Ett år sedan livets roligaste fest

Sent i går kväll landade jag i Helsingfors och känner mig mentalt jetlaggad. I går vaknade jag i Berlin, i dag i Helsingfors. Hjärnan hinner inte med. Men i dag är det det den 16 augusti och för exakt ett år sedan var jag nervös som bara den. Jag skulle intervjuas för tv-programmet Efter nio (du kan se klippet via länken) och på kvällen var det äntligen dags för min efterlängtade releasefest!

  Min redaktör Amanda och jag på Scen, jag avslöjade rätt svar i frågesporten där INGEN hade rätt på alla frågor!

Min redaktör Amanda och jag på Scen, jag avslöjade rätt svar i frågesporten där INGEN hade rätt på alla frågor!

Dagen gick så fort, så fort och jag är så tacksam för allt det fina jag fick vara med om. Tänk ändå att "bara" vara 31 år och få uppfylla sin största dröm?! Och att dessutom få ordna en hejdundrande fest med så många som kom och firade = bäst. Förresten: en av de största orsakerna till att jag hoppas på att få gifta mig en dag är att samla alla nära och kära till fest – finns inget bättre än att fira med de personer en tycker om! Och själva kärleken till någon annan som är så stor att jag vill gifta mig, ja det vore väl inte helt dumt heller. Snarare ganska underbart.

Nu, den 16 augusti 2018, riktar jag blicken mot en helt annorlunda höst. Som jag skrivit cirka tusen gånger här i bloggen så är jag förväntansfull. Eller för att citera mig själv från en Facebook-status från nio år sedan: "Vill planera, organisera, pyssla, fixa, yra. I've been away too long." Ganska exakt så känns det just nu – some things never do change, hehe.

  Ser ni höstpeppen i ögonen, ser ni?! I går på S-bahnen på väg mot flygplatsen.

Ser ni höstpeppen i ögonen, ser ni?! I går på S-bahnen på väg mot flygplatsen.

Det är grejer på gång här i bloggen och överlag känner jag mig så så redo att "sätta i gång". Skriva texter, göra intervjuer, jobba på mina egna projekt, utveckla bloggen osv. Så om du har önskemål gällande inlägg eller teman du vill att jag ska ta mig an så är det bara att kommentera. Jag ska också gå igenom alla svaren från bloggenkäten och överlag ge den här platsen på internet mycket mer kärlek i fortsättningen. Nu ska jag iväg på höstens första jobbdejt med Jennifer och hoppas på att det blir många många fler. Älskar att ha kollegor!

P.S. Jag har nu lottat en vinnare i e-bokstävlingen och kontaktat personen. Tack till alla som deltog! <3

I den här staden kommer orden

P1030299.jpg

Det finns så mycket himmel över Berlin. Så mycket som växer och lockar. Så många sprickor i trottoaren, så många steg och historier som gömmer sig under mina fötter. Jag promenerar genom staden, över trädgrenar som pressar sig igenom asfalten och blir till bucklor som ropar efter luft och frihet.

Jag vill fotografera varje fasad, kliva in genom dörren på alla restauranger, kaféer, barer. Det finns så mycket jag kunde göra, så många glas att tömma. Stadens alla balkonger är mina att dricka vin på, bakom fönstren finns hem jag kunde bo i. Där jag kunde skriva.

I den här staden kommer orden. De rinner ut ur mina fingrar, blir anteckningar i mobilen eller klotter i ett häfte. I den här staden började jag skriva, drömde för första gången på riktigt. Sa det högt: jag skriver. Jag skriver mer än blogg och artiklar. Jag skriver.

husfasad-2.jpg

Men den här resan har inte gett någon rast eller ro. Jag har inte suttit ner och skrivit. Inte så. För att kunna skriva behöver jag tid, annorlunda tid än den jag haft nu. Då får jag inte vara så nyfiken på allt omkring mig, då måste jag vara mer nyfiken på allt inuti. Lyssna på orden, låta dem träda fram. Bli till meningar. Bli till något mer. Bli till en upptäcktsfärd.

Veckorna som gått har ändå fött en längtan. En längtan efter att skriva. Att sitta ner och bara skriva. Eller bara och bara. Sällan är det så, förutom i fantasin. Men just nu är skrivandet en fantasi, en dröm, en utopi. Orden lockar och drar, vill pusslas ihop till berättelser.

Och jag, jag längtar efter orden. Jag längtar efter att hitta rätt rytm och melodi. Jag längtar efter att treva mig fram bland något som ännu inte finns. Men något som kan bli.

planufer-2.jpg

Marknad vid Maybachufer

  Observera den gulliga lilla "gubben" ovanpå vägskylten. Han och hans kompisar är utspridda runtom i stan!

Observera den gulliga lilla "gubben" ovanpå vägskylten. Han och hans kompisar är utspridda runtom i stan!

Varje tisdag och fredag, året runt, är det turkisk marknad vid Maybachufer. Här hittar du allt mellan himmel och jord. Tyger, kläder, färska frukter och grönsaker, kryddor, handgjorda smycken och mycket mer. Plus en massa massa människor. Det går också att köpa nåt att äta och dricka, så det är smart att komma hit lite hungrig.

Marknaden vid Maybachufer, eller Wochenmarkt, är en typisk grej i Berlin jag gillar. Så under min hela sista dag passade jag på att trängas bland och folk och knäppte samtidigt en hel del bilder. Förvånansvärt många sa att jag inte fick fotografera, typ tomater?! Så efter ett tag såg jag till att vara på säkra sidan och fråga om det är okej att fota. Eftersom det blev så många bilder skapade jag ett galleri – du kan bläddra mellan bilderna genom att klicka på antingen den stora bilden eller på de små bilderna för att se dem i större format.

Efter en runda på marknaden gick jag till ett favoritställe vid kanalen: Ankerklause. En liten gullig bar nästan ovanför vattnet. Jag drack te och läste Ann-Louise Bertells Vänd om min längtan. Jag har haft boken hur länge som helst men aldrig kommit mig för att läsa den. Eller jag läste väl några sidor nån gång förra hösten men fastnade inte, så boken blev liggande.

I dag läste jag faktiskt boken från början till slut och kan inte annat än rekommendera. Också den här gången tog det en stund att komma in i berättelsen, men sen så! Bertell skriver så vackert med så många pricksäkra formuleringar och berättelsen går liksom under huden. Jag önskar att jag en dag kan skriva lika vackra meningar som hon. Läs!

  Men kolla nu så gulligt på Ankerklause!

Men kolla nu så gulligt på Ankerklause!

Nu är det kväll och i morgon åker jag hem. Som jag skrivit så är jag mer än redo för det. Jag längtar efter rutiner, rågbröd, alla nära och kära. Det känns som om jag varit borta en evighet?! Samtidigt finns min ständiga Berlinlängtan inuti. Jag älskar den här staden och vill så gärna bo här nån gång i framtiden i en längre tid. Hur, när och varför – det får tiden visa.

Men ett är säkert: Berlin kommer alltid att vara en väsentlig del av mig. På ett sätt eller annat. Det måste det vara.

P.S. Vad tyckte du om fotogalleriet? Kommentera eller klicka på hjärtat om du tycker att det funkar bra – så vet jag om jag ska satsa på det i fortsättningen eller inte.

Utomhusbio, hamburgare och kompishäng

raw3-2.jpg

Ytterligare en bra Berlinhelg har passerat. Jag hade inga andra planer än middag med mina kompisar på söndag och funderade varje dag vad som skulle vara kul. Samtidigt kände jag också en sorts press, jag måste ju "passa på" nu när jag är här. Försökte ändå inte låta stressen ta över utan göra sånt som kändes kul. Och som vanligt med min rastlöshet: den släpper så fort jag tar mig ut ur dörren. Så också denna helg.

I fredags hängde jag först på ett kafé nära mig och åt en gigantisk bit cheesecake och senare på kvällen gick till Flammkuchen-restaurangen Hugo Ball. Flammkuchen är alltså en sorts tysk/fransk pizza men i stället för tomatsås så är det créme fraiche. Sjukt gott och jättemysig stämning på restaurangen.

hugoball-2.jpg

På lördag satt jag några timmar på ett annat kafé och fixade och trixade med bloggen. Efter det kände jag mig igen lite rastlös och osäker på vad jag skulle göra. Jag bestämde mig för att jag skulle cykla till Burgermeister och äta en hamburgare men när jag kom fram så var kön så lång att jag valde att cykla vidare till Markthalle neun. Där finns ett antal försäljare – en del säljer mat, en del dryck och en del produkter du kan köpa med dig hem.

