Åtta månader

I sju månader visste jag exakt alltid att det var den tjugosjunde i månaden. Fram till i maj i fjol var det en helt betydelselös dag som passerade varje månad, men i maj gick mycket av det jag trodde på plötsligt sönder. Jag var den enda som bodde kvar i min lägenhet och var inte längre en del av ett vi.

Exakt en månad efter att mitt förhållande tog slut skadade jag vristen, ytterligare två månader senare firade jag min 30-årsdag (en dag för sent). Varje månad den tjugosjunde räknade jag hur många månader som gått och undrade när det inte längre skulle ha någon betydelse.

Den tjugosjunde januari passerade nästan helt och hållet innan jag insåg att det är den tjugosjunde. Så åtta månader behövde jag för att dagen skulle mista sin betydelse, bli en dag som alla andra.

Jag vet inte vad det här betyder, men åtminstone mår jag så himla mycket bättre nu än för åtta månader sen. Och det är i alla fall en bra utgångspunkt för att något nytt ska få chansen att hända. För något nytt kommer, förr eller senare. Åtminstone är jag redo att ge mitt hjärta vidare till någon som förtjänar det.

En typ som är lycklig med sig själv, men öppen för något nytt.

En typ som är lycklig med sig själv, men öppen för något nytt.