Om fint och fult och definitionen på litteratur

Jag vill skriva underhållande. Jag vill att texten ska flyta och att läsaren hela tiden vill läsa ett kapitel till fastän det är alldeles för sent och hen borde sova. Jag vill att läsaren ska kunna känna igen sig i texten och samtidigt ibland irritera sig på karaktärerna som gör dumma saker. Ändå har jag flera gånger känt att det jag inte skriver är tillräckligt fint. Att jag inte sysslar med litteratuuuur utan något som är lite mindre värt. Uttryck som "men det är ju bara chicklit" är inte helt ovanliga. Som om det på något sätt skulle vara jättelätt att få ur sig en rolig, underhållande och gripande relationsroman. För det är det faktiskt inte. Det ligger mycket jobb bakom vilken välskriven roman som helst. Att skriva komplicerat betyder inte automatiskt att det blir en bra bok. Naturligtvis kan det vara så, men själv föredrar jag böcker som drar mig med sig och där jag inte behöver klura på precis varje ord och formulering.

I min bokhylla finns det utrymme för alla sorters böcker.

Därför har jag jobbat med att slänga alla mindervärdeskomplex i sjön. Det måste finnas litteratur av alla kategorier och just nu skriver jag underhållande och lättlästa romaner. Om femton år skriver jag kanske något annat. Dessutom vet jag att det finns många som gärna läser en bok för att just underhållas eller koppla av, varför skulle jag inte stolt skriva just sådant?

I höst har Göteborgs universitet gett ut en ny antologi som just behandlar populärlitteraturen. Den verkar jätteintressant och det här citatet av professor Dag Hedman komprimerar det så väl:

"Det man inte tittar på är om den här enskilda texten är dålig eller inte? Man har från början definierat vissa genrer och vissa typer av litteratur som dåliga respektive bra, sedan är det färdigt. Det finns inget däremellan. Det försöker vi luckra upp med vår antologi."

I går skrev också Simona Ahrnstedt världens bästa inlägg om hur hon tycker att Strindberg är en överskattad mansgris. Eller okej, inlägget handlade inte endast om det, utan om den här eviga fördelningen mellan fint och fult.

Vad tycker du? Ska vi kategorisera litteraturen eller bara läsa just det vi själva tycker om? Vad läser du helst?

Bild på osminkad aspirerande författare som gärna skriver underhållande.