Kan hon, kan jag

Våren 2013 läste jag på Sandra Beijers blogg att hennes debutroman skulle komma samma höst. Då hade jag precis börjat skriva på det som kommer att bli min debutroman och jag minns kristallklart att jag då tänkte: om Sandra kan, så kan jag.

Det var så klart inte bara Sandra Beijer som gjorde att jag trodde på att jag en dag kunde bli publicerad. Jag har redan som 5-åring bestämt att jag ska bli författare och har faktiskt aldrig mött någon som sagt åt mig att jag inte kan bli det, snarare tvärtom. Och det är jag otroligt tacksam och glad för.

Men förebilder är otroligt viktiga, genom att se andra uppfylla sina drömmar och göra det de vill är det lättare att själv tänka sig i samma roll. Just inom författaryrket saknas inte kvinnliga förebilder, men som jag skrev på Debutantbloggen i dag så är det ändå manliga författare som värderas högre och får ta mer plats.

Idolen och jag.

Idolen och jag.

Jag har ingen aning om hur jag och min roman kommer att bemötas men jag lovar att jag kommer att ta plats och att jag kommer att vara högljudd. Det hoppas jag att alla andra kvinnor också är. Att vi vågar vara stolta över det vi gjort och att vi vågar tro på oss själva.

Jag har länge tampats med ångest kring att jag inte är tillräckligt litterär eller att min berättelse är för enkel men nu är det slut på det – en gång för alla! Min roman är viktig för mig och jag tror att det finns många unga kvinnor (och män) som kan relatera med känslorna och tankarna som min huvudkaraktär Erika tampas med. Om det bara finns en läsare som kommer att känna igen sig med Erika och kanske få tröst är jag mer än nöjd och glad.

Det jag skriver är viktigt fastän jag inte är man. Det du gör är viktigt fastän du inte är man. Det här är självklarheter men det kan vara bra att påminna sig själv om det. Och påminn gärna kvinnor i din omgivning om att de är smarta och viktiga. Själv försöker jag göra det varje dag.

Och kom ihåg: kan jag, så kan du!