fbpx

Ett år sedan var jag ett vrak

För ett år sedan kändes allt overkligt. Jag hade blivit lämnad kvällen innan och förstod knappt hur jag skulle hållas ihop. Jag var ledsen, chockad, förtvivlad. Det kändes som om att jag inte längre visste vem jag var eller vart jag var på väg. Jag hade svårt att förstå att det som hände verkligen hände mig.

De första veckorna mådde jag otroligt dåligt. Jag hade svårt att somna om kvällarna och jag grät mycket. Det kändes som om precis varje liten detalj påminde om mitt ex. Allt från att laga frukost till det stundande fotbolls-EM.

I ryggmärgen satt en impuls kvar att höra av sig till honom, skicka töntiga länkar på Facebookchatten eller bara ha en famn att krypa in i. Men allt det fanns inte längre hur svårt det än var för mig att acceptera det.

Jag var så himla himla ledsen men jag gjorde också mitt bästa för att gå vidare och det har jag lyckats med.

Jag var så himla himla ledsen men jag gjorde också mitt bästa för att gå vidare och det har jag lyckats med.

Ganska tidigt av sommaren bestämde jag mig ändå för att uppbrottet inte skulle få förstöra min sommar. Och att det framförallt inte skulle få förstöra mitt liv. Jag visste att allt det som gjorde så fruktansvärt ont så småningom skulle blekna till minnen, inte hamra i bröstkorgen varje dag.

För ett år sedan var jag ett vrak, nu är jag som en annan människa. Jag är bara jag och det är så himla skönt. Men vilket år det sen blev! Jag har gjort fantastiska resor till bland annat Norra England och Argentina. Min debutroman blev äntligen antagen och jag har fått jobba tillsammans med ett förlag. Jag har fått nya arbetsuppdrag och känner att det är så mycket som är på väg åt rätt håll just nu.

Men visst finns det dagar då jag önskar att jag hade någon vid min sida. Någon att prata med om precis allt, någon att somna intill under kvällarna, någon som jag kan skratta med så att jag får ont i magmusklerna.

Den någon lär väl dyka upp förr eller senare men nu är jag mest glad över att jag överlevde det här året. Också under de mörkaste stunderna visste jag ju att allt skulle bli bra, men det är så mycket roligare att vara jag nu än det var för ett år sedan.

Nu känner jag mest att jag är så himla nyfiken på vad som kommer att hända under det följande året. Som jag skrivit tidigare här på bloggen så känns det som om precis allt är möjligt. Och det är en så underbart svindlande tanke. Life, bring it on!

0

18 svar

  1. Känner så bra igen mig i det du skriver<3 men tänk så mycket man klarar av och uppnår även när man mår som sämst.
    kram

    1. Ja livet går ju ändå vidare. Själv hade jag deadline till förlaget med en redigeringsrunda så jag måste bara arbeta med manuset fastän jag egentligen inte orkade med något alls.

  2. Det var då en jäkla stor skillnad på bilden då och nu. Enbart det positiva, vilket man skall eftersträva i alla olyckliga och ledsna situationer. Ha det så gött.

    1. Tack! Och jag måste ju erkänna att jag inte hela tiden mådde skit utan hade också många fina stunder, men visst var det hemskt ändå. 🙁

  3. Det är så skönt att märka man överlever ett break-up. Jag har fortfarande, flera år efter "mitt stora göra slut" en känsla att jag klarar ALLT! Bra jobbat och njut av allt du åstadkommit under året <3

    1. Tack Malin! <3 En överlever ju det mesta fastän det känns tungt och hemskt i stunden. Kram!

    1. Japp, livet fortsätter alltid. Inte kanske riktigt enligt plan, men det fortsätter. <3 Viktigt också att ha ett stödnätverk.

  4. Kram till dig. Bilden på dig som ledsen är så jäkla hjärtskärande. Vill bara ge dig en kram och berätta för dig att ditt år kommer att bli fab. Du kommer att rocka sönder året. Puss!

  5. Åh det här känns igen..! <3 Fast mina omständigheter var lite annorlunda, då han inte var man nog att göra slut ordentligt, utan det rann bara långsamt ut i sanden. Sen levde vi just då i en av våra långdistans-perioder, så det kanske underlättade då inte precis allt i min vardag påminde om honom. Men trots det hade jag nog en kort period då jag funderade om jag skulle behöva åka in till psyket, utan att överdriva.. Men så dök en annan karl passligt upp som fick mig att vakna till igen. Blev aldrig nåt seriöst, men det ville jag inte heller.

    1. Ja det är ju alltid bra att få nåt annat att tänka på. Men visst fan är det jobbigt när något tar slut, men i vissa situationer är det kanske bättre och så finns det nån annan och nåt annat längre fram i framtiden som väntar på en. 🙂 Kram!

  6. Ajajajaj, så smärtsamt det är att bli dumpad. Det har inte hänt mig på närmare tjugo år nu, men när det hände senast så var jag bokstavligen ödelagd. Ett torrt, tomt skal som låg och kippade efter andan. Jag kommer inte ihåg exakt hur lång tid det tog att ta sig upp från det, men jag får för mig att det rörde sig om ett antal år faktiskt.

    Men åh, så skönt att det är över för dig! Och otroligt schysst att känna att ens liv tagit ett stort skutt framåt!

    1. Ja allt med boken kunde inte ha hänt lägligare. 🙂 Det är så spännande och roligt och jag känner mig för det mesta så himla nöjd över hur jag har det just nu. Kram!

  7. Vilket fint inlägg! Tänk så fort ett år går ändå. Mycket kan hända på ett år. Ibland helt utan att man har valt det själv, man bara kastas ut i det okända. Helt underbart när man kan se tillbaka på den jobbiga tiden och se, jo men det blev faktiskt bra. Kram på dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Det är jag som är den där Kugge som skriver, men på riktigt heter jag Michaela von Kügelgen (ifall du undrar varifrån det där med Kugge kommer). 

Jag är författare, frilansjournalist och företagare bosatt i Helsingfors, Finland.

Du har hittat till rätt sajt om du tycker om att skriva, kanske drömmer om författarskap eller är företagare. 

Det här hörnet av internet handlar nämligen allra mest om att skriva och driva företag – ur mitt perspektiv.

Mina böcker

Relaterade blogginlägg

företag & frilans

Kugge inleder sitt tionde verksamhetsår som företagare

I nio år har Michaela ”Kugge” von Kügelgen framgångsrikt drivit sitt företag. Efter sju år som Pinions kb heter företaget numera Kugge skriver AB. Ett namn som väl beskriver det von Kügelgen i första hand gör – skriver.

Läs mer »
skriva

Det skrivna året 2023

Att summera det skrivna året är en kär tradition här på bloggen. Lika mycket som jag vill summera året för att du som läsare ska få ta del av vad som hänt vill jag skapa ett eget arkiv

Läs mer »