Måndag är ändå måndag

En av de vanligaste grejer frilansare/företagare säger är att de aldrig har nån söndagsångest och att måndagar är så mycket bättre när de inte längre jobbar "normalt" 9–17. Visst, det kan jag hålla med om. Jag kommer ihåg att jag hösten 2011 hade åtta måndagar i rad då jag började klockan 5 på morgonen och det var ju inte så speciellt kul. Min jobbsituation är definitivt mycket bättre nu.

Men vet ni. Jag tycker fortfarande att måndag är måndag. Jag studsar inte upp ur sängen med ett leende på läpparna redo för en ny vecka. Snarare grymtar jag nåt och vill helst sova vidare. Det handlar kanske i och för sig mer om att jag verkligen inte är nån morgonmänniska alls.

Just den här måndagen förgylldes av lunch med Bianca och promenad med en ny människa som jag ren tycker så otroligt mycket om!

Just den här måndagen förgylldes av lunch med Bianca och promenad med en ny människa som jag ren tycker så otroligt mycket om!

Med allt detta sagt är jag ju ändå otroligt nöjd och glad över att själv få styra över mina arbetstider. Jag behöver ju inte jobba på måndagar mellan 9 och 12 om det inte funkar (och väldigt sällan gör jag det heller). Jag kan i stället jobba lite senare eller – hör och häpna – en annan dag. Ja ja, så jag ska sluta gnälla nu.

Hur är det måndagar och dig? Kommer ni bra överens?