bloggen nu. Hon levererar en massa guld hela tiden, är speciellt nyfiken på alla SEO-inlägg, det är verkligen nåt jag borde skärpa mig med. Har du inte koll på SEO ska du börja med att kolla Jennifers blogg! Men vad händer den här veckan då?

upload.jpg

Måndag:
Skrivit två artiklar och korrläst en översättning jag gjorde förra veckan + annat smått och gott. Det trillade också in ett mejl med en förfrågan av en ny uppdragsgivare, alltid lika kul!

Tisdag, onsdag & torsdag:
Jag ska till Åbo! Spontanbokade tågbiljetter till min LittSkap-kompis Christa. Planen är att vi ska skriva/redigera, pladdra och kanske dricka ett glas vin eller två. Ser så fram emot denna mini break! Blir säkert också en del småjobb vid sidan om, men fokus ska verkligen vara på redigeringen! Jag måste också skriva mina Kulturfonden-ansökningar – jag har ju gjort just det en inte ska göra och lämnat det till sista veckan, urk! Om du missat mina tips för stipendieansökningar hittar du dem här!

Fredag:
Skicka in ansökan ifall jag inte gjort det redan (hoppas det!) och redigera. På kvällen ska jag på en julfest hos en samarbetspartner/kund. Ganska kul egentligen: i fjol hade jag inte en enda “firmafest” att gå på, i år är jag bjuden på två fester hos kunder och så har vi ju en massa program på Wonderland. Tänk hur det ändå kan svänga?

Lördag & söndag:
Ta det lugnt, läsa bok och förhoppningsvis ha tid för att gå på gym, har varit olovligt lite där i höst, blä!

 SEO-stjärnan Jennifer. &lt;3

SEO-stjärnan Jennifer. <3

Så ytterligare en rolig vecka på gång! Ser verkligen fram emot att åka till Åbo och att få hänga med Christa. Hoppas hoppas hoppas också på att jag skulle bli mer eller mindre färdig med min redigering, det har verkligen skett framsteg nu i november. Och än en gång har jag bevisat att det visst finns tid för skrivandet fastän kalendern är “full”.

Också december börjar fyllas av nya uppdrag. Ännu för en vecka sedan var det mer eller mindre tomt i jobbkalendern för december men nu börjar uppdragen trilla in. Det sjuka är att jag kommer att göra över hälften (!) av årets fakturering under perioden oktober–december, beskriver väl ganska väl hur en frilansares ekonomi ser ut …

Jag planerar faktiskt att skriva ett inlägg om en företagares/frilansares ekonomi och gå lite närmare in på hurdana summor jag fakturerar och hur mina utgifter ser ut. Har du några frågor kring det?

En ny klänning varje vecka – utan att köpa något

Söndagshälsning på dig kära bloggläsare! Den här veckan har svischat förbi med full fart men så brukar det vara under hösten. Så mycket nytt och roligt har hänt. Mentorering, afterwork med salsa på fredag, en lillajulsfest hos en kund, supergod middag på Sandro med Jennifer och Malin, Fridas födelsedagskalas och som avslutning på veckan en konsert mer Arne Alligator och 700 ivriga kids och föräldrar som jag ska skriva om för Barnavårdsföreningens webbsida. Nu är jag lite trött.

En av de roligaste grejerna den här veckan är “mina” två nya klänningar jag plockade upp i tisdags. Eller egentligen är klänningarna inte mina och det är det som är det bästa. Tidigare i november gick jag med i klädbiblioteket Vaaterekki efter att ha blivit tipsad om det av min nya kontorskollega Minna. I korthet går det ut på att jag betalat ett medlemskap för 6 månader och kan under dessa 6 månader låna hur många plagg jag vill, men max 2 plagg per gång.

Första gången jag besökte Vaaterekki lånade jag med mig två klänningar, men använde till slut bara ena. Då tyckte jag också att utbudet kanske inte var bra, men nu när jag var där i tisdags kunde jag ha lånat hem hur många plagg som helst så jag fick välja de som kändes mest lockande. Ett plagg som fångade min blick var en sammetsklänning designad av Katri Niskanen och jag tycker det är lite roligt att jag valde att låna just den.

sammetsklänning1.jpg

För 20 år sen när min syster gifte sig och jag var 12 år hade jag nämligen på mig en sammetsklänning. Jag har såå många gånger tittat på bilderna efteråt och tänkt att det var nog en så pinsam outfit. Men ni vet hur modet funkar, det som var snyggt för 20 år sen kommer igen och i höst har sammetsklänningen verkligen gjort en comeback. Just nu tycker jag att klänningen jag lånade är ett av de snyggaste plaggen på länge – vi kan ju se vad jag tycker om fem år, hehe.

I ärlighetens namn skulle jag aldrig ha valt att köpa just den här klänningen men att få låna den i några veckor känns mer än perfekt. Jag är redan så nyfiken på vilka alla underbara plagg jag kommer att kunna låna. Alla kläder som finns i “biblioteket” är finsk design och jag älskar att kunna ta del av denna kollektiva garderob. Jag kommer så klart att köpa kläder då och då, men nästa gång jag “behöver” en klänning för en fest ska jag börja med att spana in vad som finns hos Vaaterekki.

Kunde du tänka dig att låna kläder? Själv hade jag tänkt på det redan en längre tid men kom mig aldrig för. Dessutom kändes det lite skrämmande. Tänk om det händer något med plaggen? Men så började jag fundera: hur ofta händer det något med mina egna plagg? Väldigt sällan! Och älskar att kunna ha tillgång till en enorm garderob utan att själv köpa något. Jag får variation i klädskåpet på ett ekologiskt och billigt (!) sätt. Dessutom är jag redan helt förälskad i gemenskapen bland alla kvinnor. De som driver stället hjälper en gärna att hitta snygga plagg och andra medlemmar ger tips och beröm. Så fint! <3

Tre månader på Wonderland – fem bästa grejerna med coworking

Michaela LR-0324.jpg

Reklamsamarbete med Wonderland

För tre månader sedan fattade jag att av de bästa och viktigaste besluten under min företagarbana. Då bestämde jag mig för att börja jobba på ett coworking-ställe. Jag hade läst om Wonderland i ett mejl och blev nyfiken. Jag fyllde i ett formulär på webbsidan och blev genast uppringd och fick frågan när jag kunde komma och hälsa på. Efter en rundtur med en av Wonderlands medarbetare var jag såld och skrev direkt på ett kontrakt. Nu tre månader senare kan jag bara säga att jag är så lycklig över att jag gjorde det.

I höst har jag frilansat i 6 (!!) år och ända fram till den 22 augusti 2018 har jag alltså jobbat hemifrån eller från diverse kaféer. När jag tänker på det nu känns det helt sjukt. Liksom vad tänkte jag? Vad?! Nå det fanns ju en hel del som gjorde min fundersam.

