Kassettdisco

Har haft fullt upp de senaste dagarna och alla flyktiga bloggidéer jag får försvinner ofta lika fort som de kommit, MEN måste bara blogga om kassettdiscot på min systers 40-årsfest. Hon hade alltså grävt fram sina gamla kassetter och så blev det disco i ett rum på övre våningen (de bor i ett hus) och jestas vilken feeling! Rick Astleys Never gonna give you up snurrar fortfarande i huvudet på mig och mina fötter värkte massvis på söndag morgon. Min nya aktivitetsmätare gick också helt bananas och efter två timmars (svettig!) dans hade jag uppfyllt dagens aktivitetsmål och kunde med gott samvete slappa nästa dag, hehe. En av syrrans kompisar kunde också alla låttexter utantill och jag menar verkligen ALLA. Det fanns inte en låt vi lyssnade på som hon inte kunde sjunga med i.

I dagens värld kändes det på riktigt uppfriskande att lyssna på musik från kassett – de måste ju spolas till rätt spår och alla fick i tur och ordning välja låtar. Jag vågar påstå att känslan och stämningen blev ännu starkare för att musiken kom från kassett och inte Spotify som vanligt. När en låt spelade så lyssnade vi den till slut och så väntade vi på att ta ut kassetten och lägga i nästa.

Petter på Radio X3M har skrivit om en kul årsutmaning som tangerar lite det här: att lyssna på en skiva i veckan utan att göra något annat. Alltså bara lyssna, kanske dricka en öl eller te eller vad som helst, men annars bara lyssna. Låter helt knäppt att det ska vara en utmaning, men jag känner igen mig själv. Fastän jag kollar på min favoritserie på TV (eller för det mesta från Netflix) kan jag samtidigt pilla på mobilen, surfa på datorn och what not.

Nu kunde jag dra till med en kliché som carpe diem och hela det där, men tja, det är väl just det det handlar om? Att vara i stunden utan att hela tiden skynda någon annanstans i hjärnan. Det måste ju inte vara musik, det kan vara en bok eller ett magasin eller vad som helst, men jag tror det är viktigt att vi stannar upp och slutar multitaska – ens en skiva i veckan.