Är du klar med ditt manus? Tänk en gång till!

Vi människor gillar oftast tydliga och mätbara resultat. Vill vi ha något vill vi oftast ha det genast. Inte nästa vecka eller nästa månad eller i värsta fall nästa år. Ni kanske minns Agnes i filmen Fucking Åmål som säger “jag är hellre glad nu än om 25 år”. I avsnitt sju av podden Dumma människor pratar det exakt om det här – att de flesta nog vill ha grejer nu, inte sen. Vi är helt enkelt otåliga jävlar.

När det kommer till skrivandet är otålighet ungefär det värsta. För allt tar tid. Mycket mer tid än du någonsin kunde tro. De flesta som inte börjat skriva än eller inte skrivit så länge tänker kanske att det bara är att sätta sig ner, skriva ett bokmanus, skicka till förlag, bli antagen och tadaa publicerad!

Men ett av de bästa skrivråden är (i de allra flesta fall): vänta lite till med att skicka in ditt manus. Du tror att du är färdig, men du är inte färdig. Nu kanske du sitter där med ett typ färdigt manus och tänker men jag är ju färdig, vad vet Kugge om nåt?!

Så ifall du sitter lite trotsigt och tänker att du är färdig och kan skicka in till förlag tänkte jag komma med en liten lista du kan ha nytta av. En av de viktigaste insikterna är att en (nästan) aldrig är färdig när en tror det.

Foto: Elijah O’Donnell/Unsplash.

Foto: Elijah O’Donnell/Unsplash.

Här kommer fem tips till dig som tror att du är färdig med manus!

  1. Låt manuset vila. Efter att du skrivit klart ett råmanus ska du låta texten vila. Försök låta bli att tänka på den och gör nåt annat. Gärna i några veckor eller en månad. Nästan så att du glömt vad du skrivit. Då kan du se på texten med någorlunda fräscha ögon.

  2. Läs igenom. Fokusera på stora linjer. Funkar dramaturgin, knyter du ihop berättelsen på slutet, är det någon stor bit som saknas? Strunta i små skrivfel och grammatik, se till att berättelsen funkar som helhet.

  3. Redigera. Släng sånt som är dåligt (eller spara i ett slaskdokument för säkerhets skull om det känns för skrämmande att radera helt). Fördjupa och skriva nya scener där det behövs. Gör texten så bra du kan.

  4. Skicka till testläsare eller lektör. Att låta någon utomstående ta en titt på ditt manus kan vara det smartaste du gör. Men tänk noga på vem som får läsa – du vill ha konstruktiv kritik som hjälper dig vidare. Här kan du läsa lite mer om hur du kan hitta en testläsare/lektör! Ta till dig det du får höra om ditt manus och redigera enligt de kommentarer som känns mest relevanta för just dig.

  5. Skicka till förlag. Har du låtit manuset vila? Har du redigerat? Har du låtit någon annan läsa? Grattis! Skicka ditt manus till förlag som ger ut böcker i den stil du skrivit, skåla med någon du tycker om och håll tummarna! I bästa fall blir du antagen, i värsta fall blir du refuserad och då gäller det att börja om från början.

Om någon i januari 2013, när jag började skriva det som blev Vad heter ångest på spanska?, hade berättat att romanen kommer ut 4,5 år senare finns det nog en chans att jag hade gett upp. Eller kanske jag inte hade gjort det, för att jag är envis och jag verkligen ville att det skulle bli en bok. Men ifall du inte är ett geni kommer det att ta tid. Lång tid. Att skriva är verkligen inget sprintlopp, utan ett himla jävla maraton i de allra flesta fall. Men har du någonsin hört om nån som klarat av ett maraton och tänkt “äh, det var nog inte värt det”? Nä, de allra flesta är nog lyckliga, nöjda och stolta över att de tog sig i mål.

Lycka till med ditt skrivande! Och berätta gärna vilken utmaning du kämpar med i ditt skrivande just nu så lovar jag heja på dig framåt.

LÄS ALLA MINA SKRIVTIPS

"Det är så stressigt nu"

På sistone har jag börjat reagera på att en del influencers och andra som jag följer på sociala medier hela tiden poängterar hur trötta, upptagna eller stressade de är. Ibland känns det som om hälften av alla Insta stories handlar om hur omöjligt det varit att stiga upp på morgonen och hur sen kvällen blev. Om hur otroligt mycket arbete de har. Om hur mycket de ska hinna med, hur lite de hinner sova och om att de snart ska se till att vila upp sig. Men det verkar som att det där snart aldrig kommer.

Så här ser jargongen ofta ut och jag kan väl inte påstå att jag är helt oskyldig själv. Jag har de senaste veckorna också sagt att “det är mycket jobb nu” eller “jag känner mig nog lite stressad” men jag försöker vänja av mig från att säga sånt. För vi lever i ett samhälle där vi glorifierar arbete och stress. Är du liksom upptagen och stressad är du viktig. Eller så tror jag att många tänker omedvetet och det är så otroligt ohälsosamt. Ska vi verkligen gå runt och vara stressade de följande 30–40 åren? Det är ju inte klokt.

Fastän jag har svinmycket jobb just nu och fastän jag känner stressnivåerna stiga vet jag att känslan av stress inte gör något gott. Snarare tvärtom. Om jag stressar upp mig genom att tänka på hur mycket jobb jag har blir inget bättre. Absolut inget. I stället försöker jag tänka på att jag faktiskt bara kan göra en grej åt gången och att allt alltid löser sig. Jag behöver inte ge 150 procent i alla uppdrag, 80 procent är ofta mer än tillräckligt. Det räcker.

Så för att klara av arbetsbördan just nu faller jag tillbaka till mina rutiner och börjar med att börja. Sätter i gång. I går kände jag ångest för allt jag skulle behöva göra i dag, men jag jobbade undan det viktigaste och mest akuta på två timmar. TVÅ TIMMAR. Det är liksom ingenting – och det är värt att komma ihåg. Det mesta tar inte så lång tid du tror. Men allt tar garanterat längre om det tar två timmar att ens komma i gång. Och jag vet: det kräver övning att bli en som kommer i gång, men jag lovar att du mår bättre av det. Testa!

upload.jpg

En bild från Stockholmsutställningen på Fotografiska. Älskar den här bilden och tänker att ungefär så här skulle ju ens arbetsmässiga tillvaro vara som allra lyxigast. På ett tak, med en trådtelefon och utan en plingande mejlbox. Kanske jag ska åka en tidsresa till 1950-talet? Klantig som jag är minns jag så klart inte vem som fotograferat bilden (en borde ju alltid fota det också).

VECKANS PLANER

Måndag:
Frukost på kontoret med min nyaste kontorskollega Jennifer! <3 Vi snackade om Friday Lab som vi båda går (men i olika grupper) och jag angstade över en grej som stör mig. Sedan redigerade jag klart två artiklar och skrev en tredje. På eftermiddagen ska jag ha ett möte på Utbildningsstyrelsen (UBS). På kvällen handboll – as usual. Plus att min yogautmaning fortsätter. Har alltså yogat varje dag sedan den 2 januari. Till och med i hytten under förra veckans kryssning. *klappar mig själv på axeln*

Tisdag:
Korra artikeln jag skrev i dag, ringa upp ett intervjuobjekt, jobba med UBS. På kvällen har vi Friday Lab-träff. Hoppas på en massa insikter och metoder att komma över mina problem (som jag mest hittat på för att undvika vissa grejer, så inget akut – ska kanske skriva om det här senare på bloggen).

Onsdag:
Jag ska göra en intervju för SLS, skriva ut artikeln och jobba med UBS. Blir säkert en del redigering av texter jag jobbat med tidigare i veckan. På kvällen har vi träff med vår Bloggisgrupp.

Torsdag:
UBS-jobb, översättning och artikelkorr. Combat på kvällen och sen mys med Markus som kommer hem från arbetsresa. Vi har setts otroligt lite i januari, så jag är jätteglad över att vi snart får hänga tre veckor tillsammans på resa! <3

Fredag:
Jobba klart allt ojobbat från veckan, kanske gå på afterwork på kontoret och sen bara ta det lugnt.

