Chicklit eller romance?

  Originalbild från Unsplash. Den crazyga editeringen står jag helt själv för, hahaha.

Originalbild från Unsplash. Den crazyga editeringen står jag helt själv för, hahaha.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på vad skillnaden mellan chicklit och romance egentligen är. Kanske mest på grund av att jag tänkt skriva utkastet till en renodlad chicklit i höst. Det är ändå folk som tycker att ordet chicklit inte alls är bra, men själv använder jag det inte alls som ett nervärderande begrepp (men förstår också argumenten emot).

För mig är chicklit roligt, underhållande, stundvis pinsamma situationer och mycket värme. Den ultimata chickliten måste väl vara Bridget Jones (som jag faktiskt bara sett på film, inte läst). Storstäder, män och krånglig kärlek. I många chicklits är shopping också något som kan synas, men för just mig känns inte den biten så viktig.

Vad är då skillnaden till romance? Jag vet faktisk inte. När nån säger romance tänker jag automatiskt sex (och harlequinromaner), men enligt Sveriges romancedrottning Simona Arhnstedt är sexscener inte ett måste i en romance. Hon har också fått mig att ändra på synen på romance – är numera ett stort fan av åtminstone Simonas böcker.

Det enda som  är viktigt är att de två som historien kretsar kring ska få varandra på slutet – och jag tycker att det är samma premisser som gäller för en chicklit. När du börjar läsa ska du veta att det slutar med kyssar och ett löfte om en gemensam framtid.

Det ska vara kärlek och det ska sluta lyckligt. Eller är det nåt annat du förväntar dig av en chicklit/romance? Hur skulle du beskriva genrerna? Och vad tycker du om benämningarna chicklit och romance? Har det nån betydelse vad en väljer att kalla sin roman?