Varför Berlin?

Den trogna bloggläsaren och vännen vet så klart att det här inte är vår första gång i Berlin. Vi bodde här från januari 2013 till augusti 2014. När vi flyttade tillbaka till Finland flyttade vi in i min etta (29,5 välplanerade kvadrat) och visste att en fasadrenovering är på kommande. Två människor i en etta med fasadrenovering är inget lyckat koncept, det visste vi redan på förhand, och det kom att bevisas under våren.
Vi visste alltså att vi ville någonstans bort för några månader för att slippa ens en del av fasadrenoveringen. Mitt hjärta brinner ju hårt för Sydamerika och i ett skede planerade vi in en massa rödvin i Argentina och fina djur på Galápagos, men en kväll i november föreslog Jon plötsligt att vi skulle till Berlin. Min reaktion var ungefär så här:

”Är du helt dum i huvudet, vi kom ju just därifrån!”

Nå, som ni ser är jag inte svårövertalad. Det gick faktiskt inte så många dagar förrän jag var helt med på noterna. SÅ KLART vi ska till Berlin. I Berlin har vi vänner, vi vet hur staden funkar, vi behöver inte använda en eller två månader på att först orientera oss fram, vi kan bara komma till Berlin och vara som om vi aldrig skulle ha åkt iväg. Dessutom kan man beställa hem sjuka mängder sushi för 45 euro. I’m not complaining.

Minus magsjukan förra veckan har det varit exakt så. Att vi bor i samma stadsdel som tidigare (älskade Friedrichshain!) gör ju inget sämre eller svårare. Att köpa cykel gick också lätt och smidigt och nu har jag en vinröd rosthög som kommer att ta mig överallt jag vill trampa.

Igår var jag på en snabbvisit till Stockholm på grund av ett jobbmöte och oj vet ni, när planet landade på Tegel igår kväll kändes det som att komma hem. Jag älskar Helsingfors, men visst är Berlin lite magiskt för mig. Speciellt när jag får se på den här utsikten varje kväll (ber redan nu om ursäkt för att jag kommer att spamma alla sociala medier med variationer av den här bilden). Glad fredag, var snälla med varandra!