Om tvivel och att jobba sig vidare

I dag läste jag de 10 första sidorna i mitt manus och tyckte att det var skit, skit, skit. Jag hade lust att gräva en stor grop, hoppa i den och aldrig komma upp igen. I ungefär två minuter kände jag så här sedan kom envisheten fram. Jag kan ju inte ge upp nu. Så jag kavlade upp ärmarna och började redigera och skriva om kapitel ett. Jag vet inte om jag fortfarande heller hittat rätt, men det känns så mycket bättre redan. I morgon tar jag itu med resten (eller åtminstone kapitel två och tre) för i kväll ska vi fira att det gått fyra år sedan vår andra dejt med Jon. Det blir bowling och middag på Bar Teos – precis som då.

Det finns så mycket jag skulle ville skriva om hur allt har förändrats på fyra år, men allt blir bara klyschigt och fel. Så jag säger bara: att påstå att jag inte är lycklig just nu skulle vara en riktigt stor lögn. Ha en fin lördag!

P.S. Här skulle finnas en bild på oss två men Jon tycker inte det här med bilder på internet är så kul, så ni får nöja er med ungefär 5-åriga mig.

minikugge