Ett brev från mig själv för ett år sen

I fjol när jag låg nere i min deppgrop bestämde jag mig för att skicka ett brev till mig själv i framtiden. Ett år in i framtiden närmare sagt. I går kväll fick jag brevet levererat till min inbox. Jag kom ihåg att jag skrivit det men inte vad jag skrivit.

Jag var förberedd på en lång ramsa om hur skit allt var just då, med tanken om att det skulle få mig att känna bättre ett år senare. I stället hade jag skrivit värsta pepp-brevet till mig själv. Här några utdrag:

Glöm inte att tänka på dig själv, på att må bra. Träna, springa, skriva, läsa. Stanna upp, vila, ta det lugnt. Allt behöver inte ske just nu, inte ens nästa vecka. Om du vågar tro på dig själv och allt du är kapabel av kommer vad som helst att hända.

Vid det här laget hoppas jag att boken är mer eller mindre tryckt, kanske redan utgiven? Om inte, KÄMPA PÅ! Att skriva är din dröm, den ska ingen få ta ifrån dig. Fortsätt skriva, orka redigera – fastän det känns skit.

Just nu är det en lite söndrig version av dig som skriver det här. Man reparerar inte ett hjärta på en månad, kanske inte ens på två. Men jag vet att om ett år känns det redan triljoner gånger bättre.

Livet är jävligt konstigt, men det är ju just därför jag valt att skriva. För att beskriva allt det märkliga vi människor sysslar med. Glöm och göm inte sorgen, ta fram den, dissekera den och skriv den. Kommer att bli skitbra.

Tro på dig själv. Du är fucking fantastisk!

Blev mest imponerad av vilken framtidstro och styrka jag kunde besitta just då. Och är stolt över mig själv för att året blev så bra som det blev.

Har du skrivit ett brev till dig själv i framtiden? Om inte, gör det