Tillbaka i vardagen – funderar på hurdan jag är

Vecka tolv är här. Fattar ni, tolv? Liksom när hände det? Vi är redan inne på årets 77:e dag. Nå hittills har ju året varit väldigt bra för min del. Gjorde faktureringsrekord i januari, hade tre veckor ledigt i februari-mars och så fick jag stipendium från Kulturfonden. Utöver min urdåliga prestation i gårdagens handbollsmatch (jag kunde ha gjort nio mål, jag gjorde två) har det mesta gått bättre än förväntat. Ännu i början av året kändes allt ganska segt, antagligen för att jag var rätt så trött efter en tung höst, men nu börjar allt kännas tydligare.

Delvis beror det nog på att jag verkligen behövde vara ledig och ladda hjärnan, men det finns ju en del andra orsaker till att allt känns tydligare i huvudet. Efter en något kaotisk jobbhöst har jag hittat en rätt bra balans och har många återkommande kunder, stipendiet från Kulturfonden gav mig den extra push jag behövde för att komma i gång med redigeringen av Allt jag (inte) ångrar och så har Friday Lab hjälpt med mycket. Fastän många övningar är bekanta för mig sedan tidigare tror jag inte att en någonsin kan tänka för mycket på vad en vill och hur en ska komma dit.

Modulen som vi håller på med nu fokuserar på etiketter – hur uppfattar jag mig själv och hur uppfattar andra mig? Vi fick i uppgift att ställa frågan till nära och kära och jag har frågat både på Facebook och Instagram, men tänkte passa på att fråga här också. Hur uppfattar du mig? Hur skulle du beskriva mig? Är jättetacksam för svar – det är så otroligt spännande att höra vad folk tycker. I dag ska jag också ha mitt mentorsamtal (som ingår i kursen) med Peppe och tänker mig att vi kommer snacka mycket skrivande. Förresten så börjar nästa kurs alldeles strax och jag trooor att det finns några platser kvar, kolla in det om du är nyfiken!

Men hur ser resten av veckan ut då? Nå så här:

Måndag:
Frukost på kontoret, projektjobb för Utbildningsstyrelsen, lite mejl och småfix. I kväll blir det mentorsamtal och handboll. I dag postade jag också iväg en essä jag skrev för en tävling. Pirrigt!

Tisdag:
Möte med Utbildningsstyrelsen, mentorträff med mina adepter, massage och Friday Lab-session på kvällen. Fullt upp!

Onsdag:
Jag ska börja med en översättning och resten av dagen är ännu lite oklar. Men vad som helst hinner hända, vet aldrig vad det trillar in för mejl. På kvällen ska jag på BodyCombat, som jag längtar!

Torsdag:
Morgonyoga på kontoret. Sedan ska jag fortsätta med översättning, säkert jobba lite med Utbildningsstyrelsen, kanske ha ett möte med min nya bokföringsbyrå. På kvällen har vi match supersent, 20:40, snark!

Fredag:
Jag funderar på att förmiddagsgymma och på eftermiddagen ska Jennifer och jag iväg på en workcation på mitt lande. Planen är att jag ska fokusera på min chicklit och är extremt taggad. Vi är där ända till söndag och så är det måndag och ny vecka igen.

Så en rätt så bra vecka på kommande. Träning, bra med jobb, lite coaching och mentorering (både så att jag själv mentorerar och blir mentorerad, hehe) och så en landehelg på det. Väldigt nöjd över upplägget måste jag säga. Om du vill göra min vecka perfekt får du väldigt gärna kommentera inlägget och skriva hur du uppfattar mig – är extra nyfiken speciellt om vi inte träffats. Hoppas du får en fin vecka!

Read More

Kugges valskola del 1: Vi har inte personval i Finland

I dag är det exakt fyra veckor till riksdagsvalet i Finland och därför tänkte jag inleda med egen valskola här på bloggen. Sammanlagt tänker jag mig fyra inlägg varav det sista publiceras under valdagen och hoppas ni tycker det är kul! Själv anser jag att demokrati är otroligt viktigt – och bästa sättet att få demokratin att blomstra är att så många medborgare som möjligt röstar i val.

