Tvillingarna

Just nu befinner jag mig i Umeå, jag ska delta i ett seminarium om samarbete mellan regionerna kring Umeå och Vasa och skriva om det för Addeto. Senast jag var i Umeå var någon gång i slutet av 1990-talet. Vi åkte färja över från Vasa och det enda jag kommer ihåg är att vi pantade burkar som inte hade någon pant i Finland och att jag fick en hög med Tvillingarna-böcker.

wp-1463477124606.jpg

Precis som många andra i ungefär samma ålder som jag har jag slukat Tvillingarna. Jag läste bok på bok på bok. Ofta läste jag på promenaden hem från bussen som räckte knappt tio minuter (antagligen längre då jag läste och gick samtidigt). Efter Tvillingarna läste jag fler böcker i samma stil, år efter år.

I vuxen ålder försöker jag mig ibland på "intelligenta" böcker men de får oftast mig att känna mig dum. Jag fattar inte och blir bara frustrerad. Det här är ett av mina största komplex när det kommer till mitt skrivande och läsande (och jag har skrivit om det förr). Och visst, jag läser väldigt brett men vissa hyllade böcker förstår jag inte alls.

Under helgens LittSkap jämfördes en del texter med Kafka och Hemingway och jag satt bara och tänkte att jag mest läst Tvillingarna. Att jag är i fel sammanhang som inte kan dra till med en snygg och djup analys. Men men men, så är det inte. Det får jag påminna mig själv om hela tiden.

Underhållning är minst lika bra som "fin" litteratur. Underhållning är viktigt. Har själv slukat romanceboken The perfect match den senaste veckan och jag bara njöt av att få läsa den. Dessutom är det inte alls lätt att skriva underhållande, snarare krävs det otroligt mycket av författaren att behålla läsarens intresse när alla vet att slutet blir lyckligt. Vill du läsa mer om romance kan jag rekommendera Simona Arhnstedts gästinlägg på Debutantbloggen.

Vad jag försöker säga (mest för mig själv) är att det jag skriver också har ett högt värde. Att alla inte vill läsa Hemingway och Kafka, eller kanske de ibland vill varva Kafka med en mer underhållande bok med bra flyt. Och lätt behöver inte alltid betyda att man skyggar från svåra ämnen. Det kan finnas också djup i underhållning.

Läser du underhållningsromaner? Eller tänker du ens på vilken genre du läser i? Själv läser jag ju egentligen alla genrer, men älskar verkligen välskriven underhållning.