En stor fråga har varit kostnaden. Hittills har jag inte känt att det känns värt att betala flera hundra euro per månad för ett arbetsrum. Mina inkomster är aldrig säkra och några hundralappar per månad blir snabbt flera tusen euro per år. Vill jag verkligen lägga så mycket pengar på något jag egentligen inte “behöver”?

wonderland coworking.jpg

Ett annat problem har varit att jag tidigare inte hittat ett ställe eller en lösning som känts rätt för mig. Jag ville inte “bara” hyra ett rum eller sitta på ett opersonligt ställe med kostymnissar. När jag jobbade för ett svenskt företag satt jag på ett kontorshotell och det måste vara en av de tråkigaste upplevelserna i mitt liv. Först satt jag så gott som ensam och när jag till slut fick en “kollega” var det en person som babblade oavbrutet. Nåt sånt ville jag absolut inte betala för.

Under de senaste åren har jag ändå med jämna mellanrum börjat sakna ett arbetsrum, kollegor och en gemenskap, men jag har inte hittills känt mig lockad att faktiskt börja betala för det – just för att jag inte hittat rätt.

Men nu har jag gjort det! Plötsligt har jag folk att snacka strunt med vid kaffemaskinen, jag har lunchsällskap, någon att dricka afterwork-vin med på fredagar. Förra veckan frågade en av mina nya kollegor om jag vill hänga med till gymmet med henne. JAAAA svarade jag.

Själv har jag en flex-plats, vilket betyder att jag får sitta var jag vill. Men det finns också en hel del som hyr egna kontor här. Jag trivs på min flex-plats och har inte behov av något eget kontor. Jag har tillgång till ett skåp där jag förvarar mina grejer och om jag behöver fundera över nåt rullar jag en whiteboard med mig och skissar iväg. När dagen är slut packar jag ihop mina grejer i väskan eller skåpet. Så lätt, så smidigt, så bra!

Michaela LR-0276.jpg

Fem bästa med att jobba på ett coworking-ställe

Under de senaste månaderna har jag flera gånger tänkt på att: Tänk om jag inte hade börjat här? Tänk om jag fortfarande skulle sitta hemma eller på diverse kaféer? Tänk om jag aldrig hade träffat alla de här fantastiska typerna som jag nu kallar mina vänner? Huu! Men varför är det så himla bra här då? Här kommer fem orsaker till att jag just nu är så otroligt nöjd med min arbetssituation.

  1. Tydlig skillnad mellan arbete och fritid

    Jag bor i en etta och att jobba hemifrån innebar att jag alltid var på jobb. Efter att ha börjat jobba på Wonderland känns det som om jag har fått mitt hem tillbaka och när jag är hemma tillåter jag mig själv verkligen att ha fritid och göra vad jag vill.

  2. Kollegor!

    Jag vet inte hur många arbetsdagar i mitt frilansliv som jag suttit tyst för mig själv och högst hälsat på kafépersonalen på lunchen? Jag är en social varelse och trivs med människor runt mig. Det betyder inte att jag behöver pladdra hela tiden, men att bara kunna prata med nån ibland är fantastiskt! Visst har jag haft en hel del jobbdejter de senaste åren men det kräver ofta planering och koordinering, nu dyker jag bara upp på kontoret.

  3. Mer effektivitet

    Hemma kunde jag sitta och scrolla Facebook i flera timmar och hålla på med nåt sorts “låtsasjobb”. Nu när jag är på kontoret jobbar jag och sen går jag hem när jag inte får något gjort eller när jag är klar. Jag känner mig fokuserad och motiverad när jag jobbar här.

  4. Gemensamma aktiviteter

    Varje måndag har vi frukost på kontoret, det ordnas yoga två gånger i veckan, varje fredag har vi afterwork med goda drycker. Det har varit Halloweenfest och blombindning och mycket mer. Och allt det här ingår i min hyra. Var på yoga senast i morse och det var så otroligt skönt.

  5. En arbetsgemenskap

    Fastän jag inte “jobbar ihop” med någon annan här så har jag ändå fått en känsla av att vara en del av nåt större – att vara en del av en gemenskap. Jag sitter inte längre hemma i slitna leggings och låtsasjobbar, utan jag sitter på ett kontor så där som vuxna människor gör. På ett sjukt sätt känner jag mig samhällsvärdig när jag är här? Så där som att mitt jobb plötsligt är mer “på riktigt”.

Egentligen kunde jag skriva hur mycket som helst om det här, men jag vet inte om jag ändå lyckas beskriva hur mycket bättre jag mår här än vad jag mått typ någonsin i mitt yrkesliv?

Jag jobbar fortfarande för mig själv och på mina villkor, men jag är ändå en del av något större.

Michaela LR-0264.jpg

Jag har så länge längtat efter att känna mig mer delaktig i arbetslivet och att helt enkelt ha en fast punkt som inte består av mitt köksbord. När mitt ex jobbade på ett stort IT-företag var jag avundsjuk på deras fester och att de alltid hade öl i kylen som de fick ta av (ja ni hör, jag har stora drömmar, hehe). Nu finns här ingen öl i kylen, men varje fredag bjuds vi på AW-öl så det är nästan samma. Dessutom ordnas det så mycket annat roligt program som jag kan ta del av. Så liksom plötsligt är det här stället mitt jobb?!

När jag började på Wonderland hade jag som målsättning att komma hit ungefär tre dagar i veckan. Jag tänkte att jag säkert vill jobba hemma ibland. Under de tre månader som gått har jag stannat hemma kanske en handfull av dagarna? Jag kommer mycket hellre hit och jobbar än stannar hemma. Förra veckan körde jag faktiskt en hemmadag och det var mysigt, men ändå tycker jag att jag får så mycket mer gjort när jag sitter på kontoret.

 Som om jag skulle äga stället, haha!

Som om jag skulle äga stället, haha!

Blev du nyfiken? Med koden kugge kan du komma och testa jobba här gratis en dag – och som bonus får du äta lunch med mig, hehe! Du kan höra av dig till hello@wonderlandwork.fi så löser det sig. Jag svarar också gärna på frågor om du funderar på nåt. Eller läs mer om coworking och Wonderland (på engelska).

Jag vet att jag låter nästan löjligt lyrisk i det här inlägget, men just så här nöjd är jag över min nuvarande situation. Helt på riktigt! Som sagt, jag har inte ångrat en enda dag. Visst, jag betalar drygt 200 euro + moms varje månad, men just nu känns det nästan som en nödvändig utgift för mitt eget välmående. Och med tanke på hur mycket jag fått känns summan sist och slutligen väldigt liten.

