Har föreläst i Vasa

Hallå hallå! Här har det varit tyst – det beror mest på att jag haft ett helt galet schema. Hela oktober och halva november har bara svischat förbi men nu börjar det lugna ner sig lite. Det finns en hel del att berätta men det går inte att berätta om allt i ett inlägg så jag kör med det enklaste: gårdagens föreläsning i Vasa (och så tar vi resten kanske senare, okej?).

Tidigare i höst blev nämligen Jennifer och jag inbjudna att föreläsa om frilansliv och bloggbusiness i samband med Yrkesakademins projekt Våga satsa. Vi blev båda väldigt glada över frågan och tackade så klart ja, att det dessutom var Malin som bjöd in oss gjorde det extra kul.

Här peppar vi inför föreläsningen.

Här peppar vi inför föreläsningen.

Jag skulle alltså snacka om hur det är att överleva som frilans och hur det är att vara sin egen chef. Nu har jag faktiskt levt som frilansare i fem (!!) år så jag lär ju veta ett och annat om hur det egentligen fungerar. Snart avslutas också mitt tredje år som företagare. I dag känns det så självklart fastän jag ännu för tre år sen höll hårt fast vid att jag inte skulle starta eget (det gick ju bra eller hur?). Nu sitter jag faktiskt mest och funderar (så där som gamla människor gör) – hur går tiden så fort?!

Jag var rätt nervös inför mitt snack och tänkte en stund att jag har ju ingen struktuuur i min föreläsning, att allt jag kommer att säga är fullständigt självklart för alla som sitter och lyssnar, att jag råddar in mig i nån invecklad och låtsasrolig förklaring om nåt som ingen förstår. Men sen plötsligt var det bara att ställa sig framför publiken och börja prata. Det var faktiskt första gången för mig. Visst har jag stått inför publik tidigare också, men inte riktigt så här och verkligen inte om det här temat.

Alla satt så tysta. Alltså verkligen knäpptyst. Men alla satt också och tittade på mig med intresserade ögon. Inget Facebook-scrollande eller annat pågick och jag var nästan förvånad över den totala uppmärksamheten (så ovanligt nuförtiden, eller hur?). Jag hade gjort en presentation i Prezi för första gången och rusade igenom mina punkter och babblade på som en tok (kändes det som).

Så här såg min presentation ut.

Så här såg min presentation ut.

Ibland kändes det som att allt jag sa var helt huvudlöst men alla satt fortfarande och tittade intresserat på mig, antecknade och vissa var till och med snälla nog att skratta ibland eller ställa frågor. Jag frågade också några om det jag säger går hem hos lyssnarna – att jag inte bara babblar på.

Efteråt hade jag ingen aning om vad jag pratat om egentligen. Många gånger under föreläsningen kände jag mig som en irriterande "motivational speaker" men det var väl just det jag också skulle vara – uppmuntra folk att våga ta steget att starta eget och inse att det inte behöver bli rätt eller perfekt från första början. Och att det också är helt okej att inte ha så jättebra koll på allt en vill göra.

Men vilken otrolig känsla efteråt, kände mig helt tömd på energi och tankar men fick väldigt många fina kommentarer. Sen var det bara för mig att luta mig bakåt och lyssna på Jennifer som rockade med att prata om bloggande som business. Blev så jäkla imponerad av henne. Publiken ska också få hundra poäng, extra kul var det att många ställde frågor både under och efter föreläsningen och att jag sålde sju böcker (plus en till på våra sena middag på Bistro Ernst till Hanna som jobbar där – hon frågade om jag råkade ha en bok med mig och jag bara jamen så klart!).

Bosslady. Fotot är så klart Jennifers! Bokhögen till vänster minskade också avsevärt, så glad över att många ville ha boken fastän det inte alls var det jag snackade om i går.

Bosslady. Fotot är så klart Jennifers! Bokhögen till vänster minskade också avsevärt, så glad över att många ville ha boken fastän det inte alls var det jag snackade om i går.

Vi fick båda väldigt fin feedback efteråt och är ganska taggade på att fortsätta föreläsa. Hoppas det alltså blir mer sånt i fortsättningen – vi tar gärna emot förslag på samarbete. Jennifer vet verkligen vad hon snackar om och tydligen är jag inte mycket sämre själv. Så boka in oss! Gör det nu! Om tre år är vi kanske så dyra att du inte längre har råd!

Nu sitter vi på tåget tillbaka till Helsingfors och sen blir det en snabb sväng hemma, jag ska byta om till snyggkläder och lägga lite nytt smink i fejset och så ska det bli extra roligt program. Men det ska jag berätta mer om senare. Kanske redan i morgon?! Tänk om den här bloggen skulle börja leva lite igen?

Och ni som saknat mig – kan ni inte snälla skriva en kommentar eller trycka på hjärtat så vet jag att ni fortfarande är intresserade av att höra vad jag pysslar med. Jag har ju faktiskt saknat bloggen lite. Tur att jag nu rest med bloggdrottningen Jennifer som nästan tvingade (inget våld har förekommit) mig att blogga – tack för det. Nu minns jag ju hur himla kul det är!