En taxiresa

Det är lördag i dag och det kan hända att många tar taxi hem från krogen i kväll. Under skrivarkursen var en av uppgifterna att skriva om en taxiresa. Tror vi den här gången hade 20 minuter på oss, också den här gången publicerar jag en oredigerad text: En taxiresa Taxin kör ut från centrum i samma hastighet som illamåendet väller över mig. Jag minns inte längre till vilken förort vi är på väg till eller vad mannen bredvid mig heter. Jukka? Tommi? Mikko? Jag har pratat med så många, blivit bjuden på drinkar på löpande band.

Ur radion strömmar Samuli Edelmanns röst. Jag blundar men öppnar ögonen snabbt igen.

Inte spy, inte spy, inte spy, tänker jag.

Tommi, eller är det Mikko, lägger sin hand på mitt lår. Ler så att snussaften syns på tänderna. Min kjol har klättrat upp för låren, håret hänger kring ansiktet.

Utanför fönstret andas den januarikalla natten i sin ensamhet. Inne i taxin är vi tre, men jag vet inte vad någon annan heter. Berusningen är inte längre skön eller avslappnande. Bara bedövande. Jag känner hur en hand klättrar upp längs med låret och ändå känner jag inget.

Lutar pannan mot det kalla bilfönstret. Samuli Edelmann har bytts ut till ABBA. De glittriga poptonerna korrelerar inte med innehållet i bilen, inte med innehållet i min magsäck.

Chauffören trycker på gasen när vi kommer ut på Tusbyleden, det vrider sig i min mage. Handen mellan mina lår trevar högre och högre.

Jag sväljer, försöker hålla ner allt. Det börjar snöa och jag ber chauffören stanna.

"Vi är på motorvägen, jag kan inte stanna", säger han.

"Du måste!"

Han kör in på vägrenen, jag öppnar dörren och tömmer mig. Det stänker på dörren. Jag torkar mig om munnen, ögonen tåras. Handen finns inte längre på mitt lår.

Jag ber chauffören köra mig till en annan adress, handen protesterar, chauffören svänger sig om.

"Kan ni nu perkele bestämma vart ni ska, jag vill hem och sova."

"Det vill jag också", säger jag.

****

En sådan historia den här gången. Tar igen gärna emot kommentarer.