Stryka, ändra, förbättra

I förra inlägget skrev jag om att ytterligare en redigeringsrunda väntar mitt manus som jag stretat på med sedan januari 2013. Jag vet att texten har ändrats massvis från de första orden jag skrev ner men i går grävde jag fram dokumentet ur datorns gömmor och ögnade igenom lite av texten. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var så otroligt otroligt dåligt (och nu överdriver jag inte det minsta). Jag fattar inte att mina tidiga testläsare inte sagt åt mig att jag gör bäst i att lägga ner hela skiten. Men nu är jag tacksam för att de trodde på mig – fastän jag inte är klar på ett tag ännu.

Det här är och har varit en lång process och en process då jag lärt mig massvis. Framförallt om hur man bygger upp en historia, vad som gör skönlitteratur  till just skönlitteratur. Utan hjälp utifrån skulle jag antagligen fortfarande harva omkring i min dramaturgiskt dåliga historia som inte skulle ge någon läsglädje åt någon. Därför tycker jag att det är intressant att lyfta fram Yvonnes kommentar på förra inlägget:

"Själv tror jag att jag skulle kunna acceptera att språket korrigeras, men helst skulle jag vilja ha min story och mina personer i fred."

Skulle jag inte ha insett och sett bristerna i min story skulle det aldrig ha haft nån chans att bli en tryckt roman. Jag behövde hjälpen för att hitta till historien jag försökte berätta. Hur många skrivhandböcker och romaner jag än läst och i princip "visste" hur en roman är uppbygd kunde jag inte skriva mig till en roman utan all den hjälp jag fått.

Alla kommentarer har gjort mig ödmjuk men också bättre. Ibland har jag blivit ilsken eller ledsen för att folk inte förstååååår vad jag försöker skriva. Men det hjälper inte mig ett dugg att säga att det är fel på testläsaren som inte fattar (framförallt om jag får samma kommentar av flera läsare). För faktum är att det funnits stora brister i både mina karaktärer men också i min story.

Vill man skriva – och framförallt om man vill göra det bra – måste man skippa stoltheten och i stället ta till sig då någon kommer med konstruktiv kritik. Visst finns det också kommentarer som jag struntat i, men det gäller att se vad som faktiskt gör historien bättre utan att man behöver skriva något som inte känns naturligt för en.

Hur mycket går du med på att ändra i en text/ett arbete om du får konstruktiv kritik?