Pretentiös poet

I somras fick jag en idé för några dikter inom samma tema. Jag har gått omkring med idéerna i huvudet men har inte haft någon ro att faktiskt sätta mig och skriva några rader. Kanske var det för att jag i söndags började läsa Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen som jag i går satte mig ner med ett nytt häfte och mina tankar. Allt jag skrev lät naivt och dumt men inte ens jag har så stora tankar om mig själv att jag tror att jag genast skulle skriva lysande poesi. Det måste få ta tid, växa fram.

Jag vet inte om jag vill visa texterna för någon, jag har inte ens berättat åt en endaste själ vilket tema jag valt. Det känns på något galet sätt en miljon gånger privatare än mina romanprojekt som jag babblar på om helt obehindrat.

Så vi får se vad det blir. Än så länge är det en utmaning. Catzo bloggade om en poesikurs hon går i Göteborg – att den är ett steg utanför bekvämlighetszonen. Jag antar att det är just det jag också försöker, att nå utanför det självklara. När jag skriver brukar texten flöda ganska lätt, eller åtminstone mycket enklare än det jag nu försöker skapa.

När har du senast gjort något som inte kommer naturligt?

inspiration Inspirationen fick jag här, mer än så tänker jag inte säga.