Eller som min kompis sa i våras när jag funderade på det här med kontor: “Tänk inte på vad du förlorar, utan på vad du kan få.” Och jestas vad mycket jag fått!

Alla foton i inlägget är av Nadia Heiniö/Wonderland.

Första mentorträffen

“Minns du vem som är din mentor?” frågar en tjej när jag kommer till mentorträffen som ordnas i Helsingfors universitets tankehörna. De har lagt ut lappar på borden, ett bord per mentor, och tjejen vill hjälpa mig att hitta rätt. “Ja, det är jag själv”, svarar jag med ett skratt. Tjejen tittar lite förläget på mig och säger sedan att en aldrig borde anta något baserat på utseende. Själv blir jag dels glad för att hon misstänker mig för en studerande, dels ännu mer nervös – är jag verkligen “för” ung för att vara mentor? Det var ju det jag funderade på före jag sökte, är jag en tillräckligt bra mentor för någon?

De här farhågorna försvann lyckligtvis ganska snabbt när jag fick träffa två av mina tre adepter (en hade förhinder och kunde inte delta i kväll). Jag kände direkt att jag fattade rätt beslut när jag sökte med i mentorsprogrammet vid mitt gamla universitet. Tjejerna i min grupp var pratglada och hade mycket att fundera på som jag ser fram emot att börja bena ut tillsammans.

upload.jpg

I dag var alltså ett gemensamt kick off-tillfälle där alla 29 mentorer fick träffa sina adepter. Av alla 29 grupper är det faktiskt bara en (!) på svenska så jag är extra glad över att jag valde att söka till programmet. Jag vill så klart visa att det finns många som gärna pratar svenska i olika sammanhang på universitetet. I dag fick vi också en arbetsbok för mentorskap (till och med på svenska!) och jag tror att den kommer att vara till nytta, men en stor del av mentoreringen kommer att formas av gruppen. Vi träffas alltså alla fyra varje gång, så det här kanske skiljer sig en del från klassisk one-on-one-mentorering.

Jag ser fram emot att lära känna tjejerna i min grupp och hoppas verkligen att jag kan bidra med något matnyttig. Men mest av allt ser jag ändå fram emot att själv lära mig något själv. Jag har aldrig tidigare varit mentor och är säker på att erfarenheten kommer att vara mycket givande och att vi kommer att ha många intressanta diskussioner under det kommande halvåret.

Nu är jag tyvärr lite för trött för att berätta mer om vår första träff och vad själva mentoreringen kommer att fokusera på (och det vet jag faktiskt inte riktigt ännu), så vi tar det i ett annat inlägg. I stället är jag nyfiken på om du har varit mentor eller adept? Hur var det? Vad var bäst? Vad lärde du dig? Vad skulle du rekommendera för mig och min grupp?

Och som en allmän påminnelse: Gör allt du är sugen på. Också det som känns skrämmande!

Fullspäckad vecka på kommande

Den här veckan är mer eller mindre fullspäckad. Det blir både en hel del jobb och redigering, men också fest och annat skoj. En snabb titt på veckan:

Måndag:
Frukost på kontoret, göra klart en översättning och så utbildning för ett webbverktyg på Utbildningsstyrelsen som jag ska projektjobba för (med översättningar) ungefär ett halvår! Handboll på kvällen.

Tisdag:
Korrläsa en av broschyrerna jag jobbat med sedan maj och som ska i tryck på fredag, iih! Redigering, skriva en artikel som jag gjorde intervjun för förra veckan och en massa smått och gott. På kvällen blir det kick off för mentoreringen, ska bli så kul!

Onsdag:
Waffle Wednesday på kontoret med en föreläsning om nätverkande (ett favorittema), översättningsarbete, projektjobb och redigering. Match på kvällen.

Torsdag:
Morgonyoga på kontoret, redigering och översättning. Jobbdejt med Jennifer och så afterwork med henne och Malin! <3

Fredag:
Ett möte om ett nytt potentiellt samarbete, redigering och släcka diverse jobbrelaterade bränder. Salsalektion på kontoret och så en lillajulsfest (som det heter på Helsingforsfinlandssvenska) hos en av mina uppdragsgivare.

Lördag:
Slappa på dagen och fira Frida på kvällen. Jag ska baka baguetter!

Söndag:
Delta i ett evenemang för att skriva en artikel om det.

***

Puuust. Tror jag behöver en ny helg efter den här helgen, hehe. Men det ska bli en rolig och intressant vecka. Mest ser jag fram emot att få broschyren i tryck, ett långt projekt som äntligen är på slutrakan!

P1040198.jpg

Internationella mansdagen & White Monday

I dag är det förresten både internationell mansdag och White Monday. Jag har så otroligt mycket att säga om bägge, men ska försöka formulera mig kort. Det är många som hånar mansdagen (liksom är det inte mansdag alla andra dagar om året förutom under internationella kvinnodagen) men själv tycker jag att det är viktigt att alla blir sedda och hörda – också de där killarna som står längst bak. Själv är jag orolig för att allt fler unga killar och män känner sig ensamma, klarar sig sämre i skolan och är allmänt vilse i livet.

Det här handlar inte om killar vs tjejer, utan om att alla måste ha så bra förutsättningar som möjligt. Jag känner alltför många män som inte har någon att prata med eller aldrig har lärt sig att prata om svåra saker med kompisar. Hur ska vi få killarna att prata? Hur ska vi få alla att förstå att det finns fler sätt än ett att vara man på? Att vara man behöver inte handla om någon maskulinitetstävling, det går att vara man på så många olika sätt. Just det här tycker jag är viktigt att ta upp en dag som denna. Är extra glad över den nya föreningen som grundats i dag för att ge en mångsidigare bild av män och mansrollen!

Och White Monday – så otroligt viktigt och perfekt motvikt mot hysteriska Black Friday nu på fredag. Vi konsumerar alldeles för mycket och det mesta kunde vi klara oss utan. Jag kan inte själv påstå att jag aldrig köper nytt, för det gör jag, men jag överväger alla inköp noga. För en vecka sen köpte jag en ny kjol och kände så otroligt dåligt samvete för det, men så insåg jag att ja har tre kjolar sedan tidigare. De är köpta 2009, 2010 och 2012 så kanske det var helt okej att köpa en ny kjol? Dessutom vet jag redan nu att jag kommer att använda den jättemycket, men visst skaver det ändå att köpa nytt.

Det jag däremot skulle vilja bli mycket bättre på är att köpa kläder second hand. Men eftersom jag är lite större än genomsnittet tycker jag faktiskt att det ofta är svårt att hitta kläder i min storlek, men visst handlar det om lättja också. Jag borde helt enkelt bli bättre på att gå på loppis och i second hand-affärer.

