"Lite mer omsorg"

Motivationen har verkligen varit på villovägar. Jag började läsa mitt manus med förlagets kommentarer och tyckte att det mesta var skit, skit, skit. Helt sjukt att jag ens skickat in något sådant, satt jag där och tyckte. Men sedan när jag skulle göra något åt saken stod det bara stilla i huvudet. Jag visste inte alls hur jag skulle göra och sjönk bara djupare i "nu ska alla tycka synd om mig"-träsket. Jag gnällde lite på internet (närmare bestämt i en sluten skrivargrupp på Facebook) och fick så enormt mycket pepp att jag rycktes upp med fart. Bäst var nog insikten om att refuseringar hör till. Jag visste ju det så klart, men den här jämförelsen är bara så rätt: "Tänk om du går ut på krogen en kväll och ALLA du ler emot vill följa med hem!"

Fick också kommentaren att kanske mitt manus bara behöver lite mer omsorg. Och det gör ju det så klart. Jag skulle så gärna ha varit en wonder woman som hittade rätt direkt, men nä, det är jag ju inte. Hårt jobb och slit (och Berlin) ska se till att det blir något mycket bättre av manuset.

Har under eftermiddagen tittat på mitt synopsis (eller hoppat mellan mina kapitel i Scrivener) och raderat några, funderar på att radera några till och kommit på helt nya grejer till manuset. Inget drastiskt, men små grejer som jag hoppas kommer att lyfta texten. De här små grejerna gör att jag också känner mig ivrig inför redigeringsjobbet!