fbpx

Jobba, jobba, jobba

Deadline efter deadline skymtar i kalendern och jag jobbar på. Efter några lugnare veckor är det full rulle som vanligt. Mycket på gång med Addeto, jag har flera frilanstexter som jag jobbar med men största jobbet av allt är redigeringen av Nationen. Om en vecka på fredag ska jag ge en tjock pappersbunt till min handledare på LittSkap (iik!).

vårtölöviken

Konstigt nog känner jag mig bara peppad nu. Det är ju när jag har mycket att göra som jag går i gång, för lite jobb gör mig slö och jag får inget gjort. Manuset har stressat mig en del, men jag har nästan gått igenom alla kapitel, bara några kvar. Det finns en del grejer som jag inte är riktigt nöjd med, men på det stora hela tror jag på texten. Jag vet att det finns mycket jobb kvar, men det känns inte helt hopplöst. Det kommer att bli bra och jag ser fram emot handledarträffen med skräckblandad förtjusning.

Som tur är livet inte endast jobb, utan också roligheter. I går träffade jag nämligen JenniferAnna22 i Helsingfors. Det var jätteroligt att träffa henne och jag babblade på som en dåre (förlåt Jennifer, nästa gång lovar jag att du får säga mer). Längre blir jag inte ens förvånad när någon av mina internetkompisar visar sig vara en bra typ också i riktiga livet. Jennifer gjorde mig inte det minsta besviken och jag hoppas vi kommer att ses igen. Kafét var också riktigt mysigt, kan bra tänka mig att gå dit igen och jobba bort några timmar.

Egentligen hade jag tänkt skriva om egenutgivning inspirerad av Gabrielles inlägg, men det får bli till en annan dag. Dessutom kom jag på att jag ju skrivit om det tidigare, ni får nöja er med de tankarna än så länge.

Är det förresten något ni önskar att jag skulle skriva om? Några frågor? Släng gärna in dem i kommentarsfältet!

0

4 svar

  1. Jaaa, det var så kul att äntligen ses! Jag passar på och suger åt mig som en svamp när någon som är liite äldre och klokare har massor att dela med sig av 😉 Lyssnat på ert första poddavsnitt också och det låter absolut lovande – ser fram emot resten!
    Och tack igen för örhängena, så himla tjusiga.
    Kram!

    1. Ja hehe, borde kanske ha skrivit att jag ungefär rev din telefon ur din hand och tvingade dig att prenumerera på vår podd. Krhm! Fint att du inte blev traumatiserad. 😀 Och härligt att du gillar örhängena, blir så glad!

  2. Eftersom jag inte läst ditt tidigare inlägg om egenutgivning passade jag på att göra det nu. Jag är ju lite anarkistisk och ”låt alla blommor blomma om de så önskar” av mig, så jag tycker att det är bra att möjligheten finns. Även om det skulle finnas en risk för att de egenutgivna böckerna är av ”sämre kvalitet”, vad det nu är. Jag tänker mig att det är så oerhört svårt att definiera ”kvalitet”. Vi har varit inne på det också tidigare – kanske det var per mail? Alltså, visst finns det vissa kvalitetsnormer eller vad man nu ska kalla dem, men till stor del tänker jag mig att det handlar om åsikter och tyckande.
    Kanske jag är lat, eller mest bara egensinnig och ”vill själv”, för om jag ger ut mitt manus själv gör jag det delvis för att slippa sätta ner så mycket möda på det :p och ändå eventuellt kunna ge någon en läsupplevelse. Jag förväntar mig inte att förtjäna på det. Om det sen är ”fel” eller ”rätt” inställning kan diskuteras. Den feedback jag hittills fått av mina provläsare har varit intressant, jag inväntar flera utvärderingar innan jag säger mer om den. Jag hade ju tänkt låta 5 personer provläsa, men 10 anmälde sig raskt, varpå jag skickade ut ett kontrakt till alla 10 och fick in 8 påskrivna kontrakt och hittills har 3 gett feedback. Jag gav tid till den 31.5. Spännande 🙂

    Det skulle vara roligt att träffas IRL nån gång!

    1. Det fina med egenutgivning är ju att var och en får satsa precis så mycket en vill! Vissa kanske vill trycka upp 30 exemplar och dela ut/sälja billigt till släkt och vänner, andra har storslagna planer. Men en kan satsa just så lite eller mycket som en vill. Kvalitetsdiskussionen är knepig, det någon kan tycka är skräp kan nån annan tycka är guld. Handlar så mycket om smak. Vissa kvalitetskriterier är kanske universella, men ändå svåra att bedöma.
      Roligt att du redan fått respons av dina testläsare – och wow vad många du fått! Jättefint! Och javisst, hoppas vi kan träffas live nångång och snacka vidare kring egenutgivning, skrivandet och livet i allmänhet. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »