Omstart

För några veckor sedan skickade jag mitt manus till lektör och testläsare. Jag har fått kommentarerna av båda och nu känns det för första gången på länge att jag har en riktning med mitt manus. För det riktningslösa är exakt vad som varit problemet. Säkert har många andra testläsare redan försökt antyda det, men ingen har sagt det lika pang på som lektören. Mitt största problem är att det jag skrivit är delvis för verklighetstroget. Eller som lektören skrev: "Saker sker, inträffar och ordnar sig till slut precis som de gör i verkliga livet."

Ni vet inte hur många gånger jag läst om romaner måste bygga på motivation och konflikt och ändå har jag inte riktigt fattat det. Med hjälp av alla kommentarer känns det som om någon skulle ha öppnat Pandoras ask – nu förstår jag i alla fall lite mer om vad som krävs för att en roman ska vara en roman och inte bara en trevlig berättelse.

De senaste dagarna har jag låtit hjärnan gå på högvarv. I går skrev jag närmare femton sidor i mitt anteckningsblock och jag har försökt strukturera händelserna med hjälp av den här boken. Jag har tänkt ut en helt ny bakgrund och premiss för hela historien, men ändå lämnat kvar vissa bitar. Oberoende så kommer det att betyda en massiv omskrivning och det är knappast mycket av det gamla som får stå kvar.

Nu undrar ni kanske om jag inte är lite galen. Om storyn inte funkar är det väl lönlöst att fortsätta. Jag kunde väl lika bra börja redigera manuset jag skrev under Nano. Ja, det kunde jag väl, men jag vägrar lämna den här historien. Dessutom så fick jag ju också beröm av lektören. Ord som jag sugit in mig och som gett mig nya krafter. För fatta, så här skrev hon, om mig (!) eller okej, min text:

Man känner med en gång att man är i händerna på en författare som skriver både med auktoritet och med lätt handlag, avspänt och följsamt så att det blir en njutning att ta del av. Och som samtidigt kan hantera språket med fingertoppskänsla och nyansering och även är bra på att förflytta handlingen i scener, att skapa rytm och flöde i berättandet. Karaktärerna, sinnesstämningar och situationer fångas snabbt och exakt.

Är fortfarande helt paff av orden. Men de behövdes för att jag ska orka kämpa vidare. Jag har ännu fyra veckor på mig i Berlin att ordna om mitt manus till något helt nytt och aj jäklar vad jag är ivrig! (Påminn mig gärna om det här när jag river mig i håret om några veckor.)

Och är det någon som funderar på att anlita lektör – gör det! Så värt alla pengar. Jag undrar mest varför jag envisades med att skicka in manuset till förlag, jag borde ju bara ha kontaktat en lektör. Men hej, ibland måste man göra saker bakvägen för att kunna hitta rätt senare.