Eftersom jag hade siktet inställt på en hamburgare blev jag jätteglad när jag hittade ett hamburgarställe där. Och vilken hamburgare! Kan ha varit det godaste jag ätit under hela resan?! Drack också ett jättegott rödvin till = perfektion. Därifrån cyklade jag vidare till ett annat ställe, drack en rhaberberschorle och funderade på livet. Så här skrev jag i mitt anteckningsblock:

"De sista dagarna i Berlin kommer rastlösheten krypande. Jag känner mig redo. Redo för hösten och allt nytt. Samtidigt känner jag mig ängslig. Vad ska förlaget tycka om Nationen? Kommer jag att ha tillräckligt med jobb? Och jag undrar – när ska jag slippa gå omkring och vänta och fundera på vad som kommer att hända? Blir det nånsin stabilt? Antagligen inte. Och kanske vill jag inte ens ha det så. Skulle antagligen bli uttråkad. Kanske jag jagar utmaningar, spänning, nåt nytt."

markthalleneunhamburgare-2.jpg
  Bilden föreställer en extremt nöjd kvinna.

Bilden föreställer en extremt nöjd kvinna.

Efter det här kan det hända att jag klämde i mig en gigantisk och god våffla, men ingen vet. Sedan var det dags för dagens höjdpunkt: utomhusbio! Efter väldigt varma dagar i Berlin kändes det konstigt med en kyligare kväll och jag fick nästan kallt, men det löste sig med några värmande slurkar rödvin ur biografens kiosk. Jag såg Three billboards outside Ebbing Missouri och jestas så den var bra! En av de bästa filmerna jag sett på länge!

På söndag morgon, eventuellt lätt bakis efter det värmande vinet under filmen, cyklade jag iväg till mina gamla hoods i Friedrichshain och åt brunch på en gammal klassiker (för mig). El Fida var väl ungefär som jag mindes. Helt okej, men inte sjukt mind blowing. Sedan traskade jag omkring på loppiset vid Boxhagener Platz. Efter det skulle jag bara gå en kort sväng ner till Raw-området. Det är Deutsche Bahns tidigare banområde, numer fyllt av loppis, restauranger, barer och konst. Väldigt Berlin if you ask me. Hängde där några timmar tills det var dags att cykla iväg på middag till mina kompisar.

 Galleriet Urban Spree.

Galleriet Urban Spree.

raw4-2.jpg
  Den här bilden är en sammanfattning av Berlin: gatukonst, graffiti, en vägg gjord av gamla sprayflaskor, en sprayflaska, en lastpall, en cykel och en bortglömd vinflaska.

Den här bilden är en sammanfattning av Berlin: gatukonst, graffiti, en vägg gjord av gamla sprayflaskor, en sprayflaska, en lastpall, en cykel och en bortglömd vinflaska.

"The last supper", sa jag skämtsamt när vi högg in i efterrätten. På onsdag åker jag hem till Helsingfors och kommer inte att se Berlinkompisarna på länge. Blev tårögd när jag skulle vinka hejdå, samtidigt som jag är glad över att ha kompisar utspridda i världens olika hörn. Dessutom är det inte alls osannolikt att jag en dag bor en längre period i Berlin. Vi får se vad som händer.

Men för just den här resan var tre veckor perfekt. Jag har hunnit äta på mina favoritställen, jag har hunnit hänga med mina kompisar och släktingar, jag har hunnit upptäcka nytt. Och jag har nästan haft lite tråkigt mellan varven. Det är väl tecknet på en bra semester – att en haft det jättebra men också längtar efter att komma hem. Så nyfiken på vad allt hösten för med sig.

  När jag redan var på väg snubblade jag in på det här stället och var "tvungen" att gå och dricka en öl.&nbsp;

När jag redan var på väg snubblade jag in på det här stället och var "tvungen" att gå och dricka en öl. 

Mina bästa tips för en helg i Berlin

  Holzmarkt vid Spree.

Holzmarkt vid Spree.

Planerar du en weekendresa nånstans till Europa? Har du redan sett London, Paris och Barcelona? Vad sägs om en helg i en av de roligaste städerna, alltså Berlin? Ja, åtminstone är det en av de roligaste städerna om du frågar mig. Jag fick en fråga av bloggläsaren Anna som gärna ville ha tips för en första resa till Berlin och här kommer mina tips!

VAR SKA DU BO?

I motsats till många andra städer finns det inget centrum i Berlin – det finns många. De olika stadsdelarna har alla både för- och nackdelar och det tenderar vara så att de flesta trivs allra bäst i sin egen Kiez (hemkvarteren). Det här betyder att de flesta stadsdelar har något att bjuda på. Själv har jag bott i tre olika lägenheter i Friedrichshain och hängt också en del i Kreuzberg, Schöneberg och nu Neukölln.

För en turist som ska vara en helg i Berlin rekommenderar jag ett område där det händer mycket, finns många restauranger och annat skoj. Extremt partiskt rekommenderar jag kvarteren kring Boxhagener Platz i Friedrichshain. Där finns massvis med restauranger, barer och små affärer. På lördag är det matmarknad vid Boxi och på söndag är det loppis. Det är (relativt) nära till klubbar – t.ex. Watergate, Berghain, Club der Visionäre och karaokebaren Ichiban. Från Boxi går du också snabbt till East Side Gallery.

  Maybachufer (eller egentligen Planufer). Fotat nära Admiralbrücke.

Maybachufer (eller egentligen Planufer). Fotat nära Admiralbrücke.

Från Boxi är det också utmärkta förbindelser åt alla håll. Du kommer till Alexanderplatz (ett sorts centrum i öst) både med S-bahn och U-bahn (U5). Med U1 från Warschauer Brücke kommer du också behändigt till Kudamm (ett sorts centrum i väst) om du vill ha lite "finare" shopping eller gå på zoo. Friedrichshain är också relativt lugnt och säkert område, jag har aldrig känt mig osäker där.

Andra roliga områden att bo på är Kreuzberg nära Bergmannstraßes alla restauranger eller någonstans vid Maybachufer. Också norra Mitte/Prenzlauer Berg, närmare bestämt området kring Rosenthaler Platz är najs med massa restauranger, shopping och så vidare. I Berlin är det numer krångligare att hyra ut hela lägenheter på Airbnb. I ett skede var det totalförbud, men nu verkar förbudet ha lättat åtminstone lite. Så kolla Airbnb om du inte vill på hotell eller vandrarhem. Ett najsigt hotell (men kanske inte så billigt) är Nhow alldeles intill Spree i Friedrichshain. Kul detalj: alla hissar spelar musik i olika genrer.

VAD FÅR DU INTE MISSA UNDER EN HELG?

Den här frågan har antagligen lika många svar som människor i Berlin, men nedan några av mina favoriter. Du kommer inte på något sätt att hinna med allt under en helg, men här har du i alla fall lite att välja mellan. Sen om du inte alls är intresserad av historia går det att skippa de bitarna, men speciellt i Berlin är historien så otroligt närvarande. Det går nästan inte att undvika.

eastsidegallery.jpeg

East Side Gallery
En del av Berlinmuren som fortfarande står kvar. Fyllt av färggranna och tankeväckande målningar och lockar massvis med turister. De flesta brukar trängas vid murens början (vid Oberbaumbrücke) så tipset är att ta sig lite längre fram. Du kan gå ända till Ostbahnhof och hoppa på en S-bahn där – eller promenera vidare till exempel till Holzmarkt. En väldigt berlinsk utomhusbar där du kan sitta vid Spree och dricka öl.

Topographie des Terrors
Gratis museum med information både inne och ute. Här får du en snabbkurs i Berlins och Tysklands historia. Ligger ett stenkast från Checkpoint Charlie som de flesta turister envisas att besöka – men i sig är Checkpoint Charlie inget måste. Snarare ett ställe jag skulle skippa.

Judeminnesmärket
Välkänt minnesmärke bestående av flera stenar (varav många håller på att rämna). Att gå in bland stenarna och se gratisutställningen nedanför är tankeväckande. Och härifrån går du på några minuter till en annan berlinsk klassiker: Brandenburger Tor. Därifrån ser du också riksdagshuset. Varning: både judeminnesmärket och Brandenburger Tor är späckade av turister – men jag tycker ändå att det är värt ett besök.

P1030203.jpg

DDR-museum
Billigt, trångt och ganska kul. Djupdyk i den östtyska folksjälen – sitt i en trabant, titta på Nukkumatti (Sandmännchen) och ta del av äkta DDR-propaganda.

Stasi-museum
Mer seriöst museum som ligger lite avsides i det gamla Stasi-högkvarteret. Hur såg mötesrummen ut? Hur hård var propagandan? Gillade speciellt gamla reklamplanscher och skolböckerna.