Samtidigt kan jag också tycka att den här loppisivern mest handlar om green washing, vi konsumerar svinmycket som vi sedan säljer vidare på loppis för att med gott samvete kunna köpa ännu mer nytt. Men det är så klart hundra gånger bättre än att köpa nytt och bara slänga det efter någon gång. På tal om det här så har jag nyligen börjat med en riktigt kul grej med tanke på min klädkonsumtion, men det får bli ett skilt inlägg!

Hur tänker du kring konsumtion och Black Friday? För mig blev det här bara ett ytskrap kring mina tankar. Planen är att skriva ett inlägg om hur jag mer eller mindre struntar i julklappar och hur jag tänker där. Den här tiden på året blir jag faktiskt trött på att allt och alla skriker konsumtion! julklappar! shoppa shoppa shoppa! Men som sagt, ska skriva mer om det senare.

Bohemian Rhapsody, solsken & god mat = perfekt helg

IMG_20181117_142311-2.jpg

Den här helgen blev mer eller mindre exakt som jag hade önskat. På fredag hade vi som vanligt afterwork på jobbet, sen åkte Markus och jag in till centrum för att middag på Pastor och herrejess så god mat?! Plus att det var så mycket mat att vi var helt mätta nästa morgon ännu, haha. Gå dit om du vill äta gott och bli mätt. Tyvärr var det så mörkt så jag kunde inte ta en enda bild på härligheten.

Kvällens nästa programpunkt var Bohemian Rhapsody på förnyade Maxim. Markus hade beställt skumpa och osttallrik på förhand, men osttallriken fick bli lördagens frukost för att det fanns ingen chans att vi hade klarat av den under kvällen. När vi var på väg ringde en av mina nya “kollegor” och så avslutade vi kvällen vi med en drink. Perfekt!

Men alltså Bohemian Rhapsody! Jag gillade filmen så otroligt mycket. Jag har svindålig koll på musik och Queen och hela köret men jag verkligen älskade filmen. Jag har redan läst att det finns en massa grejer som inte alls stämmer, men vad spelar det för roll när musiken och dramaturgin funkar?! Kan verkligen rekommendera filmen om du inte sett den. Och om du sett den, vad tyckte du?

IMG_20181117_142423-2.jpg

Lördagens solsken var som en gåva från gudarna. Jag kände mig som en ny människa tack vare lite sol?! Jag läste nånstans att det före det varit fem timmar sol under hela november, så kanske inte så konstigt om jag varit på extra dåligt humör. På lördag promenerade vi in till stan och drack en kakao på Clarions skybar och kollade in solnedgången. Så mysigt.

I dag hade jag tänkt redigera men sen insåg jag att jag måste göra en översättning som ska in före klockan 11 i morgon. Jag fick materialet på fredag eftermiddag så det blev lite bråttom, uff. Men helgen avslutades på bästa möjliga sätt, med rejäl matchvinst! Det var så roligt att spela och jag lyckades till och med göra några mål. Helgens enda minus är att jag slog ihop huvudet med en motståndare under matchen så nu har jag lite ont i huvudet, men inget värre som tur är.

Så på alla sätt en perfekt helg. Nästa vecka är fullspäckad av både det ena och det andra, men mer om det i morgon. Nu ska jag slappa lite framför tv:n och sen förhoppningsvis komma i säng i tid.

Vad har du gjort under helgen? Efter att ha sett Bohemian Rhapsody har jag lyssnat på massvis av Queen och låtarna snurrar på i mitt huvud.

“Don’t stop me now, I’m having such a good time!”

Allt jag skriver är sant

När jag började skriva det som skulle bli min debutroman skrev jag mer eller mindre om hur det var när jag själv åkte till Ecuador i februari 2009. Jag skrev om händelser och delvis människor som fanns på riktigt. Jag skyller det här på att jag är utbildad journalist och van vid att skriva sanning. Som journalist hittar jag ju inte på något.

Men tyvärr funkar det här inte så bra när en försöker skriva en roman, resultatet blev faktiskt ganska skit. Framförallt var det ganska tråkigt. För varje redigering kom jag längre och längre bort från mig själv och närmare det som är sant i just den roman jag skriver. Och det blev bättre. När Erika fick bli sig själv, inte någon halv kopia av mig, blev det också roligare att skriva.

Att hitta på är sjukt kul! Tänk att jag inte fattade det genast?

 På 4800 meters höjd på vulkanen Cotopaxi. Den här lill-Kugge var inspirationen för min debut.

På 4800 meters höjd på vulkanen Cotopaxi. Den här lill-Kugge var inspirationen för min debut.

I lördags när jag intervjuade Elin Willows och Ellen Strömberg på Bokkalaset i Ekenäs kom vi in på temat att många läser romaner (framförallt kvinnors) som om de rakt upp och ner skulle handla om författaren själv. Vi var alla tre överens om att vi så klart lånar tankar, händelser, karaktärer och känslor från riktiga livet, men en roman är ändå en roman. Fiktion. Ellen kommenterade faktiskt nåt i stil med att “allt det tråkiga är sant”. Själv försöker jag låna ut mina allra sämsta sidor till mina karaktärer, tycker det är ganska roligt att se hur jävla irriterande jag kan vara, hehe.

Men det som var sjukt intressant var när Elin berättade att efter att hennes pappa hade läst Inlandet sa han “jag visste inte att din hyresvärd hette Mona”. Men hon hette ju inte det! Och fastän det var Elins pappa det handlade om fick hon övertyga honom i tio minuter tills han skulle förstå att det namnet var påhittat. Om inte ens pappa förstår att det är påhittat hur ska andra göra det då?

 Det här sunkiga hotellrummet i Machala har faktiskt varit inspiration för ett ställe Erika besöker.

Det här sunkiga hotellrummet i Machala har faktiskt varit inspiration för ett ställe Erika besöker.

Ofta är det också bättre att faktiskt hitta på än att låna rakt av. På en skrivarkurs för ett antal år sedan kommenterade andra i gruppen att en text inte kändes trovärdig och då invände skribenten med att “det här har faktiskt hänt på riktigt”. Men att något har hänt på riktigt behöver inte alls betyda att det fungerar i en roman. Det riktiga är livet många gånger galnare och sjukare än fiktionen.

Att hitta på kräver också så klart att det känns logiskt och trovärdigt. Mer än en gång har jag velat att det ska vara på ett visst sätt och fått kommentarer om att det inte funkar. Ändå har jag envisats med att det kvar. Jag har ju bestämt att hon ska bli kär i honom eller att det ska gå si eller så, så då ska det också ske. Men om en person (eller i värsta fall flera) kommenterar att något inte fungerar så lönar det sig att lyssna på dem. Ibland kan det handla om bristande gestaltning eller så kan det vara nåt som helt enkelt inte fungerar.

