Att inte börja

För många som skriver kan början vara det svåraste, det handlar oftast om det jobbiga att komma igång. Jag har sällan svårigheter att få ord ner på papper och tänker att jag kan väl redigera texten senare. Nu sitter jag då med version tio (elva?) av mitt första manus och känner att början är det helt klart sämsta i hela texten. Men huuuuur ska jag börja då? Ett tips jag fick på en skrivarkurs var att inte börja, utan börja mitt i. Och det är ju egentligen så det ska vara i romaner också, texten ska börja där den faktiskt börjar, inte hundra sidor för tidigt. Mitt problem är inte att allt skulle börja för tidigt, utan snarare om att jag måste hitta exakt rätt ord och formuleringar till den här början som börjar där den ska börja.

Läste just de två första kapitlen och tyckte de va helt värdelösa och det sämsta jag nånsin läst (tänkte också att lektören måste ha skickat nån annans feedback till mig, för jag kan ju verkligen inte skriva). Tror jag får läsa om kapitlen i morgon och se vad jag tycker då. Förhoppningsvis det motsatta – eller åtminstone så att jag har nån lösning på hur jag ska skruva till den där början så att jag lockar till läsning utan att berätta för mycket.

Hur är er måndag? Jag hoppas den är bättre än min!

P.S. En bra text har jag ändå fått ur mig i dag, skrev om rasism som samer möter i Sverige. Vidrigt men viktigt ämne att prata om!