Skammen

I dagens inlägg på Debutantbloggen skriver jag om en grej jag funderat mycket på. Att jag tycker det är så himla kul att snart få sälja min egen bok och att jag hoppas det är många som vill köpa.

Samtidigt som jag skäms för det. Kultur ska väl bara existera, inte vara en marknadsvara? Jag ska väl inte hålla på och kränga min bok på folk?

Äh jag tror det bara är jante som spökar och viskar i mitt öra att jag ska skämmas när jag egentligen bara ska vara sjukt stolt. Jag vet ju det, men ändå känns det litelite pinsamt. Varför? Tar gärna emot en bra förklaring på detta!

På tal om att skämmas så läste jag i dag i mitt allra första råmanus för Vad heter ångest på spanska? och aj jestas så det var dåligt. Så sinnessjukt dåligt. Och extremt tråkigt. Nästan så det är svårt att tro att den gojan verkligen ska bli bok. Lärdom: nånstans måste en börja.

Något jag däremot INTE skäms för längre är selfies. Inte ens när jag poserar i fejkade glasögon jag införskaffat inför lördagens 30-årskalas!

Något jag däremot INTE skäms för längre är selfies. Inte ens när jag poserar i fejkade glasögon jag införskaffat inför lördagens 30-årskalas!