I senaste riksdagsvalet låg valdeltagandet (alltså hur många röstberättigade finländare som röstade i valet) på 70,0 procent. Det här innebär att 30 procent av finländarna låter bli att rösta! Jag tycker att det är skamligt. Många förklarar det med att de inte förstår sig politik, inte litar på politikerna eller att det ändå inte spelar någon roll. Men grejen är att val är ett ypperligt sätt för oss medborgare att påverka. Hur vill du att Finland ska se ut om fyra år? Eller om tio, tjugo, trettio år? Det är nu vi lägger grunden för framtiden och ett otroligt bra sätt att påverka är att rösta i riksdagsvalet.

En grej som däremot stör mig i finländsk politik är att vi (både partier och ofta media) lägger väldigt mycket vikt vid de individuella kandidaterna eftersom det i mångas ögon ser ut som om vi skulle ha personalval i Finland, men faktum är att vi inte har det. Vi röstar visserligen alltid på en person (och skriver ner numret till just den kandidaten på vår valsedel), men i praktiken går din röst alltid till partiet.

Därför ska du alltid utgå från parti, inte kandidat när du väljer vem du lägger din röst på. Många partier försöker ha en bredd bland sina kandidater och åsikterna kan skilja sig väldigt mycket, men de flesta riksdagsledamöter är ändå tvungna att rösta enligt partiets linje – vilket betyder att den där otroligt trevliga personen från parti X kanske inte alls kan föra den politik hen lovat om det inte överensstämmer med den politiska linjen för resten av partiet.

kuggesvalskola1.png

Men hur ska du veta vilket parti du ska rösta på? Här kommer fem tips:

1. Vad är viktigt för dig?
Fundera på din ideologi och värdegrund. Vilka frågor är viktiga för dig? Vill du kämpa mot klimatförändringen, för pälsnäringen, för arbetslösa, för mer jämställd föräldraledighet, för mer eller mindre privatbilism, mer eller mindre invandring, för grundinkomst, för eller mot privatisering av hälsovården eller högre studiestöd och inkomstgräns? Läs på om de partier du tror att kunde ligga nära ditt hjärta. Representerar de en politik du står för?

2. Rangordna dina värderingar
Det finns inte ett parti som kommer att motsvara alla dina värderingar så börja med att göra en topp tre över dina värderingar – vilka frågor tycker du att är viktigast för Finland under de kommande fyra åren? Vad tycker du är mest akut? Vad måste riksdagen åtminstone beakta?

3. Jämför partierna
Jämför partierna med varandra. Vilket eller vilka partier ligger närmast dina viktigaste värderingar? Välj ut två eller tre partier du kunde tänka dig att rösta på och läs på mer om deras vallöften – vad vill de jobba med under följande riksdagsperiod? Känns de frågorna rätt för dig?

4. Vilka kandidater ställer upp?
Börja sedan kolla närmare på hurdana kandidater som ställer upp i din valkrets i de mest aktuella partierna. Känner du någon som ställer upp för ett parti du kunde tänka dig rösta på? Kontakta hen och fråga vad hen vill jobba för och varför du borde rösta på hen? Om du inte känner någon kan du läsa mer på kandidaternas webbsidor eller träffa dem på stan (många gör väldigt aktiv kampanj och träffar gärna väljare).

5. Partiet först och tänk själv
Kom ihåg att politiker säljer in sin ideologi till dig och ta allt med en nypa salt. Tänk själv, ifrågasätt och prata med andra. Det viktigaste är att du försöker hitta en kandidat från ett parti som motsvarar dina värderingar bäst och som du gärna lägger din röst på. Kom ihåg: partiet först, kandidat sen!

Usch vad mycket jobb det låter som, tänker du kanske nu. Och ja, det tar en viss tid att sätta sig in i politik, men det är inte omöjligt. Därför tycker jag att det enklaste sättet är att fundera på din egen värdegrund, på vilka frågor som är viktiga för dig och ett hurdant Finland du vill leva i. Om du är väldigt privilegierad (som jag) tycker jag det också är viktigt att utgå från dem som har det sämre än du – kanske det finns en fråga du inte ens tänkt på men som är viktig för personer i sämre socioekonomisk ställning än du?

Personligen väljer jag också så gott som alltid att lägga min röst på en ung person, helst kvinna, eftersom jag tycker att vi behöver fler kvinnor och unga människor i politiken. I den nuvarande riksdagen är 117 av ledamöterna män och 83 kvinnor (trots att det var fler kvinnor än män som röstade i valet 2015) och medelåldern är 51 år (den yngsta ledamoten är 28 år, den äldsta 78).

