Ett tankekaos

  Promenader i det krispiga höstvädret är ett bra sätt att rensa tankar.

Promenader i det krispiga höstvädret är ett bra sätt att rensa tankar.

När jag tänker på vad som hänt under det senaste halvåret får jag lite ont i huvudet. Just nu händer så mycket och jag har så svårt att hänga med. Brustet hjärta, resor hit och dit, nya människor, nya vänner, nya jobb, nya möjligheter.

Hjärnan går på högvarv och försöker göra sitt bästa för att processa allt. Tur att jag har kompisar som lyssnar på mina intrasslade tankar om skrivet, livet och allt det andra. Jag måste verkligen få säga mina tankar högt för att kunna nysta bland dem.

Jag märker också att jag har ett jättestort behov att få vara ensam. I morgon är det söndag och jag har inga planer. I n g e n t i n g. Nästan så det är lite magiskt. Tänker sova länge, äta frukost i lugn och ro, kanske ta mig ut på en löprunda, läsa en bok. Ja vad jag än får för mig att göra. Bara jag och ingen annan.

Men alltid vill jag så klart inte vara ensam, jag är ett socialt djur som trivs (nästan bäst) i sällskap av andra och i kväll blir det extra roligt. Tänker tömma tankelagren till Veronica Maggios toner. Och innan det kan det hända att Jennifer får höra sin beskärda del av tankekaoset i min skalle (varnar dig redan!) under vår middag. En balans av allt är väl det bästa. Bra att få vara både ensam och i sällskap.

Hur gör du när du har ett virrvarr av tankar i huvudet?

"Jag är född med trubbel i mitt blod." Blir det liksom snyggare än så?