Zoo
Man kan ha flera åsikter om huruvida det är okej att titta på inburade djur, men Berlins zoo är värt ett besök. Räkna med minst tre timmar per besök och missa inte tigrarnas och lejonens matstund, garanterad underhållning! Men orangutangerna är nog mina favoriter. Gratistips: Kliv upp på taket till närliggande Bikini Berlin och kika in på babianerna helt gratis!

Tempelhof
Gammal flygplats som i dag är ett enormt rekreationsområde. Kom hit för att jogga, cykla, grilla och chilla. Om du kommer in till Tempelhof från Schillerkiez-området kommer du att snubbla in på ett community garden, jättegulligt och jätteberlin!

  Den lilla knasiga trädgården på Tempelhof.

Den lilla knasiga trädgården på Tempelhof.

Mauerpark
Klassiska söndagsloppiset i Prenzlauer Berg. Utöver second hand-grejer hittar du nåt att äta/dricka och allt möjligt handgjort/designat – men var förberedd på trängsel. Vid amfiteatern pågår oftast någon show eller karaoke och vid ingångarna står alltid någon och spelar, sjunger, uppträder. Hett tips: Köp en öl, radler eller färskpressad juice, sätt dig i gräset och njut av livet.

Klunkerkranich
En hipstrig men alldeles underbar bar uppe på taket i ett köpcentrum i Neukölln. Väldigt populärt nuförtiden så kom senast vid halv åtta om du vill undvika kö! Utsikten är verkligen fantastisk!

  Klunkerkranich.

Klunkerkranich.

Club der Visionäre
Utomhusklubb där festen är i gång så gott som dygnet runt. Här är allt möjligt och du kommer garanterat att ha en rolig kväll. Ligger precis vid vattnet så trilla inte i!

Ichiban karaoke
Ska du sjunga karaoke i Berlin ska du göra det här. Vill du sjunga riktigt mycket lönar det sig att boka ett eget rum och sjunga så mycket som rösten (och kompisarnas öron) håller.

Fotbolls/handbollsmatch
Gillar du sport ska du absolut försöka fixa en biljett till en match. För fotboll föredrar jag FC Unions matcher framom Hertha Berlins, men båda är en upplevelse. Det är också bra stämning i Max Schmeling Halle under Füchses handbollsmatcher!

  Fans på FC Unions match.

Fans på FC Unions match.

Häng i en park
Att hitta en park i Berlin är inte svårt, Berlin är en otroligt grön stad! Gå via en Späti (kiosk) och köp med dig lite Club Mate, öl eller radler, sätt dig och njut av livet.

Ät, ät, ät!
I Berlin finns massvis med underbar mat, staden är mycket mer än döner och currywurst! Mitt tips är att fundera på vad du är sugen på och kolla ratings och recensioner på Google Maps – brukar själv använda det ganska mycket. Jag ska också lista några favoritrestauranger, så håll utkik för det. Fastän jag egentligen tycker att det är ganska jobbigt att restaurangtipsa, det känns som om jag då har ansvar för att just din måltid ska vara supergod, hehe.

Gå ut på klubb
I Berlin tar festerna inte slut, om du inte vill. Passa därför på att festa till sex eller sju på morgonen. Det finns massvis med nattklubbar i stan.

Hyr cykel!
Det här är det bästa tipset jag kan komma med. På cykel upplever du Berlin på ett helt annat sätt och cyklar hyrs ut överallt för ungefär 10 euro per dag. Det finns oftast rätt bra utrymme för cyklister och trafiken är helt okej, men förbered dig på gropiga vägar.

P1030170.jpg

VAD BÖR DU MISSA?

Berlin är en enorm stad och det är omöjligt att hinna med allt under en helg, så mitt bästa tips är: försök inte hinna med för mycket. Avstånden är långa och trots bra kollektivtrafik tar det länge att åka kors och tvärs över stan. Välj alltså ett område som verkar mysigt och häng där och välj några ställen som verkar mest intressanta.

För mig är inte Berlin heller någon shoppingstad – visst finns det shopping men de flesta affärer finns också i Norden så det känns kanske inte som det en vill lägga sin tid på under en helg? Jag rekommenderar inte heller ett besök upp till tv-tornet. Det var helt okej men inte värt 15,50 som det kostar nuförtiden, jag tycker inte ens det var värt 12 euro. Haha! Det är också ofta långa köer.

Om du bor på hotell ska du skippa hotellfrukosten och i stället äta brunch eller frukost på stan. Finns många bra brunchställen och många ställen serverar frukost hela dagen. Frukostälskaren i mig tycker det kanske är en av de bästa grejerna i Berlin?!

P1030174.jpg

BRA ATT VETA OM BERLIN

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är Berlin nödvändigtvis inte en stad du förälskar i dig på direkten, men det är en fantastisk stad trots att det är smutsigt och inte speciellt vackert överallt. Berlin beskrivs som "arm aber sexy", alltså fattig men sexig och det stämmer ganska bra. Följande grejer är bra att ha koll på:

Kranvatten
Det går att dricka, men du får nästan aldrig (gratis) vatten på restaurang. Om du ber om "leitungswasser" borde du ändå få ett glas (eller jag, varför inte tap water på engelska, hehe). I början tyckte jag att kranvattnet inte smakade så gott men nu har jag vant mig.

Dricks
Det är kutym att dricksa i Berlin – fastän servicen inte alltid är helt hundra. Jag vet inte någon exakt procent, men runda uppåt till nån lämplig summa.

Kontanter
Allt fler ställen accepterar kort nuförtiden men många ställen accepterar fortfarande bara kontanter, så det lönar sig att ha med sig analoga pengar. Speciellt små kiosker, barer och restauranger tar oftast bara emot kontanter.

berlintrafik-2.jpg

Kollektivtrafiken
Fungerar smidigt och bra. En dagsbiljett kostar 7 euro, en veckobiljett 30 euro. En grupp på 3–5 personer kan köpa en dagsbiljett för hela gruppen. Från flygplatsen Tegel måste man åka buss för att sedan kunna byta till S/U-bahn. Förbindelsen är ändå rätt så smidig och eftersom flygplatsen hör till Berlins AB-kollektrafikområde blir det inga extra kostnader för att ta sig från flygplatsen. Läs mer om biljettpriser.

Rökning
På många barer är det fortfarande tillåtet att röka. Då brukar det stå "raucherbar" utanför. Det känns som att åka bakåt i tiden när det fortfarande röktes på alla barer och klubbar. Tänk att det var så?! Jag har till och med hört storrökare säga att barerna där rökning är tillåten är lite äckliga, så kanske inget att föredra.

  Brandenburger tor – Ett av Berlins landmärken och en gammal trabant som blivit rikscha.

Brandenburger tor – Ett av Berlins landmärken och en gammal trabant som blivit rikscha.

Blev du sugen på att åka till Berlin? Är det ytterligare nåt du skulle vilja veta? Svarar gärna på fler frågor i kommentarsfältet så gott det går. Sen är ju Berlin (som många andra städer) i ständig förändring och det händer konstant nåt nytt, nya ställen dyker upp och gamla stänger. Jag brukar försöka ramla in på ställen som ser najs ut och tycker att det är en bra devis för den här lite knasiga staden. Happy Berlin!

Hitta Sherlock – Escape room i Berlin

Reklamsamarbete med Escape Berlin.

Sherlock Holmes är försvunnen. Hans ärkefiende professor Moriarty är tillbaka i stan men ingen har sett Sherlock på fyra veckor. Du och dina kompisar låses in i ett rum och ni har 60 minuter tid på er att lösa gåtan. Vad har hänt med Sherlock?

Det här är premissen för spelet Sherlock Holmes hos Escape Berlin som jag och mina kompisar fick chansen att testa. Konceptet är likadant som i alla andra escape rooms jag spelat. Alltså: en timme tid att lösa en "stor" gåta genom att lösa många mindre gåtor. Det kan handla om att hitta nycklar, klura fram rätt kod eller att räkna ut saker med hjälp av diverse tips. I och med att jag inte vill förstöra just det här spelet för någon kan jag inte skriva så mycket om vad vi egentligen gjorde under själva spelet.

  Foto: Escape Berlin.

Foto: Escape Berlin.

Däremot kan jag skriva om vad vi tyckte! När vi kom på plats var vi först osäkra på om vi var på rätt ställe. Escape Berlin är beläget på Storkower Str 140, men ingången finns på husets baksida. Dörren råkade vara låst när vi kom, men det löste sig genom att ringa till stället och vi blev "upplockade" och kunde åka hiss upp till femte våningen. Så om du står bakom en låst dörr ska du ringa dem!

Vi fick en introduktion till spelet och sen var det "bara" att anta utmaningen och bli inlåsta i rummet. Spelet kan antingen spelas på tyska eller engelska, vi valde att spela på engelska. Vi var fem personer och det kändes som ganska bra antal. Jag skulle säga att minst tre personer för det här spelet är bra. Början var lite trög för oss (eller så kändes det i alla fall), men så småningom blev vi varma i kläderna.

