Vi kan väl börja med att konstatera att det är tur att jag tycker om att läsa bloggar när jag går på toa. I morse gick det nämligen så att jag efter att jag hade duschat inte längre kom ut ur mitt badrum.
Handtaget har krånglat och reparerades av husbolagets servicegubbe för nån vecka sedan men i dag vägrade handtaget fungera från insidan. Jag var alltså inlåst på toaletten. Jag hade panik i ungefär en halv sekund tills jag insåg att jag hade mobilen med mig (pga bloggläsandet) och då alltså kunde ringa servicebolaget och blev utsläppt bara nån minut senare.
Så här glad kände jag mig när jag blev utsläppt.
Men tänk om jag inte hade haft mobilen med mig, hur länge skulle det ha tagit för nån att larma? Tur att jag har lunch, ett möte och en träningsdejt inplanerade i dag. Nån skulle väl i nåt skede ha insett att nåt har hänt?
Och vad skulle jag ha gjort alla timmar i badrummet då? Jag kunde ha tvättat litet kläder, testat olika frisyrer, städat badrumsskåpet och resten av badrummet. Vatten fanns ju tillgängligt så skulle ju inte ha dött, bara varit lite hungrig (jag är alltid hungrig, tänk då flera timmar inlåst i ett badrum).
Min kompis Lisen kommenterade så här på Facebook: Fick lite fnissattack vid tanken på att nån skulle larma att den inte får tag på dig, sen kommer servicebolaget in i lägenheten och hittar dig på WC – i asfin frisyr!
Ja det vore väl ha varit nånting, hahah! Nu funderar jag mest om jag kan inkorporera morgonens händelse i mitt Nano-manus. Det här är väl klassiskt chicklit-material?
0
4 svar
Hahah 😀 Ser framför mig hur du står där med din fina håruppsättning i ett skinande rent badrum när du slutligen blir utsläppt. Helt klart chicklit-material!
Ja vilken syn alltså. Håhå! Få se om och hur jag lyckas använda mig av det här!
Hahaha guuuuud! Alltså skönt och kul osv att allt gick så bra (och tanken på att du skulle suttit där i timmar och fixat dig…) – men paniken över att kunna bli inlåst i sitt egna badrum?
Ja lite jobbigt. Får se till att inte dra fast dörren när jag är ensam hemma. 😀