Från 59 till 43

Tusen ord. Från 59-tusen till 43-tusen. Så stor är skillnaden med mitt första utkast som jag smart nog döpte till 1 och mitt nuvarande utkast som heter 1.7. Det finns en hel del som har hänt på vägen, samtidigt känner jag mig ganska blind för det, storyn är ju fortfarande den samma tycker jag. Med vissa modifikationer men ändå. Min första tanke just nu är att 43 000 ord är helt för kort. En roman måste väl vara minst 50 000 ord? Åtminstone enligt många definitioner. Min andra tanke är att vem bryr sig. Kan själv inte tåla texter som har massvis med utfyllnad och får jag ta mig an någon annans text vill jag ofta förkorta och förenkla.

Men är mitt manus nu för kort och för enkelt? Det och mycket annat hoppas jag på att jag får svar på när jag nu skickar till testläsare och lektör.

Hade sån enorm ångest när jag klickade på sänd. Kände att mitt manus är värdelöst, att jag bara slösar folks tid när jag ber dem läsa det (tack Bianca, som redan läst två (!) gånger, dessutom versioner som är ännu sämre än den nuvarande), att jag bara vill begrava huvudet i sanden och radera hela manuset från min dator och återgå till livet innan den 14 januari 2013 klockan 20:29 då jag skapade 1.docx på min dator.

När jag sedan läser hur min lektör verkligen sågat ett annat manus blir jag ännu mer rädd, men samtidigt lättad. Blir det totalsågning kan jag lämna Vad heter ångest på spanska? och gå vidare med tvåan. Den bästa känslan just nu är inte att det första manuset ligger hos lektören utan att jag redan har ett nytt att jobba på ifall det faktiskt blir dags att glömma det första.

Så väldigt blandade känslor här denna fredag. Nån annan som känner igen sig?

P.S. Tack också alla andra som testläst, alla kommentarer har varit guld värda!