Det är så roligt att klura på saker tillsammans. Fem hjärnor tänker på fem sätt och det är verkligen till fördel. Alla av oss löste någon gåta, hittade något värdefullt eller överlag bidrog till spelet. I slutet av spelet blev det nästan lite stressigt, men med furstliga 1 minut och 46 sekunder kvar av spelet lyckades vi lösa gåtan om Sherlock! Bra jobbat vi!

  Lyckliga och lite skräckslagna (?!) vinnare, hehe. Foto: Escape Berlin.

Lyckliga och lite skräckslagna (?!) vinnare, hehe. Foto: Escape Berlin.

På Escape Berlin har de sammanlagt fyra olika spel, varav mina kompisar och jag enades om just Sherlock Holmes. Det finns ett horrorspel (som 30 procent lär avbryta?! huu!), ett laserspel och så ett som lät sjukt roligt: Schnapsladen eller Liquor store. Ett spel där det gäller att typ dricka sig ut?! Skulle gärna testa det här nån gång, de lovar nämligen att en inte är helt nykter efteråt, hehe.

Det här var mitt tredje escape room och jag har (skryt skryt) lyckats ta mig ut ur alla! Alla gånger har det varit jätteroligt, liksom så kul att få "leka" på det här sättet som vuxen. Och vem vill inte klura på spännande mysterier och lösa gåtor? Om du ska till Berlin kan jag varmt rekommendera Escape Berlin. Kanske du kan testa Schnapsladen i stället för mig?! Eller så måste jag helt enkelt göra det själv nån gång! Eller så testar jag något annat escape room i en annan stad i Tyskland, här hittar du en lista över alla städer där du kan spela.

Har du varit i något escape room och vad tyckte du? Tipsa gärna om bra Escape rooms i Helsingfors eller Stockholm! Det här är verkligen nåt som det är lätt att bli hooked på!

escaperoomvinnare.jpg

En dag på Badeschiff

  Ändå ganska najs pool.

Ändå ganska najs pool.

Sommarens värmebölja vägrar lämna Berlin och det är varmt, varmt, varmt här! I går funderade jag på vad jag borde göra för att kunna njuta av värmen på bästa möjliga sätt. I Berlin finns ett antal sjöar en kan åka ut till, men det kändes alltför bökigt och långt borta. Jag har också tidigare besökt ett Sommerbad, alltså en utebassäng, men det brukar vara jättemycket folk där och ganska skränigt. Inte alls lika najs som simstadion i Helsingfors.

Efter att ha diskuterat saken med mig själv valde jag att cykla iväg till Badeschiff som är faktiskt bara några kilometer ifrån mitt "hem" här i Berlin. Jag kollade på deras Facebooksida att det kan vara långa köer, så det gäller att komma i god tid. Jag var där lite efter elva och köade bara någon minut. Det tråkiga är att ingen egen dryck eller mat är tillåten, vilket känns ganska sugigt en så här varm dag när en måste köpa all dricka från baren. Det är så klart inte jättedyrt, men känns rätt surt att betala två eller tre euro för vatten. Nåväl. Och nej, det gick inte att fylla på en köpt flaska nånstans.

Själva området är inte jättestort men det lär ska rymmas 1200 personer. Fastän jag var "tidig" fanns det redan mycket folk på plats. Jag bredde ut min handduk vid en trappa och hängde sen vid Badeschiff i närmare fem timmar. Jag läste bok, njöt av solen, åt en halloumihamburgare, drack en rabarberläsk och öl.

badeschiff.jpg
badeschiff4.jpg

Och doppade mig i poolen så klart! Det är ingen pool där en simmar längder, men så skönt med lite svalka. Poolen ligger alltså i floden Spree och utsikten är om inte vacker så väldigt berlinsk! På eftermiddagen var det kö (!) till poolen, men cirka fem-tio minuter senare fick jag doppa mig igen. Det känns knasigt att behöva köa till poolen, men å andra sidan ser de till att det inte blir för fullt.

Badeschiff är ett perfekt ställe för några slappa timmar en varm dag i Berlin, men var förberedd på att det är mycket folk och kom ihåg att inte ta med egen dryck! Inträdet är 5,50 euro, vilket jag tycker är jätteokej. Hamburgaren var 8 euro, läsken typ 3,50 och en stor öl 4 euro så helt överkomliga priser ändå.

Efter denna underbara semesterdag är det jobb som gäller i dag igen. Men det stör inte så mycket. Jag har faktiskt börjat längta efter vardag! Rutiner! Höst! Jobb! Träning! Ja ni vet, "börja i skolan"-känslan. Eller liksom känna att en gör nåt meningsfullt igen. Men en vecka till sysslar jag främst med semester (och bara lite jobb). Så himla skönt att faktiskt ännu ha en hel vecka här i Berlin. Bra planerat Kugge, bra planerat!

badeshiff3.jpg

Min bok fyller ett år – firar med utlottning!

I samarbete med Förlaget.

Exakt ett år sedan var jag med om en av de mest spännande dagarna i mitt liv: jag fick ett meddelande från mitt förlag att min bok kommit från tryckeriet och snabbt som attan rusade jag iväg dit. På Facebook skrev jag: "Det är måndag och det ösregnar men det här är sommarens bästa dag – min bok har äntligen kommit från tryckeriet!!!"

Och oj vilken resa det blev efter det. Som jag skrev förra veckan så har det inte bara varit guld och gröna skogar, men jag är fortfarande så stolt över min debutroman och glad över att många läst och gillat. Det känns faktiskt helt galet att det redan gått ett år?! På ett sätt känns det som minst tre med tanke på hur mycket jag lyckats klämma in och på ett sätt känns det som om året susat förbi fortare än fort?

bokochkarta.jpg

Ettåringar måste så klart firas tänkte jag och eftersom Vad heter ångest på spanska? äntligen finns som e-bok ska jag lotta ut ett exemplar i samarbete med Förlaget. Kommentera det här inlägget (eller alternativt på Instagram, heter kuggekugge) varför just du borde få ett e-boksexemplar. Är du alltid på språng och orkar inte släpa med dig en fysisk bok? Bor du utomlands och kan inte handla i finska eller svenska bokhandlar? Något annat? Svara senast den 15 augusti så är du med och tävlar!

Är du otålig kan du också köpa e-boken på till exempel Adlibris eller läsa på Storytel! Om du mot förmodan missat vad boken handlar om eller vill veta vad andra tyckt så kan du läsa mer här. Tänk att det redan gått ett år?! Hur sjukt? Grattis boken och grattis jag! Hurrraa!

En ultimat Berlinhelg

P1030092.jpg

Kära dagbok, förra helgen bjöd på det bästa i Berlinväg! God mat, vänner, fest, loppis, spänning och lite till. Men vi tar det från början. Och en massa massa bilder eftersom i går hade jag äntligen med mig kameran för första gången under den här resan.

Fredag kväll cyklade jag iväg till en bar här i Neukölln för att träffa en bloggläsare som hörde av sig på Instagram. Vi snackade manus och skrivande men också kärlek, feminism, queernormer och mycket mycket mer. Efter några timmar prat fortsatte vi till 15-årsfesten för ett lesbiskt magasin. Så otroligt märklig upplevelse att vara på fest där 97 procent var kvinnor. Jag liksom automatiskt slappnade av och typ glömde bort att jag var på nattklubb. Jag tror jag inte ens tänkt på det tidigare, hur medveten jag är när jag är omringad av män på nattklubb. Alla icke-män borde absolut få uppleva den här känslan!

l-magasin.jpg

På lördag cyklade jag lite trött men glad iväg på picknick som ordnades av nuvarande och tidigare anställda för företaget mitt ex jobbade på när vi bodde i Berlin (blev det komplicerat nu?). Oberoende så var det jättekul men också jättevarmt. God picknickmat, fastän jag var den där hemska människan som endast kom med lite hackade morötter, snyltade resten av de andra, ehheheh. Och så spelade vi det finska spelet mölkky och bara allmänt hängde.

Det var ändå så varmt att jag började må ganska dåligt och bara längtade efter svalka. På insta stories sa jag att mitt drömväder just då var +15 och regn. Jag släpade min trötta kropp in i en biosalong och kände mig sval på första gången på länge. Mamma mia 2 var tyvärr ingen megahit, men passade perfekt min något söndersmultna hjärna.

