Jakten på endorfiner

Den här hösten har diskussionen om träning, hälsa, mat och hetsandet kring det gått het i den finlandssvenska bloggosfären. Jag brukar oftast ställa mig åt sidan vid sådan diskussioner för det enda jag tror på är att det är bra att röra på sig då och då och att äta så att man blir mätt. Den ytterst tråkiga men välfungerande "måtta med allt"-filosofin.

Jag har alltid tränat och rört på mig. Som 6-åring började jag spela handboll och har ännu inte klarat av att sluta (det är ju så rooooligt!). Jag har gått på diverse grupptimmar – allt från BodyPump till Sh'Bam. I år har jag börjat löpa och faktiskt utvecklats en hel del vilket jag som älskar utmaningar tycker är extra kul.

Ibland blir det mer träning, ibland mindre. Men träningen har alltid funnits där som en viktig grej för mig. När jag tränar tänker jag inte på att jag ska vara snabbare eller starkare än grannen, jag tänker på att jag själv utvecklas vid varje pass. Jag vill också att träningen ska vara en del av min vardag utan desto större konstigheter.

De senaste åren har min träningsmotivation gått väldigt mycket upp och ner. Delvis på grund av att jag varit sjuk otroligt mycket (minst 30 dagar per år under 2013 och 2014 då jag inte kunnat träna). I höst har det här äntligen svängt och jag har hållits relativt frisk och kunnat träna regelbundet, vilket i mitt fall betyder ungefär tre till fem pass i veckan. Det kanske låter mycket i nåns öron eller lite i nån annans. Men grejen är den att det inte spelar nån roll, för min träning är ju bara min. Din träning är din och vi mår inte bättre av att jämföra oss med varandra.

Motivationen har naturligtvis kommit från mig själv, men min externa motivationsfaktor i form av PT-Lina har fått mig igång de där extra mörka höstkvällarna när jag helst hade legat på soffan. Jag vill ju, men ofta glömmer jag bort hur roligt det är och då krävs en extra push. I mitt fall räcker det med att jag rapporterar min träning till Lina. Att hon lite håller koll på mig är den där extra kicken som jag behöver.

Och endorfinerna! De underbara endorfinerna. Jag mår ju så himla mycket bättre när jag rör på mig. Så om du som jag behöver en extra kick kan jag verkligen rekommendera Lina, eller så gör du bara själv upp ett (realistiskt!) schema för dig själv. Det här är alltså inte ett samarbete med Lina (hehe, I wish!), men eftersom jag tränat med hennes onlinehjälp och verkligen gillat vill jag passa på att rekommendera henne. Kanske som en julklapp till dig själv?

Det här ämnet känns ju lite utanför mitt bloggtema som handlar mest om att skriva, men faktum är att ska jag verkligen bli författare och sitta och skriva dagarna i ända är det extraviktigt att komma ihåg att ta hand om kroppen också. Hur mycket funderar du på din träning?

kuggetränarSå här glad blir jag av träning hur jobbigt det än känns före.