Lördag & söndag:
Under helgen har jag inga större planer än att jag på söndag ska åka till Pargas för att spela handboll. Men det går ju ungefär hela söndagen till en sån utflykt, hehe. Mest hoppas jag på att få ta det lugnt.

Hur ser dina planer ut för veckan? Och hur ofta brukar du vara den som säger att “det är så stressigt nu”? Kunde du försöka låta bli att säga det? Vad skulle det innebära i praktiken?

En vintrig simtur

upload.jpg

Vi småspringer till poolen för att slippa undan den kalla luften. Vi sparkar av våra sandaler och glider ner i bassängen. Det tjugosjugradiga vattnet sluter sig runt våra kroppar och kylan är borta. Vattenångan ringlar sig upp från ytan, skymmer blicken och allt runt omkring oss blir mjukt och suddigt. För varje simtag vi tar djupnar mörkret och staden lyses upp av stämningsfulla ljus. Allt är så mycket vackrare från den här nivån. Vi är mitt i staden men ändå inte.

Vi simmar på en bana men vet inte om vi är de enda. Vi ser ingenting. Efter en knapp timme kliver vi upp ur poolen och småspringer tillbaka till bastun. Vi fryser men skrattar. Och vi överlever. Från bastulaven ser vi en av båtarna som dag efter dag kryssar till Sverige. Vi nynnar på reklamlåten och känslan av en välregisserad reklam förstärks när båten lossar ankar och börjar sin väg mot Stockholm för ytterligare två nätter ute på Östersjön. Via aktern ser vi in till promenaden som är upplyst av ett lila sken. Jag tänker på alla människor som är ombord. Vem är de? Varför är de ombord? Är det någon som kommer att stå ensam på det halvtomma dansgolvet och bara önska att någon, att ens en annan människa, skulle se hen. Se och visa det. Jag ser dig.

upload.jpg

Efter dusch och bastu är jag så varm att jag måste gå ut och svalka mig tre gånger för att klara av att klä på mig. Fuktighetskrämen rinner av ansiktet och tränger ut tillsammans med svetten som min kropp avger. Jag klär snabbt på mig och går sedan ut med jackan på ärmen, måste svalka mig igen. Hon följer några minuter senare.

Vi går över ett tomt och mörkt Senatstorg, månen lyser stark bakom våra ryggar. Vi viker in mot Domkyrkan, sätter oss på Kafé Engel och beställer varsin laxsallad. Kroppen är tung och lite trött efter simturen, Domkyrkan lyses upp av lampor. Staden är tyst och lugn. Söndag kväll. Vi pratar och pratar, det är sällan tyst mellan oss.

Vi skiljs åt utanför och säger: det här måste vi göra igen. Och jag vet att med henne är det inte bara tomma ord. Med henne gör vi faktiskt det.

Rutiner i arbetsvardagen – så här gör jag

Reklamsamarbete med Wonderland

Förra våren kände jag mig ofta rätt håglös gällande mitt arbete. Dels berodde det på att jag inte hade så mycket jobb just då men också för att jag saknade vettiga rutiner. Jag drällde mest runt hemma i smutsiga långkalsonger och hade svårt att sätta i gång och börja jobba. Speciellt om jag inte har så mycket jobb har jag svårt att komma i gång. Och i de stunder när jag har för mycket jobb känns allt överväldigande. Så både för mycket och för litet jobb kan vara svårt att strukturera.

Den största revolutionen för mig och mina arbetsrutiner har varit att jag nu jobbar här på Wonderland coworking. Jag stiger upp på morgonen och går till jobbet som “normala” människor. Jag klär mig i nåt annat än slitna leggings och träffar andra människor. Fastän jag inte jobbar ihop med någon annan vet jag att det alltid finns någon jag kan fråga råd om eller helt enkelt tömma hjärnan med. Eller ha en gemensam kaffepaus. Före jag började här trodde jag nog inte att en arbetsgemenskap kunde ge så här mycket, nu vet jag inte hur jag skulle klara mig utan den?