P1030085.jpg
P1030094.jpg
P1030100.jpg
P1030108.jpg

På söndag cyklade jag iväg till favoritstadsdelen Friedrichshain och gick på brunch på Schneeweiß, en österrikisk restaurang. Brunchens godaste? Potatisgratängen och mannagrynsgröten som antagligen var smaksatt med citron. Brunchen är ganska köttig men god och jag fick jättebra service (inte alltid en självklarhet i Berlin).

Mätt och glad traskade jag vidare till Boxhagener Platz för söndagsloppis. Här finns verkligen allt (och en massa människor). När jag flyttade till Berlin bodde jag ett stenkast ifrån Boxi och just de här kvarteren är mig extra kära. Därifrån cyklade jag sedan iväg till Berlins söndagsklassiker Mauerpark. Det är ett megastort loppis där också unga designers säljer sina produkter. Jag köpte ett dryckesspel som verkar sjukt roligt och strumpor. Ska visa senare!

P1030114.jpg
P1030115.jpg
P1030106.jpg
P1030104.jpg

Grejen med Mauerpark är att det alltid är massvis med folk. Jag köpte en radler (alltså öl med citronläsk) och gick omkring och tittade på folk och allt som hände. Vid amfiteatern hade några killar en akrobati/hip hop-show och jestas så de var bra! På väg ut från Mauerpark fastnade jag vid en stång där folk försökte hänga i två minuter för att vinna 50 euro (insatsen var 5 euro).

Jag stod där hur länge som helst och såg hur man efter man, ja faktiskt bara män förutom en kvinna, försökte hänga kvar men ingen lyckades. Stången roterar lite och varje gång de försökte byta grepp resulterade det i att de föll. Det kändes som en cirkuskonster från 1700-talet – liksom underhållningen behöver faktiskt inte vara så märkvärdig alltid. Samtidigt kände jag mig väldigt lättunderhållen.

P1030146.jpg
P1030144.jpg
P1030126.jpg
P1030130.jpg
P1030139.jpg
P1030153.jpg

Strax före utgången såg jag en kille i blommig hatt som satt där med en gammal skrivmaskin. Jag frågade på engelska om jag kunde ta en bild och hans första fråga var "ootko sä Suomesta", haha! Han skrev alltså dikter mot en frivillig donation så vi stod där och snackade en stund tills jag måste rusa iväg på nästa programpunkt, men den ska jag berätta om i ett helt skilt inlägg.

Huh, kanske inte så konstigt att jag känt mig lite trött i dag efter att ha flängt runt hela helgen. Jag har firat måndag som duktiga människor gör: jag har alltså jobbat. Har ännu lite jobb kvar jag ska försöka fixa undan i morgon och så hoppas jag sista veckan i Berlin kunde bli helt semestersemester. Men som företagare kan jag aldrig vara riktigt säker på det. Hoppas du har fått en fin start på veckan!

P.S. Vad tycker ni om så här bildrika inlägg? Yay eller nej?

P1030158.jpg

Nya glasögon!

Förra hösten besökte jag en lite annorlunda glasögonaffär i Berlin och blev redan då sugen på att köpa ett par glasögon där. Men då hade jag köpt två par (mina första) glasögon bara någon månad tidigare och att köpa ett par nya kändes inte speciellt motiverat. Däremot var jag rätt säker på att jag nog skulle åka till Berlin under sommaren och lovade mig själv att jag skulle köpa ett par glasögon då. Inte för att jag precis behöver ett tredje par, men för att jag tyckte det skulle vara kul med lite mer omväxling. Har ändå glasögon hela tidne.

Och nu har jag gjort det! I onsdags gick jag till affären tillsammans med mina kompisar Minna och Martin och deras kompis Tiina. Jag provade en massa olika modeller och de jag till slut valde provade jag nästan på skämt, men så gillade jag dem jättemycket och mitt smakråd höll med. Jag vill ändå avvakta en stund med köpet, men i dag har jag fått mina nya glasögon.

nyaglasögon.jpg

Vänta nu, tänker kanske nån. Jag kollade på glasögonen i förrgår, avvaktade och har dem redan nu. Va, hur hänger det ihop? Ja alltså det här är det häftigaste: den här affären gör dina glasögon färdiga på 20 minuter. Ja, du läste rätt. 20 minuter! (Okej, förlåt jag låter lite väl mycket som en säljare nu.)

I dag när jag gick till affären provade jag ännu bågarna jag valt ut och tyckte fortfarande om dem så jag gick fram till personalen och sa att de här ska jag ha. Jag var förberedd på en synkontroll (som ingår i priset) men försäljaren sa att hon kan scanna (!) mina nuvarande glasögon för att se vilken styrka linserna ska ha. Typ tre sekunder senare var det klart och hon kunde lägga in min beställning till glasögonroboten och sa att jag kan plocka upp glasögonen 20 minuter senare.

Jag åt lunch på underbara Chén Chè precis intill medan jag väntade, och en knapp timme senare fick jag mina glasögon. Försäljaren kollade att de satt bra på huvudet och var tvungen att klippa av lite av bågarna för att de var för långa och satt för löst. Det tog bara några minuter och så kunde jag gå ut ur butiken iklädd mina nya superfina glasögon!

  Glasögonroboten!

Glasögonroboten!

Redan förra hösten fastnade jag dels för konceptet att du får glasögonen snabbt, men också för att de inte hade för många bågar i affären. Jag klarar helt enkelt inte av för många valmöjligheter utan tycker det är skönast om utbudet går att hantera på nåt sätt. Hela affären är ljus och fräsch och personalen är väldigt trevlig. Jag valde att fixa allt på engelska, fastän det antagligen hade gått hur bra som helst på tyska, men jag var osäker på hur bra jag pratar glasögon på tyska. Alla bågar kostar antingen 99 euro eller 149 euro och det tillkommer inga extra kostnader.

Det här är ingen betald reklam (haha I wish) men däremot en väldigt stark rekommendation. Är du ute efter nya bågar rekommenderar jag Yun varmt. Är så otroligt nöjd med mina nya glasögon och hela helheten. De lär dessutom ha rätt många kunder från Finland och det förvånar mig inte det minsta. Otroligt prisvärt tycker jag!

P.S. Tack alla fina för alla gillningar och kommentarer på mitt inlägg om mitt debutantår. Jag blev helt överväldigad av uppmärksamheten i går! Enligt Facebooks egen statistik har över 200 personer klickat på länken via fb och det är helt otroligt! Alla känslor känns mindre svåra när jag delar med mig. <3

Ett år efter debuten – ett år av känslostormar

“It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of light, it was the season of darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair.”

Det här inlägget har jag funderat på länge länge. Ruvat på det i min hjärna och funderat på hur jag ska skriva så att det inte låter helt fel, men nu är det dags. Nu har det snart gått ett år sen jag första gången höll min bok i handen och jag vill skriva ner hur det var. Citatet i början är från Charles Dickens bok A tale of two cities (var tvungen att googla det), men meningen "it was the best of times, it was the worst of times" har känts som den perfekta beskrivningen av förra hösten.

Att skriva och ge ut böcker kunde vara vilket yrke som helst men ändå är det inte riktigt det. Jag vill absolut inte låta märkvärdig eller bättre än någon annan, men jag vill skriva om hur det har känts att debutera. I juli i fjol skickades min debutroman till tryckeriet och i några veckor väntade jag febrigt på att den skulle anlända. Då borde jag ha passat på att andas och klappa mig själv på axeln – min stora dröm gick äntligen i uppfyllelse.

I stället kände jag mig så otroligt nere. "Förlossningsdepression" sa jag skämtsamt men så kändes det. Jag höll på att göra en av de häftigaste grejerna i mitt liv och allt kändes bara mörkt och jobbigt. Ugh.

kartklänning2.jpg

Sen kom boken från tryckeriet och jag var överlycklig men samtidigt skräckslagen. Nu fanns boken på riktigt, snart skulle den finnas i händerna på läsare, på folk som får tycka till. Det är en sån otrolig paradox det här skrivandet: jag vill mer än gärna att andra ska läsa det jag skriver, samtidigt som det ger så enormt mycket ångest.

Augusti, september, oktober blev ett enda stort bokparty. Jag hade en fantastisk releasefest med ungefär 100 (!) deltagare, jag deltog i konstens natt hos mitt förlag, gick på förlagsfest, vi ordnade releasefest för antologin Människohundarna, jag uppträdde på bokmässan i Göteborg och Helsingfors, det var bloggbrunch, intervjuer för tidning och tv, uppträdanden lite här och där, det trycktes en andra upplaga fort efter att första kom ut och tusen andra saker.

Tusen fantastiska saker. Förra hösten var magisk på många många sätt. Så otroligt häftigt att få se min bok skyltas på Akademen bredvid idolen Kjell Westö, så häftigt att se hur många som kom och firade min bok, så häftigt att höra vad folk tyckt om boken, att de tillsammans med Erika fått åka en sväng till Ecuador.

