Textrespons

I dag kickade vårterminen av Arbis skrivkurs i gång. Vi diskuterade tre texter varav en var min. Den här gången var det en fullständigt annorlunda text än jag brukar skriva – nämligen poesi. Fast jag har svårt att kalla det för poesi, det känns som om att ord bara ramlat ur mig. Det är nästan en slump att texten har råkat få just den här formen, men poesi är väl den närmaste beskrivningen.

Tur det, eftersom just den här texten ska jag skicka in till Arvid Mörne-tävlingen. Det är sista gången för mig som jag kan delta i just den (på grund av att jag fyller 30 i år och där går åldersgränsen) och vill absolut skicka in ett bidrag fastän jag känner mig osäker.

arbistrappaTrappan i Arbis var lika peppig som kursdeltagarna.

Efter dagens respons känns det ändå bättre. Fick jättefina, snälla och konstruktiva kommentarer. De flesta gillade och en sa att hen kände sig drabbad (på ett bra sätt). Överlag blev jag överrumplad över hur många som gillade dikterna. Nu ska jag finslipa texten innan jag skickar in, sen får jag väl vara nervös fram till mitten av april ungefär.

Tävlade i fjol också, då med en novell, men blev utan någon placering (och tydligen förkunnade jag i våras att jag inte skulle skicka in nån dikt nu, haha, så kan det gå). Klart det skulle vara kul att vinna, men ser det här mest som en övning för mig själv. Dessutom är just den här texten otroligt personlig och något jag helt enkelt var tvungen att skriva. Egentligen hade jag tänkt skriva något helt annat för tävlingen, men sen kom den här texten till mig. Blir det ingen vinst lovar jag att publicera dikterna här på bloggen.

Brukar du delta i skrivtävlingar eller andra tävlingar?