Ingen drömstart kanske

På måndag kväll landade vi äntligen i Berlin. Den långa bloggtystnaden här innan vittnar om att jag haft fullt upp i Helsingfors, jag har skämtat att jag kommer att sova en vecka när vi kommer fram. Så blev det ungefär, men inte riktigt som jag tänkt mig. Redan på måndag i Helsingfors hade jag ont i magen, men tänkte inte mer på det. På tisdag var magen också lite konstig, men först på kvällen blev det hemskt. Jag hade såna otroliga magkramper – aldrig upplevt något liknande tidigare. Det kändes som om någon högg mig i magen med knivar och sedan vred omkring på alla inälvor. Fyra på natten konstaterade jag att det nog är bäst att gå till akuten. Det blev ett projekt för sig, vi måste ju kolla upp vart jag skulle gå. Det blev en tur till Vivantes Klinikum där jag bemöttes av en sur sjuksköterska. När jag sa att jag hade ont i magen kontrade hon med att alla har ont i magen och jag borde tänka på vad jag äter. För det är ju därför jag söker upp akuten i ett främmande land klockan fem på morgonen – för att jag har lite ont i magen, så där som alla har.

Senare togs det blodprov och jag fick någon medicin via dropp. Någon timme senare fick jag gå hem med hälsningen att jag inte skulle äta för fet eller stark mat. Jag lyckades sova några timmar och kände mig helt okej, vågade till och med äta lite, men sedan började magkramperna igen. Jag trodde verkligen jag skulle dö och konsulterade till slut Bianca och Johan via Skype. Det verkar inte riktigt finnas någon förklaring till kramperna. Själv tror jag mest på någon sorts matförgiftning.

Nu börjar jag må bättre, och tur det! I kväll kommer nämligen Jan och Elisa hit på besök. Det (+ utsikten från vår balkong) får mig att förstå att vi faktiskt är i Berlin. Jag hoppas kunna njuta av staden bättre än under den här veckan. Ska också försöka väcka den här bloggen till liv. Nu har jag ju faktiskt tid!

balkongutsiktUtsikten från vår balkong (och jo, jag photoshoppade liiiite). MEN jag lovar, det ser ännu bättre ut live!