Jag är ju en som älskar uppmärksamhet så jag njöt verkligen av allt det där. Samtidigt kände jag mig trött, det kändes som om boken inte sålde tillräckligt bra, inte blev tillräckligt uppmärksammad. Allt kan alltid bli bättre, större, mer lyckat. Jag fastnade vid de förvånansvärt (!) få dåliga recensionerna, samtidigt som jag kände enorm glädje för de bra. Sög i mig vartenda ord. Både de fina och de mindre fina.

westöochjag.jpg

Släng ännu in alldeles för mycket "riktigt" jobb, en himlastormande och extremt komplicerad förälskelse för att göra allt ännu rörigare i skallen. Det är ett under att jag kom ut ur hösten som en hel människa. Eller kanske jag inte gjorde det, för jag kraschlandade i februari i en tomhet som just då kändes omöjlig att komma ur.

Att debutera var verkligen den bästa av tider, men också den värsta av tider. Ändå skulle jag inte byta bort en sekund. Men kanske jag försöker säga att saker och ting inte alltid behöver vara antingen eller. Något kan vara alldeles underbart och samtidigt så otroligt skrämmande.

I går fick jag frågan hur det kändes att skicka in Nationen till mitt förlag. Min kompis som frågade tyckte att jag kanske hade verkat lite likgiltig inför det. Och ja, det hade jag väl kanske. Just för att jag vet hur mycket känslor det ryms i en bok och allt som berör den. Jag är livrädd för att mitt förlag tycker det är skräp (fastän jag VET att det är rätt bra) och jag är livrädd för allt som följer med en eventuell publicering. Under diskussionen med min kompis brast jag i gråt för att jag inte längre kunde trycka ner allt jag kände.

Fastän jag är en person som vill att saker ska hända fort fort och jag är otålig som fan är jag ändå otroligt tacksam för att det inte kommer nån bok av mig i höst. Jag tror min hjärna behöver vila lite och så är jag förhoppningsvis lite mer redo för runda två – om och när Nationen äntligen kommer. 

Huh, det här var svårt att skriva. Nästan svårare än att skriva om brustet hjärta, haha. Men jag ville dokumentera det här. Om inte för nån annan, så för mig själv. Och så vill jag påminna mig själv om allt häftigt jag varit med om när jag fick uppfylla min största dröm. Jag hoppas också att du som läser får uppfylla dina drömmar, men var förberedd på att det inte endast känns bra och att det i så fall inte är något fel på dig. Jag tror snarare det är normalt att känna allt på en och samma gång.

Jag har skickat in Nationen!

Det är en märklig känsla att släppa ifrån sig ett manus. Jag har varit nästan färdig med Nationen i flera dagar men inte riktigt klarat av att konvertera Scrivener-filen till ett Word-dokument. Det känns så slutgiltigt. Baserat på det jag skickar in kommer mitt förlag att fatta ett beslut om de vill ge ut romanen eller ej. De har all rätt att säga nej. Bara för att jag blivit publicerad en gång tidigare är absolut ingen garanti för att det här manuset blir antaget.

  På det här gulliga kaféet,  No milk today , gjorde jag sista stavningskontrollen etc.&nbsp;

På det här gulliga kaféet, No milk today, gjorde jag sista stavningskontrollen etc. 

Men nu är manuset inskickat och jag kan inte göra något mer åt det – åtminstone inte just nu. Jag tror ingalunda att texten är färdig eller perfekt utan ser fram emot kommentarerna som kommer att komma. Jag vet att jag inte kommer att hålla med om allt, men bara jag mjuknat lite så kommer jag att inse att vad det än är för en kommentar så finns det en poäng. Det finns alltid en poäng bakom en kommentar av någon annan, hur fel jag än tycker att hen först har.

Jag fick ett önskemål om att jag skulle blogga om hur en ska tackla respons (till exempel från lektör eller redaktör) – och jag ska skriva ett skilt inlägg om det. Jag planerar också att skriva ett inlägg om hur min redigeringsprocess sett ut och så ett inlägg om Scrivener som jag anser vara ett fantastiskt skrivverktyg – åtminstone fungerar det väldigt bra för mig. Så mycket skrivrelaterade inlägg på kommande här!

  Nästan hela manuset. Sjukt hur mycket text?! Drygt 76 000 ord eller 430 000 tecken. Aldrig skrivit så långt förr!

Nästan hela manuset. Sjukt hur mycket text?! Drygt 76 000 ord eller 430 000 tecken. Aldrig skrivit så långt förr!

Fram tills det ska jag fortsätta svettas här i Berlinvärmen, sätta mig med en tidskrift nånstans utomhus tillsammans med en kall öl och bara vara stolt över mig själv. Jag har fasen skickat in mitt andra romanmanus till förlag. Rätt stort ändå?! Nu ska jag hålla tummar och tår att mitt förlag gillar det de läser och vill ge ut!

Sällan är jag så lycklig som på en cykel i Berlin

Jag cyklar fram på gator som en gång varit mina, kanske är de fortfarande det. Jag cyklar i gassande solsken, i solnedgången, genom natten. Den här staden är fylld av tidigare hemadresser, platser där så mycket hänt. Jag har kanske inte förstått det just då, men nu efteråt kan jag rita min egen Berlinkarta. Fylla i luckor med minnen jag nästan glömt bort. Jag minns sånt som inte längre finns och som inte heller går att få tillbaka. Och inte vill jag heller ha det.

upload.jpg

De tre första nätterna bor jag hos mina släktingar. I samma lägenhet jag och min dåvarande pojkvän flyttade till i januari 2013 för några veckor före vi fick vår första egna lägenhet. I mina släktingars lägenhet började jag skriva min debutroman. Jag minns att jag sa det åt min kille som kom hem från träningar en måndag kväll: "Vet du vad jag just gjorde? Jag tror jag började skriva en roman."

Det är över fem år sedan jag flyttade till den här staden. Mycket har ändrats. Jag har ändrats. Den där trevande drömmen om att bli publicerad författare har blivit verklighet. Jag har fått mitt hjärta krossat mer än en gång och jag har hittat mig själv gång på gång. Fem år så mycket, jag var en annan då. 

upload.jpg

Jag cyklar på de här gatorna. Under fem dagar har det blivit närmare 100 kilometer. Men Berlin är platt, det finns knappt uppförsbackar. Eller nerförsbackar för den delen. Jag trampar och trampar och trampar. Tar mig fram överallt med cykel, låter vinden svalka mig under resan men anländer med svetten rinnande från pannan ner i ögonen. Är glad över att jag inte lyckades köpa ett månadskort på flygplatsen. Vem vill åka U-Bahn om det går att susa fram på en cykel? 

Den här staden har gett mig så mycket och för varje gång jag återvänder minns jag varför jag gör det. Här känner jag mig fri, här kan jag andas, här får jag vara precis vem jag vill. "Det är lättare att vara tre veckor ensam i Berlin, än tre veckor ensam i Helsingfors", motiverade jag för en kompis. Och det är sant. Här är jag aldrig ensam. Här har jag alltid staden och massvis med nya möjligheter. Här hör jag hemma.

upload.jpg

Semestra på jobbet eller jobba på semestern

Jag är säker på att många jobbar alldeles för mycket. Det har funnits perioder när jag jobbat alldeles för mycket. Därför är det otroligt viktigt att det finns perioder av vila. Ingen kan jobba hela tiden. Ingen. Eller okej, visst går det, men efter intensiva perioder känns det som om jag inte kan tänka en enda klar tanke och då går det knappast jättebra att vara speciellt kreativ? Och jag tror de flesta funkar på någorlunda samma sätt. Alla behöver vila och ladda om ibland.

I går landade jag i Berlin för att ha semester. Planen var att jag skulle vara klar med redigeringen av Nationen och bara ta det lugnt här i tre veckor. Nå nu gick det inte riktigt så. Den sista veckan i Finland valde jag att hänga med typer jag tycker om (och att stressa upp mig inför resan) så jag hade helt enkelt inte ro att sitta ner och skriva.

Men vet ni vad? Det gör faktiskt inte så mycket. Nu är jag i Berlin och har all i tid i världen. Det var ju till och med i den här stan jag började min författarresa. Så att sitta med datorn och manuset i några dagar är absolut inget problem. Att försöka bli klar med redigeringen före resan hade stressat mig mer än tanken på att redigera klart här i Berlin. Jag har också haft en del jobbgrejer. Lite översättning, en artikel, smått och gott. När juli byts till augusti är det inte heller otänkbart att mejlboxen plingar till lite oftare – eller så inte. Frilansarens ständiga ovetskap om vad som komma skall (fast nu har jag faktiskt ett lite större projekt som borde kicka i gång på allvar nångång under augusti).

