Att få ett nej

"Jag har läst ditt manus med ett visst nöje." Bland annat det stod i mitt första refuseringsbrev jag fick för 2,5 år sedan och jag kommer aldrig att glömma den formuleringen, kan den utantill. Och när jag fick den blev jag arg, besviken och ledsen.

I dag är jag glad över att det blev ett nej i februari 2015 och det är exakt det jag bloggar om i dagens inlägg på Debutantbloggen. Det svider när en får ett nej. En känner sig misslyckad och oduglig. Men att få ett nej i den stunden behöver inte betyda att det är ett nej för alltid.

Och vem går nu egentligen genom livet från ett positivt besked till nästa? Alla har väl fått ett nej på det ena eller det andra. Jobb, stipendieansökningar, killar/tjejer. Åtminstone jag har samlat på mig en ansenlig mängd nej på allt det där.

Vad är ditt senaste nej? Mitt är på ett jobb jag sökte och inte fick. Jobbet verkade jätteintressant, men jag tänker att det inte var meningen den här gången. Ofta tänker jag så, att universum nog har koll på mig och det jag vill ha just i stunden kanske inte ändå är rätt och därför får jag inte det. Nån annan som tänker lika?