Livsdejt med mig själv

När ett förhållande tar slut har en världens chans att utvärdera sig själv, sitt liv och fundera på vad en egentligen vill. En skulle ju tro att en har koll på sina drömmar och mål men jag tror att många knappt hinner ha koll på sin vardag, hur ska en då ha tid för att fundera över the big picture?

Redan i början av året köpte jag boken Your best year yet och så där som det går i livet hade jag aldrig tid att läsa den. Tidigt i sommar bestämde jag mig för att jag ska läsa boken, sätta mig ner och fundera på vad jag vill och hur jag ska nå dit.

Missförstå mig rätt, jag har rätt bra koll på vad jag vill ha (bokkontrakt!) men när livet plötsligt är upp och ner tänkte jag att det kan vara bra att hänga med mig själv i några timmar och gå igenom allt. Det var någon som skrev att lika viktigt som det är att gå på rutinkontroller för sin hälsa är det bra att göra rutinkontroller med sig själv.

Så jag satte mig och läste boken och sedan slog jag upp ett nytt häfte och svarade på de tio frågor som finns i boken. Bland frågorna finns bland annat följande fyra frågor:

  1. Vad har jag åstadkommit det senaste året?
  2. Vilka är mina största misslyckanden det senaste året?
  3. Vad har jag lärt mig?
  4. Topp-10 målsättningar för det kommande året?

Poängen med de två första frågorna är att verkligen lista allt. Stort som smått. Under det senaste året har jag bland annat åstadkommit följande:

  • Blivit antagen till Litterärt Skapande.
  • Skickat in manus på nytt till förlag.
  • Startat podd.
  • Skrivit poesi.
  • Röjt upp balkongen.
  • Ordnat klassträff för gymnasiegänget.
Lätt ivrig inför första kursträffen i Åbo.

Lätt ivrig inför första kursträffen i Åbo.

På listan av misslyckanden finns bland annat följande:

  • Ett avslutat förhållande.
  • Inte sålt så många par örhängen (utöver julmarknaden).
  • Fick inget stipendium för skrivandet.
  • Jag har jobbat för mycket.

Ja ni ser, det är både stora och små saker. Men till min stora glädje blev den första listan mycket längre än den första. Kanske jag är bra på att se det som är bra eller så var det faktiskt ett rätt bra år ändå fastän det slutade mindre bra med uppbrottet.

Den tredje frågan är intressant och viktig. Jag tror vi sällan stannar upp och funderar över vad vi lärt oss. På jobbet, i ett förhållande, på matlagningsfronten. För faktum är att vi lär oss hela tiden, varje dag. Oftast sker det nästan obemärkt och då fäster vi kanske inte så mycket uppmärksamhet vid det, men jag tror vi alla borde fundera över hur mycket nytt vi fått med oss det senast året.

Den sista frågan jag tog upp här handlade om att stapla tio målsättningar för det kommande året. För nån vecka sedan bloggade jag listan med 100 mål och en del är naturligtvis samma som för det kommande året. Fram till augusti 2017 hoppas jag ha åstadkommit följande grejer:

  1. Utgivning (åtminstone på gång) av Vad heter ångest på spanska?
  2. Vara klar med redigeringen för Nationen.
  3. Skriva ett råmanus för en finlandssvensk chicklit.
  4. Åka på ensamresa någonstans.
  5. Blogga aktivare.

Ähum. Jag kräver i alla fall inte för lite av mig själv på skrivfronten, men jag måste få skriva något nytt, annars går jag sönder. Vill inte heller låta Nationen ligga alltför länge (därför redigerar jag den nu) och så hoppas jag av djupet i mitt hjärta att Vad heter ångest på spanska? ska finnas inom bokpärmar så småningom. Antingen via etablerat förlag eller så eget.

De två andra målsättningarna är redan på bra väg. I början av augusti bokade jag nämligen en resa till Buenos Aires/Argentina (paus för fanfarer!) i januari. Jag är borta över två veckor och är orimligt pepp på det här. Rödvin, sandstränder, biffar och spanska. Jag var ungefär en månad i Argentina under min fem månader långa resa år 2009 och föll pladask. Så taggad på att åka tillbaka!

Köpte biljetter på spanska, rätt så stolt över mig, hehe!

Köpte biljetter på spanska, rätt så stolt över mig, hehe!

Också bloggen har fått mer kärlek. Ny sajt, någorlunda aktiv uppdatering. Hoppas verkligen det håller i sig. Det brukar ju vara så att ju mer jag bloggar desto lättare blir det att slänga in ett nytt inlägg. Men ibland kan redan några dagars paus kännas som en oöverkomlig mur. Helt knäppt.

Däremot kunde jag öva mig på att skriva lite kortare inlägg. Blir alltid våldsam ordspya när jag sätter i gång (och jag som trodde jag kan fatta mig kort).

Vad tror du om det här? Att fundera på vad som varit bra, vad som varit mindre bra och hur du vill att du ska ha det? En årlig check up och livsdejt med dig själv? Personligen tror (och hoppas) jag att jag kommer att fortsätta med det här i många många år.

Måste väl vara enklare att navigera fram i livet om en har ens litelite koll på vart en är på väg. Att alla planer inte blir riktigt som en bestämt sig ska en inte heller hetsa upp sig för. Åtminstone har en försökt. Och det är det enda som räknas tycker jag. Slutresultat är sist och slutligen inte alls lika intressanta som själva processen.

Det är vägen, inte målet, säger jag och skäms inte ens fastän jag precis levererat klyschornas klyscha. För så är det ju, eller hur?

Livsdejt – brukar du göra nåt liknande? Kanske lämpligt söndagsprogram? Tänd några ljus, koka en kopp te och fundera – hur vill du att det kommande året ska set ut. Var vill du vara om ett år?