  Att jobba lite är väl inte så farligt när en får vandra på gatorna i favoritstaden?!

Att jobba lite är väl inte så farligt när en får vandra på gatorna i favoritstaden?!

Tanken var som sagt att semestra i Berlin, men om min semester betyder att jag måste (eller kanske får?) jobba varje dag i någon timme så stör det mig inte alls. Jag tror egentligen att det är mitt ultimata tillstånd. Att åka bort för någon vecka eller tre och i princip vara ledig, men samtidigt ta hand om det som behöver tas hand om. För någon annan är det här säkert en mardröm men jag trivs så evinnerligt bra. Om jag jobbar en eller tre timmar, har jag ändå oändligt många lediga timmar kvar varje dag. Min skrivresa till Budapest var därför helt fantastisk – skriva och turista i ett = perfektion.

Samtidigt vet jag hur otroligt viktigt det är att verkligen ladda hjärnan. Ta en ordentlig paus. Men jag har fått göra det rätt så mycket i år så jag har inget emot det här upplägget nu i Berlin. Jag vet inte om jag semestrar på jobbet eller jobbar på semestern men det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag trivs och mår bra.

Hur funkar du? Kunde du tänka dig några timmar jobb också under semestern om det betyder att du skulle ha ett lite lugnare tempo resten av året? Nu garanterar ju inte det här upplägget inte att det blir stressigt nån annan gång för mig, men en kan ju alltid drömma, hehe.

Berlin du bist so wunderbar

upload.jpg

Första gången jag besökte Berlin (2010) fattade jag inte grejen. Jag tyckte inte att staden verkade så speciell som alla påstod. När jag flyttade hit 2013 tillsammans med min dåvarande pojkvän hade jag inte mycket bättre koll. Vi hade ingen aning om de olika stadsdelarna och var det skulle löna sig att bo. Av ren slump fick vi hyra en underbar lägenhet på fantastisk plats i Friedrichshain. Ju längre 2013 led desto mer förälskade jag mig i staden och nu är jag liksom fast. Jag älskar Berlin och kommer alltid att återvända. 

Ändå kände jag en viss panik i går. Liksom vad fan ska jag göra ensam i Berlin i tre veckor?? Jag har ingen plan. Hjälp! Om vi säger som så här: den skräcken försvann samma sekund jag steg ut ur Finnairplanet. Jag är i Berlin, jag behöver ingen plan. Här kan jag bara hänga! När jag klivit ner trapporna till U-bahnen (efter att först så klart ha åkt buss, går ingen spårtrafik till flygplatsen) kände jag direkt doften. Jag hade glömt att det doftar på ett visst sätt nere bland spåren. Jag andades djupt in och bara njöt. Äntligen är jag här!

upload.jpg
upload.jpg
  Gulligt par jag bara måste fotografera.&nbsp;

Gulligt par jag bara måste fotografera. 

Berlin är ändå nödvändigtvis inte en stad en blir blixtförälskad i. Mycket kan göra en riktigt galen för att det helt enkelt inte funkar. På flygplatsen fanns till exempel exakt en toalett för kvinnor i en ankomsthall där två plan tömdes på samma gång (det finns alltså inte en stor ankomsthall utan många små, Tegel är minst sagt en besynnerlig flygplats). Ni kan tänka er hur den toalettkön såg ut... Nästa egenhet var vid biljettautomaterna. Jag hade tänkt köpa ett månadskort men ingen av maskinerna verkade acceptera kort och inte heller sedlar större än 10 euro. Jag skakade på huvudet och köpte en enkelbiljett med mynt och tänkte inte desto mer på den saken. Jag är så van att det mesta fungerar på ett lite "intressant" sätt här. När bussen körde ut från flygplatsen såg jag en reklam för hur Tegel ska omförvandlas så fort flygplatsen stänger i och med att den nya öppnar. Den nya flygplatsen skulle öppna 2012 tror jag, är inte färdigt än... 

När jag väl kom fram till min destination fick jag vänta ett tag på mina släktingar som inte var hemma än (pga att jag meddelat att mitt flyg landar en timme senare iom att jag kollat finsk tid, ehe). Jag åt en snabb sushilunch i solen och svettades cirka tusen liter. Jag bor alltså de tre första nätterna hos mina släktingar och från och med lördag ska jag flytta in i en annan lägenhet, ska skriva mer om det sen. Jag blev lika väl mött som alltid och fick se bilder från ett Kügelgenhaus i Ballenstadt och överlag en kort historielektion. Så intressant! 

upload.jpg
  Kanske inte ser ut som så mycket men den här bilden beskriver Berlin för mig.&nbsp;

Kanske inte ser ut som så mycket men den här bilden beskriver Berlin för mig. 

Dagens tidiga väckning gjorde sen att jag däckade totalt på eftermiddagen och var helt mosig efteråt. Jag släpade mig ändå ut på kvällspromenad i kvarteret och åh åh åh! Det är så varmt att alla parker och uteserveringar svämmar över. Människor är glada och jag är glad, njuter av att få vara i favoritstaden. Nu ska jag dricka en radler, läsa bok och sen somna gott i denna underbart svala lägenhet. Framöver lär det bli en hel del Berlin både här på bloggen och Instagram (heter kuggekugge och laddar upp massvis med stories). Finns det nåt du vill veta om Berlin som jag kanske kan svara på i kommande inlägg? 

   Lycklig resenär med nytt läppstift .

 Lycklig resenär med nytt läppstift.

En ständig längtan

Ibland undrar jag om alla är som jag. Med en ständig längtan efter något nytt, ett nytt äventyr, samtidigt som jag inte vill att något ska ändras. Jag är en sån enorm paradox. När jag är hemma i Finland drömmer jag mig bort till Sydamerika och Berlin, när jag åker dit kryper det liksom om i kroppen av förväntningar och förhoppningar om hur det borde bli.

Om bara tre dagar åker jag till Berlin – livets stad if you ask me och är så sjukt pepp på det. Äntligen! Jag var där tre (!) gånger i fjol men har inte varit där en enda gång i år. Och nu blir det pang på tre veckor på en gång. Jag ser så otroligt mycket fram emot det, att bara få koppla bort vardagen här hemma och hänga där. Jag ska vara "ledig" men tror bestämt att jag ska jobba lite med mitt hemliga skrivprojekt för att jag vill. Inte för att jag måste.

upload.jpg

Samtidigt som jag verkligen är glad över att åka till Berlin känner jag att jag "missar sommaren" för att jag är borta i tre veckor. Håhå – varför göra det så svårt för sig själv? Och jag vet ju att det blir bra och att jag kommer att älska skiten ur Berlin. Men som jag skrev i Argentina i fjol:

Att det alltid finns något att sakna, något att se fram emot och något att längta efter. Det är väl därför jag packar ryggsäcken om och om igen. För att jag inte kan låta bli. För att jag helt enkelt måste få något nytt att längta efter. För att det är så jag är.

Snälla säg att jag inte är den enda som går omkring med en ständig längtan? Ofta går det ju inte ens riktigt att greppa vad jag längtar efter, bara nåt annat liksom. Just nu har jag det dessutom så otroligt bra så det finns inte ens en "orsak" att längta bort och ändå gör jag det? 

Sommaren smyger fram och blir till minnen jag inte vill glömma

Heta sommardagar avlöser varandra, blir till ett liv. Jag susar fram i linbanor fastspända i träd i närheten av mitt barndomshem, cyklar igenom ett somrigt Helsingfors och går på sommarteater. Jag bakar kardemummakaka, dricker iskall öl och läser en bok alla journalister och alla andra borde läsa.

En programfri fredag målar jag balkonghyllan med rosa färg som heter karamell och dricker spontanskumpa med en kompis på balkongen. Nästa dag åker jag ut till ön Rönnskär utanför Helsingfors och tror att jag ska smälta till en svettig hög men vill inte simma på grund av alla alger.

balkonghylla.jpg

Frankrike vinner 4-2 över Kroatien i VM-finalen i herrarnas fotboll och jag somnar i slutet av matchen, totaldäckad av värmen. Under nätterna sover jag med kylklampar och öppen balkongdörr för att temperaturen i min lägenhet vägrar sjunka under 27 grader. Fyllon och byggarbetare väcker mig i tid och otid men jag somnar om och vaknar sent.

Jag hänger sju timmar på simstadion med mitt manus och gillar för det mesta det jag läser. Jag kommer halvvägs i texten och bävar för andra hälften, osäker på vad jag egentligen skrivit där i slutet av redigeringen. Om det alls håller ihop. Nästa vecka ska jag skicka in det här manuset för att utvärderas. Är det tillräckligt bra? Kommer det att bli en bok?