Ett jättebra sätt på vägen att hitta rätt parti och kandidat är att fylla i en valkompass (eller kandidattest som det också heter). Själv blev jag positivt överraskad av Hufvudstadsbladets valkompass eftersom fokus faktiskt ligger på partier – den ger inte alltså förslag på kandidater utan just partier. Ett stort plus är att det också finns en kort förklaring invid varje fråga. Vet du inte riktigt vad frågan handlar om kan du läsa mer. Däremot saknas de mindre partierna i den. Också Yles valkompass kändes rätt bra och kan ge dig en fingervisning gällande vart det pekar. Där får du också se hur just din riksdag skulle se ut och kan läsa mer om kandidaterna.

Och om du röstar i Helsingfors valkrets (som jag) vill jag uppmärksamma dig på att de små partierna (Djurrättspartiet, Feministiska partiet, Liberalpartiet och Piratpartiet) ingått valförbund – det betyder alltså att alla rösterna räknas ihop till en gemensam pott och det kan hända att din röst gynnar ett annat parti än det du ursprungligen röstat på. Läs mer om vad det innebär. Om du inte riktigt förstår hur rösterna räknas har Svenska Yle en väldigt tydlig (men något märkligt viskande) förklaring på hur det d’Hondtska systemet fungerar.

Känns det här knepigt? Är något oklart? Har du frågor eller önskemål kring kommande teman i min valskola? Klicka gärna på det lilla hjärtat om du tyckte att det här var en bra idé och så fortsätter vi i demokratiska tecken nästa veckas söndag igen!

Att vänta på stipendiebesked – och sedan få ett ja

I dag är en del av det finlandssvenska kulturfolket jätteglada, andra jätteledsna. Det är naturligtvis Årets Stora Stipendiedag när Kulturfonden meddelar vem som får stipendium. Jag har suttit och uppdaterat mejlen säkert en miljon gånger i dag. Nu i skrivande stund har det gått 37 minuter sedan jag fick första mejlet – ett nej på ett ettårigt arbetsstipendium. Det är självklart att det hade varit otroligt häftigt med ett så stort stipendium men det är ingen överraskning att jag inte fick det.

Men jag har också skickat in två projektansökningar och uppdaterar mejlen som en galning medan jag väntar på besked. Några tusenlappar skulle verkligen vara välkomna – och ett fint erkännande för att Kulturfonden tror på mig som skribent. Också här är jag helt inställd på ett nej i och med att jag fick ett stipendium på 3000 euro i fjol (och ytterligare ett från Taike på 4000 euro), så jag har verkligen inget att klaga på.

Glad på vingård, minst lika glad i dag.

Glad på vingård, minst lika glad i dag.

Men visst visst visst hoppas jag. Jättemycket. Å andra sidan går det rätt bra med mitt företag just nu så det är ingen direkt katastrof att …

Och just mitt i den här meningen såg jag att jag fått två mejl varav rubriken i det ena var: Ansökan nr 150427 beviljad. HURRAAAH! Jag fick 3000 euro för att skriva min chicklit! Kan knappt tro det alltså?! Minns ni den? Jag skrev råmanus under NaNoWriMo 2016 och efter det har det stackars manuset legat och väntat på min uppmärksamhet. Så här beskrev jag romanen i min ansökan:

Allt jag (inte) ångrar är en tvättäkta finlandssvensk chick lit/romance – en genre som knappt existerar i Svenskfinland. Romanen är en finlandssvensk Bridget Jones och läsaren får följa med på ett äventyr i Helsingfors och Österbotten. Boken handlar om jakten på kärlek samt om drömmar och missförstånd. Med mitt skrivande vill jag fylla ett hål i den finlandssvenska litteraturen och ge en röst för dagens unga kvinnor på ett underhållande och medryckande sätt. Det är en varm och humoristisk berättelse med det finlandssvenska perspektivet i fokus. Och med ett lyckligt slut – som sig bör inom genren.”

Mitt hemsnickrade manus, hehe.

Mitt hemsnickrade manus, hehe.

