Jag ska skriva, jag ska

Under tisdag och onsdag läste jag igenom mitt manus för första gången på tre månader. Distansen gör verkligen gott. Jag såg en del (storymässiga) missar och jag vet för det mesta hur jag ska fixa det. I dag fick jag programmet för första helgen av Litterärt skapande som är redan om två veckor.

Jag borde vara så himla taggad nu. Fixa om manuset, skicka in det och djupdyka in i LittSkap men det är nåt som bromsar. Jag vet inte om det är klassisk prokrastinering eller om jag har svårt att skiljas från mitt manus. Kanske det är tanken om att tänk om den blir refuserad igen. Tänk om det fortfarande är skräp (jag vet att manuset inte är det och jag har ju fått fina kommentarer) men jäklar vad man kan bli sårbar när man vill nåt så himla mycket.

Nå, det hjälper väl inte annat än att "bara" börja jobba så att jag kan skicka in manuset nån gång. För i ärlighetens namn vill jag ju verkligen nå den punkten. Att jag gjort mitt och nu får vi se om nåt förlag nappar. En text kan redigeras i all oändlighet men någon gång är det dags att skiljas.

På tal om LittSkap så lottar Satu ut ett exemplar av den senaste kursens antologi Där ljuset faller som vackrast. Så in på Satus blogg för att vinna ett ex. Jag har läst antologin och kan rekommendera. Många fina texter! Få se om vår kurs också kommer att ge ut en antologi?

I går när jag var till posten var där en mamma och två barn. Den ena pojken pekade på en bild på en skrivmaskin på ett kort och frågade vad det var. Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Fnissade så klart men blev ändå lite ställd, för mig har skrivmaskinen ett starkt symbolvärde. Just den här på bilden fick jag som examenspresent år 2011 av en av mina äldsta vänner. Inte speciellt användbar men otroligt fin.