När jag sitter på kontoret är det mycket lättare för mig att fokusera för att jag sitter mitt bland andra människor som också jobbar. Varje morgon lägger jag upp ett tydligt mål för dagen – vad är viktigast i dag? När jag är klar går jag hem och behöver inte längre tänka på dagens jobb (fast okej, ibland snurrar ju vissa grejer på oberoende). Men jag kan åtminstone med gott samvete vara ledig resten av dagen och kvällen.

Foto: Nadia Heiniö/Wonderland.

Foto: Nadia Heiniö/Wonderland.

Som företagare och frilansare kommer det väldigt sällan stunder då en är “färdig” med allt. Det finns alltid nåt att göra och nåt som borde göras. Och så är det på väldigt många arbetsplatser också. För att inte bli helt tokig är det viktig att kunna (eller åtminstone försöka) lämna jobbet på arbetsplatsen och ta itu med det följande dag när hjärnan fått vila emellan.

Under det senaste året har jag hittat en hel del rutiner som hjälper mig att styra upp min vardag på bästa möjliga sätt och tänkte därför dela med mig av mina bästa tips för hur du kunde styra upp din vardag. Det här gäller kanske främst frilansare och företagare, men å andra sidan är många jobb väldigt splittrade och består av olika uppgifter som kan vara svåra att överblicka. I dagens värld är allt fler tvungna att vara sina egna chefer – också med fast månadslön.

Fem tips för att strukturera jobbet

1. Planera din vecka – i detalj

På fredag eftermiddagar brukar jag titta på kommande vecka, se på det som behöver göras och skriva en tydlig to do-list. Själv använder jag Todoist där jag skriver in allt. Såsom: skriv ut artikel med Annika, korra artikel, mejla Lisa, har Lisa svarat på mejlet? osv osv. Jag försöker spjälka upp allt i så små bitar som möjligt för att inte göra uppgifterna övermäktiga – jag läste nyss en text där det här kallas för mikroproduktivitet. Små små små steg framåt. Och det finns väl ingen skönare än känsla än att bocka av något från to do-listan?

2. Prioritera

Under perioder av mycket arbete är det otroligt viktigt att kunna prioritera. Vilka grejer måste du få undan genast, vad kan vänta till senare? Själv brukar jag gå enligt deadline – det med närmast deadline går alltid först. Du kan inte göra allt på en gång, så du gör dig själv en stor tjänst genom att välja vad du gör först och sedan fokusera på det.

Statistik från Todoist för 2018.

Statistik från Todoist för 2018.

3. Sätt i gång

Jag ska strax börja jobba, men först ska jag bara skicka i väg det här mejlet och snabbt kolla Facebook och oj nu fick jag en kommentar på Instagram som jag måste svara på … Låter det här bekant? Du gör allt annat än jobbar och plötsligt har en hel dag gått och du har inte fått något vettigt gjort? Hemligheten här är att helt enkelt sätta i gång, inte senare, inte om en timme, inte strax. Utan nu. Titta på din to do-list och börja med första uppgiften där. När du är klar med den kan du ta en paus på 5–15 minuter och sedan fortsätta med nästa uppgift. Ofta tar de flesta uppgifter kortare tid än du tror – eller så brukar det åtminstone vara för mig. Ibland kan startsträckan till att komma i gång ta längre tid än själva uppgiften.

4. Gör en sak åt gången

Multitasking – kanske arbetets största fiende. För grejen är att det helt enkelt inte går att göra många saker på en gång. Men om du fokuserar på en grej åt gången kommer du att uppnå mycket bättre resultat. Så när du börjar arbeta med något som kräver koncentration ska du se till att stänga Facebook, lägga mobilen på tyst, stänga av e-postplinget osv. Själv har jag mycket lättare att fokusera på en grej åt gången efter att jag börjat använda time tracking-verktyget Toggl i fjol (ska skriva mer om det i ett skilt inlägg). Men när jag trackar min tid, till exempel när jag skriver en artikel eller översätter en text, känns det som om jag fuskar om jag gör nåt annat så jag har mycket lättare att fokusera på det jag faktiskt håller på med. Allt för att lura hjärnan liksom.