Sedan hösten 2016 har jag knappt tänkt på manuset så jag har faktiskt inte nån aning om vad jag skrivit. Antagligen är det mesta riktigt skräp, men hej, jag har 50 000 ord att utgå ifrån. Redan före stipendiebeslutet hade jag ju bestämt mig för att bearbeta romanen medan jag väntar på kommentarer på Nationen. Så det första jag ska göra är att läsa igenom hela manuset och se vad som kan vara kvar (knappast så mycket) och vad jag måste göra för texten. Så otroligt spännande att läsa en text jag själv skrivit men inte minns? Är ni nyfikna på att läsa ett litet utdrag? Klicka på hjärtat eller hojta till så ska jag publicera här.

Och tack tack tack Svenska Kulturfonden! Jag är så otroligt glad och tacksam för att ni vill stöda mitt skrivande, det betyder jättemycket för mig. Och du som inte fick bidrag: sök nästa år igen! Själv sökte jag stipendium i fyra (!) år tills jag fick mitt första i fjol. Och skriv skriv skriv. Eller måla, musicera, vad det än är du gör. En gammal sanning är att de som når sina mål är de som inte ger upp. Så var inte en av dem som ger upp. <3

Hemma igen – det här saknade jag

Tre veckor borta hemifrån var precis det jag behövde. Jag har inte jobbat ett dugg utöver att jag svarat på några enstaka mejl som kommit in, men annars har jag verkligen haft totalpaus. Hjärnan har fått vila. Jag hade tänkt att jag eventuellt kunde skriva lite under resan, men utöver en text som var nästan färdig redan före resan har jag inte skrivit. Knappt blogg heller (som ni märkte). Men herrejess vad det har gjort gott. Dessutom verkade det som om att universum hade koll på att jag var ledig, tackade nej bara till ett jobb jag gärna hade gjort medan det nu börjat trilla in nya jobbförfrågningar.

Efter resan känner jag att jag har så mycket ny energi och kreativa resurser. Inte så att jag sprutar ut en massa idéer just nu, utan snarare att jag kan förvalta och förverkliga dem mycket bättre nu efter än före då jag var rätt så trött och sliten. Den senaste veckan har jag också allt mer börjat sakna jobbet och ser det som en bra grej för det betyder ju att jag trivs med mitt jobb. Annat jag saknat under resan är:

  • Yogan. Visst kunde jag ha yogat under resan också, men utan matta är det inte så najs. I januari yogade ju varje dag, ska försöka fortsätta med det nu. Kanske inte varje, men nästan! Min rygg mår så mycket bättre av det. Jag ska klämma in en kvällsyoga ännu före jag lägger mig!

  • Handboll och annan svettig träning. Vi har så klart promenerat mycket och en dag cyklade vi ju en rätt lång runda (men en stor del av det var nerförsbacke) så jag saknar det där riktiga flåset.

  • Grönsaker. Vi har mest ätit på restaurang och då blir det inte alltid så hälsosamt och fräscht. Jag har drömt om broccoli och kylskåpskall gurka. Det var också det första jag handlade i dag.

  • Vardagsrutiner. Handla, laga mat, slappa i soffan, träffa vänner. Blogga!

  • Tid för Friday lab. Vi får ett fredagsmejl fullt med massa intressanta poddar, artiklar och Ted talks men jag har bara snabbt ögnat igenom mejlen under resan så jag ser fram emot att fördjupa mig i dem. Vi hade just en session och är så taggad på att ta mig an de nya uppgifterna. En uppgift kan du som läser faktiskt hjälpa med!

  • Finländskt kranvatten. Det första jag gjorde när jag kom hem i dag var att gå direkt till köket, ta fram ett glas, fylla det med vördnad och dricka. Aaah. Bästa känslan!

Ja det var väl ungefär det jag saknat. Mest ganska vanliga saker alltså. Men jag tycker det bara betyder att resan varit just perfekt längd. Tre veckor kändes som en jättelång tid och jag hann börja sakna vardagen och rutinerna så det känns hur bra som helst att komma hem nu. Vad brukar du sakna när du reser?

