Idrottens kraft och magi

Det är väl ingen hemlighet att jag är ett stort sportfan. Gillar att kolla på flera sporter, hockey och handboll helst, men på senare år har jag också fattat tycke för fotboll. Jag minns ännu känslan när Finlands U20-landslag vann VM-turneringen i ishockey tidigare i år. Hela jag fylldes av en förhoppning och glädje – kanske allt blir bättre nu på alla plan.

Jag vet – så himla naivt att tro att en vinst i en idrottsgren skulle spela någon roll, men fatta vilken positiv energi som flödade i Finland i några dagar. Vi behöver absolut mer sånt.

Och nu då. Island. Vilken himla bragd de lyckades med genom att slå England i åttondelsfinalen. Jag har trott på Island hela tiden och skrek och vrålade här i soffan varje gång det hände något i matchen. I slutet kunde jag knappt tro att Island verkligen vunnit. När spelarna sedan gick fram till de isländska fansen och de skrek sitt "HUH" tillsammans med publiken började jag gråta.

https://twitter.com/jameswattie/status/747535611976810499

Vilka stora känslor idrott innehåller. Det finns alltid vinnare och förlorare men oberoende av hur det går är det omöjligt att inte beröras. Kanske därför jag gillar att både spela och titta på sport. Borde kanske passa på att skriva av mig nu, gäller ju att ta vara på alla känslolägen när en skriver, hehe. Nån annan som blivit islandsfrälst?