Hinder och riktning

Jag har inte rört mitt manus på en vecka och det känns jättekonstigt. Det här betyder ändå inte att jag inte skulle ha tänkt på det. Inte aktivt hela tiden, men ändå. Medan jag lyssnade på en podd (minns inte längre vilken) så pratades det om hinder. Det måste finnas hinder för karaktärerna, annars blir det bara tråkigt.

En av kommentarerna jag fick av min handledare är att mina karaktärer saknar riktning i sista tredjedelen av manuset. Jag har funderat och funderat på det här och inser nu – det är riktningslöst för att det är hinderlöst. Storyn bara flyter på fastän den borde skruvas till max på slutet. Så nu fortsätter jag att stirra på min post-it-lappar och funderar på hur jag ska lösa det här och vilka hinder jag ska slänga in.

En annan bra grej som jag ska göra är att jag ska fråga "varför". Den lilla frågan kan ge svar på rätt mycket. Varför gör hen så? Varför händer det där? Blir det mummel och svammel till svar får jag inse att det är något som saknas eller som inte funkar.

Så, hinder och riktning är helgens ledord. Nu ska jag "bara" sätta igång. Eller som min handledare skrev "bara att bearbeta". Glad fredag!