Styrkor och svagheter

I flyget till Köpenhamn lyssnade jag på en intervju med Pia Sundhage i podden Drivet. Var totalfängslad av Pias berättelse om sitt liv och hur hon började spela fotboll – bland annat fick hon kalla sig Pelle och spela med pojkarna eftersom det inte fanns några tjejlag.

Blev också väldigt imponerad av hennes driv. Hon verkar så varm och klok och jag kände att jag lärde mig otroligt mycket (fastän hon egentligen vägrade ge råd) på de 50 minuter hon blev intervjuad. Mest gillade jag hennes inställning till ledarskap och feedback. Hon pratade mycket om vikten av att lyfta fram det positiva i stället för att fokusera på det negativa. Det här är egentligen en självklarhet, men så lätt att glömma.

13537590_1558392687795791_2660606071729617774_nBild lånad från Drivets Facebooksida.

Jag kopplar direkt ihop med en av föreläsningarna i webbkursen i positiv psykologi som jag nu går. Föreläsningen handlade om styrkor och kursledarna lyfte fram att det är mycket smartare att utveckla sina styrkor i stället för sina svagheter. Alltså: i stället för att börja med något helt nytt och "börja från noll" ska du fortsätta på det du är bra på.

Jag tror inte att jag nånsin tänkt den tanken förut – det är ju så lätt att fokusera på delområden som jag är sämre på och känna att jag borde bli mycket bättre på det. Nu inser jag att det absolut lönar sig att lägga krutet på det en är bra på. Också Pia Sundhage talar om att det är smart att ha någon kravlös sysselsättning där det inte spelar nån roll om en är bra eller dålig. För henne är det att spela gitarr, för mig är det simning. Jag gillar att simma men är fullständigt ointresserad av att bli bra på det, tycker det är så himla skönt att få göra något utan några som helst prestationskrav.

För att dra till med en parallell till mitt skrivande: under skrivövningar känner jag ofta att jag skriver samma text om och om igen. Jag har känt mig dålig och fantasilös. Kan jag verkligen bara skriva samma text? När jag påpekade det här för min handledare sa hon att det är en bra grej. Genom att skriva "samma text" utvecklar jag mitt sätt att skriva och uttrycka mig. Det är alltså inte dåligt eller fantasilöst, snarare ett bevis på att jag hittat min genre och stil.

Med andra ord så fokuserar jag på det jag är bra på i stället för att försöka skriva som skrivkursgrannen eller någon annan. Jag utvecklar en av mina styrkor i stället för att börja med något jag är mindre bra på. Visst är det kul att ibland gå utanför bekvämlighetszonen, men för det mesta lönar det sig som sagt att fokusera på det som en är bra på sedan tidigare.

Har du själv funderat på dina styrkor och svagheter? Vad är du bra på och kunde bli ännu bättre på? Har funderat himla mycket på det här nu och har en massa tankar som snurrar på i huvudet.