5. Pausa och var ledig

Själv jobbar jag effektivt i en timme eller max två, men sedan behöver jag en paus. Då brukar jag gå fylla på min temugg eller vandra runt här på kontoret för att se om någon skulle ha tid för ett kort snack – det absolut bästa med coworking är ju alla mina “kollegor”! Nu med ett kontor har jag också mycket lättare att skilja mellan jobb och fritid och jobbar väldigt sällan, eller nästan aldrig mer på kvällarna! Människan är ingen robot som kan vara i gång från tidig morgon till sen kväll och jobba effektivt. Pauser och vila är viktiga för att vi ska orka jobba ännu nästa vecka, nästa månad och nästa år. Du är inte lat om du vilar. Du är smart.

Foto: Nadia Heiniö/Wonderland.

Foto: Nadia Heiniö/Wonderland.

Själv har jag frilansat i över sex år och jag är den första att erkänna att det tar tid att hitta arbetsrutiner och att bli en bra chef till sig själv. Det låter lätt och fint när jag skriver ner det, men ibland finns det perioder då det känns som om att inget lyckas, hur mycket jag än följer mina rutiner. Men sen ibland flyter det på hur bra som helst. Jag tror det viktigaste är att du själv reflekterar över din arbetsvardag och vad som fungerar för dig och vad som är viktigt för dig. Du är den enda som kan svara på hur din optimala arbetsdag och -vecka ser ut. Just för mig har de här fem grejerna hjälpt, men du kanske har något annat supertips som funkar just för dig.

Vad tycker du att är svårast med att vara sin egen chef och strukturera upp sin egen tid? Vad skulle du vilja bli bättre på? Vilka rutiner skulle du vilja få in i system? Om du hittar svaren på de frågorna tror jag att du redan är en god bit på vägen till att få en bättre arbetsvardag!

P.S. Om du blev sugen på Wonderland kan du komma och testa jobba här gratis en dag – och som bonus får du äta lunch med mig, hehe! Du kan höra av dig till hello@wonderlandwork.fi så löser det sig. Jag svarar också gärna på frågor om du funderar på nåt.

10 tecken på att det gått 10 år

Studentorganisationens ordförande 2008.

Studentorganisationens ordförande 2008.

Om du följt med Facebook eller Instagram de senaste dagarna kan du inte ha missat 10 year challenge. Alltså att folk postar bilder från tio år tillbaka eller sin första profilbild och sedan en ny bild. Redan innan jag såg den här grejen hade jag tänkt rätt mycket på att jag verkligen inte är 22 år gammal längre och hur mycket som har ändrats under de senaste tio åren. För att glädja er har jag nu samlat ihop 10 tecken på att 10 år gått. Varsågoda!

1. Du föredrar att lyssna på Vega framom X3M, fastän Vega för 10 år sedan kändes otroligt mossigt. Men nu tycker du att de skriker så mycket på X3M. Och har dåligt språk. Du har nästan lust att skriva en insändare till Husis och beklaga dig över detta.

2. Du blir extremt ivrig och exalterad över att husbolaget äntligen ska få ett plastinsamlingskärl. Det är månadens höjdpunkt!

3. Du bor inte längre hemma hos dina föräldrar utan har i ganska exakt sju år bott i egen lägenhet och har mindre än 2/3 kvar av bostadslånet.

Första maj 2008.

Första maj 2008.

Ylonz 2010.

Ylonz 2010.

4. Du gör inte inhopparjobb på radion utan driver eget företag sedan fyra år tillbaka och är din egen chef.

5. Du har ett medlemskap i ett klädbibliotek i stället för att köpa nya partytoppar och klänningar inför varje sitz.

6. Ja, du går inte så mycket på sitz eller använder din halare. Fastän du aldrig trodde att du skulle sluta med det. (I stället har du skrivit en roman om det.)

En kugge i Maj 2014 i Berlin. Kolla så liten?! Ser så himla oskyldig ut, haha!

En kugge i Maj 2014 i Berlin. Kolla så liten?! Ser så himla oskyldig ut, haha!

