Om solidaritet

Tidigare i veckan när jag bloggade om alla dessa böcker fick jag massvis med intressanta kommentarer och Yvonne skrev bland annat att hon kanske inte är så solidarisk i och med att hon inte läser/köper så mycket finlandssvensk litteratur. Och det är ju hur okej som helst. Alla läser och köper det de själva är intresserade av.

För mig har det ändå blivit viktigt att läsa mycket finlandssvenskt eftersom jag själv försöker "komma in på marknaden". Jag vill ha någorlunda koll på vad som händer inom den finlandssvenska förlagsvärlden och vilken typ av litteratur som ges ut – eller inte ges ut (och där jag i stället kanske kunde segla* in). Jag har också tidigare skrivit om att jag tycker att det är viktigt att vi finlandssvenskar är redo att konsumera på finlandssvenska.

wp-1465650071942.jpgSpontanshoppade Karin Erlandssons Missdåd förra veckan och läste boken på en dag. Så himla snyggt omslag och en läsvärd historia – som gärna hade fått vara längre om jag fått bestämma!

Den största orsaken till att jag läser finlandssvenskt är ändå igenkänningsfaktorn. Tänk att få läsa om sånt som kommer nära en själv, det handlar nästan om en men ändå inte. Tror det här faktiskt är en av de största drivkrafterna i mitt skrivande. Jag vill skriva texter där folk kan känna igen sig, jag vill beskriva den verklighet jag lever i idag. Naturligtvis blir det alltid en berättelse ur berättarens perspektiv, men oberoende så tror jag att den kan ge mycket åt andra som upplevt liknande saker.

En av de finaste komplimangerna jag kan få på mina texter är just att det är hög igenkänningsfaktor. Då high fivar jag mig själv och känner att jag lyckats – ens med något. Jag tror att det är oerhört viktigt att få uppleva kultur som baserar sig på sånt som kommer var och en nära. Samtidigt som jag tycker att det magiska med musik, litteratur och film är att det går att resa jorden runt och uppleva massvis med andra kulturer.

Vad läser du helst? Det som kommer nära och där du kan känna igen dig eller texter som tar dig till alla världens avkrokar? Och ja, igenkänning behöver absolut inte basera sig på texter från eller om den egna kulturen. Vi är ju alla människor och för det mesta ganska lika – oberoende av vilken kultur vi representerar.

*Tja, segla är väl fel ord. Eller kanske iofs inte. Seglatser är väl sällan mysiga och lugna, utan kan innehålla allt från stormar till alla möjliga hinder. Men nåja, ni fattar poängen.

seglats

Nu måste jag ju slänga in kuriosa om segling: Jag har varit på seglats en gång i mitt liv (där rök all min trovärdighet som finlandssvensk) – i Karibien 2009. Den här utsikten var ju ungefär det vackraste jag sett, men nästa dag stormade det så att jag trodde att jag skulle dö. Just så här känns min seglats in i den finlandssvenska bokbranschen. Åtminstone blir det aldrig tråkigt.