Vad fan ska jag skriva?

Det här brukar jag tänka inför så gott som varje skrivövning vi gör under litterärt skapande. Vi får en uppgift och oftast 10–15 minuter tid på oss. I början en svag panik och det känns som att alla idéer i mitt huvud är dumma och dåliga men ändå skriver jag ner nåt. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra.

Den här helgen har vi mest diskuterat poesi (och jag har varit som ett trotsårigt barn som skrikit att jag inte fattar) men några skrivövningar blev det så klart också.

Zlatan, nötter och annat nödvändigt som behövs för att åstadkomma stor litterär konst.

Zlatan, nötter och annat nödvändigt som behövs för att åstadkomma stor litterär konst.

Vi avslutade kursen med att skriva haiku som är överraskande roligt, kanske för att åtminstone jag känner att det är så kravlöst. Haiku är japansk dikt på tre rader. Den första raden ska ha fem stavelser, andra raden sju stavelser och den tredje raden fem stavelser. Diktens innehåll ska gärna ha en antydan till årstid. Jag skrev fyra varav ni ska få läsa två.

simstadion stängt
måste hitta nytt vatten
att dyka ner i
svep höger, vänster
finn kärleken, eller möt
vintern utan hen

Antologi?

Mest huvudbry kring mitt skrivande vållar vår planerade antologi. Tanken är då alltså att vi tolv som går kursen tillsammans ska ge ut en antologi med våra texter. Vi har inte kunnat enas om något tema, så jag tror att alla bara skriver det som faller dem in och det blir säkert bäst så.

Mitt problem är att jag inte har någon jävla aning. Jag tycker det korta formatet är så otroligt jobbigt och för varje idé jag kommer på vill jag helst skriva en hel roman, ehehehe. Grubblar också väldigt mycket på en hurdan text jag vill skriva, jag vill ju att det ska låta som jag.

Jag har tjatat på att jag vill ha en skrivövning eller nån annan impuls som jag kan utgå ifrån. Något som kan hjälpa mig att börja. Helst en uppgift då jag först tänker vad fan ska jag skriva men så att det ändå blir nåt så där som det alltid blir. I dag kollade jag faktiskt på texter från tidigare övningar för att se om där skulle finnas något jag kunde ta fasta på, men fastnade inte riktigt för något.

Mitt tjat har tyvärr inte genererat nån ordinerad skrivövning men i dag visade en kurskompis illustrationer som hon gjort med tanke på omslaget för antologin. Hon hade gjort många jättefina bilder. Bland dem fanns en som jag föll extra mycket för och bilden har fastnat på min näthinna.

Medan jag traskade omkring i ett regnigt Åbo efter att vi avslutat kursen för den här helgen kom jag faktiskt på vad jag kunde skriva om. Jag såg en scen framför mig, ord började dyka upp i mitt huvud. Ingen aning om det verkligen blir just den texten som blir min antologitext, men nu har jag åtminstone en startpunkt.

Men om du mot för modan har en skrivövning du vill slänga på mig eller en önskan om vad jag kunde skriva om så får du supergärna skriva det i kommentarerna så jag sen kan fundera vad fan ska jag skriva om.

Förresten så känner jag alltid en märklig blandning av vemod och inspiration efter kurshelgerna. Det är så många tankar och idéer som trängs i huvudet och tävlar om min uppmärksamhet. Så mycket jag vill skriva ner innan det flyger iväg. Lite så där som livet, så många chanser och möjligheter men det gäller att vara snabb för att hinna gripa tag i dem. Hälsn: söndagsfilosofen som väntar på bussen

Jag gick förbi något som kanske hade varit ett roligt kalas om det inte hade regnat. 

Jag gick förbi något som kanske hade varit ett roligt kalas om det inte hade regnat.