7. Du tycker att det roligare att vakna tidigt en lördag utan att ha druckit något kvällen innan – också fastän du inte har match (och varit nykter på grund av det). Med andra ord du föredrar en kväll ensam hemma framom att hänga på Nylle till halv fem på morgonen.

8. Du har krukväxter du köpt själv. Som fortfarande lever.

9. Du betalar 30 euro för att få se herrarnas handbolls-VM i stället för att försöka hitta en massa gratisstreamar.

10. Du är lite säkrare på allt du vill, men fortfarande lika nyfiken och ivrig som för 10 år sedan.

Och med du menar jag givetvis jag. Någon som känner igen sig?

En Kugge i januari 2019.

En Kugge i januari 2019.

Full fart och ljusmålningar

Stor konst från gårdagens fotokurs.

Stor konst från gårdagens fotokurs.

Måndagen kom och gick och veckans planer blev obloggade så i dag får vi låtsas att det är måndag fastän det är tisdag. Just nu har jag många olika jobb och projekt på gång så arbetsdagarna på kontoret koncentrerar jag mig fullt på jobba undan allt så fort som möjligt. Alla som läst den här bloggen noggrant minns att jag brukar jobba enligt devisen “bäst att göra undan allt genast för du har ingen aning om vad som händer i morgon eller nästa vecka” – vilket har bevisats mer än en gång. Så här ser den här veckan ut:

Måndag:
Skrev klart två artiklar, korrade artiklar jag översatt och hade möte på Utbildningsstyrelsen (jobbar alltså med ett projekt för UBS i vår). Sedan var det dags för sista dagen av fotokursen och vi gjorde ljusmålningar, helt sjukt roligt! Och så ännu handboll och yogautmaning på kvällen. En full dag!

Tisdag:
Fix med en artikel, bokade intervjuer, jobb med UBS-projektet, skrev en bloggtext som ska publiceras senare, lunch med Lisen (som inte blev av förra veckan). Och i kväll är det dags för första sessionen av Friday Lab som jag lite hux flux anmälde mig till!

Onsdag:
Waffle Wednesday på kontoret, tema Instagram. Kom du också om du kan! All info står på finska, men det lär ska gå på engelska! Sedan ska jag göra en telefonintervju, skriva artikeln, luncha med en kompis jag inte sett på länge, jobba med UBS-projektet och nolla hjärnan med BodyCombat på kvällen.

Torsdag:
Har en intervju inbokad på morgonen. Ska göra den, förhoppningsvis skriva ett utkast till artikeln och sedan ska jag åka i väg på Mediespråkskryssning till Stockholm! Jag fick ett stipendium från Publicistförbundet så jag får åka gratis. Tack!

Fredag:
Seminarier under Mediespråk. Tänker också smita ut till Stockholm för att gå på Fotografiska.

Lördag & söndag:
Färjan anländer till Helsingfors på lördag morgon och sen är planen att mest kramas med Markus (ifall han inte ska på jobbresa, lite oklart) och göra absolut ingenting resten av helgen. På söndag kväll ska jag till Allas Sea Pool med Lina. Fick en gratis gång som julklapp av Wonderland, tack! <3

De här ljusmålningarna var så sjukt roliga att göra. Vi hade en slutartid på 15 sekunder och så lekte vi med ficklampor för att skapa olika ljusfenomen i bilderna. Minns inte när jag senast varit lika ivrig, haha.

De här ljusmålningarna var så sjukt roliga att göra. Vi hade en slutartid på 15 sekunder och så lekte vi med ficklampor för att skapa olika ljusfenomen i bilderna. Minns inte när jag senast varit lika ivrig, haha.

Så ytterligare en fullspäckad vecka med mycket roligt. För övrigt har jag sån enorm identitetskris med den här bloggen (igen!). Vad vill jag? Vad borde jag? Eller nej, strunta i vad jag borde, Elin skrev ett bra inlägg om det. Att en faktiskt kan och ska strunta i vad som är rätt eller smart att göra. Allt det där som finns på “borde göras”-listan. Jag borde väl ha ett snyggare Instakonto med en bättre strategi och uppdatera oftare. Jag borde bli bättre på SEO om jag vill att fler ska hitta till bloggen (eller eh, jag borde börja med SEO). Jag borde säkert göra en massa olika grejer men det känns inte som att jag skulle göra en enda av de där grejerna för att jag vill, utan för att jag borde.