Read More

Argentina, Chile och Uruguay 5500 km senare

Resans sista dag är här, om några timmar åker vi mot flygplatsen i Buenos Aires och landar i ett vad jag förstår på sociala medier ett slaskigt Helsingfors i morgon kväll. Trots ambitioner om att hålla bloggen vid liv under resans gång har det ekat tomt här, det har helt enkelt inte funnits tid. Efter att vi åkte iväg från Bariloche den sista februari har vi haft ett hektiskt tempo och hunnit med Valparaíso i Chile, Mendoza, en färjeresa till Uruguay och Montevideo och lite Buenos Aires ännu här på slutet.

Förra veckans måndag vaknade vi ännu i Chile men hoppade sedan på en buss mot Argentina och staden Mendoza. Och vilken busstur då! Helt otroliga vyer! Jag satt med näsan fastklistrad i fönstret och har ungefär hundra bilder på mobilen, hehe. Bilderna för naturligtvis ingen rättvisa för hur fint det är, men en liten glimt kanske. Efter bussresan har det inte varit många lugna stunder. På tisdag var vi på wine tour i Mendoza och efter det tog vi direkt nattbuss till Buenos Aires för att sedan ta färja till Uruguay för en natt för att träffa en kompis och för att Markus skulle få se ett nytt land och jag huvudstaden Montevideo där jag aldrig varit tidigare (har däremot varit i den lilla staden Colonia två gånger). 

I Montevideo var det stekande hett och efter några intensiva resdagar bestämde vi oss för att betala för en late check out och hängde så gott som hela dagen vid hotellets takpool. Ett riktigt gott beslut kan jag säga! Härligt att ta en helt kravlös dag med sol och bad. På torsdag kväll tog vi färjan tillbaka till Buenos Aires över stormiga vatten. Flaskorna flög omkring i kaféet och personalen delade ut spypåsar. Två franska tjejer bredvid oss lekte sänka skepp. Nu tycker jag det är lite underhållande, i stunden kändes det som en ganska morbid lek.  

 De sista dagarna har vi mest gått runt, tagit det lugnt och ätit. På lördag åkte vi till en närliggande by med våra kompisar och det var så kul att hänga med dem. Vilken rikedom ändå att ha vänner på så många ställen i världen. Jag hoppas verkligen att de kommer och hälsar på i Finland så vi kan få bjuda på samma gästvänlighet. 

Read More

Oväntade möten och höga höjder

Vi har första veckan av resan bakom oss men det känns som om vi skulle ha varit borta mycket längre än så. Jag vet inte vad det är med Sydamerika men så fort jag landar på kontinenten släpper alla bekymmer och jag glider in i en riktig semesterkänsla. Visst har jag kollat mejlen och också svarat på några jobbrelaterade mejl men det känns inte alls störande för det är ändå en så liten del av allt annat. Jag har aldrig stört mig på att jobba lite när jag är ledig eftersom det inte på något sätt stör min ledighet. Med det sagt har jag jobbat otroligt lite här och knappt tänkt på jobb, to do-listor eller något sånt. Och jag har haft datorn framme kanske tre gånger?

Det hjälper så klart att vi kör semester för fullt och upplever något roligt, nytt eller spännande varje dag. I går var vi till exempel till ett escape room här i Bariloche (och klarade oss ut på ganska exakt 60 minuter), åkte linbana upp till Cerro Otto på 1400 meter som bjöd på fantastisk utsikt och på kvällen åt vi middag på stans kanske bästa restaurang och en helt otroligt god biff. Jag njöt verkligen av varje tugga. Middagen blev extra kul tack vare att vi satt i ett stort bord och hade sällskap av en italiensk journalist som är pressperson för en motocrossförare och ett holländskt par som båda jobbar med hjärnforskning. Det måste nog vara det bästa med resor – alla dessa möten med intressanta människor. De flesta träffar en ju aldrig igen, men det spelar inte så stor roll i stunden.

upload.jpg

I dag på eftermiddagen hoppar vi på en buss mot Chile. Vi ska korsa Anderna och jag är otroligt taggad på det. Och i morgon på morgonen, efter 19 timmar, anländer bussen i Chiles huvudstad Santiago där vi byter buss och styr mot kusten och den färgglada staden Valparaíso. Jag var bara en eller två nätter där under min resa 2009 men har ett minne av att jag verkligen älskade stället så ser fram emot det. På lördag har vi bokat några wine tastings på några vingårdar ungefär en timme bort och så får vi se vad annat vi hittar på.

