Förbättra verkligheten

En av mina absoluta favoritförfattare är utan tvekan Kjell Westö. Jag är så imponerad över hur levande skildringar han skriver om det historiska Helsingfors. Romanen Där vi en gång gått är en av mina favoritböcker (som jag borde läsa om snart igen). I en intervju för tv-programmet Efter nio säger Westö att han vill förbättra verkligheten:

Han kallar det för något slags behov att att komplettera och förbättra verkligheten med berättelser och sagor. Berättelserna är både intrig- och karaktärsdrivna. En gång blev Kjell Westö ombedd att i en enda mening förklara varför han skriver. Meningen han valde var "Jag skriver för att främmande personer kommer in i mitt huvud, och börjar prata och kräver att få komma ut."

Det är väl kanske det skrivandet (också) handlar om – att man vill förklara och berätta, men också förbättra. Få andra att förstå, ge en chans att dyka in i en ny värld och förhoppnings får läsaren ett antal nya insikter på vägen.

De romanprojekt som jag nu håller på med är väldigt långt ifrån Kjell Westös historiska romaner, men jag har ju en romanidé som jag ännu ska förverkliga en dag. Där kommer Westö att vara en klar förebild för mig. Först måste jag bara skriva några andra romaner och öva på skrivandet, sen kan jag ta mig an den där stora romanen jag gått omkring och funderat på i säkert tio år.

Undrar om andra också tänker så här? Att de sparar vissa idéer för att kunna göra dem bättre nångång senare?