Då spelar det ingen roll om det hänt på riktigt eller om det skulle passa så bra i dramaturgin. För att en text ska vara bra måste den vara så sann som möjligt – mot sig själv. Jag brukar därför säga att allt jag skriver är sant. Det behöver inte betyda att det faktiskt har hänt (mig), det kan ändå vara sant för just berättelsen i fråga.

Brukar du tänka att romaner du läser handlar om författaren om de utspelar sig i nutid? Själv har jag faktiskt inte fått frågan så mycket (eller så har jag bara förträngt den). Men nej, min debutroman handlar inte om mig och det jag skriver om har inte hänt. Men det betyder inte att det inte är sant.

Första meningen – är den så viktig?

 Foto: Fabiola Peñalba/Unsplash.

Foto: Fabiola Peñalba/Unsplash.

En del hävdar att de inte läser vidare i en bok om första meningen inte är bra. Själv tror jag inte riktigt på det och har faktiskt aldrig vurmat speciellt mycket för första meningar. Jag tänker att det är första stycket, första sidan och hela första kapitlet som avgör om jag vill läsa vidare. Mycket handlar om ton och stil. Visst går det att fånga redan i första meningen, men jag tror det växer fram så småningom.

Själv har jag aldrig känt stor panik för just första meningen, men visst försöker jag ju få till en så snygg mening som möjligt. Jag låter det ändå inte ta över eftersom jag tänker att det ändå bara är en mening och har någon plockat upp min bok kommer hen att läsa vidare fastän första meningen inte orsakar hjärnorgasmer.

Nu tänkte jag ändå att vi skulle göra en djupdykning i ett antal meningar som fått agera första mening i mina utkast till Vad heter ångest på spanska?

  • Erika vet inte hur höjdsjuka känns, men hon känner inget konstigt då hon stiger av planet.

  • Bagagebandet rullade i gång med en liten knyck.

  • Erika tänjde nacken och kände efter.

  • ”Första gången i Ecuador?”

  • Kön till passkontrollen hasade fram, varje litet steg framåt kändes som tre bakåt.

Skärmavbild 2018-11-14 kl. 11.30.23.png

I bilden ser du hur meningen till slut blev. Jag lär knappast vinna något pris för mest originella första mening, men jag är ändå nöjd med den. Och alltså ananasen, så nöjd att den är med i början av varje kapitel! <3

Men hur ser en fantastisk första mening ut då? Jag var tvungen att googla och hittade bland annat följande klassiker:

  • Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.  Anna Karenina (1877) av Leo Tolstoj

  • I dag dog mamma. Eller kanske igår; jag vet inte. – Främlingen (1942) av Albert Camus

  • It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife. – Pride and prejudice (1813) av Jane Austen

Och så några favoriter ur min egen bokhylla:

  • Mr. and Mrs. Dursley of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much. – Harry Potter and the Philosopher’s Stone (1997) av J.K. Rowling 

  • Det finns inte många jag älskat under mitt alltför långa liv. – Naondel (2016) av Maria Turtschaninoff

  • Den som har sett förändringen i ett landskap när en båt kommer in i synfältet kan aldrig hålla med om att ett enskilt människoliv saknar betydelse. – Is (2012) av Ulla-Lena Lundberg

  • Samma morgon som Mumintrollets pappa fick bron över floden färdig gjorde det lilla djuret Sniff en upptäckt. – Kometen kommer (1946) av Tove Jansson

  • Jag landar i istiden. – Middagsmörker (2016) av Charlotte Cederlund

Du är tio minuter försenad i en stad som inte är din. Jag slutar frysa när jag möter din blick. Sedan frågar jag dig om du gillar hamburgare. Du säger ja. Så klart..png

Jag plockade också fram Där vi en gång gått av Kjell Westö som hör till en av mina absoluta favoritböcker. Jag har inte läst den på säkert tio år och var nyfiken på hur den första meningen är – Westö är ändå en av mina stora idoler. Det är en bra, om än lite krånglig, mening:

Vivan Fallenius första dag som hembiträde hos herrskapet Gylfe i åttarumslägenheten på Boulevardsgatan råkade infalla på den första årsdagen av den ensamma och halvdöva tjänstemannen Eugen Schaumans mord på den ryska generalguvernören Bobrikoff.

Lärdomen? Första meningen är viktig, men knappast stjälper en dålig första mening hela din bok. Första meningen kan vara mindre bra och boken kan ändå vara fantastisk. Eller första meningen kan vara magi och så är resten av boken inte alls det. Med andra ord lönar det sig att lägga mer krut på alla resterande meningar i boken för att få ett så bra slutresultat som möjligt.

Hur viktig är första meningen för dig? Är det olika när du läser och skriver? Och vilken är din bästa första mening?

Nobody puts Baby in a corner

baby.jpg

Helgen kom och gick och nu är det plötsligt tisdag kväll? Dagarna flyter ihop i en enda grå massa samtidigt som det händer hur mycket som helst. På fredag kväll gick jag på en dubbel-40-årsfest med filmtema. Önskemålet var att gästerna skulle klä ut sig till en filmkaraktär. Det låter ju enkelt men sen ändå inte? Efter mycket funderande kom jag på att jag kunde vara Baby från Dirty Dancing – en av mina absoluta favoritfilmer. Ja, just så “dålig” filmsmak har jag. Har sett väldigt få klassiker, däremot har jag sett Dirty Dancing minst tio gånger. Prioriteringar, prioriteringar!

Eftersom jag har ungefär världshistoriens plattaste hår gjorde jag mitt bästa för att få till ett Baby-svall. Jag flätade håret på fredag morgon och när jag väl löste upp flätorna sprayade jag ungefär en halv flaska hårspray i håret och lyckades väl rätt bra? Jag hade också med mig en vattenmelon som rekvisita och upprepade frasen “I carried a watermelon” hela kvällen. Själva festen var kul men jag fick gå hem rätt tidigt för att orka stiga upp på lördag.

Då skulle jag nämligen till Bokkalaset i Ekenäs. Jag hade äran att intervjua författarna Ellen Strömberg, Elin Willows och Mia Franck på Ekenäs bibliotek. Ett jätteroligt uppdrag som jag var så otroligt nervös inför. Jag har ju gjort hundratals intervjuer, men väldigt få på scen. Det gick ändå hur bra som helst (tycker åtminstone jag, de i publiken får avgöra hur min insats var) och dessutom var det roligt.

