Brokenships

Nej, inga söndriga skepp eller fartyg utan utställningen Museum of broken relationships på Helsingfors stadsmuseum. Jag har hela sommaren tänkt att jag ska gå men har känt ett motstånd. Är jag redo för en utställning som handlar om brustna hjärtan? 

I går insåg jag (tack vare museets instakonto) att utställningen stänger efter den här helgen så det var nu eller aldrig. Lite symboliskt stänger utställningen exakt fem år efter att vi träffades första gången med mitt ex. Jag vet att det inte har någon verklig betydelse men jag gillar att hitta symbolik i datum och sånt. Lite så där som att universum håller koll på en på sitt märkliga lilla vis. 

Utställningen då? Otroligt stark och gripande. Några gånger fick jag pressa ner tårarna. Undrar hur många som gått ut med röda ögon? Säkert en del. Jag klarade inte av att vara så länge där. Dels var det många människor, dels. Ja ni vet. Så här skrev jag på instagram efteråt:

Alltså kärlek och brustna hjärtan. Jag antar att det är en del av livet och hör till. Det är sant att tiden läker men det gör inte att det som en gång fanns inte längre finns. Det gamla finns fortfarande men på ett annat sätt. Livet visar nya stigar och nya möjligheter. Nya människor. Med ett öppet hjärta kommer en långt, det är jag säker på.

Jag är definitivt en som möter livet med ett öppet sinne och "my heart on my sleeve". Det kommer alltid att finnas folk som kommer att såra en, men om en inte öppnar hjärtat kommer ingen heller få chansen att bevisa motsatsen.

Vilken typ är du? Ett öppet hjärta eller mer försiktig? 

upload.jpg