Orsaken till att jag gick med i Friday Lab handlar om det jag skrev om när jag skrev om mina målsättningar för 2019. Jag känner att nåt saknas, att jag står inför nåt stort men vet inte riktigt vad. Jag älskar ju den här bloggen men ibland “glömmer” jag varför jag ens bloggar. Skriver jag för att jag tycker att det är kul eller för att jag “borde” skriva om just en viss sak? Antagligen är det en blandning av bägge och jag har säkert bara en svacka just nu, men ändå. Jag blir tokig!

Men äh, nu ska jag sluta med att låta dig kära läsare vara min slaskhink för lösa tankar jag inte lyckats bli klok på. Men om du vill göra mig glad så får du väldigt väldigt väldigt gärna berätta vad du allra helst vill läsa om här. Så kanske det hjälper mig lite på vägen. Eller bara svara på frågan: varför läser du min blogg?

Fotokurs

P1050419.jpg

Den här helgen har jag deltagit i en fotokurs. Jag tänker att det äntligen är dags för mig att lära mig det här med bländare, slutartid, skärpedjup och resten. Visst har jag försökt lära mig det ett antal gånger tidigare men jag känner mig väldigt osäker med kameran och jag vill ju lära mig.

Flera gånger under helgen har jag tänkt på den klassiska frågan: “Oj vad fina bilder, vad har du för kamera?” Som om det hänger på kameran. Visst har en bra kamera också en betydelse, men det mesta hänger nog på personen bakom kameran. För att kunna fånga fina ögonblick gäller det att veta hur själva kameran fungerar och inte bara “point and shoot” med hjälp av automatiken. Det kan vara jättebra med automatik också, men åtminstone jag vill kunna känna mig bekväm med kameran och funktionerna. Speciellt i om jag vill fånga en situation eller händelse vill jag veta vad jag kan göra med kameran och inte fumla runt och vara osäker.

Kursläraren har de tre senaste dagarna gått igenom allt väsentligt kring tekniken på ett otroligt pedagogiskt sätt. Hon berättar först teorin och så får vi en praktisk övning. I dag lekte vi till exempel med längre slutartider och fick som uppgift att skaka kameran medan bilden knäpptes. Det var kul att se hur bilderna kan bli. Vissa blir ju mer som konstverk än någon sorts sanningsenlig fotodokumentation. Jag tycker bilden överst ser ut som ett konstverk, som en vacker tavla. Jag har inga planer på att bli just fotokonstnär, men jag tycker det är roligt att få leka med kameran och inställningarna och sen ännu pyssla med lite redigering för att se hur bilden kan bli. Det känns just som det – en lek.

P1050437.jpg

Jag har alltid gillat fotografering men aldrig “satsat” på det, ändå har jag hela tiden tänkt att det skulle vara kul att lära sig. Nå, det enda sättet att bli bra på nåt är att öva öva öva. Ingen skriver en roman utan att verkligen hänge sig det. Lika lite blir jag en bra fotograf om jag inte övar övar övar. Jag känner mig rätt säker när det gäller bildkomposition, men tekniken har varit ett stort mysterium för mig fastän jag också tidigare försökt lära mig den biten.

Fastän helgen varit rätt tung och hjärnan knappt hunnit vila är jag så glad över att jag anmälde mig till kursen. Jag känner mig långt ifrån säker med alla funktioner på kameran, men jag har åtminstone lite bättre koll och förståelse. Och jag tänker att det är där det börjar. Åtminstone på resan till Sydamerika vill jag fota jättemycket! Känner också att det är det perfekta stället att öva sig.

Gillar du att fotografera? Eller fotokonst? Jag ska nästa vecka åka på en kryssning till Stockholm så tänker passa på att besöka Fotografiska, ett av mina favoritställen i den svenska huvudstaden!

P1050430.jpg