Och som vanligt: direkt jag satte mig där i stolen och intervjun kickade i gång kände jag mig lugn och hade koll på situationen. Jag visste att det skulle bli så, men nervositet är svårt att tysta ner med rationella tankar. Efter intervjuerna gick vi ännu till ett mysigt kafé med Ellen och efter en stund fick vi sällskap av hennes man Pär. Vilka urtrevliga människor alltså! Synd att de bor i Jakobstad och det är rätt sällan jag får en chans att hänga med dem. Det här var visserligen första gången jag träffade Pär, men jag fattar varför Ellen föll för honom.

 Jag, Pär och Ellen poserar på Ekenäs snyggaste plats. Och nej ingen av oss är drogad, vi är bara nöjda och glada.

Jag, Pär och Ellen poserar på Ekenäs snyggaste plats. Och nej ingen av oss är drogad, vi är bara nöjda och glada.

Eftersom måndagen kom och gick och jag inte skrev någon veckoplan blir det en snabbversion nu i stället. I går spelade vi en match med mitt lag, det började bra men slutade mindre bra. Men vi har nästa match redan på söndag så då ska vi se till att ta revansch! I morse var det sista morgonyogan med Laura som varit instruktör på mitt coworking-ställe Wonderland de första månaderna. Hon ska åka till Nya Zeeland över vintern, men vi har i stället fått två (!) nya instruktörer och kommer i fortsättningen att ha yoga två gånger i veckan. Hur bra?!

Resten av veckan består av en hel del möten, en intervju, en fotografering (jag ska fota en kompis!) och förhoppningsvis blir det en extremt lugn helg. Jag längtar efter två dagar i rad då jag inte behöver göra nåt utan får ligga raklång i soffan och läsa.

Men något som känns extra kul: min redigering går över förväntan. Det går långsamt, men det går bra. I går läste jag en bit av det nyredigerade manuset och blev nästan förvånad. Det är liksom … bra? Undrar hur länge den känslan håller i sig, hehe. Nästa vecka tycker jag antagligen att allt är skit. Ifall du är mitt inne i en skriv/redigeringsprocess, var på skalan nedan placerar du dig?

“Och ändå vågade jag älska igen”

För exakt ett år sedan var jag så otroligt hjärtekrossad. En vecka tidigare hade ett kort men intensivt förhållande tagit slut och inte nog med det. Den här dagen för ett år sedan var jag nämligen med i ett radioprogram (!) där jag kvittrade om hur lyckligt kär jag var. Vi tar det från början.

I augusti i fjol fick jag följande fråga: Jag undrar om du skulle ha lust o möjlighet att delta i Efter Nio på radio med en viss utmaning. Tanken är att huvudpersonen ska utmana sig själv i en vecka. En utmaning som jag tycker kunde vara intressant – och det är där du kommer in om du fortfarande är singel – är att huvudpersonen skulle gå på en dejt per dag i en vecka, t.ex. via Tinder. Sedan berättar man om sina upplevelser i några korta videodagböcker och i en radiosändning tillsammans med Sonja och Mårten. Hur låter det här i dina öron?

Inte precis en fråga jag får varje dag om vi säger som så. Jag blev ändå nyfiken eftersom jag dejtat mycket och tycker att vi borde avdramatisera dejtandet – det är helt okej om inte alla dejter är guld. Så efter lite överläggande med Frida bestämde jag att varför inte? Vad är det värsta som kan hända?

Nå det som hände var att jag gick på två helt okej dejter och så på torsdag under den här utmaningen spontanbokade jag in en dejt till samma kväll och på söndag samma vecka var jag redan störtkär (ja, det brukar gå fort för mig). Så när själva radioprogrammet bandades in kunde jag lyckligt berätta om hur bra veckan slutat. Vilken härlig historia ändå – att delta i en dejtingutmaning och faktiskt blir kär? Det hade jag aldrig trott. Det gick ändå några veckor mellan inbandning och att programmet faktiskt sändes och när det väl sändes var jag som sagt inte längre lyckligt kär utan i stället riktigt jävla heart broken.

upload.jpg

Samma dag som programmet sändes i radio skulle dessutom två av mina goda vänner gifta sig. Jag var så klart otroligt glad för dem men alla som gått omkring med brustet hjärta vet att det finns stunder när det är svårt att fira andras kärlek. När de sa ja till varandra i kyrkan fick jag nog stryka bort några extra tårar. Så tudelad känsla – att vara glad för dem två samtidigt som mitt hjärta var trasigare än på länge.

Jag har inte tidigare skrivit något om radioprogrammet här på bloggen. Just när det hände kändes det inte rätt (jag vill aldrig skriva något i affekt här), men nu ett år senare när jag är lyckligt kär i min pilot känns det lättare att skriva om. Och jag märkte att programmet fortfarande att lyssna på om nån vill. Det är egentligen bara på sista minuten vi kommer in på hur det gick i min utmaning, men för ett år sedan klarade jag knappt av att lyssna på det.

sandrabeijervågaälska.jpg

Kärlek har alltid varit något jag längtat efter (ibland nästan osunt mycket) och efter mitt första långa förhållande visste jag att jag är en som trivs i tvåsamhet. Det betyder ändå inte att det alltid är lätt att våga tro på det. Faktiskt inte alls lätt. Men jag har än en gång fått mitt lyckliga slut – för att jag vågat tro och helt enkelt vågat. Bara att vi nu sitter i samma soffa och slökollar på tv gör mig varm och lycklig. <3 Det här hade jag aldrig kunnat tro då för ett år sen.

Så du som går omkring med ett brustet hjärta just nu, jag kan inte lova att det kommer att bli bra, men jag kan lova att det kan bli bra om du vågar. Jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag blivit avvisad, hur många gånger jag velat ha mer medan killen lyckligt trampat vidare i livet. Det suger varje gång. Det suger jävligt mycket och det är inte alls kul, men jag tänker att det sist och slutligen är väldigt få som klarar sig igenom livet utan hjärtesorger. Eller som Sandra Beijer skriver så klokt:

“Jag har älskat mycket starkt och jag har därför blivit mycket sårad. Jag har sörjt med hela min kropp för att precis så kär har jag också varit, att fallet behövde bli stort. Och ändå vågade jag älska igen. Lika starkt, ännu starkare. Och jävlar vad värt det var.”

Jag kan inte annat än att hålla med Sandra. Jävlar vad värt det är.

Städar och somnar i sällskap av en bok

P1040261.jpg

Reklamsamarbete med Nextory

De senaste månaderna har mycket i mitt liv blivit roligare tack vare ljudboken. Plötsligt är det liksom roligt att städa, att föra ut soporna, gå till matbutiken, hänga tvätt. Tidigare har jag tyckt att det är extra tråkigt att diska och hänga kläder på tork men nu fattar jag inte ens att jag gör det eftersom jag har så bra sällskap av ljudböcker. What a life changer alltså!

