De viktiga namnen

I dag är det min namnsdag – hurra! Haha, eller så inte, för det är ju sist och slutligen rätt få som ens uppmärksammar sin namnsdag. Men i skönlitteratur är namnen otroligt viktiga.

Under bokmässan sa Simona Ahrnstedt att hon inte kan börja skriva innan hon har ett namn. Hon sa också att hennes förläggare ibland tycker att namnen hon valt är helt knasiga och då tjatar hon tills förläggaren tycker namnet är bra, rätt inställning tycker jag!

  Simona intervjuades av Christopher Friman i Filters, Offsides och Skrivas gemensamma monter på bokmässan. Christopher följde också Simona till romancemässan i USA i fjol och artikeln han skrev finns också i  poddversion !

Simona intervjuades av Christopher Friman i Filters, Offsides och Skrivas gemensamma monter på bokmässan. Christopher följde också Simona till romancemässan i USA i fjol och artikeln han skrev finns också i poddversion!

När jag började skriva Vad heter ångest på spanska? hade jag inte riktigt nån aning om vad jag sysslade med men namnet Erika kom snabbt till mig. Det är också viktigt att det uttalas E-ríka, alltså inte Eeerika (vilket är vanligare i Finland).

För Nationen var det klart att Mikael skulle heta Mikael (och nej, han heter inte så på grund av att jag heter Michaela), Sagas och Astrids namn fick jag leta efter en längre tid men de känns väldigt rätt nu.

För mitt chicklit-projekt (som jag bestämt att jag ska börja med under NaNoWriMo!) har jag inte ännu kommit på vad mina huvudpersoner ska heta och det stör något så enormt. Visst har jag planerat historien (i mitt huvud, fortfarande svårt för att planera på riktigt, men jag ska göra det) men utan namnen är det något som saknas. Som om jag inte riktigt kan greppa historien.

Nån annan som fungerar likadant?