Sommardagarna smyger fram, blir till ett enda virrvarr. Vad hände när? Jag samlar och sparar minnen, rädd för att glömma men säker på att jag kommer att göra det. Jag har inte rört kameran på länge men knäpper bilder med min mobil. Försöker konservera ens bitar av sommaren för kalla vinterdagar.

cykeltur.jpg

Den här sommaren går samtidigt så långsamt och så fort. Det händer så mycket eller så händer det ingenting. Varför är det så svårt att veta? Om bara nio dagar ska jag stiga ombord ett flygplan som transporterar mig till Berlin där jag stannar i tre veckor. Tre veckor i min favoritstad! Före det ska jag åka ut till mitt lande, till min systers lande, kanske något annat lande.

Den här sommaren har redan varit hundra gånger bättre än förra och förrförra. Varmare än på mångamånga år. 

Min hjärna smälter men mitt hjärta bultar för fullt.

simstadion.jpg

P.S. Sommarvärmen leder till lite mer sporadisk uppdatering här på bloggen. Men ska försöka knåpa ihop minst två inlägg per vecka. Bättre uppdateringar på Instagram som vanligt, heter kuggekugge. Jag tänker mig också att ni där ute har bättre saker för er än att läsa blogg. Typ läsa böcker, simma, sola, äta jordgubbar, prata sent in på nätterna, dricka skumpa och annat viktigt som hör sommaren till. <3

Mina bästa tips för att skriva bättre texter

Att skriva är i allra högsta grad mitt yrke – men också min hobby. Jag skriver något så gott som varje dag. Artiklar, översättningar, bokmanus, blogg, Instagraminlägg … När jag sökte in på journalistiken på Soc&kom vid Helsingfors universitet var det just för att jag gillade att skriva och ville skriva mer. Och skrivit, det har jag gjort.

Nu har jag jobbat som journalist i över tio år, översatt massvis med texter, blivit utgiven med en bok och har tre andra projekt i diverse stadier i min dator (och molnet, obs viktigt!!). Så text är något jag kan och därför tänkte jag att jag skulle bidra med några tips jag tycker är extrabra.

bättretexter.png

1. Börja inte alla meningar på samma sätt

Han gick ut ur rummet. Han satte sig ner på en stol och började läsa. Han lade ner boken och tittade ut genom fönstret. Han öppnade boken på nytt och fortsatte läsa … Ja du fattar galoppen, sjukt tråkigt att läsa en sådan här text (mitt exempel är inte heller speciellt spännande). När du skriver första version behöver du inte tänka så mycket på det här, men lägg märke till det när du redigerar och fundera på hur du kunde variera meningarna.

2. Hitta rätt ord

Ett av mina första tips jag fick som journalist var att jag inte ska skriva fordon om jag menar bil. Använd alltså det ord som beskriver det du vill beskriva på ett så exakt sätt som möjligt. Det är skillnad på att fnissa, skratta och flabba. Använd synonymordböcker som den här på nätet för att hjälpa till.

3. Tänk på rytmen

Undvik lika långa meningar och stycken. Blanda längre meningar med korta. Så här. För effektens skull. Texten får ett mycket bättre flyt och bättre rytm om den inte är så monoton. Själv letar jag efter textens "naturliga melodi". Det låter kanske lite flummigt, men den här bilden nedan med ett citat från Gary Provost förklarar det väldigt bra.

27205704856_a7040042ab_o.jpg

4. Säg inte samma sak på flera olika sätt

Detta är min akilleshäl! Eftersom mitt skrivande till stor del handlar om att "söka" eller vaska fram berättelsen tenderar jag att skriva samma sak på många olika sätt. Jag tror det handlar om att jag vill försäkra mig om att det är viktigt. Men när jag väl skrivit råmanus försöker jag putsa bort allt sådant. Läsare är faktiskt inte så dumma utan det räcker att du skriver nåt en gång.

5. Läs din text högt

Mitt favorittips! Om något i texten skaver eller känns fel brukar jag alltid läsa den högt för mig själv. Då märker jag också om rytmen är fel, om jag upprepat något eller om ordföljden är tokig. Ingen orkar naturligtvis läsa ett helt bokmanus högt på en gång, men speciellt när jag skriver nytt i ett redan redigerat manus testar jag det genom att läsa högt.

Jag tänker mig att det är många där ute i stugor och hus som har mer tid för att skriva under sommaren och jag hoppas verkligen att de här tipsen är till glädje. Vad tror du, kommer du att ha nytta av de här tipsen? Och skriv gärna fler tips i kommentarsfältet om du har nåt lysande på lager!

Releasesits, viktig research och annat som piggar upp redigeringen

Att skriva böcker är ofta en låååång process. Jättelång. Lite beroende så klart på vem en råkar vara och hur stort trycket är på att nästa roman ska komma nu nu nu. I mitt fall är trycket inte speciellt stort om vi säger som så, haha! Och det här romanmanuset har hängt med i ungefär fyra (!) år redan. För den som missat: jag skrev råmanus under NaNoWriMo 2014 och nu är jag inne i kanske sjätte eller sjunde redigeringsrundan. Redan tredje (!) gången jag redigerar i år.

Så ibland är det tröttsamt att skriva och stirra på samma ord om och om igen. Vissa dagar kan jag råka älska texten, andra dagar kan jag tycka att det är värsta skräpet som ingen vill läsa – med andra ord helt normala reaktioner hos en författare. Men oberoende så har mina båda två första manus krävt otroligt lång tid och långa processer och då är det ganska skönt att drömma om omslag, releasefester och annat som inte är det minsta relevant just nu.

I fredags spontanhängde jag med ett gäng på ölfestivalen Craft Beer Helsinki och passade på att fråga en som jobbar på Yle Sporten när morgonturen börjar på vardagar. En pytteliten detalj i mitt manus men eftersom jag råkar känna några på sporten kunde jag lika bra passa på att fråga. Hen jag frågade blev glad och ganska nyfiken. Är liksom Yle Sporten med i en roman?!

Det är inte bara Yle Sporten. Jag har med ett antal finlandssvenska stereotypier eller kännetecken – ett helt medvetet val. Jag vill delvis driva lite med oss finlandssvenskar och våra traditioner men också skapa igenkänning och en sorts (inside)humor. Jag berättade om några detaljer och mitt sällskap tyckte det lät kul och intressant, vilket så klart gav mig en boost.

  Dagens redigeringshörna. &lt;3

Dagens redigeringshörna. <3

Det här ledde sedan till att jag outade min idé om att ordna releasefestsits. Jag skriver ju om en studentnation och då handlar det mycket om sitsar (alltså studentikosa middagar med mycket snaps), så varför inte göra en grej av det?! Åtminstone blev mitt (förfriskade) sällskap extremt taggade, så det kan hända att jag lovade ordna en releasefest i sitsformat?!

Överlag tycker jag att det är jättekul att drömma om releasefest och allt som hör till. Det är ju en evighetslång tid dit, men jaja, en författare får väl passa på att drömma om glamour då och då. (Haha, sits och glamour?!) Jag har också tänkt att jag så klart måste trycka upp halarmärken som jag delar ut till alla.

Vad tror du, är en releasefest i form av en sits ett framgångskoncept? Jag tänker att deltagarna betalar en trevlig summa, får boken, ett halarmärke och kanske ett litet sånghäfte med essentiella snapsvisor i en goodie bag. Och så klart en rolig kväll. Nu ska jag "bara" redigera klart och få manuset antaget då. Iiiiinga problem, ehhehehe.

Poesitorsdag – del 7

Eftersom det var en del som gillade poesitorsdag känner jag att jag väl kan köra på – åtminstone ett tag till. Jag har några dikter som blev "över" från NaPoWriMo, så har jag en del i diverse arkiv och så kanske jag helt enkelt måste skriva nytt? Men jag tycker ändå att poesi fortfarande känns lite knepigt för mig.

Jag känner mig liksom lite löjligt när jag postar det här. "Inte tror nu väl nån att jag tror att jag är bäst i världen på att skriva dikter? Nog fattar väl folk att alla de här dikterna är skrivna på typ fem minuter, helt oredigerade och …" Ja, så här håller jag på och resonerar med mig själv. Och men kanske just därför är det viktigt att fortsätta?

sharethelove.jpg

13.4.2018

denna olycksdag skiner solen
vi bär knytblusar
dricker vårens första terrassöl 

denna olycksdag står vi upp
säger ifrån
fortsätter kampen

17.4.2018

det värsta som kan hända
är att hon får allt
allt hon någonsin drömt om

vad ska hon sen göra
när drömmarna är uppfyllda
var hittar hon nya?

29.4.2018

ibland tänker jag
att det mest radikala
en kvinna kan göra
är att inte dra in magen