Sista året som 20-nånting

Igår började mitt trettionde levnadsår och mitt sista år som 20-nånting. Firade så gott som hela dagen med vänner och familj. Det blev en massa bubbel som ledde till en lätt huvudvärk idag, men det var det värt. Fick dessutom massvis med fina presenter fastän jag inte riktigt önskat mig något. Tero Pitkämäkis spjutbrons ser jag också som en personlig födelsedagspresent. Annat jag fick: otroligt lyxig choklad, skumpa, blommor, ett presentkort till en skönhetssalong, en resa till Norge (!), ett handsytt förkläde, Kaj Korkea-ahos Onda boken och en Marimekkoklänning. Jag brukar också köpa födelsedagspresenter till mig själv. I år blev det Ivana Helsinkis muminklänning som jag är mer än förtjust i och dessutom valde jag att satsa på mig själv genom att ge mig lite träningsinspiration med online-PT:n Lina. På måndag ska jag få ett sex veckors träningsprogram, ser mycket fram emot det.

klänningarMina första designerklänningar, enligt en kompis är det här ett ålderstecken.

Vet inte egentligen om jag blivit något klokare det senaste året, men åtminstone blir jag mer och mer säker på vad jag vill göra (och inte vill göra) här i livet. Ett som är säkert är att jag vill skriva. Skriva, skriva, skriva. Jag vill också satsa på mitt företag och skapa mitt eget jobb. Jag vill fortsätta upptäcka världen och samla på mig olika sorters erfarenheter och aldrig sluta lära mig nytt.

Det kommande året känns också avgörande på många sätt. Hur går det med mitt manus? Blir jag antagen till en längre skrivarutbildning? Hittar vi drömlägenheten? Det är bara att vänta och se. Oberoende är jag säker på att det kommer att bli ett spännande år med mycket nytt.