fbpx

Jag ska skriva, jag ska

Under tisdag och onsdag läste jag igenom mitt manus för första gången på tre månader. Distansen gör verkligen gott. Jag såg en del (storymässiga) missar och jag vet för det mesta hur jag ska fixa det. I dag fick jag programmet för första helgen av Litterärt skapande som är redan om två veckor.

Jag borde vara så himla taggad nu. Fixa om manuset, skicka in det och djupdyka in i LittSkap men det är nåt som bromsar. Jag vet inte om det är klassisk prokrastinering eller om jag har svårt att skiljas från mitt manus. Kanske det är tanken om att tänk om den blir refuserad igen. Tänk om det fortfarande är skräp (jag vet att manuset inte är det och jag har ju fått fina kommentarer) men jäklar vad man kan bli sårbar när man vill nåt så himla mycket.

Nå, det hjälper väl inte annat än att ”bara” börja jobba så att jag kan skicka in manuset nån gång. För i ärlighetens namn vill jag ju verkligen nå den punkten. Att jag gjort mitt och nu får vi se om nåt förlag nappar. En text kan redigeras i all oändlighet men någon gång är det dags att skiljas.

På tal om LittSkap så lottar Satu ut ett exemplar av den senaste kursens antologi Där ljuset faller som vackrast. Så in på Satus blogg för att vinna ett ex. Jag har läst antologin och kan rekommendera. Många fina texter! Få se om vår kurs också kommer att ge ut en antologi?

I går när jag var till posten var där en mamma och två barn. Den ena pojken pekade på en bild på en skrivmaskin på ett kort och frågade vad det var. Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Fnissade så klart men blev ändå lite ställd, för mig har skrivmaskinen ett starkt symbolvärde. Just den här på bilden fick jag som examenspresent år 2011 av en av mina äldsta vänner. Inte speciellt användbar men otroligt fin.

0

6 svar

  1. Ja tänk vad gott det gör att låta manuset vara ett tag. Jag märker också att jag är som mest skärpt en kort stund i taget. Om jag bearbetar och redigerar för lång stund blir jag ”slarvig”. Och inte helt konstigt kanske att det finns ett motstånd. Farhågor och olust att bli refuserad ligger säkert och lurar. Bara att försöka stå emot 🙂

    1. Jo, sitter jag för länge med texten börjar tankarna rusa iväg och så tänker jag på nåt helt annat. För mig är det viktigt att jobba några timmar i taget och sen ta en paus och t.ex. träna eller laga mat, sen kan jag kanske kolla på texten igen.
      I går hjälpte det att gnälla lite här på internet så kom jag genast i gång, ibland behöver jag bara en extra push för att ta tag i något… 🙂

  2. Hej! Det där med att tveka ibland känner jag igen och säkert många med mig. Nu har du ju kommit så långt och arbetat så fantastiskt hårt med ditt bokprojekt. Så ge inte upp nu! Det kommer gå bra 🙂 Bara orka lite till och tro på det du gör. Jag håller en tumme för din berättelse. /Anni

    1. Tack Anni! Tvekandet hör till, så är det ju. Och klart att jag inte kommer att ge upp, men ibland känns det bara så galet alltihop. Men det känner nog alla till som jobbar med kreativa processer.

    1. Hmm, inte en dum idé, men jag undrar när jag har första handledarträffen och om min handledare isf är intresserad av att läsa hela mitt manus på en gång? Jag vet att det inte låter klokt, men jag oooooorkar inte vänta några månader till. Jag har redan skjutit upp det här så mycket (hade egentligen tänkt lämna in manuset i höstas). Å andra sidan har det ju redan gått så länge att vad spelar några extra månader för roll?! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »