Tinder

För det första måste jag säga att jag älskar att vi lever i en värld där det går att nätdejta. Mitt ex och jag träffades på nätet – då fanns inget Tinder, så en måste logga in på en dator för att läsa meddelanden, sjukt old school. Innan vi träffades gick jag på ett antal dejter men till slut hittade jag honom och vi hade det bra så länge det varade.

Men nu är jag tillbaka i singellivet och är faktiskt nöjd med det. Har ingen panik att hitta nån, men vet ju att drömmannen inte heller knackar på hos mig så en får ju aktivera sig lite. Det finns ändå väldigt få sammanhang där jag träffar potentiella singelmän. Jag jobbar hemma, spelar handboll med en massa tjejer och att ragga på bar brukar ju sällan leda till hållbara resultat.

Nu så finns ju då Tinder (och Happn och alla deras mindre kända släktingar) och jag gillar idén. Jag kan ligga sunkig i soffan och snacka med killar och får chansen att träffa män jag aldrig annars skulle ens råka på. Och allt det här är ju fint och fantastiskt.

Men. Vad är det för fel på folk? Bara för att det är en app på mobilen betyder det inte att det inte finns en verklig människa där i andra ändan. Det betyder inte att en kan bete sig hur som helst. Ska vi ta några exempel?

  • Jag skriver åt en kille, han svarar. Några minuter senare har han raderat mig.
  • Vi skrivs med en kille, har bra diskussion på gång, flyttar över till Whatsapp och jag tycker på riktigt det verkar kul och vi bestämmer att vi ska ses. Nästa dag skriver vi lite till och så slutar han plötsligt svara på mina meddelanden. Liksom så där bara. Utan nån förklaring.
  • De som bara skriver "hej" – kommer de verkligen inte på nåt mer? Fråga nu ens om vädret eller nåt annat töntigt. Men ställ en fråga!
  • Det kommer en superlike (betyder alltså att om jag gillar tillbaka så vet jag att det blir en match) men sen så skriver han aldrig något till mig. Varför gav han då en superlike?
  • Biffen som skriver om två dejter som inte dykt upp. Vafan? Det är nog det fulaste av allt.

Ja, jag antar att den här listan kunde bli huuuur lång som helst och det är knappast bara män som beter sig dåligt på Tinder. Det är som om all vett och etikett flyger ut ur huvudet ur folk när de loggar in där.

Eller som en kompis konstaterade: "Alltså när folk har möjlighet att vara douchebags och anonyma så bara gör dom det".

Men varför hänger jag då på Tinder? Ja, som jag sa så träffar jag inte så många potentiella singelmän nån annanstans och dessutom vet jag flera som träffats via det. Alla är ju inte douchebags och idioter. Det finns också bra typer där i den där kortpacken.

Senast i går hörde jag om en kompis som hittat kärleken tack vare Tinder. Så det går och därför hänger jag kvar. En dag kanske jag träffar den där typen jag sen inte vill sluta träffa. Men fram tills det lär jag få dejta ett antal grodor. Åtminstone är det bra material för alla kommande böcker. Jag ser varje dålig dejt som research. En av de största fördelarna med att vara författare – allt och alla är material.

Har du nätdejtat och vad tycker du om det?

P.S. Tinder plus för ett helt år – vem betalar för det? VEM?

En av bilderna på mig på Tinder. För en ska ju vara snygg också. 

En av bilderna på mig på Tinder. För en ska ju vara snygg också.