Sexårscykeln

Jag vet inte riktigt varför men jag har insett på sistone att jag försöker hitta mönster i mitt liv. Att vissa grejer sker med vissa mellanrum och då betyder det att x tid framåt händer nåt bra/dåligt igen. Det här är ju total och fullständig nonsens men jag känner mig lite lugnare i själen när jag ser de stora sambanden och liksom kan förklara mitt liv (hej hej, flummarn här!).

Nåja hur som helst så insåg jag mitt i alla studentfestligheter och annat att mitt liv går i en sexårscykel. Så här har mitt liv sett ut de senaste 18 åren:

  • 1999 gick jag ut lågstadiet. Min mumi ville bjuda mig på lunch på restaurang Kappeli och jag minns att det kändes extra högtidligt att få äta finlunch och bli firad för mina sex första skolår.
  • 2005 tog jag studenten och det kändes som om alla dörrar stod öppna för framtida möjligheter.
  • 2011 blev jag politices magister och högtidligt promoverad på Helsingfors universitets statsvetenskapliga promotion (bästa festen nånsin!).
  • 2017 debuterar jag som romanförfattare och uppfyller en långvarig dröm.
  • 2023 … ja vad händer då? Ingen aning. Kanske inget stort alls, kanske något jättestort. Kanske nåt jag lyckas klämma in i den här sexårscykeln?

Någon annan som har en tendens att försöka hitta mönster i livet? Snälla säg att jag inte är den enda, hehe!

  På fredag kväll gick jag igenom Helsingforsnatten hem till Kronohagen där jag bodde då. Ett gäng killar trodde jag var en runaway bride, hehehe.

På fredag kväll gick jag igenom Helsingforsnatten hem till Kronohagen där jag bodde då. Ett gäng killar trodde jag var en runaway bride, hehehe.