Vi har som sagt hunnit med väldigt mycket under veckan som gått och ska hinna med mycket mer under den resterande resan. I går bestämde vi att vi ska åka till Uruguay nästa vecka – liksom varför inte! I dag blir det en sorts pausdag när vi hänger på hostellet och väntar på att bussen ska åka. Men hittills är jag mer än nöjd med resan. Så kul att resa ihop och uppleva allt det här tillsammans. Älskar också att det finns människor i alla åldrar här på vårt hostell. Jag sa faktiskt till Markus att jag vill resa på det här sättet ännu när jag är 60. Få se om mitt framtida jag håller med eller om jag blir mer bekväm med åren, hehe.

upload.jpg

Av förklarliga skäl fylls den här bloggen av väldigt mycket reserelaterat just nu. Så om du inte är så sugen på att läsa om vårt äventyr här får du tyvärr vänta i någon vecka till att livet och bloggen återgår till det normala. Förra veckan skrev jag faktiskt på en kortare text som snart börjar bli färdig och det kliar i fingrarna att göra andra skrivgrejer – men jag tror att det är bra. Att ge hjärnan en välbehövlig paus, samla energi och nya intryck och helt enkelt ha så mycket mer att komma med när jag väl sätter i gång och skriver och jobbar.

För övrigt så har jag äntligen svarat på alla kommentarer som droppat in de senaste veckorna. Så ledsen att det dröjde så länge! Tack att ni är så många som skriver och kommenterar, det gör mig jätteglad. Och för er alla som inte är på resa just nu och är trötta på vintern och allt det där så kommer här en påminnelse från mig själv från 2017. Dags att sätta skumpan på kylning! Typ.

upload.jpg

En cykeltur i Patagonien

upload.jpg

Efter 23 timmar på buss kom vi i går fram till Bariloche i norra Patagonien. Jag har varit här 2009 när jag reste runt i Latinamerika i fem månader men jag hade väldigt svaga minnesbilder härifrån. När vi planerade vår resa med Markus ville jag ändå att han skulle få se så mycket som möjligt under våra tre veckor och Patagonien kändes nästan som ett måste. När vi började närma oss med bussen ändrades landskapet långsamt och vi kunde se berg i horisonten och här är vi nu, mitt bland sjöar och berg i ett helt otroligt vackert landskap. Bariloche är egentligen en skidort och påminner väldigt mycket om Österrike och Schweiz. Nu när det är sommar på den här sidan jorden är det hiking, paddling och cykling som gäller. 

I går när vi kollade på några broschyrer på hostellet blev vi mest sugna på en kombination av cykling och paddling. 27 km på cykel och en timme paddling på en rutt som kallas circuito chico. Så i morse hoppade vi på en lokalbuss mot cykeluthyrningen (det fantastiska är att här funkar samma busskort som i Buenos Aires!) och en halv timme senare blev vi utrustade med cykel, hjälm reflexväst och en karta. I väskan hade vi vatten, bröd, avokado och kokta ägg. Sedan var det bara att cykla iväg! 

upload.jpg
upload.jpg

Den första etappen var bara 3 km fram till kajakuthyrningen. Där fick vi en kajak och flytvästar och paddlade runt en lugn och otroligt vacker sjö i ungefär en halv timme. Solen sken, vattnet var nästan spegelblankt och vi njöt av utsikten. Efter det började den tuffa biten. En brant backe upp till en utsiktsplats. Tuffare personer hade kanske cyklat upp för den branta backen men vi nöjde oss med att promenera. När vi stånkat hela vägen upp blev vi så klart belönade med naturens mäktiga skönhet. Sällan känner en sig så liten som bland enorma berg som stått där i evigheter.

Sedan var det backe upp och backe ner i ungefär 20 kilometer till. I nerförsbackarna var det härligt att susa ner, i uppförsbackarna ledde vi cyklarna. Vi pausade för lunch vid en vacker bro och gick ner till stranden. Vattnet var kristallklart och utsikten otrolig. Jag njöt av varje sekund vi satt där. Så mäktigt, så vackert. 

upload.jpg
upload.jpg

Inför resan hade jag en vag minnesbild av att Bariloche är vackert men i ärlighetens namn kom jag inte ihåg att det är så här vackert. Värt alla timmar på buss och flygplan. Blev du sugen på Patagonien nu? 

upload.jpg