Med passion kommer en långt

I kväll har jag varit till Helsingfors Arbis och lyssnat på Bea Uusma. För drygt ett år sedan läste jag hennes bok Expeditionen: Min kärlekshistoria som handlar om en polarexpedition i slutet av 1800-talet där allt gick snett. Bokens tema i sig är ju kanske inte det som får en att hoppa jämfota av glädje och förtjusning, men Bea Uusmas passion för ämnet är enastående och antagligen det som gjort boken så himla populär.

Anne Hietanen som intervjuade sa att Uusma säkert kunde ha skrivit en lika fascinerande bok om strumpbyxor om hon hade haft samma passion för ämnet som hon har för André-expeditionen. Det tror jag också, för det var så himla tydligt att det just är passionen som driver Uusma. Hon har nu hållit på i 17 (!!) år och hon sa att hon inte kommer att sluta så länge det känns kul.

beauusma

Det mest fascinerande i hela processen (enligt mig) är ändå att det hela tiden dyker upp nya ledtrådar från expeditionen som alltså gjordes för över hundra år sen. Det hittas naglar i vantar och någon rödbrun vätska på insidan av en ylletröja. Bea Uusma talade om det som en gåta och ett evigt klur – vad är det egentligen som har hänt? När publiken fick ställa frågor frågade jag faktiskt om hon planerar att ge ut en uppdaterad version och hon sa att hon har funderat mycket på det.

Bea Uusma har verkligen gjort allt för att kunna fördjupa sig i expeditionen. Hon har utbildat sig till läkare (och först klarat av gymnasiet som kvällskurs). "När man är läkare är det ingen som misstänker att man är galning." Hon har sågat i revben och innan det förvarat ett revben hemma hos sig. "Det finns ingen naturlig plats att förvara ett revben från André-expeditionen hemma hos sig. Jag flyttade runt på det och satt det till slut i mitt klädskåp. Jag tänkte att om jag dör nu kommer det att vara väldigt märkligt att någon hittar ett revben där."

Mycket av hennes arbete har handlat om regelrätt research. Hon har nystat upp alla lösa trådar och gjort sitt allt för att hitta bevis som går att styrka. Hon påpekade att den tidigare forskningen begått flera misstag som hon ville rätta till. Men de stora upptäckterna har inte varit som man kunde tro. "De gånger jag hittat riktiga bevis är det inte som på CSI, de riktiga bevisen sticker inte ut. Det kan vara ett papper bland andra papper."

Hon sa så himla många bra saker och jag satt och antecknade så att pennan glödde. Här kommer några till citat av Bea Uusma:

"Att tvivla på sin egen förmåga gör att man blir bra, att skriva är en svajig process."

"Det är makalöst vad man kan göra med ordet. Jag har en känsla som jag skriver ner, du läser det och känslan åker in i dig."

"Jag hade ingen aning vad det skulle bli, jag har bara gjort det och det har varit skitkrångligt. Jag är glad att jag vågat gå in i något."

Ååh, Bea Uusma! Blev så himla inspirerad av henne och kände samtidigt att jag gjort så rätt så rätt när jag valt att satsa på skrivandet. Det är min passion och det jag vill jobba med, fastän det ibland känns krångligt och tungt. Att få lyssna på Uusma var precis det jag behövde just nu, känns som om jag fått massvis med ny energi och kämpaanda. Mina manus ska bli böcker. Förr eller senare. Så är det bara.