"Astrid måste bli bättre"

Drygt fyra timmar handledning senare och jag lever fortfarande. Det var faktiskt roligt och väldigt givande, jag var nervös helt i onödan. Men det visste jag också, bara svårt att styra nervositeten. Fick väldigt bra och konstruktiv kritik och mycket var sådant jag redan visste eller kände på mig. Skönt också att få bekräftelse för de grejer jag funderat på.

Den sista tredjedelen av manuset är något tillgjord och flytet är inte riktigt samma som i resten av texten. Det största problemet är ändå min karaktär Astrid. Jag alternerar alltså mellan tre karaktärer och Astrid är en av de tre huvudpersonerna. Det är nu uppenbart att jag inte riktigt vetat varifrån hon kommer och vart hon är på väg och det måste jag jobba mycket med. Eller som min handledare sa (med all kärlek) "Astrid måste bli bättre".

Andra grejer jag måste jobba med är att stanna i stunden, jag har en tendens att rusa förbi de där viktiga scenerna och hoppa in i nästa. Nu var det värdefullt att höra kommentarer kring vilka scener som kräver mer fördjupning.

wp-1459877909016.jpgVi träffades på IPI Kulmakuppila, ett av mina favoritställen för lunch, häng och jobb.

Under träffen snackade vi först allmänt om manuset och andra skrivrelaterade grejer, sedan gick vi igenom över 200 sidor, sida för sida. Många av kommentarerna var återkommande och repetitionen bra, den kickade liksom i gång min tankeverksamhet.

Inför feedbacken var jag som sagt väldigt nervös och rädd för att jag skulle tyngas ner av en låååång to do-lista. Missförstå mig rätt, det finns mycket att göra, men det mesta vet jag hur jag kan fixa och det kräver kanske inte ens så mycket tid. Ser verkligen fram emot att gräva djupare och utveckla texten, för jag tycker så otroligt mycket om det här projektet!

Nu ska jag fundera mer på Astrid och hur jag ska komma närmare henne. Sista tredjedelen kräver också en hel del jobb som sagt, men just nu känns det bara roligt. Jag har massvis med värdefulla och bra kommentarer som hjälper mig vidare. Väldigt taggad faktiskt! En handledare är kanske inte en direkt väg till lycka, men inte långt ifrån. Så otroligt tacksam över att få all den här hjälpen. Och tänk, har ännu många handledarträffar att se fram emot.