Lyssna på kroppen

Jag brukar säga att jag har en bra kropp. Den är bra för att den påminner mig om att röra på mig och den påminner mig om att varva ner. Ibland blir jag irriterad på att min kropp lägger sig i, kan den nu inte klara sig en stund till? Men i ärlighetens namn är jag tacksam, min kropp tar hand om mig och mitt arma huvud med sina varningssignaler.

Jag skämtar ofta att jag inte behöver någon PT, min rygg säger ifrån när jag inte tränat. I somras vaknade jag nästan varje dag till ryggont, jag hade gärna vaknat på grund av att jag var pigg och ville stiga upp, men fick i stället inleda morgonen med att lägga mig på golvet och tänja ryggen. I höst har jag tagit tag i träningen. Resultat? Nästan inget ryggont (förutom den ena veckan då jag tränade dåligt). Överlag mår jag också bättre om jag tränar, att svettas är min bästa terapi.

Min kropp ger också andra signaler. När jag är (för) stressad och uppvarvad får jag herpes på underläppen. En riktigt irriterande grej som ibland dessutom gör riktigt ont. Men jag ser mitt herpes som ett tecken på att kroppen säger "kvinna, ta det lite lugnare, inget blir bättre av att yra på".

Herpes är ju också den ultimata skämssjukdomen. Det är ju sååå äckligt. I verkligheten har cirka 85 procent av finländarna viruset, men alla får inte blåsor. Själv minns jag inte när jag fått herpes, men nån gång på dagis eller i lågstadiet. Men oberoende många år före jag hånglat för första gången. Så absolut inget att skämmas för (och inte heller fastän en skulle ha fått det pga hångel). Själv är jag nogamed att säga att jag har herpes och låter inte någon dricka ur mitt glas eller äta från samma tallrik. Tidigare kunde jag skämmas när jag sa det, nu konstaterar jag det bara.

En bild från en soligare och bättre dag. För ingen vill se mitt sjuksura fejs.

En bild från en soligare och bättre dag. För ingen vill se mitt sjuksura fejs.

I går kväll meddelade min kropp igen att det blivit för mycket allt möjligt på sistone och jag vaknade med ont i halsen och har i dag överkonsumerat ingefära och hoppas att jag slipper den värsta snorsjukdomen. Det var meningen att jag just nu skulle vara ombord en sverigebåt för en liten skrivsemester med mig själv, i stället ligger jag i soffan och försöker slappa.

Jag tänker mig att min kropp försöker säga åt mig att jag måste vila och då får jag väl försöka lyda enligt bästa förmåga. Dricka lite jaffa, läsa en bok, kolla på tv-serier. Sånt behöver kroppen också för att kunna orka alla andra dagar.

Vad säger din kropp till dig? Och brukar du lyssna? Och visst kommer du ihåg att vara snäll med kroppen? Med snällhet menar jag en lämplig blandning av träning, sömn, choklad och annat som just din kropp behöver.