Jakten på kärlek

Foto: Unsplash.

Foto: Unsplash.

Det känns som att jakten på kärlek är synligare nu än någonsin tidigare. Själv följer jag slaviskt med Ensitreffit alttarilla (den finska versionen av Kärlek vid första ögonkastet) men tv:n svämmar över av program där tanken är att människor ska hitta kärleken. Lina bloggade i dag om svenska dejtingprogram och jag tänkte att jag ska säga några råddiga ord om kärlek.

Jag är en obotlig romantiker och blir lika glad varje gång när ett tv-par håller och deras förhållande blir något mer än ett realityformat. Jag älskar att höra kärlekshistorier och om hur par träffats. Jag läser gärna romance och chicklit där jakten alltid slutar i kyssar och ett löfte om en gemensam framtid (och jo, det är bra att ställa sig tveksam till den absurda tvåsamhetsnormen, men det betyder inte att en ändå inte kan gilla kärlek i alla dess former).

Dagens singlar har massvis med sätt att hitta en partner. Det finns Tinder, Happn och tusen andra dejtingappar. Det är mer än okej att nätdejta och det är inte bara "desperata" (urk så fult att kalla en del människor desperata bara för att de inte blivit kära i nån) som tyr sig till appar för att hitta kärleken. Och vissa kanske inte ens jagar kärlek, utan vill träffa nya människor och se vart det leder.

Jag vet inte ens riktigt vad jag vill säga. Kanske att jag tycker att det är fint att så många öppet vågar söka kärleken. Fatta hur modig en måste vara för att gifta sig vid första ögonkastet. Visst, formatet är lite knasigt och extremt heteronormativt, men det har också lett till relationer som hållit. Och jag har varit så glad för varje par.

Det jag försöker säga är att jag tycker att det är fint att vi talar mer öppet om kärlek och dejting. Att det i dag finns fler möjligheter att träffa någon. Och kanske att jag verkligen inte tror på "the one". Jag tror det finns otroligt många människor där ute som kan vara rätta för en. Och den som vill bli kär har nu kanske bättre chanser än tidigare att hitta en av de rätta.

Äh, nu känner jag att skriver en massa strunt. Och nej, jag är inte kär och har inget behov av det just nu. Som jag skrev i går trivs jag väldigt bra som det är. Efter ett långt förhållande är det bra att vara för sig själv och fundera på det en själv vill och satsa på det. Har verkligen gjort en djupdykning i mig själv och tror det gjort otroligt gott för mig.

Men en dag vet jag att jag vill träffa någon, att jag vill bli kär igen. Och då är det ju otroligt fint att det finns flera sätt att träffa nya människor. Jag kan ju inte precis träffa nån på arbetsplatsen (jobbar ensam) eller i min hobby (ett handbollslag med en massa tjejer vilket inte riktigt funkar för mig som gillar killar).

Fastän jag själv är ute ur kärleksleken för tillfället betyder det ändå inte att jag blir illamående när vi snackar kärlek. Jag blir alltid glad när jag hör att någon blivit kär (också när det är på tv). Att bli kär är ju det finaste som finns! Visst håller du med?

Själv ser jag mest fram emot att börja skriva min chicklit, då får jag skapa fiktiv kärlek och det är ju nästan lika bra som på riktigt. Åtminstone slutar det lyckligt. Gillar du lyckliga slut?