Lektörens kommentarer

I torsdags fick jag mejlet som jag väntat på – lektörens kommentarer. Hjärtat slog hårt och ögonen rusade över texten för att hitta stycket om att det nu uppstått ett stort, nytt problem som jag måste åtgärda med en massiv omskrivning. I stället fick jag mest fina och peppande ord. Kan knappt förstå att det är min text de här kommentarerna hör till. Eller vad säger ni om bland annat följande?

Du är helt enkelt en jävligt bra författare som skriver intelligent och exakt och hanterar prosan och berättandet med stor avspändhet och smidighet. Det finns musikalitet och flyt i läsningen och det är på det sättet roligt att läsa i vilket fall som helst.

Så jag vill verkligen berömma dig för sin självklara ton och förmåga att med elegans och väl valda detaljer ta oss på den här resan i huvudpersonens yttre och inre verklighet. Det kräver en del hantverksskicklighet att kunna förflytta handlingen såhär obesvärat och sömlöst genom nya scener och etablera främmande miljöer och karaktärer, och sköta växlingar te x mellan löpande text och dialoger. Här kan jag inte ge dig nog med beröm för att du sätter en ton från början som sagt, och behandlar materialet så intelligent och samtidigt avspänt vad gäller prosa, stilistik, berättande.

Jag höll ju på att falla av från stolen när jag läste det här. Jag har ofta fått höra att jag är en bra skribent och jag vet att jag skriver bra journalistiska texter, men det är en heeeelt annan sak att skriva skönlitterärt. Speciellt sånt som ton är extremt viktigt och något det tjatas om – att läsaren genast ska känna igen tonen och att det är samma ton hela boken ut. Att Jenny tycker att det funkar är mer än magiskt.

Så vad händer nu? Är manuset klart för att skickas till förlag? Nja, inte riktigt. Ska skruva till konflikten ytterligare och finslipa manuset en gång till. Men så småningom börjar jag skicka ut det till förlag igen. Snart har det gått ett år sedan första försöket och vi vet hur det slutade, vi får se hur det slutar nu!

I dag ska jag ändå inte tänka en sekund till på manuset utan koncentrera mig på att världens finaste Pupi och Kjell gifter sig och ordnar världens kalas. Efter lektörens kommentarer känns det också som att jag har all rätt sätta klackarna i taket ikväll! Hoppas ni får en fin lördag också!

wpid-20140215_114051.jpgSåhär glad var jag efter att klättrat upp för ett berg i Ecuador, lika glad känner jag mig nu fastän jag har några meter kvar att klättra upp för manusberget.