Saken i egna händer

Som jag skrev i går diskuterade vi en hel del om egenutgivning på avslutningen av skrivarkursen. Själv blev jag otroligt inspirerad av att så många av kursdeltagarna har gett ut böcker själva. Orsakerna var många: det tar så länge att vänta på förlagen, många ville ha kontroll över sina ord och formuleringar och så ville de helt enkelt nå ut med sina texter.

Jag har nu lyssnat en hel del på Skrivarpodden där flera av intervjuerna har tangerat egenutgivning. Jag kommer inte längre ihåg vem som sa det, men en av de intervjuade kommenterade att det väl är bättre att ge ut en text som man jobbat med en längre tid än att bara förpassa den till skrivbordslådan? Klart att det är bra att göra en kvalitetskontroll, men om man själv tror på sin text – varför inte?

OLYMPUS DIGITAL CAMERAFörfattaraspiranten funderar på framtidsplaner.

Visst, det är tidskrävande och dyrt. Men så är många andra hobbyer också. Folk kan lägga ut astronomiska summor på elektronik, nån spännande sport eller varför inte biljetter till OS i Rio. Varför kunde inte en skrivande människa satsa sina pengar på ge ut egna alster om det inte finns ett förlag som vill satsa på en? Gabrielle är inne på samma spår.

Ett av de vanligaste motargumenten gällande egenutgivning är att kvaliteten blir lidande. Det går inte att lita på att en egenutgiven bok är bra. Garanterat finns det egenutgivna böcker av sämre kvalitet (vad det nu sen än är), men det finns också mindre bra böcker som är utgivna av de etablerade förlagen. Det går också att ge ut en jättebra bok helt själv.

Det är absolut ingen hemlighet att jag gärna skulle bli utgiven på förlag – kanske främst för att få chansen att kliva in i förlagsvärlden och knyta värdefulla kontakter. Men jag ser det inte som ett nederlag om jag väljer att ge ut själv. Jag vet inte hur många gånger jag de senaste månaderna fått frågan om näääär min bok kommer. Jag brukar rycka på axlarna och säga att jag inte vet. Men det är just de här frågorna som får mig att kämpa vidare och streta på.

vhåps kindleNästan som en riktig bok.

I går fick jag också en fin kommentar per mejl (gällande ett eventuellt samarbete som det inte blev något av åtminstone ännu). "Är så otroligt imponerad över ditt driv med boken! Att man bara en dag bestämmer sig för att skriva en bok är verkligen något avundsvärt. Många har det säkert som en stor och lite avlägsen dröm, men att verkligen ta tag i det och genomföra det är så coolt!"

Det finaste är att nästan alla brukar säga det där åt mig. Att de tycker det är häftigt att jag orkar jobba med det här, att jag inte ger upp. Varför skulle jag då lämna mina texter i den elektroniska skrivbordslådan om jag kan se till att de blir lästa? Om jag själv kan starta upp min författarkarriär?

Dessutom blir egenutgivning vanligare och vanligare och jag tror att om kanske fem år så tänker ingen på det ens som något "konstigt" eller mindre värt. För visst är det härligt om någon som gjort något kreativt väljer att dela det med resten av världen? Vad tycker du om egenutgivning? Läs också mitt inlägg som jag skrivit tidigare.

Det här blev nu väldigt filosofiskt så jag tror jag ska skriva ett inlägg till med mina tankar kring allt det praktiska som är viktigt att tänka på. Jag är ju långt ifrån en expert, men jag tycker att det här ämnet är så otroligt intressant!