Jag har också fått en ny insomningsrutin. Eftersom jag redan länge tänkt att jag vill läsa om Harry Potter-serien har jag börjat lyssna på dem som godnattsaga, inlästa av Stephen Fry. Det är så så så bra och det gör inte så mycket om jag missar nåt eftersom jag läst alla böcker typ tre eller fyra gånger (ja det är sant). Och jag tycker det är så härligt att få dyka in i Potter-världen igen.

Jag ställer alltid insomningstimern på ungefär 20 eller 30 minuter och spolar sen ibland tillbaka om jag somnat på nån minut. Det här är ju inte precis världens snabbaste sätt att plöja igenom serien, men det är så mysigt att somna till. Och inläsningen är verkligen fantastisk. Dessutom slipper jag få handledsskador av att hålla i de fysiska böckerna varav vissa är närmare tusen sidor.

Nextory lyssnat.jpg

Jag försöker också utnyttja korta resor och promenader till att lyssna på bok. Och ju bättre och snabbare jag kommer in i en bok, desto snabbare har jag också lyssnat ut den. Ibland tar det en stund att vänja sig vid inläsningen men sen i nåt skede blir inläsaren och själva berättelsen som en bra kompis som håller mig sällskap. Vissa böcker har jag lyssnat ut på bara någon dag. Så uppenbarligen har jag tid för böcker, bara boken är tillräckligt gripande.

I bilden ovan finns alla böcker jag lyssnat på hittills och kan faktiskt rekommendera alla. Khaled Hosseini är en av mina favoritförfattare och Bön till havet är en kort novell på bara fem minuter men som berörde mig jättemycket. Lyssna! Just nu lyssnar jag på en bok på finska, Sivuhenkilö av Saara Turunen som jag varit nyfiken på länge. Den handlar om en debuterande författare så det finns mycket jag känner igen.

Utöver ljudböcker finns det ju också en hel drös med e-böcker i utbudet som är värt att kolla in. Själv har jag nästan blivit beroende av att kolla vilka nyheter som kommit in och min önskelista innehåller väl ett trettiotal böcker nu. Frågan är när jag ska hinna lyssna på alla? Kommer väl att ha ett skinande rent hem i alla fall!

P1040288.jpg

Testa Nextory gratis i 30 dagar!

Om du inte testat ljudböcker rekommenderar jag det varmt! Med koden kugge får du testa Nextory gratis i 30 dagar, normalt är testperioden 14 dagar. Är du svensk kan du använda koden kuggese. Det bästa med Nextory är att du endast behöver internetuppkoppling när du laddar ner en bok, sen går det att läsa och lyssna också i offlineläge.

Är du inte själv nyfiken på ljudböcker kunde det kanske vara den perfekta farsdagsgåvan till pappan som redan har allt? Jag är inte själv ett jättestort fan av materiella gåvor under alla dessa festligheter som “tvingar” oss att konsumera, men en ljudboksprenumeration nu till årets mörkaste period skulle väl vara perfekt (speciellt som du får den första månaden gratis, hehe). Och om din pappa inte är så tekniskt lagd kan du hjälpa till med att ladda ned appen och dessutom tipsa om några favoriter!

Ja sama suomeksi! Jos et vielä ole kokeillut ääni- tai e-kirjoja suosittelen sinua ehdottomasti kokeilemaan Nextorya. Alekoodilla kugge saat testata Nextorya 30 päivän ajan (normaalisti 14 päivää). Kokeilu ei sido sinua mihinkään, joten voit vapaasti kuukauden verran kokeilla, miltä tuntuu kantaa suurta kirjastoa mukana kännykässä. Nextorysta löydät siis sekä äänikirjat että e-kirjat. Tämä voisi vaikka olla täydellinen isänpäivälahja isälle, jolta löytyy jo kaikkea muuta!

Vad ska du läsa/lyssna på till näst?

Krigar mot november med god mat och bra människor

Jag vill inte vara den där personen som klagar på vädret men nu är jag tyvärr den. Det är så galet grått ute att jag inte vet hur det är meningen att en ska överleva?! Ju äldre jag blir, desto tyngre blir det här mörkret och gråheten att hantera. Jag har planerat att jag ska köpa en wake up-light och hoppas det skulle hjälpa mig att stiga upp på morgonen. Jag är liksom automatiskt på dåligt humör när jag vaknar för att jag fattar att det är grått. Inte världens bästa start på dagen.

Men lyckligtvis finns det sånt som gör dessa gråa novemberdagar uthärdliga. Bra grejer är pojkvänner som kommer hem från arbetsresor flera dagar tidigare än planerat och kompisar som vill äta gott och dricka vin en torsdag kväll. I går åt Markus och jag spontanmiddag på Fisken på disken i Kampen och jestas så gott det var. Kunde ha ätit en portion direkt efteråt, mmm.

Jag har Eat Finland-boken och det börjar så småningom bli bråttom att utnyttja alla restaurangerbjudanden. Boken går alltså ut på att du får en huvudrätt gratis på alla tolv restauranger som är med. Hittills har jag varit på fyra, ehe. I går åt jag gös och det var helt otroligt gott. Efteråt gick vi ännu till Fazer och delade på en bit sachertårta. Perfekt sätt att glömma bort att det är november.

fiskenpådisken.jpg

Men en grej som jag nu känner mig tvungen att kommentera är den sanslöst hopplösa servicekulturen i Finland. Det här gäller inte alls alltid, men jag blir lika galen varje gång. På Fisken på disken blev vi väl bemötta, fick smaka på två olika viner för att välja vilket vi ville ha och maten kom snabbt och var som sagt god. Men när vi väl ätit så satt vi i över 20 minuter med tomma tallrikar och glas. Det var inte fullt på restaurangen, servitörerna hade inte fullt upp men ändå blev vi typ bortglömda?

Jag fattar inte? Vill de inte sälja mer? Vill de att vi själva ska plocka undan? Gå iväg utan att betala? Fram till denna punkt var servicen alltså hur bra som helst och maten sjukt god men sen när en känner sig bortglömd så blir jag bara arg och irriterad. Och att det här händer så ofta?!

I dag har jag fortsatt det njutningsfulla och glada livet när Lina och jag besökte ett nytt ställe i mina krokar, nämligen bageriet och vinbaren Way. Så genial kombination alltså, vin och bröd?! Vi drack ett glas rött, åt sjukt gott surdegsbröd, burrata, brysselkål och tomat. Enkelt men perfekt. Det är ett litet ställe och fastän det såg fullt ut kunde vi klämma in oss där. Älskar såna ställen. <3 Efter det gick vi ännu till kaféet IPI för te och kakao. Perfekt torsdag.

Nu ska jag avsluta kvällen med att se på ett av mina absolut favoritprogram: Masterchef Australia. Finns nog inget program med större feelgoodvärde än det.

Hur krigar du mot november? Eller är du en magisk varelse som inte påverkas av gråhet och mörker? I så fall får du gärna dela av dig av dina superkrafter!

Scrivener – ett organiserat skrivprogram

När jag började skriva min första roman gjorde jag som många andra: jag öppnade ett nytt dokument i Word. Efter ett tag började jag ha så mycket text att det blev tungt att scrolla i Word och jag började leta efter alternativ. Jag minns inte längre hur, men på nåt sätt ramlade jag över skrivprogrammet Scrivener och är nu både en trogen och nöjd användare. Därför tänkte jag dela med mig om varför jag använder Scrivener och vilka fördelar jag ser med programmet.

Scrivener är alltså ett skrivprogram utvecklat uttryckligen för att skriva romaner eller andra längre texter. Tanken är att du med hjälp av de olika verktygen ska få en så bra struktur och överblick som möjligt. När sidantalet börjar stiga över 100 börjar åtminstone jag längta efter mer än ett långt dokument. Jag har fått en hel del frågor på Scrivener så nu tänkte jag äntligen skriva ett inlägg om hur jag gör.

  Foto: Rawpixel/Unsplash.

Foto: Rawpixel/Unsplash.

Binder, synopsisläge och post-it-lappar ger struktur

Med hjälp av bindern till vänster får jag lätt en överblick över hela mitt manus (kolla bilderna nedan så får du se hur det ser ut). Till exempel Nationen som är ca 75 000 ord, har tre olika perspektivkaraktärer, utspelar sig under perioden september–maj och har massa trådar som skulle vara svåra att överblicka i Word (om en inte använder kapitelrubriker etc som också går).

I bindern för just Nationen är varje månad en egen mapp och varje kapitel en egen fil/rad i mappen. Jag använder mig också av kapitelrubriker som gör det lätt för mig att veta vad det handlar om (nej, jag kommer inte ihåg allt utantill) och bokstäverna M, S och A indikerar om kapitlet är skrivet ur Mikaels, Sagas eller Astrids perspektiv. Jag vill inte att det ska vara två kapitel med Mikael efter varandra så då har jag ibland fått pussla en hel del för att kronologin ska bli rätt. Men då är det bara att dra i en fil och släppa den på ett annat ställe.

Via post-it-lapparna eller synopsisformatet går det också snabbt att få en överblick av projektet. I synopsisformatet ser jag också hur många ord ett kapitel har, vilket jag tycker är bra för att se att det är nån sorts balans. Just i det här manuset vill jag inte att ett kapitel är 600 ord och så nästa 3000, utan de flesta brukar landa på ungefär 1000 ord (med en del undantag).

 Post-it-lapparna.

Post-it-lapparna.

 Synopsisvisning .

Synopsisvisning.

Omarbetningsläge underlättar redigering

Min favoritfunktion i Scrivener är ändå att jag kan slå på ett omarbetningsläge och via det helt konkret se vad som händer i texten. Första versionen är svart, nästa röd, andra blå osv. Ibland känns det som om inget har hänt i texten, men när jag ser alla färger har jag ju bevis svart på vitt (eller grönt, rött, blått på vitt) att jag har redigerat.

När den nyskrivna texten är i annan färg är det också lätt att korrläsa bara de partierna när jag är klar med en redigeringsrunda. Jag kan ju lita på att resten är i ganska bra skick i och med att jag inte rört just den texten. Dessutom är jag så enkel att jag blir glad av att se den färgglada texten, haha. Nyligen lärde jag mig också att det går att få bort en viss omarbetningsfärg genom att välja “ta bort aktuell omarbetningsfärg”, vilket kan vara praktiskt om en börjar ha en massa olika färger i texten och vill se bara den senaste redigeringen.

 
Skärmavbild 2018-10-25 kl. 12.41.05.png
 
 Exempel på hur texten kan se ut.

Exempel på hur texten kan se ut.

Exportera till Word eller pdf när andra ska läsa

Jag arbetar i Scrivener i princip ända fram tills att boken ska ombrytas. Det här innebär att jag alltid exporterar texten till Word om någon annan ska läsa mellan varven. Det är ett litet extra jobb, men inte så farligt med tanke på att jag i Scrivener har en mycket bättre överblick, kan flytta runt på kapitel hur som helst eller kanske till och med radera hela kapitel (händer förvånansvärt ofta).

Det går alltså att exportera till både Word och pdf så det är inget problem. Ibland gör jag också en Kindle-fil av manuset och läser på Kindlen för att slippa skriva ut 200 sidor. Det känns också ganska häftigt att läsa manuset i e-boksläsaren för det ger en känsla av “riktig” bok.

Fastän jag använt Scrivener i fem (!) år är jag fortfarande ingen guru och det finns många funktioner jag inte kan och jag har ännu heller inte lärt mig hur jag ska ställa in en font för ett helt manus så jag gör det manuellt i varje kapitel/fil (ja jättedumt). Men å andra sidan funkar det bra så här. Dessutom finns det massvis med information om jag vill lära mig använda programmet på ett djupare plan, men hittills klarar jag mig med de skrala kunskaper jag har. Och när det dyker upp nåt problem brukar jag googla och det mesta går att få svar på.

Testa gratis

Vilket program skriver du i? Själv skulle jag inte längre kunna eller vilja skriva ett manus i Word. Word ger också såna otroliga jobb-vibbar för mig och jag vill helst inte tänka på jobb när jag skriver skönlitterärt. Dessutom kommer en aldrig att tappa text om en inte kommer ihåg att spara, Scrivener sparar nämligen automatiskt med några sekunders mellanrum! Jag har också alla mina manus i molnet så fastän datorn skulle krascha finns texten kvar. Viktigt!! Vet inte hur många gånger jag hört om manus som försvunnit när hårdskivan sagt hejdå. Får ångest av bara tanken alltså.

Om du inte har testat Scrivener rekommenderar jag varmt att testa gratis i 30 dagar. Det fina med den testperioden är att du faktiskt har 30 dagar som du kan använda till exempel under tre månader, testdagarna räknas alltså enligt hur många dagar du har öppnat programmet. Sen om du vill köpa programmet kostar det 45 dollar och det tycker jag är mer än värt. Och nej: det här inlägget är inte i samarbete med programmet, men jag gillar verkligen det och vill därför gärna rekommendera det!

Det tar en stund att sätta sig in i Scrivener men som sagt, nu skulle jag längre inte vilja vara utan. Blev du nyfiken och undrar över nåt? Jag svarar gärna på alla frågor enligt bästa förmåga!